Läs Unns tankar

Har nu avverkat cirkus fyra timmar av dagens mastodont till arbetspass. Och klockan är bara strax efter åtta på morgonen. Så den som är en smula snabbtänkt eller har en miniräknare nära till hands kan ju med lätthet räkna ut att jag befunnit mig i arbetsdagen klor sedan fyra i morse. Dvs 4 AM!
Kära lyssnare, jag vill noga understyrka den totala galenskapen det innebär att stiga UPP klockan 03:27 för att gå till jobbet. För att få lite perspektiv på detta kan jag tillagga att nattens söta fyllesamtal från le boyfriend kom vid 04:33. Att ha gått upp och hunnit ta sig till jobbet INNAN min man hunnit ta sig hem från nattens festligheter känns ganska grymt och omänskligt.
Men vad gör man inte för sin kära paycheck?
Fast jag måste i ärlighetens namn säga att jag har ett himlans trevligt sätt att tjäna mitt levebröd.

Idag hade jag varit ute med exkursionsbåten Örnen och guidat en fågeltur. Dårfinken. Första gången jag höll i denna guidningen och det gick skitbra!
Misstänker att jag är en naturbegåvning på det här med guidning! Så himla bra är jag!
Ska ut om en stund igen på Kaffe med Dopping-turen (de är så himla fyndiga här på Huseby). Känns bra, känns bra.
Även om jag är rätt trött nu.
Äsch, nu är det ju bara 7 timmar kvar innan klockan säger att jag bör låsa mitt naturum och gå hem för dagen. Yeah!

Det gick fantastiskt bra på jobbet idag. Hade ju min första guidade tur idag. För en pensionärsförening från ett samhälle utanför Jönköping. Eller sa hon någonstans i Västergötland? Anyhoo...
När de 20-25 minuterna var slut fick jag en applåd! Sjukt stolt!
Och för att göra kakan ännu godare (=FROSTING!!) så hade den ansvariga för pensionärsresan framfört extra beröm om mig "Den där damen på naturum var himmelens trevlig!".
Visst visst att en 60 taggare kallade mig för dam.  Men det kan jag hantera. Fick ju beröm! :D

Ikväll ska jag på två dejter. Först ska jag dricka kaffe med ERik. Sen ska jag på dubbeldejt. Ska iofs dejta Erik den gången också. Men då får vi förstärkning av Crille och Kristoffer. Härligt.

Nu måste jag kila.

Är lite kär i Pella. Fredriks dotter. Fantastisk unge.

Nej, jag skulle nog vilja påstå att det inte alls är så livat i mitt huvud.
Just nu borde jag läsa på om småländsk natur för att fixa min första guidade tur imorgon....men vad gör jag istället, jo jag har spenderat förmiddagen med att läsa om min favorit chicklitt/tantsnusk-roman från 70-talet. Och eftermiddagen har gått åt till good-bad-tv. Där emellan eavesdroppade jag på Callepånkens anställningsintervju (som ägde rum på vår uteplats). Hans nyblivna chef passa även på att erbjuda mig jobb, men en helikopterlastare är nog tillräckligt för familjen Swanström.
Alltså har jag inte åstakommit a whole lot idag rent mentalt. Kan man tycka.
Men det som under dagen upptagit virvlat flest varv innanför mitt pannben är hur otroligt jobbigt det är med rejection issues, bristande kommunikation och rejection issues pga bristande kommunikation.
Vilket är bra mycket jobbigare att tänka på än det mesta just nu. Speciellt då det tycks vara någon ondsint jävel som satt just dessa tankar på repeat. Jag är en tänkare, men just nu känner jag mig bara fast i detta. Jag ogillar sannerligen den här känslan av att vara inmålad i ett hörn. För vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
Jag vet inte. Och jag vågar inte fråga. Jag vet inte hur JAG ska göra för att det ska bli rätt heller.

Dessutom är jag domedagsnervös inför den där sablans guidningen jag är anställd för att göra imorgon. Känner mig inte ett dugg förberedd, påläst eller kompetent. Hade tacksamt mottagit en kram och vänliga ord. Men ryktet går att det inte är möjligt att få det nu eftersom:

 "du måste bara låta honom vara ifred ibland och inte förvänta dig att han vill träffas heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeela tiden"

Fuck va barnslig jag känner mig nu men jag vågar verkligen inte ringa.