Snart.
Snart ar det jul. Da kommer familjen. ska bli sa vansinnigt skont.
Just nu kanns mycket gaska crappy.
Och jag ar tilllbaka i min blogg som ingen laser.
Just nu kanns mycket gaska crappy.
Och jag ar tilllbaka i min blogg som ingen laser.
All I want for Christmas...
Ar javligt sur och irriterad.
Sigid har tappat bort bibeln. Dvs Lonely Planet. Sa nu vet vi inte vart det var vi hade tankt aka idag eller hur det ska ga till.
Helvetepjaxa som j skulle ha sagt. Basta uttrycket.
Ar trott. Sover inte bra langre. Vaknar skittidigt pa morgonen och kan inte somna om.
Saknar min pojkvan helt hysteriskt mycket.
Och Malin. Min malin. Som aker till usa 5 januari for att komma tillbaka ett ar senare. Fan. Vet inte hur det kommer ga att inte fa traffa henne pa sa fruktansvart lang tid.
Just nu kanns allt sa trottsamt och frustrerander att jag inte vet vart ajag ska ta vagen.
Vill skrika och misshandla trappan med en kudde... som jag brukar ha mojlighet att gora nar jag mar sahar. Menmj det finns inte tid eller mojlighet just nu. Sa istallet misshandlar jag ttangentbordet med att vara overdriver hardhant i m,itt typing. Orkar inte med varlden just nu. Fan.
Just nu vill jag bara bli kramad av min man som befinner sig tusentals mil bort. Men det ar ju jag som har valt att ha det sa. Det ar min resa som har fort mig hit.
Min resa.
Min drom, min resa. Vill ju vara har samtidigt som jag drommer om att fa vara nagonannanstans. Eller snarare drommer om att fa vara nara manniskor som ar nagon annanstans.Vill ju inte aka hem. Jag ar ju precis dar jag borde. Men just idag ar jag ledsen, arg och frustrerad. Sa det kanns som att nagonting verkligen saknas.
Langtar till jul. Att fa traffa min familj. Fa ha min dator. Kanske ska jag agna hela jullovet at att se sista sasongen av The Wire. Tittade ju aldrig klart pa det innan jag akte. Blev sa arg pa McNulty att jag stangde av mitt i ett avsnitt. Never happened before.
Whatever. Snart ar det jul. Jag far traffa pappa och syskonen. Bo pa hotell och inte behova bry mig ett skit om hur jag ska fa mat nasta gang, vart jag ska sova, ifall mina pengar racker.
Nu ska jag nog bara lokalisera den dar javla bussstationen och kopa en biljett till stranden och ligga dar tills solen har rechargat mina batterier a la Wall E. Om jag far dyka nagon gang innan jul blir jag nog ocksa lite lyckligare.
Har verkligen blivit hooked pa dykning. Att ha linser hjalpte valdigt mycket. Att inte bli fangad i sitt eget huvud sa mycket utan att faktiskt kunna se allt var awsome. Ja, dyka vill jag.
Har saknat min blogg sa mycket!!
Synd att ingen far ta del av min barabara blogg dock. Dvs min dagbok. My sister went to london har verkligen flyttat in dar. Intressant hur mycket storre mitt bloggbehov ar an mitt behov av att skriva poesi och dylikt. for det ar det mina privata sidor fylls med nar jag ar pa hemmaplan.
Egentligen tror jag att mina dagbocker fran den har resan skulle bli en valdigt underhallande bok. Sa synd for mansklighaten att det vara ar jag som far tillgang till den sanna berattelsen om Unns aventyr i varlden.
Tycker verkligen om att blogga.
Har last Siri och Christians internetversioner av deras kanskloliv kontinuerligt. Saknar vanner. Och att fa veta vad som hander i vannernas liv on a day to day basis. Ibland ar varlden lite ensam. Speciellt asien so far. Har traffar min ju inte folk naturligt for har finns inga dorms. Saknar dormsen. Man fick sa valdigt mycket nya vanner!
Saknar mycket. Tanker mycket. Kanner mycket. Upplever mycket. Skriver mycket.
Nar man tittar igenom bilderna slar det en hur otroligt haftig var resa ar. Man glommer det ganska ofta. Jag glommer det ganska ofta.
Nu ska jag hitta min strand. Min dykning. Och forhoppningsvis lite lugn i sjalen. Ska bara battla Bangkok forst.
karlek till den som vill ha den!
/Unn
Sigid har tappat bort bibeln. Dvs Lonely Planet. Sa nu vet vi inte vart det var vi hade tankt aka idag eller hur det ska ga till.
Helvetepjaxa som j skulle ha sagt. Basta uttrycket.
Ar trott. Sover inte bra langre. Vaknar skittidigt pa morgonen och kan inte somna om.
Saknar min pojkvan helt hysteriskt mycket.
Och Malin. Min malin. Som aker till usa 5 januari for att komma tillbaka ett ar senare. Fan. Vet inte hur det kommer ga att inte fa traffa henne pa sa fruktansvart lang tid.
Just nu kanns allt sa trottsamt och frustrerander att jag inte vet vart ajag ska ta vagen.
Vill skrika och misshandla trappan med en kudde... som jag brukar ha mojlighet att gora nar jag mar sahar. Menmj det finns inte tid eller mojlighet just nu. Sa istallet misshandlar jag ttangentbordet med att vara overdriver hardhant i m,itt typing. Orkar inte med varlden just nu. Fan.
Just nu vill jag bara bli kramad av min man som befinner sig tusentals mil bort. Men det ar ju jag som har valt att ha det sa. Det ar min resa som har fort mig hit.
Min resa.
Min drom, min resa. Vill ju vara har samtidigt som jag drommer om att fa vara nagonannanstans. Eller snarare drommer om att fa vara nara manniskor som ar nagon annanstans.Vill ju inte aka hem. Jag ar ju precis dar jag borde. Men just idag ar jag ledsen, arg och frustrerad. Sa det kanns som att nagonting verkligen saknas.
Langtar till jul. Att fa traffa min familj. Fa ha min dator. Kanske ska jag agna hela jullovet at att se sista sasongen av The Wire. Tittade ju aldrig klart pa det innan jag akte. Blev sa arg pa McNulty att jag stangde av mitt i ett avsnitt. Never happened before.
Whatever. Snart ar det jul. Jag far traffa pappa och syskonen. Bo pa hotell och inte behova bry mig ett skit om hur jag ska fa mat nasta gang, vart jag ska sova, ifall mina pengar racker.
Nu ska jag nog bara lokalisera den dar javla bussstationen och kopa en biljett till stranden och ligga dar tills solen har rechargat mina batterier a la Wall E. Om jag far dyka nagon gang innan jul blir jag nog ocksa lite lyckligare.
Har verkligen blivit hooked pa dykning. Att ha linser hjalpte valdigt mycket. Att inte bli fangad i sitt eget huvud sa mycket utan att faktiskt kunna se allt var awsome. Ja, dyka vill jag.
Har saknat min blogg sa mycket!!
Synd att ingen far ta del av min barabara blogg dock. Dvs min dagbok. My sister went to london har verkligen flyttat in dar. Intressant hur mycket storre mitt bloggbehov ar an mitt behov av att skriva poesi och dylikt. for det ar det mina privata sidor fylls med nar jag ar pa hemmaplan.
Egentligen tror jag att mina dagbocker fran den har resan skulle bli en valdigt underhallande bok. Sa synd for mansklighaten att det vara ar jag som far tillgang till den sanna berattelsen om Unns aventyr i varlden.
Tycker verkligen om att blogga.
Har last Siri och Christians internetversioner av deras kanskloliv kontinuerligt. Saknar vanner. Och att fa veta vad som hander i vannernas liv on a day to day basis. Ibland ar varlden lite ensam. Speciellt asien so far. Har traffar min ju inte folk naturligt for har finns inga dorms. Saknar dormsen. Man fick sa valdigt mycket nya vanner!
Saknar mycket. Tanker mycket. Kanner mycket. Upplever mycket. Skriver mycket.
Nar man tittar igenom bilderna slar det en hur otroligt haftig var resa ar. Man glommer det ganska ofta. Jag glommer det ganska ofta.
Nu ska jag hitta min strand. Min dykning. Och forhoppningsvis lite lugn i sjalen. Ska bara battla Bangkok forst.
karlek till den som vill ha den!
/Unn
