en liten klagan
Tänkte bara beklaga mig lite till innan jag med underdriven iver hugger tag i de arbetsuppgifter jag måste få klart innan arbetsveckan är slut. Och veckan slutar ju klockan sex i eftermiddag! Hela fairyday är jag nämligen ledig denna veckan! Jag gillar det här med fyra dagars arbetsvecka! Så sjukt mkt bättre än fem! Långhelg here I come!
Det jag skulle beklaga mig över var att jag har ont i huvudet. Mer än vanligt alltså. Har varit så både igår och idag. Inte kul inte kul.
Det jag skulle beklaga mig över var att jag har ont i huvudet. Mer än vanligt alltså. Har varit så både igår och idag. Inte kul inte kul.
istället
Har kommit in i värsta blogg-psykosen. Helt galet! Alla mina tankar sker i blogg-form. Det är knäppt och en smula frustrerande. Jag tror det är min saknad för "riktigt" skrivande som har triggat denna mani. Som att min blogghjärna på något sätt vill bevisa för mig att det visst är trevligt att blogga och egentloigen mycketmycket mer stimulerande än att skriva poetisk skit.
Knyckte en lista från en vän till en bloggare jag läser. För listor är ju alltid roligt att fylla i!
Knyckte en lista från en vän till en bloggare jag läser. För listor är ju alltid roligt att fylla i!
Tre namn du går under:
1. Unn
2.
3.
Kan atm inte komma på några andra namn jag blir kallad för. Mitt namn är skittråkigt på det viset. Så mycket lättare att säga än typ alla andra ord. Så därför används det också. Att ha ett fint vedertaget smeknamn har typ varit a dream of mine ända sen jag var liten.
Tre saker som skrämmer dig:
1. Tillstånd I don't understand. Typ drogmissbruk/alkoholism.
2. Att männsikor jag bryr mig om ska dö. Det skrämmer mig så förbannat mycket mer än att dö själv!
3. Korruption. Eller snarare det faktum att världen och samhället inte fungerar som det ska.
Tre saker du har på dig just nu:
1. Sneakers
2. Svarta Cheap Mondays
3. Svart kavaj
Tre av dina favoritlåtar just nu:
1. The Worrying Kind framförd av Maia Hirasawa
2. Loopduplicate My Heart av och med Suburban Kids With Biblical Names
3. Jag är en vampyr - Markus Krunegård
Tre sanningar om dig:
1. Jag blir tjurig om jag inte får mat
2.
3.
Det där med universalsanningar är svårt. I'm a person, I change.
Tre av dina intressen:
1.
2.
3.
Suck, palla! Kolla min facebook-pres om du är nyfiken!
Tre saker du verkligen vill ha:
1. Tid
2. En pojkvän som kallar mig för älskling.
3. Min kondition tillbaka. Men snart får jag börja träna igen!
John Elliot ffs!
Mysteriet tätnar! Ser i mitt itunes att hans album heter Grab Bag...men jag kan inte hitta honom på piratebay! Kan inte ens hitta Back Where I Was Final på Youtube!
WTF!?!? Help me!
har ingen lust med vare sig Grey's Anatomy eller Top Model...så det blir ett till avsnitt av The Wire innan jag kallar det en natt. Ska nu se avsnitt fem, Undertow, i säsong två. I really like denna serie! Thanx Andreas for getting me hooked!
hangin' out with McNulty & Co i brist på annat att göra
Jag är ganska opepp just nu.
Hade ju ställt in mig på att kvällens aktiviteter skulle bli att hänga med Siri, äta muffins och röka vattenpipa. Strax innan jag skulle gå hem från das fuckin' arbeit såg jag att hon messat om change of plans. Bummer.
På väg hem från jobbet går Erik och Jonatan (utan h) förbi utan att se mig. Så går det när man inte vänder på huvudet.
För en liten stund sedan blev jag påminnd om hur mycket jag ogillar att ha mina föräldrar på samma ställe. Då blir det nämligen så himla uppenbart att de inte är tillsammans längre. Vilket det lilla barnet i mig hatar att inse.
Jag skriver nästan aldrig längre. Inte på riktigt liksom. I min fantastiska blogg skriver jag ju mest hela tiden. Men det är inte samma sak. Min blogg är inte samma sak som min poesi. Jag saknar mitt skrivande. Okej, visst är det lättare att skriva vackra ord när man är ledsen...hon har poesi i sina sår och allt det där. Fast jag saknar det nu, mitt skrivande trots att jag inte är ledsen.
Dagens låt är i vilket fall som hellst The Worrying Kind med Maia Hirasawa. Bästbästbäst! Mina trumhinnor protesterar en aning när jag försöker lyssna på något annat.
Den enda låt som går någorlunda bra att lyssna på, förutom Maias Schlagervinnar-cover, är Back Where I Was Final by some dude named John Elliot. Fett bra den med! Dock har jag inte den blekaste aning om vart jag har fått den ifrån. Hittade den när jag satt itunes på schuffle en dag när jag var sjuk. Så om det är något du känner igen att du skickat/lagt in på min ipod/in some mysterious way given me ska du ha en massa massa credd!
Hade ju ställt in mig på att kvällens aktiviteter skulle bli att hänga med Siri, äta muffins och röka vattenpipa. Strax innan jag skulle gå hem från das fuckin' arbeit såg jag att hon messat om change of plans. Bummer.
På väg hem från jobbet går Erik och Jonatan (utan h) förbi utan att se mig. Så går det när man inte vänder på huvudet.
För en liten stund sedan blev jag påminnd om hur mycket jag ogillar att ha mina föräldrar på samma ställe. Då blir det nämligen så himla uppenbart att de inte är tillsammans längre. Vilket det lilla barnet i mig hatar att inse.
Jag skriver nästan aldrig längre. Inte på riktigt liksom. I min fantastiska blogg skriver jag ju mest hela tiden. Men det är inte samma sak. Min blogg är inte samma sak som min poesi. Jag saknar mitt skrivande. Okej, visst är det lättare att skriva vackra ord när man är ledsen...hon har poesi i sina sår och allt det där. Fast jag saknar det nu, mitt skrivande trots att jag inte är ledsen.
Dagens låt är i vilket fall som hellst The Worrying Kind med Maia Hirasawa. Bästbästbäst! Mina trumhinnor protesterar en aning när jag försöker lyssna på något annat.
Den enda låt som går någorlunda bra att lyssna på, förutom Maias Schlagervinnar-cover, är Back Where I Was Final by some dude named John Elliot. Fett bra den med! Dock har jag inte den blekaste aning om vart jag har fått den ifrån. Hittade den när jag satt itunes på schuffle en dag när jag var sjuk. Så om det är något du känner igen att du skickat/lagt in på min ipod/in some mysterious way given me ska du ha en massa massa credd!
roomstyling
Jeflar va lätt det är!
Har precis fixat en massa i mitt rum. Mitt nyfixade antika skåp genererade en hel hög med improvements i mitt hemmafixande. Igår dammsög jag mitt golv på lunchen vilket var välbehövligt då dammråttorna börjat organisera rebellgrupper och planera en kupp för att ta över styret av mina sexkommatjugofem kvadrat. Fast jag hade inte tid att plocka undan allt stök innan jag började dammsuga så jag la allting på min säng och rosablommiga brassestol. När jag sen skulle sova igår hamnade grejerna enbart i stolen. Idag har jag till följd av detta plockat undan all the clutter som belägrade min festivalfåtölj.
När alla prylar kom bort från solstolen insåg jag att den inte alls passar i mitt rum egentligen. Så jag bytte ut den mot en röd riktigt snygg skinnstol som blivit stående i hallen därför att ingen visste vad man skulle göra med den. Very classy!
Till på köpet har jag ORGANISERAT en hel massa, något som varit hard to do eftersom jag inte haft någon förvaring alls innan my pretty cabinet kom på plats. Har även byggt ihopa min vattenpipa och insett att det saknas lite bitar, dels en sån sak att ha kol på och ett munstycke till slangen, men det kan jag ju införskaffa. No worries. Då jag plockade undan alla saker jag haft stående på fönsterbrädorna (previously mina enda avlastningsytor) insåg jag att det inte dammats där sedan husets uppförande i somras så då tog jag tag i det med. Och putsade spegeln.
Och det kändes så himla lätt alltihopa! Har varit hur pigg och energiskt som helst idag! När jag kom hem från jobbet vid tio över sex började jag liksom städa och fixa helt av mig själv, och det kändes kul! Tror det är för att det känns så mycket mer stimulerande när resultatet verkligen syns så tydligt som i mitt rum. Det såg verkligen horribelt ut när jag började (is söndags morse that is innan jag hade tagit tag i skåpmåleriet) så att se lite resultat var inte så svårt.
Nu återstår att införskaffa en gardinstång att hänga upp min draperi-gardin på. Kom på att jag hade köpt ett guldigt snör-draperi för jättelänge sen (typ två-tre år sen) som inte passade i mitt gamla rum men som verkligen finns till för att hänga här nu! Så jag var ute i förrådet och sökte upp detta. Dock har jag inte råd med en draperiupphängningsanordning just nu, så det får bli efter den 25:te. Lönen känns efterlängtad just nu!
En annan sak jag funderar på är om jag ska hänga upp Marilyn-tavlan. Jag har nämligen en sån där Andy Warhol Marilyn Monroe tavla i orange som skulle göra sig utomordentligt bra här i mitt krypin. The downside to this pretty picture är ju att ALLA andra människor också har sådana. Och det känns ju inte så kul att ha en exakt likadan mode-tavla som resten av den svenska populationen. Dock gillar jag min marilyn jätte mycket! Och vi köpte faktiskt denna tavlan waaay before den var allmängods! Hängde tidigare i gästrummet i gamla huset.
Hm what to do, what to do? Ska be ngn hålla upp tavlan så att jag kan se om det känns bra. Och sen ska jag fundera lite mera.
Har precis fixat en massa i mitt rum. Mitt nyfixade antika skåp genererade en hel hög med improvements i mitt hemmafixande. Igår dammsög jag mitt golv på lunchen vilket var välbehövligt då dammråttorna börjat organisera rebellgrupper och planera en kupp för att ta över styret av mina sexkommatjugofem kvadrat. Fast jag hade inte tid att plocka undan allt stök innan jag började dammsuga så jag la allting på min säng och rosablommiga brassestol. När jag sen skulle sova igår hamnade grejerna enbart i stolen. Idag har jag till följd av detta plockat undan all the clutter som belägrade min festivalfåtölj.
När alla prylar kom bort från solstolen insåg jag att den inte alls passar i mitt rum egentligen. Så jag bytte ut den mot en röd riktigt snygg skinnstol som blivit stående i hallen därför att ingen visste vad man skulle göra med den. Very classy!
Till på köpet har jag ORGANISERAT en hel massa, något som varit hard to do eftersom jag inte haft någon förvaring alls innan my pretty cabinet kom på plats. Har även byggt ihopa min vattenpipa och insett att det saknas lite bitar, dels en sån sak att ha kol på och ett munstycke till slangen, men det kan jag ju införskaffa. No worries. Då jag plockade undan alla saker jag haft stående på fönsterbrädorna (previously mina enda avlastningsytor) insåg jag att det inte dammats där sedan husets uppförande i somras så då tog jag tag i det med. Och putsade spegeln.
Och det kändes så himla lätt alltihopa! Har varit hur pigg och energiskt som helst idag! När jag kom hem från jobbet vid tio över sex började jag liksom städa och fixa helt av mig själv, och det kändes kul! Tror det är för att det känns så mycket mer stimulerande när resultatet verkligen syns så tydligt som i mitt rum. Det såg verkligen horribelt ut när jag började (is söndags morse that is innan jag hade tagit tag i skåpmåleriet) så att se lite resultat var inte så svårt.
Nu återstår att införskaffa en gardinstång att hänga upp min draperi-gardin på. Kom på att jag hade köpt ett guldigt snör-draperi för jättelänge sen (typ två-tre år sen) som inte passade i mitt gamla rum men som verkligen finns till för att hänga här nu! Så jag var ute i förrådet och sökte upp detta. Dock har jag inte råd med en draperiupphängningsanordning just nu, så det får bli efter den 25:te. Lönen känns efterlängtad just nu!
En annan sak jag funderar på är om jag ska hänga upp Marilyn-tavlan. Jag har nämligen en sån där Andy Warhol Marilyn Monroe tavla i orange som skulle göra sig utomordentligt bra här i mitt krypin. The downside to this pretty picture är ju att ALLA andra människor också har sådana. Och det känns ju inte så kul att ha en exakt likadan mode-tavla som resten av den svenska populationen. Dock gillar jag min marilyn jätte mycket! Och vi köpte faktiskt denna tavlan waaay before den var allmängods! Hängde tidigare i gästrummet i gamla huset.
Hm what to do, what to do? Ska be ngn hålla upp tavlan så att jag kan se om det känns bra. Och sen ska jag fundera lite mera.
Unn leker Sagan om Ringen
Fick en knäpp och fick för mig att jag bara MÅSTE få reda på mitt alv-namn. I have no fucking clue var denna fix idé kom ifrån men nu har jag iaf kollat med hjälp av en namegenerator som någon nörd knåpat ihop.
Som alv skulle Unn Swanström heta: Galadriël Tulcakelumë. Tråkigt att heta samma förnamn som en av dem i Ringen triologin man faktiskt kan namnet på. Fast detta betyder ju on the other hand att Galadriël skulle hetat Unn om hon vore människa...lite otippat kanske.
När jag ändå höll på tog jag reda på hobbit-Unns namn också, vilket blev Lobelia Danderfluff. Lite gulligt!
Som alv skulle Unn Swanström heta: Galadriël Tulcakelumë. Tråkigt att heta samma förnamn som en av dem i Ringen triologin man faktiskt kan namnet på. Fast detta betyder ju on the other hand att Galadriël skulle hetat Unn om hon vore människa...lite otippat kanske.
När jag ändå höll på tog jag reda på hobbit-Unns namn också, vilket blev Lobelia Danderfluff. Lite gulligt!
Snart är det helg!
Fick just lite halvpanik över hur snabbt tiden går! Idag är tisdag, sen kommer onsdag (heja mig som vid nitton års ålder lärt mig veckodagarna så här bra!), på torsdag ska jag vara i Alvesta sen är jag ledig på fredag! Igen! Så nu har jag bara tre och en halv timme att jobba idag och åtta imorgon kvar på denna arbetsveckan! Okej visst ska jag jobba i Alvestakontoret på torsdag...men där ska man ju mest bara stirra på telefonen och svara ifall det ringer. Inte så arbetsamt med andra ord. Hej och hå.
I eftermiddag när jag slutat ska jag bli intervjuad av Alexander. Han ville ställa lite frågor om DeLuxe till ett skolprojekt. The odd part about this är att A är en av min crush's bästa vänner.
Den paranoida delen av ens hjärna tänker att det ju eventuellt kan vara en kupp för att kontrollera att jag verkligen är worthy dating-material. Vilket iofs vore ganska komiskt, därför hoppas jag nästan att det är så! Vore jävligt kul!
I eftermiddag när jag slutat ska jag bli intervjuad av Alexander. Han ville ställa lite frågor om DeLuxe till ett skolprojekt. The odd part about this är att A är en av min crush's bästa vänner.
Den paranoida delen av ens hjärna tänker att det ju eventuellt kan vara en kupp för att kontrollera att jag verkligen är worthy dating-material. Vilket iofs vore ganska komiskt, därför hoppas jag nästan att det är så! Vore jävligt kul!
Mitt liv som romantisk komedi.
Igår hittade min lillasyster en bra funktion på våran boxer (tv-grejen that is...vi har ingen hund hos pappa), det är nämligen så att alla/de flesta filmer som visas på våra skitdyra filmkanaler lagras i ett visst antal månader. Och går att titta på när man vill. Helt gratis! Så förutom att jag var handy och pimpade mitt skåp så tittades det även en hel del på film igår. Tillsammans med min syster såg jag bla en film vars svenska titel var Hemma Bäst. En småmysig, om än lite fjantig, romistisk komedi men Matthew McConaughey och Sarah Jessica Parker. Och denna filmen fick mig att börja tänka. Alltså det var väl inte direkt så att denna lättviktare till film hade något djup budskap som fick mn tankesmedja att ticka lite fortare men jag började tänka över rollbesättningar.
För alla anser sig ju vara medelpunkten i sina liv. Och även om man kanske inte anser det så är det ju så. Det är ju alltid från sitt eget huvud man utgår i allt man gör. Följdaktligen ligger det ju rätt nära till hands att ge sig själv huvudrollen i filmen om ens liv. Såklart.
Men det är nu jag känner att jag vill protestera lite! Vilken vettig människa vill egentligen spela huvudrollen?!? Inte jag iaf!!
Detta kanske låter lite provocerande eller weird, men jag menar tänk efter! Huvudrollen tillbringar uppskattningsvis cirka 70% av filmen med att vara olycklig och helt jävla insnärjd i en jävla massa problem. Och av den resterande tiden så är 20% förlagd i början på filmen när the Hero/Heroine fortfarande är blissfully unaware om hur olyckliga och ostimulerade de är i sina dåvarande liv. Alltså ägnas bara 10% av en huvudrollsinnehavares tid åt att vara lycklig. Så nu omvandlar vi detta till verkligheten. Om vi säger att en normal människa lever tills den är ungefär exakt 84 år kommer en genomsnittlig huvudrollsinnehavare bara få 8,4 lyckliga år. Total! I hela sitt liv! Hur sad är inte det!?! Denne måste ju då genomlida 75,6 mer eller mindre miserabla år! NEJ TACK!
En biroll däremot är oftast snyggare än den sockersöta huvudrollsinnehavaren. Dessutom coolare, roligare helt enkelt en generellt mer intressant person med all around bättre smak vad det gäller kläder, aktiviteter, boende, musik och framför allt män/kvinnor!
En birollsinnehavare blir så gott som alltid passionerat strötkär i en av huvudrollsinnehavarens loveinterests' vänner. Och slipper alla komplicerade "därför kan vi inte vara tillsammans"-dilemman. En birollsinnehavare får ägna cirka 65% av filmen med att vara kär och lycklig. Och dessutom planera en massa roliga schemes för att få de veliga huvudrollsinnehavarna att inse att de visst ska vara tillsammans! Så om vi antar att birollsinnehavarna blir lika gamla som huvudrollsfolket (vilket egentligen är orealistiskt eftersom det dramatiska h-rolls människorna förmodligen kommer att dö av heartbreak eller stressmage i förtid) så kommer ju birollerna få minst 54,6 lyckliga år. Åtminstonde! Detta tycker jag låter lite mer lovande!
Dessutom tycker jag inte att det är kul med självupplevda kärleksbekymmer. Så jag hoppas på att få slippa sådana ett tag framöver!
För alla anser sig ju vara medelpunkten i sina liv. Och även om man kanske inte anser det så är det ju så. Det är ju alltid från sitt eget huvud man utgår i allt man gör. Följdaktligen ligger det ju rätt nära till hands att ge sig själv huvudrollen i filmen om ens liv. Såklart.
Men det är nu jag känner att jag vill protestera lite! Vilken vettig människa vill egentligen spela huvudrollen?!? Inte jag iaf!!
Detta kanske låter lite provocerande eller weird, men jag menar tänk efter! Huvudrollen tillbringar uppskattningsvis cirka 70% av filmen med att vara olycklig och helt jävla insnärjd i en jävla massa problem. Och av den resterande tiden så är 20% förlagd i början på filmen när the Hero/Heroine fortfarande är blissfully unaware om hur olyckliga och ostimulerade de är i sina dåvarande liv. Alltså ägnas bara 10% av en huvudrollsinnehavares tid åt att vara lycklig. Så nu omvandlar vi detta till verkligheten. Om vi säger att en normal människa lever tills den är ungefär exakt 84 år kommer en genomsnittlig huvudrollsinnehavare bara få 8,4 lyckliga år. Total! I hela sitt liv! Hur sad är inte det!?! Denne måste ju då genomlida 75,6 mer eller mindre miserabla år! NEJ TACK!
En biroll däremot är oftast snyggare än den sockersöta huvudrollsinnehavaren. Dessutom coolare, roligare helt enkelt en generellt mer intressant person med all around bättre smak vad det gäller kläder, aktiviteter, boende, musik och framför allt män/kvinnor!
En birollsinnehavare blir så gott som alltid passionerat strötkär i en av huvudrollsinnehavarens loveinterests' vänner. Och slipper alla komplicerade "därför kan vi inte vara tillsammans"-dilemman. En birollsinnehavare får ägna cirka 65% av filmen med att vara kär och lycklig. Och dessutom planera en massa roliga schemes för att få de veliga huvudrollsinnehavarna att inse att de visst ska vara tillsammans! Så om vi antar att birollsinnehavarna blir lika gamla som huvudrollsfolket (vilket egentligen är orealistiskt eftersom det dramatiska h-rolls människorna förmodligen kommer att dö av heartbreak eller stressmage i förtid) så kommer ju birollerna få minst 54,6 lyckliga år. Åtminstonde! Detta tycker jag låter lite mer lovande!
Dessutom tycker jag inte att det är kul med självupplevda kärleksbekymmer. Så jag hoppas på att få slippa sådana ett tag framöver!
målat mitt skåp
Nu är jag trött. Har idag fixat med mitt skåp. Det har sedan vi flyttade in i pappas hus stått i förrådet. Men nu har det slipats, tvättats och fått sig ett välbehövligt lager ny färg. Snabbtorkande sådan dessutom. Så nu står det där i mitt rum och ser snyggt ut.
Farfar var här en sväng när jag satt ute i solen och målade...han sa att skåpet nu var så fint att Kommissarie Swanström förmodligen skulle vilja ha tillbaka det. Kommissarie Konrad Swanström är min farfarsfar som ursprungligen ägde det. Jag gillar möbler med historia. Och farfar var vänlig nog att dela med sig av mycket av skåpets berättelser.
Det är kul med möbler man haft länge...hittade ett gammalt kärleksbrev, samt diverse klistermärken och tejpbitar som vittnade om de cirka tio år jag har utsatt möbeln för slitage.
Farfar var här en sväng när jag satt ute i solen och målade...han sa att skåpet nu var så fint att Kommissarie Swanström förmodligen skulle vilja ha tillbaka det. Kommissarie Konrad Swanström är min farfarsfar som ursprungligen ägde det. Jag gillar möbler med historia. Och farfar var vänlig nog att dela med sig av mycket av skåpets berättelser.
Det är kul med möbler man haft länge...hittade ett gammalt kärleksbrev, samt diverse klistermärken och tejpbitar som vittnade om de cirka tio år jag har utsatt möbeln för slitage.
bruised and bitten
Idag har jag den härligaste av bakistillstånden. Den erfarne alkoholkonsumenten vet ju att bakis-rangen är otroligt mångfacetterad och sträcker sig från i princip inga men alls till all hell breaking loose in you're body and mind. Men igår lyckades jag pricka pricis rätt med da booze för att uppnå en riktigt skön bakis-feeling. Faktiskt! Idag är det precis så att jag känner mig lite härligt seg med bara en lätt huvudvärk som påminelse om de alcoholic beverages jag såg till att få i mig yesterday.
Fast huvudvärk är jag ju van vid, six years running and still going strong. Känns bisarrt och hemskt att säga att jag haft huvudvärk i sex år, men sådan är sanningen unfortunately.
Och jag gillar att vara lite seg såhär om söndagsförmiddagen. Det känns så stabilt.
Fast ett par kroppsliga men hade jag gärna varit utan. Tex de bruises och bitmärken jag fick igår due to att någon var för full för att pussas och därför bet mig istället.
Fast huvudvärk är jag ju van vid, six years running and still going strong. Känns bisarrt och hemskt att säga att jag haft huvudvärk i sex år, men sådan är sanningen unfortunately.
Och jag gillar att vara lite seg såhär om söndagsförmiddagen. Det känns så stabilt.
Fast ett par kroppsliga men hade jag gärna varit utan. Tex de bruises och bitmärken jag fick igår due to att någon var för full för att pussas och därför bet mig istället.
nehedu!
Skulle kunna skriva om tusen saker. But I chose not to. Är glad och trött och har ingen blogg-lust. Så då blir det inget bloggande!
Bra
Bra plan. Bra bror. Bra dag. Bra humör.
Unn, håll käften!
Asså, vafan ska jag göra. Jag hade ju en plan. Men nu vet jag inte om jag borde utföra den. Hur ska jag agera? Det är fan en svår fråga.
Det jobbigaste av allt är nästan att jag inte har någon jag kan fråga. För det är ingen som vill lyssna på mig längre. Jag har unfortunately nött ut alla mina vänner när det kommer till detta. Känns som att alla är allt för trötta på mitt förbannade tjat. Så jag vågar inte prata med någon längre. Känns väldigt ensamt att inte våga/kunna prata med sina vänner.
Men skulle jag finna mig i samma rum som ett vän så skulle jag ju inte kunna keep my mouth shut anyway...vilket följdaktligen leder till att vännen i fråga hatar mig ännu mer.
Jag vill inte att mina vänner ska hata mig mer.
Så det är nog bäst att jag driver min egen hjärna till vanvett istället för att träffa någon som jag skulle kunna terrorisera.
Nu slutar jag snart. Det är ju en av min tidiga fem-dagar. Då, när jag slutat, ska jag gå och möta min lillebror vid busstationen. Han är min hjälte just nu. Massa lövin' till honom!
Det jobbigaste av allt är nästan att jag inte har någon jag kan fråga. För det är ingen som vill lyssna på mig längre. Jag har unfortunately nött ut alla mina vänner när det kommer till detta. Känns som att alla är allt för trötta på mitt förbannade tjat. Så jag vågar inte prata med någon längre. Känns väldigt ensamt att inte våga/kunna prata med sina vänner.
Men skulle jag finna mig i samma rum som ett vän så skulle jag ju inte kunna keep my mouth shut anyway...vilket följdaktligen leder till att vännen i fråga hatar mig ännu mer.
Jag vill inte att mina vänner ska hata mig mer.
Så det är nog bäst att jag driver min egen hjärna till vanvett istället för att träffa någon som jag skulle kunna terrorisera.
Nu slutar jag snart. Det är ju en av min tidiga fem-dagar. Då, när jag slutat, ska jag gå och möta min lillebror vid busstationen. Han är min hjälte just nu. Massa lövin' till honom!
Imorgon hjärtsvikt i dimma
Idag cykeltur i ösregn. Imorgon hjärtsvikt i dimma(?).
Vem vet vad världen har för roligheter på lut åt en för morgondagen. Hjärtsvikt är väl inte direkt det jag hoppas mest på inför nästa dygn av mitt liv men, I'm just trying to keep my nose clean and my heart open.... som Al i Angels in the Outfield skulle ha sagt. Den filmen är vekligen bland det bästa filmindustrin har producerat. Och det ska till väldigt mycket tillit innan jag visar den för någon. Måste nämligen veta att personen i fråga inte kommer att häckla den. Kan man säga häckla på svenska? Jag är inte så säker på det. Men jag låtsas att man kan det och för de förvirrade hänvisar jag nu till det engelska ordet heckle.
Yikes! Inser nu att jag är ledig imorgon! Woho!
Hur ska jag hinna med dllt jag behöver göra? Hade verkligen glömt att jag är ledig fredag denna veckan...
En jobbig sak är att mina byxor ännu inte torkat helt efter att jag cyklade till jobbet för typ två timmer sen. Dessutom har de töjt sig fult i benen/knäna, cm's har ju en tendens att göra det, eftersom jag haft dem på mig när de är blöta. Menmen. jag har iaf fina skor! Att jag börjar få skoskav på hälen behöver vi ju inte låtsas om.
Just nu har jag tusen små tankar jag skulle vilja få på pränt, så att jag kan börja fokusera¨på mitt jobb. Bla skulle jag vilja fundera lite över hur det gick till när Lijsa började antasta min högstadieklasskamrat (antasta in a good way!), hur trevligt det var att dricka öl på pm igår, att Mandys kollektion var bäst på modevisningen, att sigrid sa att jag blivit lika selfcentered som k (vilket hon sen tog tillbaka, men ändå...lagt kort ligger)....my mind rymmer allt förmycket besvär just idag.
Jag är stressad. Och nervös över min eventuella plan.
Vem vet vad världen har för roligheter på lut åt en för morgondagen. Hjärtsvikt är väl inte direkt det jag hoppas mest på inför nästa dygn av mitt liv men, I'm just trying to keep my nose clean and my heart open.... som Al i Angels in the Outfield skulle ha sagt. Den filmen är vekligen bland det bästa filmindustrin har producerat. Och det ska till väldigt mycket tillit innan jag visar den för någon. Måste nämligen veta att personen i fråga inte kommer att häckla den. Kan man säga häckla på svenska? Jag är inte så säker på det. Men jag låtsas att man kan det och för de förvirrade hänvisar jag nu till det engelska ordet heckle.
Yikes! Inser nu att jag är ledig imorgon! Woho!
Hur ska jag hinna med dllt jag behöver göra? Hade verkligen glömt att jag är ledig fredag denna veckan...
En jobbig sak är att mina byxor ännu inte torkat helt efter att jag cyklade till jobbet för typ två timmer sen. Dessutom har de töjt sig fult i benen/knäna, cm's har ju en tendens att göra det, eftersom jag haft dem på mig när de är blöta. Menmen. jag har iaf fina skor! Att jag börjar få skoskav på hälen behöver vi ju inte låtsas om.
Just nu har jag tusen små tankar jag skulle vilja få på pränt, så att jag kan börja fokusera¨på mitt jobb. Bla skulle jag vilja fundera lite över hur det gick till när Lijsa började antasta min högstadieklasskamrat (antasta in a good way!), hur trevligt det var att dricka öl på pm igår, att Mandys kollektion var bäst på modevisningen, att sigrid sa att jag blivit lika selfcentered som k (vilket hon sen tog tillbaka, men ändå...lagt kort ligger)....my mind rymmer allt förmycket besvär just idag.
Jag är stressad. Och nervös över min eventuella plan.
fb-mejl till siri om skor
Har stulit en liten bit av det knasigt långa analyserande facebook-mejlet jag skickade till Siri och tänker nu publicera det här. So Siri, du kan lägga din tid på något annat cuz you've already read this.
Här på min kant har det inte hänt så mycket, på någon front. Köpte ett par skor på lunchen. Ett par skor som jag dreglade över för jättelänge sen. Men då tyckte jag dom var för dyra, har för mig att de kostade runt 1000 spänn då. Så jag lovade mig själv att köpa dem när de kom på rea. Men sen när de kom på rea så fanns inte min storlek. Så idag när jag gick förbi skoaffären låg de i en rea-back på gatan för 99kr, i min storlek! Woho!
Förmodligen är det ingen mer än jag som tycker att dom är fina. Men det gör inte mig så mycket. För jag tycker ju om dom, så vad övriga populationen tycker är egentligen ganska orelevant.
mitt liv är humor
Idag har jag förjävla mycket att göra, till följd av att jag inte ägnade mer än fem minuter åt att jobba igår. Så nu hinner jag verkligen inte blogga.
För övrigt kan jag meddela att det här med olycklig kärlek inte riktigt passar mig. Trots att det är väldigt humoristiskt att befinna sig i detta patetiska tillstånd känner jag inte riktigt att det är my cup of tea. Fast några positiva aspekter är:
- Man har ju onekligen något att tänka på. Hela tiden. Om man vill.
- Jag har privilegiet att få känna mig som allas vår popprinsessa Annika Norlin. Och hon är ju cool. Om än olycklig.
- Det är roligare än att inte vara kär alls. Finns det något tråkigare än att inte besitta känslor?
- Jag får ofta tilfälle att skratta åt mig själv. Eftersom hela situationen är så patetisk så blir jag själv en smula så. Därav internal skrattsalvor åt mig själv. In a loving, caring way.
Jag säger som Andreas mitt liv är humor.
insecure life
Jag känner mig lite nedstämd. Vet inte om det är den lite bristfälliga nattsömnen, det faktum att jag sitter i hålan Alvesta idag eller om det är mina boy troubles som spökar...men jag känner mig iaf låg. Tråkigt nog.
Egentligen känner jag för att ösa ur mig en megasalva av mina mindfucks här och nu. Fast jag vet inte om jag borde. Jag brukar inte vara så sträng med censuren av mig själv. Men jag vet inte hur hälsosamt det är att lägga ut allt som gör mig sad på internet.
Fast å andra sidan känns det inte som att någon annan än min evigt trogna mysisterwenttolondon-blogg orkar lyssna på mig längre. Det jag vill säga är ju inte direkt intressant. Tyvärr. Bara gnälligt och insecure. Fast inte insecure på det vanligaste förekommande sättet. Jag har inga tvivel på mig själv, vare sig utseendemässigt eller internally just nu...vilket iofs är bra. Men jag känner mig insecure i världen på ett oparanoidt sätt. Eh...?
What I'm trying to say is förmodligen att jag har tvivel på vart världen har fört mig. Och varför så himla enkla ting ska kompliceras så himla mycket!
Jag tänker nämligen såhär: Livet kommer att göra ont så småningom, hur man än bär sig åt. Så varför kan man inte få vara lite lycklig och ha kul fram tills dess? Känns så onödigt att påskynda lidandet genom att avstyra en relation som knappt ens hunnit bli bra!
Nu slank visst en smula tankar genom min inte fullt så gestapo-lika censur. Oh well. Jag är förvirrad så jag vet inte vad jag ska tro. Just det faktum att jag har glömt så mycket av vad som sas gör att jag inte vet typ nånting. Och nu menar jag glömt som INTE en minneslucka utan my brain har helt enkelt förträngt vissa bitar.
Egentligen känner jag för att ösa ur mig en megasalva av mina mindfucks här och nu. Fast jag vet inte om jag borde. Jag brukar inte vara så sträng med censuren av mig själv. Men jag vet inte hur hälsosamt det är att lägga ut allt som gör mig sad på internet.
Fast å andra sidan känns det inte som att någon annan än min evigt trogna mysisterwenttolondon-blogg orkar lyssna på mig längre. Det jag vill säga är ju inte direkt intressant. Tyvärr. Bara gnälligt och insecure. Fast inte insecure på det vanligaste förekommande sättet. Jag har inga tvivel på mig själv, vare sig utseendemässigt eller internally just nu...vilket iofs är bra. Men jag känner mig insecure i världen på ett oparanoidt sätt. Eh...?
What I'm trying to say is förmodligen att jag har tvivel på vart världen har fört mig. Och varför så himla enkla ting ska kompliceras så himla mycket!
Jag tänker nämligen såhär: Livet kommer att göra ont så småningom, hur man än bär sig åt. Så varför kan man inte få vara lite lycklig och ha kul fram tills dess? Känns så onödigt att påskynda lidandet genom att avstyra en relation som knappt ens hunnit bli bra!
Nu slank visst en smula tankar genom min inte fullt så gestapo-lika censur. Oh well. Jag är förvirrad så jag vet inte vad jag ska tro. Just det faktum att jag har glömt så mycket av vad som sas gör att jag inte vet typ nånting. Och nu menar jag glömt som INTE en minneslucka utan my brain har helt enkelt förträngt vissa bitar.
Today:
- Måndag.
- Mäklarass-kurs i Kristianstad.
- Det fanns en gratis mjukglassmaskin i kurslokalen.
- Jag åt glass.
- Kom hem.
- Gå till campus med Sigrid för att titta på knäppa studenter som bodde i studentmisär, rollspelade och slogs med pinnar. Jag var rädd.
- Köpa korv på Sveriges bästa korvkrängar Statoil...dvs på Teleborg.
Bubblare:
- Att försöka att inte tänka så mycket. Jag känner mig ju ändå ganska lung och harmonisk. Om jag inte tänker för mycket. Så det är rätt chill.
- Nyfikenhet. Känns liksom lite befogat att besitta ett visst mått nyfikenhet just nu. Jag menar....why liksom?
Bäst:
- Jag har fett bra vänner. Dom är snela. Allihop!
Typ som A , som säger saker som "Du är bäst och förtjänar bättre.". Oväntat och värmande!
Sämst:
- Att jag har så himla mycket lättare att ta emot comfort från people med y-kromosom. Varför känns det bättre och mer trovärdigt när tröstande ord/handling kommer från a bloke? Me does not know this. Och jag vet inte hur jag ska göra för att bryta detta emotionella mönster.
powerstruggle
Det är märkligt hur lättpåverkad man är. Att gårdagens (observera dagens, ej kvällens!) strålande, överdrivna, facebookglädje kunde vända så tvärt till detta miserabla hopplösa tillstånd. För det är ju det allt detta går ut på. Att jag inte ska få ha hopp. Jag kan inte säga att jag är överdrivet exalterad.
Boys are stupid, let's throw rocks at them.
Boys are stupid, let's throw rocks at them.
Confused as fuck / Vart är det här på väg?
Förvirrad! Och trött. Men mest förvirrad. Väldigt förvirrad.
Yesterday-kvällen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den blev ganska hemsk. Unfortunately. Eller allt var ju inte hemskt. Det var jätte trevligt att träffa Emma, Helena(grattis än en gång!), Siri, Mårten och co...och se Helena svara på alla sanningskorten ur kortleken hon fick av oss. Det blev nog en väldigt fin film av det där med! Haha!
Men sen, när han väl slutar ignorera mig så...I really don't know what to make of any of this! Jag är förvirrad, verkligen verkligen förvirrad! Och lite ledsen. Igår var jag väldigt ledsen ett tag (tack vänner för att ni bistod mig med comfort! ♥). Så jag har väl haft bättre utekvällar. Nu är jag inte så speciellt ledsen (eller glad heller för den delen) för jag har ingen som helst aning vad som gäller. Vad nu liksom? Jag har ingen jävla aning.
Yesterday-kvällen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den blev ganska hemsk. Unfortunately. Eller allt var ju inte hemskt. Det var jätte trevligt att träffa Emma, Helena(grattis än en gång!), Siri, Mårten och co...och se Helena svara på alla sanningskorten ur kortleken hon fick av oss. Det blev nog en väldigt fin film av det där med! Haha!
Men sen, när han väl slutar ignorera mig så...I really don't know what to make of any of this! Jag är förvirrad, verkligen verkligen förvirrad! Och lite ledsen. Igår var jag väldigt ledsen ett tag (tack vänner för att ni bistod mig med comfort! ♥). Så jag har väl haft bättre utekvällar. Nu är jag inte så speciellt ledsen (eller glad heller för den delen) för jag har ingen som helst aning vad som gäller. Vad nu liksom? Jag har ingen jävla aning.
