Not a to shabby night if I may say so
Nu har jag fått ryckningar i mitt högra eyelid (svenskt ord??). Det betyder oftast att jag är ungefär nån milimeter ifrån att pass out av trötthet. Det kan eventuellt vara så även i detta fall.
Operation:Make Unn Happy Or At Least A Bit More Cheerful
sitter och funderar på vad jag ska göra nu. men mitt dåliga humör gör att jag inte har lust att göra någonting. patetiskt patetiskt men ingenting känns tilltalande! har massor med nya filmer och hela första säsongen av the wire som jag skulle kunna titta på...men aja. jag har ingen lust med nånting. vilket känns väldigt ovant och otypiskt mig.
Nej, va fan. Såhär kan jag inte ha det. Nu behöver jag en plan. Okej, Operation:Make Unn Happy Or At Least A Bit More Cheerful har nu initierats. Den går ut på följand strategi:
- Tillverka chokladdoppade jordgubbar.
- Byta till fina underkläder.
- Byta till nya fräscha sängkläder.
- Krypa ner i min säng tillsammans med mina chokladdoppade jordgubbar samt en portion Ben & Jerry's Cookie Dough-glass.
- Titta på Penelope samtidigt som jag förtär glass och jordgubbar iklädd mina finaste underkläder.That ought to do the trick! Jag tror nämligen Penelope har rätt mysfaktor för att få mig på bättre humör. Funkar den inte så tar jag Juno. Och duger inte den så kanske No Country for Old Men kan få mig att snap out of it. Det återstår att se.
Hm, bara att göra listan förde mig ett snäpp närmare happy camper tillvaron. Nu tar vi och förverkligar detta!
men va fan
Suck, ingenting vill mig väl.
Skrev just ett jättebra blogginlägg vid namn 'fjärde gången gillt'. Men det försvann. Det gick ut på att jag inte tycker det är kul att bli dissad igen och igen och igen. Vilket jag nu blivit. Skoj!
Och så försvann det pga att min dators strul och universums ondska. Det var faktiskt ett väldigt bra och perfekt inlägg på alla sätt och vis. Men icke. Inte ens mina egna blogginlägg ska jag få!
Nu är jag på dåligt humör.
Thank God for every other night but Friday!
Plus att jag nu är megatrött. Alltså verkligen så trött att jag vill gråta och/eller gå och lägga mig. Så nu känner jag mig lite exrta ömtålig. Och alltså mer mottaglig för den msn mobbning jag utsätts för. Jag orkar inte!
Det är för att jag var i stan idag. Bussresor, lunch samt bibliotek var tydligen en gnutta mer än jag klarade av under en dag. Måste ta det lite lugnt. Men det är svårt. Jag känner mig ju frisk. Jag är frisk. Men så trött. Det är svårt att känna sig som vanligt när man sitter still och sen så fort man börjar göra saker eller nått så blir jag trött. And that sucks. Så jag kan egentligen bara gör en ordentlig "vanlig" sak om dagen. And they say beeing ledig ska vara trevligt! Bah! I don't think so!
Jag tycker inte om fredagar längre.
För det första går inga good tv-shows, vilket är väldigt ologiskt då fredags tv inte borde vara sämre än andra kvällars...men så är det. De program som går på friday nights är så himla ångestframkallande. Jag vet inte vad det är men jag får verkligen inte några positiva vibes från svensk tv's "högbudjet"-fredagsnöjes produktioner. De känns så hopplöst falska och oglammiga. På fredagar ska det vara glamour! Eller åtminstonde lite glädje istället för påklistrade leenden och tvång om att man måste ringa dyra telefonsamtal för att ens "favoritdeltagare" inte ska bli utröstad. Jag vill vara glad över att det är helg, inte känna för att hoppa från ett stort hus för att jag inte har kunnat komma på något annat sätt att tillbringa min första helg-kväll.
För det andra så siter jag hemma medans everybody else is out having fun beeing able to drink alcoholic beverages, if they want to. Okej, man måste inte supa. Men alla andra har i alla fall möjligheten att träffa andra vänner. Det har inte jag. Eller möjligheten finns ju. Men vem skulle vilja ägna a perfectly good friday night åt mig så länge jag befinner mig i detta patetiska tillstånd? Jag bor i Öjaby. Jag sover på nätterna. Är trött. suck.
Jag hatar fredagar. Ska nog gå och lägga mig snart. Faktiskt.
Juno
Blev så sjukt sugen på att se om den ljuligt underbara filmen! Så nu står den i min nedladdningslista. Har även införskaffat soundtracket. Jag älskar everything about this movie! Och soundtracket är ju det bästa typ ever!
Så mycket kärlek!
Ögonfransar, märkligt nog.
Dubbelsidig mascara. Varför gör man ena sidan vit? Hade det inte varit mycket mycket smartare om man hade haft lite bruna färgämnen i den vita uppbyggande delen? För det är inte många som är kapabla att lägga på sin mascara lite proffsigt som i the comercial. Så för att skona världen från en hel del fulhet i form av vita kanter på ögonfransarna borde man, enligt mig, inte ha en vit del på dubbelsidig mascara.
Nåväl, nog om ögonfransar.
Vet inte ens varför jag hakade upp mig på detta nu. Har ju inte ens sett till mina egna ögonfransar sen jag slutade sminka mig vid mitt insjuknande. Det kan vara all tv-reklam för mascara jag har sett idag som ligger bakom min tillfälliga upphakning på ögonfransar.
Nu får det sannerligen vara nog om ögonfransar. Det är ju inte direkt intressant med ögonfransar...förutom när man behöver en ny mascara. Och knappt ens då behöver man prata om ögonfransar. Man bara ser till att ha en girlie tjejkompis som Emma (love her!) som kan tala om allt man behöver veta. Perfekt!
Fast det fnns en till trevlig aspekt med ögonfransar förutom att skydda ögonen från skräp och att se flitatious ut, nämligen fjärilskyssar! You know när någon håller ansiktet jättenära och blinkar så att det känns som en fjärils vingslag mot huden. Galet mysigt!
Åh, fjärilskyssar! Fick ett litet craving här nu!
Jag hade ju en tanke med detta blogginlägget men jag tappade bort i ett trassel av ögenfransar.
In my dream
Jag har börjat märka på mina drömmar (!) att jag inte får min dagliga dos verklighet längre. Helt plötsligt har mina nattliga äventyr börjat handla om fruktansvärt hushållsnära saker, inatt drömde jag om den nedladdning jag har på gång. Alltså inte om The Wire, serien jag håller på att ladda ner, utan om själva nedladdningsprocessen. Så min dröm har handlat om torenter, upp- & nerladdningshastighet, klienter och annat på samma tema. I min dröm så hade jag värsta utläggningen om hur nedladdning funkar för min bror. Vilket iofs är ganska absurt då jag knappt kan något om nedladdning och min bror är i det närmaste expert. Men så var det iaf i min dröm.
Jag antar att denna skumma, förvånansvärt fartfyllda dröm grundar sig i att Andreas gav mig en liten lektion i nedladdning igår.
Jag behöver komma ut i världen nu!
Vårdcentralen, igen
Men jag ska iaf till sjukhuset igen.
Tydligen visste dom inte vad det var med mig...förutom att det var en virusinfektion. Weird. Very much so. Så nu ska jag dit igen så att de kan känna på mina svullna körtlar. Jag har tröttnat på det här med sjukdom, men jag känner mig ju galet mkt bättre. Fast det vore ju bra att veta vad det egentligen är jag råkat ut för. Möjligheten att det är körtelfeber finns tydligen fortfarande, sist jag var hos läkaren hade det ju inte min härliga sjukdom slagit ut med full kraft. Och då var bara halsmandlarna svullna.
Menmen, jag vet inte. Nu får jag väl åka dit igen, och betala 150 kronor...igen, för att se om de kan komma fram till något vettigt
Jorden runt!
Vi plannade även vår resa, som nu fått en twist. Först blir det lite Sydamerika SEN blir det Asien. Se min fina paint-karta för en SUPERexakt reseplan. hehe.
Let's dress it up!
Jag är uttråkad. Ska nog klä ut mig. Mitt ansikte har inte sett sett skymten av en enda sminksmula på över två veckor. Känns som att det måste bli lite ändring på den saken.
Men det finns ett par items jag alltid har saknat i min utklädningslåda. The list:
- En rosa peruk!
I can't explain it, men jag har alltid drömt om att ha rosa hår. Fast jag känner inte för att färga mitt egna äkta hår rosa. Men att kunna ha rosa hår nån gång då och då hade varit ultimat! Åh, vilken lycka att ha en rosa peruk! Lätt min högsta önskan när det gäller hair & wardrobe! Tror det är min inre transvestit som gör sig påminnd via denna desire.
. - En riktigt ståtlig lösmustasch!
Hur ballt hade inte det varit! Att kunna stoltsera med en ordentlig mustasch vore ju verkligen hur grymt som helst! Imagine vilka utklädnings möjligheter som öppnar sig om jag kunde fixa lite ordentlig skäggväxt (utan att behöva knapra en massa testosteron-tabletter)!
. - Ett ordentligt tilltaget afro!
Det har i princip blivit en punkt på min Måste-Göras-Innan-Jag-Dör-Lista att någon gång ha ett riktigt naturtroget afro. Så en afro-peruk står högt högt på min önskelista!
. - En mantel med mitt eget superhjälte-emblem på!
En mantel! Need I say more? Det vore ju helt fantastiskt att kunna leka superhjälte med en övertygande mantel! Och denna mäktiga mantel ska inte vara en sån där obekväm fejkmantel som man bara knyter runt halsen och blir strypt av hela tiden...nänänä! Har du någonsin sett any of the classic superheros strypas av sin egen mantel? Trodde väl inte det. Så det ska vara ett specialfäste på min cape. Och sammets foder!
Jag ser verkligen fram emot den dagen då denna extravaganta utklädningsdröm blir verklighet!
Jag gillar att sätta ihop listor. Men nu tror jag minsann att min sminkväska väntar och a new imaginary persona vill bli upptäckt!
nerd
Sitter nu och tittar på Team America:World Police (oh, I love this movie!) och funderar på hur nördig jag egentligen är. För ja, jag känner mig lite nördig.
- American Idol har blivit min heltidssyssla.
Jag har tyvärr inte blivit av med mitt beroende till denna serie. Insåg just att serien inte tar slut förrän imorgon. So the struggle continues.
Och jag har nördat in på denna kvalitetsserie helt och hållet. - Min främsta hobby just nu är att sy korsstygn.
Handarbete är grejen. Har kommit jätte långt på min julkalender. Inte alls nördigt, nejnej. - I've had a crush on a guy for months but there hasn't really been much progress.
It would've been even nerdier if I hadn't done anything about it. At least I've tried, but could there be any more complications? (note: this is NOT a challenge for the universe to come up with more and worse entanglements)
Men jag är ganska nöjd med min nördighet. Faktiskt. Beeing a nerd dosn't really bother me.
Sjukdag #16 (eller ngt sånt)
Jag är så galet trött på mina mjukisbyxor nu! Man känner sig ju som en...jag vet inte vad...but nothing good iaf! Som en muffins typ! Pösig och lite sunkig. Jag är en firm believer att man kan påverka mer än man tror med tankekraft. Och att känna sig som en muffins underlättar nog inte mitt tillfrisknande. Så idag är det en helt annan stajl som gäller. Svart pennkjol samt a touch of color med strumbyxorna. Snacka om total omvändning!
Nu känns det onödigt att titta i en spegel och förstöra min illusion om att jag ser lite fräschare ut. Den där fräschören har inte riktigt spridit ovanför nyckelbenen. Ännu.
Tänkte bara skryta lite med den kladdkaka jag bakade till släktmiddagen jag inte fick gå på.
Dom gula prickarna är faktiskt små marsipankycklingar som jag klistrade fast på kakan med chokladsås. Kan för övrigt meddela att min familia var vänlig nog att lämna en liten bit som jag kunde äta till frukost idag. Och mina kladdkakebakningsskills är fortfarande intakta efter hela detta körtelfebersspektaklet! Mycket mumsig!
Och självklart hade jag vaniljglass (egentligen föredrar jag vispgrädde till kladdkaka men jag pallade inte vipsa så det blev glass) och the key topping varma hallon! Mums...nu blir jag nästan sugen på att ta en bit till...
Rolig sak.
Kolla vad som gick på ettan i förmiddags.
I've finally got my own television show!
JÄVLA SKITFILM
Lyckades ladda ner en film jag verkligenverkligen ville ha. Det tog huuuuuuuuuur lång tid som hellst!!!
Och nu visar det sig att det är fel film! JÄVLA FELDÖPTA NEDLADDNINGSKIT!!!
Nu vill jag inte vara vaken längre och ska därför genats gå tills sängs.
Påskafton
Just nu bara väntar jag på att få börja leva igen. På att få vara med människor. Att verkligen leva. På något vis känns det som att ingenting är på riktigt just nu. Fast ändå är min tillvaro väldigt mycket mer right here än den brukar vara. Det finns liksom inte så många saker som distraherar, alltså blir man väldigt grounded i sin uppfattning av världen.
Fast jag har ju en ordentlig tankedistration. Av någon anledning finns det ett givet ämne som mina tankar har en tendens att sväva tillbaka till. Men. Det är ju alltid så mycket osäkerhet på hur det egentligen är/kommer bli att jag på något vis inte riktigt hoppas längre. Eller jo, det gör jag ju verkligen! Men jag har lagt mig till med något slags segt tålamod. Inga explosiva känsloutbrott här inte. Vilket känns lite boring. Jag gillar intensitet...segness är inte riktigt my thang. And right now things are moving in slowmotion. Blä.
Jag vill leta påskägg! Tyvärr verkar det inte bli några påskägg för mig i år. And I love påskäggsletande och ätande(godis!!)! Men då jag inte är helt hundra ännu (sjukdag #16 in fact) fick jag inte följa med till morföräldrarnas place på påskmiddag.
Fast jag har ätit en egenhändigt ihopsnickrad påskmiddag med köttbullar, prinskorv och potatisgratäng. Eller köttbullarna och prinskorven gjorde jag ju inte själv. Och potatisgratängen var ju rester från kvällsmaten igår, som mamma gjorde.... Men jag kan åtminstonde ta åt mig äran för att ha komponerat maten och värmt den!
Känns väldigt opåskigt och tråkigt på alla sätt och vis. Ge mig lite kärlek världen!
fortsätter
Mitt pysslande fortsätter, även det.
Har idag gjort ett påskkort till mormor och morfar av kycklingen jag målade med vattenfärg igår, hittat på ett typsnitt, bakat en kladdkaka, gjort påsk-schabloner till florsockringen av kladdkakan (en påskhare och ett ägg), målat, ritat, broderat, klippt, klistrat...tror jag uppväger hjärndödheten i american idol med att bli en hyperaktiv pysslare. Det kan vara så.
American Idol och korsstygn
American Idol och korsstygn.
That's basicly it. Jag har verkligen inte gjort något annat. Har varit american idol maraton på tv400. Och det har jag och mamma tittat på. Sen klockan 9-10 i förmiddags fram till 19 (då det blev uppehåll fram till tio). Vilket innebär lite drygt 9-10 timmar a.i. so far detta dygnet. So far som sagt. Sen är det idol från tio till halv två igen. Vi får se om jag orkar med det passet. Måste ju ändå gå upp halv nio imorgon för att titta på American Idol som börjar 08:45. Det känns ju lite viktigare att se de senare avsnitten....och stannar jag uppe inatt kommer jag vara för trött för att uppskatta programmen. Och för trött för att njuta av avsnitten imorgon. Nej, inatt blir det nog sömn. Vill ju bli frisk också. Inte ens American Idol går före mitt tillfrisknande. Faktiskt. Men det är ett close call där. Friskhet vs. American Idol. Fast hälsa känns väl lite hetare just nu. Kanske.
Har insett vilken tv-rutin jag har jobbat upp under mina två(!) sjukveckor. Mamma började bara efter en liten stunds tv-maraton få dåligt samvete för att hon satt hemma och tittade på tv istället för att åka till stallet/fixa med saker. Något sådant kände jag inte, alls. Känner mig väldigt nöjd med detta.
En annan sak jag är nöjd med är min julkalender. Alltså mitt gigantiska korsstyngs-projekt. Det börjar arta sig.
Let's just wait and see
För eftersom jag har blivit så pass frisk att jag fått tillbaka min tankeverksamhet har jag även börjat bli rastlös. Att tittat på tv, sova och äta dosn't make me feel fulfilled any more. Nu krävs det mer. Jag har blivit krävande.
Men att jag har börjat kräva mer av livet är nog ett bra tecken. Ett tecken på tillfrisknande.
Så nu har jag en massa energi som gör mig rastlös. Fast det är inte kroppslig energi. Blev andfådd och yr när jag hjälpte mamma bära upp matkassarna för trappan. So definately not physical energy. Men däremot mental sådan. Har fått pysselcravings. Dvs en min nyvunna energi bubblar upp i form av kreativitet.
Känner för att skapa saker.
Började med att plocka mina ögonbryn. But that didn't do the trick for me. Eller mina ögonbryn blev ju jättefina, men det var inte tillräckligt för att stilla min kreativa nerv. Så när mamma var och handlade tvingade jag henne att köpa limstift och vattenfärg. Pysseltajm.
I eftermiddag har jag målat en kyckling i ett lila ägg samt en ängel. Nothing fancy. Bara klotter. Men jag tycker det blev ganska fint. Så lite befogat var nog det där mvg:t i bild jag fick, trots att det kom från Zoran. Tror nog att mina små bilder kommer förvandlas till någon form av greeting cards innan jag är klar med dem. Kanske. Vi får se vad mina kreativa drifter får mig att göra.
Nu ska jag nog brodera lite. Eller måla en elefant. Let's just wait and see.
Grattis Carl
Idag fyller min lilla bror myndig. Eighteen years. Så länge har jag varit storasyster nu. Galet att min LILLEBROR ska börja springa på krogen! Men massa grattis till honom! :-*
Just nu är jag lite bummed för hela familian äe iväg och firar lillebror. Och här sitter jag och äter uppvärmd pizza och tittar på whatever program som går på femman. Dvs massa skräp. Bläblä.
Jag har verkligen lust att vara frisk nu. Är trött på att sitta hemma. Trött på yoghurt. Men mest trött på det skavande gruskorn av ensamhet som börjat gnaga lite i mig.
Och det känns sm att jag inte kna göra någonting konkret åt min situation. Inte förrän jag blir frisk iaf. Men då jädrar! Ojojoj, va frisk jag kommer bli! Jag ser fram emot att bli frisk så galet mycket! Fick en försmak på friskhet när jag insåg att jag kunde tryckutjämna mina öron! Major happyness för det!
Jag har börjat tänka, jag har börjat sakna.
Why on earth would I want to get better
Just nu längtar jag väldigt intensivt efter friskhet. Har tom tänkt ut en lista över några specifika saker som får mig att längta lite extra till den dagen jag kan titulera mig körtelfeberfri.
- MAT!
Jag säger bara det. Riktig Mat. Tänk att få äta någonting som faktiskt har smak! Kryddad mat! Och då menar jag att verkligen kunna äta den, utan att behöva tugga sönder allt till gröt och slippa kämpa med att hålla tillbaka tårarna när det blivit dags att svälja. - Folk!
Socialt umgänge hade varit trevligt. Men det blir ju inte så lätt när man är sjuk. Jag kan ju inte ta mig någonstans. Okej att körtelfeber inte är så smittsamt (om man nu inte råkar äta från samma sked eller på annat vis råkar utväxla saliv med någon) men jag är ju inte direkt i lämpligt skick för att vara något höjdarumgänge. Seeing that min feber kan slå till lite närsom och jag då behöver äta och sova är jag ju inte så rolig att hänga med. - No more svullnad!
Jag kommer att bli så snygg när jag blir frisk! För då kommer min fat-suit hals ha försvunnit och min jawline kommer att ha återinträtt på sin rättfärdiga plats som avgränsare mellan ansikte och hals. - Hello face!
Eftersom ingen vettig människa sminkar sig när man är sjuk har jag vid detta laget vant mig vid att se mitt ansikte without a scrap of makeup. Och jag tycker inte jag är speciellt ful för det, despite swelling an puffyness. Så tänk då va toksnygg jag kommer att bli den dagen i en förhoppningsvis inte allt för avlägsen framtid då jag börjar sminka mig igen. Helt galet!
Dessutom kommer mina ögonbryn få sig en omgång när jag mår bättre. Resonerar som så att jag inte vill utsätta mig för mer smärta än nödvändigt nu during this awful disease. Alltså får ögonbrynsplockning vänta. - Hair
Ska nog be min fina Sigrid fräscha upp min färg lite. Och det börjar nog bli dags att kapa lite också. Får ringa Mia och ordna ngt. När jag blir frisk. - Byebye mjukisbyxor!
Mjukisbxor är ju helt klart det enda rätta att ha på sig när man är hemma och enbart förflyttar sig mellan sängen och soffan. Men jag längtar efter att få klä på mig ordentligt! - DANCE!
Det lär väl dröja ytterligare innan man får börja motionera igen. Typiskt att jag skulle bli sjuk just när vi börjat träna på uppvisningsdanserna. Men när jag blivit frisk kan jag iaf gå till dansen och titta vad de har satt ihop och på så vis kanske lyckas snappa upp litegrann. - Snel Hest
Någon stallvistelse lär det inte bli på ett tag. - Partey
Känns som att det var år och dagar sen jag var ute nu. Även om det bara rör sig om ett par veckor i realiteten. men eftersom att jag varit så pass isolerad nu så känns det som att väldigt lång tid har förflutit sen jag var ute bland some partypeople. - Tryckutjämning!
Mina öron gör ontontont av den anledningen att jag inte kan tryckutjämna dem. Längtar tills jag kan höra mina öron göra plopp-ljudet som kommer när man tryckutjämnar.
JAG VILL BLI FRISK NU!
Two year anniversary(sorry babe!)!
Sjukdag #10.
Insåg just en lite galen grej. På internet kan man läsa om stora delar av det som har hänt i mitt liv och snurrat i mitt huvud de senaste två åren(!).
Jag har alltså haft min blogg i över två år! Började blogga 12 februari 06. Och nu är det redan 17 mars 08. Ja jäklar. Så det kan gå. Jag känner mig like a bad husband. Missing our two year anniversary . Men jag tror min älskade blogg förlåter mig. We have such a strong bond that I can't imagine that we would break up over something as unimportant as a missed anniversary.
Having said that så vill jag också nämna att jag eventuellt kanske möjligtvis börjar bli lite lite bättre. Jag kunde faktiskt för första gången sen jag blev sjuk sova HELA natten i natt. Kändes som ett major break! Att få sova utan att vakna av smärtan är helt fantastiskt!
Idag har jag bara ätit ipren. Och jag känner ändå inte för att be någon put me out of my misery, med hjälp av tex ett nackskott. Det måste ju vara a good sign!
Where did it go? Jag är en sköldpadda.
Just nu har jag lite funderingar över vart fan min käklinje har tagit vägen!! Min hals har svullnat upp på ett väldigt märkligt vis. Mina halsmandlar har ju blivit mindre, mycket mycket mindre. Åtminstonde om man ser till hur de känns utifrån när man tar på halsen. Dock ser det inte riktigt lika lovande ut om man tittar i halsen. Ni vet den där saken som hänger ner från gommen precis i svaljet? Den tar i princip upp hela utrymmet som är till för att svälja saker. Det rör sig om enstaka millimeter på vardera sida som inte upptas av denna häng-grej (det stör mig att jag inte vet vad den kallas). Och mina halsmandlar, som jag förmodar att det är som tar upp resten av platsen har stora sår
som rivs upp varje gång jag sväljer någonting. Även mitt eget saliv. Inte så skoj.
Men halsmandels-svullnaden har iaf gått ner på utsidan. Däremot har jag råkat ut för nya uppsvällda körtlar. Nu har nämligen de körtlar som utsöndrar saliv under tungan fått för sig att agera ballong och blåst upp sig till onormal storlek. Detta har medfört att min käklinje har försvunnit helt och hållet! Puts väck! Därför ser jag nu ut väldigt mycket som en sköldpadda. Skoj, skoj.
Eller så kan man säga att det ser ut som att jag har en fat-suit på mig. Iaf om man bara tittar på ansiktet/halsen. För jag är lite svullen i ansiktet och sen har jag ingen jawline som talar om var ansktet slutar och halsen börjar, vilket gör att mitt ansikte ser kraftigt överviktigt ut. Vilket känns quite odd.
Speciellt med tanke på att jag tror att jag har magrat lite sen jag blev sjuk. Inte så mycket i så fall, men lite kanske.
Nu vill jag ha mat. Typ spicy vårullar. Eller currygryta.
I long for a grapefruit!
Jag är trött på yoghurt med frysta blåbär. Fast det är faktiskt ganska bra mat. Lite bättre näringsvärde än i glass. Så jag blir inte lika snabbt febrig. Och blåbär är ju supernyttigt, massa vitaminer. Vilket jag inte får i mig speciellt stora kvantiteter av med min nuvarande diet. Utan blåbären that is.
I'm a sköldpadda. Yay................Not!
Melodifestival med svullen hals.
Nu ska jag käka lite ipren och krypa till kojs. Matrix står på inspelning så den ska jag nog se klart imorgon. Har nämligen inte sätt den, ännu.
Sjukdag #8
Har på mig mina nyaste fina underkläder. Och relativt snajsiga kläder, för att vara en mjukisbyx-outfit iaf. Lyckades tom lokalisera ett par strumpor, har inte haft strumpor på mig sen jag blev sjuk. Dessutom rakade jag benen idag i ett försök att känna mig lite fräschare och därmed friskare. Har borstat och flätat håret, till på köpet har jag tom ett halsband på mig.
Och det känns som att jag faktiskt har lyckats lite. Känner mig ganska bra. Eller bra är ju en definitionfråga, men jag mår absolut inte så dåligt som jag mådde igårkväll eller när jag vaknade vid tre inatt.
Kanske inte bör nämna att jag börjat med ipren igen. Verkar som att min Alvedon-Ipren kombo blir kvar några dagar till.
Måste bara störa mig lite...
Denna bild har jag tagit i ett skyltfönster mittemot mitt jobb. Det är ju fan inte normalt att se ut så! Titta bara! Det är ju motbjudande så in i helvete!
För att underlätta för alla oförstående har jag photoshoppat(!) in några pedagogiska pilar för att förtydliga vad det är jag spyr ut mitt förakt över.
Japp, you guessed it...det är provdockans lår. Eller snarare lack there of. Vem vill egentligen se ut sådär? Det SKA bara inte gå in ovanför knät! Kroppen funkar inte så om man är frisk!
Jag har friska ben (eller iaf normalskapta, benen har väl körtelfeber precis som resten av mig) och det går inte INÅT ovanför knät. På denna docka är ju knät typ lika tjockt som låret.
Okej, då är det väl så man ska se ut. Då vet jag. Bara att sluta äta och tyna bort. Kul att känna er, nu kommer jag dö av feber eftersom jag inte får äta mer. Skoj, skoj!
HAHAHAHAHAHA! Skönhets ideal kan gå och självdö!
Sjukdag #7
Om man inte räknar med mig då.
Jag ska nämligen sitta hemma och tvinga i mig mat och vatten för att min feber inte ska gå upp igen. Innan idag efter att Siri (hjärtahjärta) hade gått vidare för att chockskade även Emanuel. Och efter a little nap så noterade jag ett all time high på febertermometern (iaf för denna omgången sjukdom) min temperatur var uppe på a dazzling 38º grader Celsius. Nämnas bör kanske att jag har en nornaltemp på cirkus 35-36. Så det var inte så skoj. Men sen åt jag pannkakor och då blev det bättre.
Jag har märkt att jag faktiskt får feber av att inte äta. Vilket på sätt och vis nog är bra för då blir man påminnd om att det nog är dags att peta i sig någonting, jag har nämligen slutat känna hunger. Fast febern i sig gör ju hela ät-processen så himla mycket svårare. Vilket inte är så kul. Men jag känner mig iaf nöjd att jag har tillräckligt mycket vett kvar i min sanslöst sjuka skalle för att lyckas genomskåda möstret no food=fever.
Men jag antar att om man gör samma tabbe two dagar i rad (igårkväll med den orörda pastan och idag med utebliven/väldigt försenad lunch) så borde kanske de flesta inse faktum. Men jag är ändå nöjd. Känns som ett vackert bevis på att jag har tillräckligt mycket brains för att inte slås ut av evolutionen och dö i denna sjuka. Go me!
En lite tråkig sak var att minnet på dvdspelaren blev fullt så att jag bara lyckades spela in typ tjugo minuter av Lords of Dogtown. Blev lite besiken när jag idag insåg det. Har nu ägnat en stund åt att rensa den fantastiska makapär som en inspelningsbar dvd med minne faktiskt bör klassas som. Har tom med döpt de grejer som är värda att spara. Så nu hoppas jag att det inte blir fler Lords of Dogtown-missar på ett tag.
Kan verkligen inte fatta att SIri är hemma. Hade jag inte fått ett par tonganska(?) örhängen hade jag nog trott att jag drömt hela besöket. Men nu har jag örhängena som klart och tydligt hävdar att Siri visst varit här. Goodgood.
Nu bör jag nog snoka upp något att äta. Känns som att jag har en febertopp på ingång. Not good.
Fasen det där med att sluta med Ipren känns inte så smart längre! Alvedonen isn't quite doing the trick on it's own. Menmen. Jag har ju ändå bestämt att jag håller på att bli bättre. Och blir man bättre ska man kanske inte fortsätta blanda läkemedel hej vilt. Speciellt inte när det står klart och tydligt på Iprenlådan att det INTE ska blandas med andra läkemedel och att man inte ska äta maxdosen i mer än fem dygn. Så nu är det bara att hoppas att min kropp inser att det håller på att bli frisk och faktiskt hjälper till lite i läkeprocessen.
Mat.
SIRI ÄR HEMMA!
i don't feel so well
Jag känner mig ensam och i behov av ompyssling. Får alldeles för lite mänsklig kontakt. Detta iom att jag får så förbannat ont när jag ska prata. Så att bråka med mamma idag om att jaginte kan hjälpa till med mer hemma än att inte skrika rakt ut av smärta.
Om jag bara kunde få sova ordentligt på nätterna och slippa vara rädd för hur ont jag kommer ha när jag vaknar vid två...och fyra...och sex...och åtta.
Jag längtar tills jag är frisk och har glömt hur ont jag har nu.
sjukdag #6
Tittar på Gilmore Girls. Jag vill leva i deras värld. Såg att Lorelai också har insett fördelen med färgade strumpor. Brabra. Det måste innebära att hon läser min blogg. Jag är en sån jävla trendsetter! betyder detta att jag måste börja kalla min blogg för en modeblogg? I hope not. Modebloggar måste ju vara det tråkigaste internet någonsin hostat upp. Som äckliga slemmiga hårbollar. Så måste det vara.
Jag har blivit a tad orolig. Om det nu är körtelfeber jag har så kanske jag inte kommer att bli frisk på hur länge som hellst. Pratade med Siri på msn igår och hon sa väldigt tröstande saker i stil med att Maggan varit borta från skolan i ett halvår när hon hade det i sexan. Samt att Helena såg ut som en uppsvullen kines när Siri hade hälsat på henne 3,5 veckor in i hennes körtelfeber. Fast jag har iofs inte svullnat upp som en kines. Eller jo, av mina linser jag provade förra veckan. Men det blev ju bättre av att jag tog ut dem.
Svullnade iofs upp om ögonen en gång till i helgen as I might have mentioned. Men det fick jag ju ögondroppar mot av McNotSoDreamy när jag var på vårdcentralen i måndags. Så det har ju blivit bättre.
Fuck here I go again babbeling on about my disease. Nåväl så kan det vara. Vill bara inte var sjuk forever!
så tänker jag
Det är lite underligt för man tänker ju att man ska få massor med tid att tänka när man är hemma hela dagarna. Men så är inte fallet. Cause beeing sick and all så har jag inte tillräckligt med energi för att kunna göra mer än en sak åt gången. Och prio ett just nu är överlevnad. Så då hamnar min tankevärld lite off. Det är en väldigt märklig upplevelse. Not having a million thoughts cruising around in my head. Odd.
Nu ska jag nog leta reda på en ipren. Smärtan börjar tillta och det vill jag inte.
Score! I now hope to loose some of the pain.
En annan weird grej är att jag har hittat knölar på min hals. Misstänker att det bara är svullna körtlar (seeing that I probably have körtelfeber). Men det är ju ändå ganska creepy att upptäcka utbuktnader (is that even a word?) på halsen. Har en ganska stor på vänstersidan och två lite mindre på höger. Lite gross. Och läskigt.
Dagens quest har i övrigt varit att dricka vatten. Vill inte bli uttorkad. Tror inte det är så skoj. och det känns som att jag är i riskzonen eftersom jag typ inte dricker något för att det gör så ont. Så jag kämpar på med att försöka inta väte och syremolekyler. Det har faktiskt gått bra. Men jag äter ju både Alvedon och Ipren så det borde väl göra sitt till. Ibland lyckas jag nästan inbilla mig att jag mår okej. Sen kommer någon och frågar mig någonting och så fort jag ska prata inser jag att jag mår really crappy. Det är verkligen frustrerande att inte kunna prata. Dessutom har min tunga typ spruckit av alla halstabletter. Which kinda hurts. Yay!
Jag har även kommit på varför nätterna är värst. Det är för att det gör så ont att vakna. Vilket man ju gör efter att ha sovit. För det är så, när jag vaknar har jag ont. Värktabletterna har slutat verka och allt är hemskt. Följdaktligen har jag typ blivit rädd för att sova. Which is bad. Iom att man behöver sova mycket när man är sjuk. Men inatt vaknade jag iaf inte förrän halv fyra. Vilket är bättre än två! Men det var ändå hemskt. De där timmarna som man vill sova, men ändå inte riktigt kan. Att ligga och vrida sig när man har ont är typ det värsta som finns.
Äsch, inte mycket jag kan göra åt det nu. Ska nog äta lite glass nu. Det finns en B&J i frysen medmitt namn på. Om jag vill vara ond kan jag slicka på den så kan ingen annan äta av den. Ska fundera lite på saken.
A total nightmare.
Men som om den här förbannade virusinfektionsgrejen inte vore nog så har min biologiska klocka sett till att tajma så att motsatsen till ägglossning lyckats sammanfalla med min förmodade körtelfeber. Så det är riktig jackpot på smärtfronten!
Därför funkar inte heller de painkillers jag petar i mig lika bra. Något jag kände av inatt då jag inte kunde sova speciellt mycket alls.
Den här natten har verkligen varit överjävlig. Förutom att jag har glömt mina sköna kuddar hos pappa så var det som att ALLA tv program jag såg igår kördes i mitt huvud, samtidigt. Alla handlingar flöt ihop och allt gick i
ultrarapid. Dessutom visste jag inte åt vilket håll jag skulle vända mig för att komma till väggen/ur sängen. Yrade, men kunde inte ropa på någon för det höll inte min röst för. Mådde illa och blev därmed rädd för att spy (imagine what lite magsyra skulle göra med mina redan nu überkänsliga halsmandlar). Tillslut, vid typ halv fyra, lyckades jag lugna ner mig något vis och hitta min iPod. John Mayers 'Room for Squares' har verkligen i det närmaste magiskt inflytande på mig när jag har ont någonstans. Så är det bara. Men eftersom jag har ont i öronen kunde jag bara ha vänsterproppen i för det gjorde aldeles för ont i trumhinnan att ha i den högra. Detta trots att jag hade volymen på det absolut lägsta. Då lyckades jag i vilket fall somna. Men någon kvalitetssömn var det inte tal om. Vaknade till titt som tätt, hörde musiken, lugnade ner mig, somnade, vaknade till, hörde musiken, lugnade ner mig, somnade osv. Sen dog batteriet typ vid sju. Så då kastades jag tillbaka in i min ångest- och smärtfyllda dvala.
Nu ska jag gå och försöka äta frukost. Min mamma är snel hest och har köpt en massa glass som jag förhoppningsvis ska kunna äta av. Så i frysen finns nu fyra paket Ben & Jerrys, fyra paket av GB's gammeldags vanilj samt ett paket kaktus och lime sorbé. Fina mamma! ♥
Pain.
So definately not halsfluss. Tyvärr. Då hade jag kunnat få meduciner och bli frisk på tid som är mindre än vad det lär bli i nuläget. Fucking virus. Men, men. Farbror Doktor sa att det inte nödvändigtvis måste vara 'The kissing disease' aka körtelfeber. Som typ bara smittar genom saliv. Det kan även vara någon annan random virus...som isf är jätte smittsamt. Men det vet jag inte förrän om en vecka eftersom att provsvaren kan ta så lång tid.
Så det lär bli mycket glass, värktabletter och smärta. Woho vilken vecka jag har framför mig!
Men det finns bra grejer också. Som msn. ^^
Och att eftersom jag har öppna sår på halsmandlarna så tas smälta-i-munnen-alvedonen upp av blodet redan i halsen. Perfa.
Halsfluss eller Körtelfeber?
Min låtsasläkare (dvs tandläkare) till mor kikade lite i min hals. Det var tydligen inte så bra med den trots allt. Fast det hade jag räknat ut på egen hand.
Öppna sår, vita prickar, rödhet och svullnad var iaf vad man kunde hitta. Vilket tyder på antingen halsfluss eller körtelfeber. Mitt immunförsvar har ju inte riktigt varit vad det borde lately iom golvoljan som bråkande med mig. Att jag dessutom "umgåtts" med någon som haft körtelfeber relativly nyligen är väl kanske inte så bra ur hälsosynpunkt. Men jag hoppas ändå att det är halsfluss, då kan jag ju äta medicin och bli frisk. Körtelfeber är ju värre. Fast mna svullna ögonlock och missfärgade ögonvitor talar ju för körtelfeber. Oh fuck.
Jag har ingen lust att vara sjuk. Det känns så olägligt. Iofs passar det väl aldirg att vara sjuk...men ändå. Jag vill inte nu!
dressed for bed
Men nu har jag iaf lagt ner många slantar på en helt ny wardrobe till min säng. Japp, vi snackar seriös sängklädesshopping. Kände att jag verkligen har på tok för få snajsiga outfits till min säng hos pappa. Jag som älskar känslan av nytvättade sängkläder och därmed byter relativt ofta insåg att jag har lite ont om grejer att byta till. Har kört med lillebrors fantomenlakan (dom är iofs heta, mest för att jag då kan hävda att I'm currently sleeping with a hot muscular man) och skarvat med örngott. Jag har nämligen inte mindre än fyra kuddar. Så det går ju åt en del örngott. Men nätshopping är bra och ikea.se blev min vän.
Kör en satc-Miranda grej och tänker att om min säng är en plats jag vill vara på så kommer andra också vilja det. Och då är det inte "andra" som i vem som helst jag syftar på utan jag är egentligen ganska specifik i mina önskemål ang. sängkamrat. Men nu ska jag inte gå djupare in på det ämnet. Då känner jag mig bara lonely. Nu ska jag nog tillbringa lite quality time med mina gamla lakan, örngott, och påslakan. Sömn tror jag visst det kallas.
Måste bara nämna att jag nu lyssnar på det första album jag alldeles egenhändigt laddat ner. Det blev Kate Nash's Made of Bricks. And I like it. Jag är så sjukt stolt över mig själv och mina nyvunna kunskaper. En hel uppsjö av musikaliska och filmiska möjligheter öppnar ju sig på detta vis! UTAN att jag behöver tjata på mina beloved friends att de ska ladda ner saker och skicka till mig! Marvellous!
Jag sa väl föressten att fildelning är en synd som borde beläggas med dödstraff och att jag aldrig skulle ägna mig åt sådana försyndelser? För så är det.
Sicko
Miip. Jag är sjuk. Känns inge bra alls. Trodde ju att hela allergi mot golvoljan-grejen hade blåst över. Men nu mår jag ju typ sämre än någonsin. Liten, sexig lista över mina härliga symptom:
- Mina halsmandlar vekar ha kännt sig som en alldeles för liten del av min kropp. Och har därmed helt sonika svullnat upp till typ fyra gånger sin normala storlek. Bara för att få extra uppmärksamhet. Det är förjävligt vad vissa kroppsdelar gör för att man ska uppmärksamma dem.
Så nu kan jag typ inte äta annat än glass, yoghurt och fattiga riddare(!?!). - Mitt huvud har för tillfället stillat sig lite, tack vare den Alvedon jag lät smälta på tungan, men annars är huvudvärk en av mina plågor.
- Mina ögonlock verkade tycka att halsmandlarnas idé om svullnad verkade jävligt ball så de tog efter. Högerögat tog det hela snäppet längre och ser därför till att gojsa ihop sig hela tiden så att jag knappt kan öppna det.
- För att krydda det hela mår jag allmänt crappy. Seg och sjuk och sådär.
Är typ lika sjuk som Hannibal Lector. Fast inte riktigt på samma vis. Har ännu inte ätit någon. Men om man skulle ta magnituden av hans störning och transformera den till någon form av hals-förkylnings-allergi(?)åkomma så får man det jag har.
En bra sak är att jag iaf har sjukanmält mig till 37:an ikväll. Good going Unn.
Sen finns det ju några dåliga saker. Som att jag är sjuk. Att jag inte kan gå på Kims fantabulous parteh. Att jag inte kan träffa Helena. Att my crush fortsätter ignorera mig (Tvåstaviga sms strax innan två på natten räknas inte riktigt på samma sätt according to mig. Risken finns ju alltid att avsändaren inte kommer ihåg att han skickat det och det man inte minns kommer man ju logiskt nog inte ihåg att man har gjort...och minns man inte att man gjort det kan det ju inte finnas så mycket tanke bakom. Eller?).
Nu kanske allt detta lät lite negativt. Men jag är faktiskt på förvånansvärt bra humör. Har lyckats med konststycket att ladda ner Sexual Erupition-låten HELT UTAN HJÄLP FRÅN NÅGON! Det ni!
do it, do it, do it now
torsdagsdepp
Idag är en dålig dag. Alla är dåliga.....eller iaf på dåligt humör. Innan jag stack hemmifrån gick både jag och Ylva runt och muttrade om att allt var skit. Vi var så rörande överens, det var vackert. Det enda vi inte kunde komma överens om var ifall det var bäst att ha rosa hud (som jag) eller orange hud (som hon). Men vi kom iaf fram till att båda var skit.
Provar nya linser idag. Mina gamla var asdåliga. Dessutom är de antingen slut eller försvann när vi flyttade. De nya ska även korrigera brytningsfel, så därför är de stora som en halv pingisboll. Ajaj. Inte roligt att stoppa in en halv pingisboll i ögat.
Jag vill att någon ska manage to cheer me up. Det är nog inte så svårt egentligen, enda kruxet är att någon annan måste ta sig ur sin torsdagsdepp tillräckligt mycket för att kontakta mig och säga någonting snällt. Så jag antar att man inte ska hoppas för mycket.
lovely song!
Fast det märkliga är att när jag hör den i huvudet så är det någon annan som sjunger den. Kan den ha varit med i typ Jubelspektaklet? Det är fullt möjligt. Jag har många positiva låtminnen därifrån. Typ som låten "Ron" sjöng för mig vet inte vad den heter egentligen men den går ngt i stil med "and I said yes, you look wonderful tonight". Så fint, så fint!
Var bara tvungen att säga att 'can you feel the rain'-låten är tokvacker och gör mig glad.
great sockcess
Hoppas det blir en bra dag.
Jag har kommit på en bra strategi. En supersmart grej som ger dubbel avkastning. Det är på temat strumpor.
Jag har ju en viss tendens att använda mycket svarta kläder. Jag gillar svart. Det är en bra färg. Men ibland kan man ju känna sig lite väl ja, svart...konstigt nog. Iofs har jag blivit bättre på det där med andra färger. Men av lathet kan amn ibland falla tillbaka i det svarta. Så nu har jag kommit på en asbra grej. Strumpor! Eller närmare bestämt strumpor iklara färger.
Innan jag åkte till Schweiz köpte jag tre par Hello Kitty-strumpor. Ett par kanarie gula, ett par riktigt rosa samt ett par klarblå. Alla har de silverränder samt själva Hello Kitty-katten iklädd en silverkrona på foten.
Dagen till ära har jag de rosa på mig. Och det hjälper faktiskt mot färglöshet. Inte för att de syns, jag har ju både skor och byxor som täcker. Men det är känslan! Jag KÄNNER mig lite färgglad och kan därmed utstråla något annat än den tråkighet min jobboutfit i svart och grått försöker förmedla.
Det är precis som med min hangup för snygga underkläder. Det man känner är det man förmedlar. Jag tror stenhårt på det!
Den andra fördelen med dessa färgstarka strumpor är att de är allt annat än anonyma. Vilken är en stor fördel om man har en syster med samma skostorlek som en själv! Hon KAN inte ta dem utan att jag märker det. Så jag får ha mina strumpor för mig själv! Great success!
it is tis
Vet liksom inte vad jag ska göra nu. Borde jag göra någonting? Nej säger en del, andra skulle nog säga ja. Jag förstår inte hur en enkel liten grej kan växa sig till ett sånt megahuvudbry. Fast det har krympt lite när jag började inse att ingenting är annorlunda. Vi är fortfarande lika långt bort som innan.
That's the worst kind, nära men ändå så långt borta.
Fan vad jag känner mig kryptisk. Eller jag känner mig ju naturligvis inte kryptisk för jag vet ju precis vad det handlar om. Och det är ju alltid så, vet man svaret kan man inte inte se lösningen.
Negationer ftw.
Hörde en fin raggningsreplik idag:
"I'm like a Rubriks cube, the more you play with me the harder I get."
Unn säger:
Visst är jag ung och naiv. men ibland tror jag det finns en poäng med det med. Varför skulle man annars fortsätta göra människor i samma form? Jag tror att världen hade blivit ganska hemsk om ingen hade varit ung och vågat tro. För det är ju det jag vill göra. Jag vill våga tro. Tro på mig. Tro på honom.
Är det då ett tecken på ärrvävnad? Att jag inte vågar tro? Eller är det bara förnuft? För det skulle det ju faktiskt kunna vara. Att det inte är meningen att jag ska tro på mig och honom för att det inte ska vara så. Men det vill jag inte tro. Alltså att det inte skulle kunna bli ett vi. Det vore sannerligen en tråkig tanke. För jag är fortfarande ung. Jag har fortfarande förmågan att tro. Så därför tänker jag göra det. Och jag tänker smaka på den glädjen jag har blivit erbjuden men inte har vågat röra ännu. Varför ska jag inte få bli glad av någon? Jag vill ju det. Alltså tänker jag börja läppja lite på den känslan. Inte ta slut på alltihop, men smaka lite och försöka portionera ut den över mina dagar. Som en liten vacker krydda över mina i övrigt ganska trevliga tillvaro.
dagens
Dagens pinsammaste:
Efter jobbet var jag inom H&M en sväng. Och naturligtvis hamnade jag på underklädesavdelningen. Hittade massor med fina grejer som jag beslutade att jag ville se hur de tedde sig på mig irl. Så när jag är fullastad med sassy spetsbehåar och dylikt i full karriär mot provrummet stöter jag på en manlig bekant.
Jag använder just benämningen manlig bekant dels för att skona den unge herren, samt för att det nog är det mest korekta jag kan kalla honom. You know, han är en sån där person man känner så pass väl att man måste stanna och prata lite med när man springer på varandra, fast vi känner inte varandra så väl att vi hörs.
Och det är just ett sånt här påsprunget "Hej, hur är det med dig?"-möte som äger rum inne på den stora klädkedjan. Och eftersom vi inte känner varandra tillräckligt väl är det ingen som vågar kommentera den ansenliga mängd sexig spets jag håller i mina armar. Pinsamt, pinsamt!! Men också väldigt underhållande att se någon försöka att INTE tänka på något som är väldigt uppenbart.
Dagens finaste:
Den finfina ljusgrå behå samt de matchande trosorna med jag köpte på H&M. Seriös hotness! Sjukt snygga detaljer och fantastic pushupeffekt är två av punkterna på den långa lista med pluspoäng för my new hot lingerie. Lätt värt den utekväll, vilket i min värld brukar innebära cirkus 200 riksdaler, de kostade mig i inköp!
Dagens tråkigaste:
Obesvarade sms. Det lönar sig inte att vara modig. Så enkel och tråkig är verkligheten.
(Morgon)Dagens seghet:
Varför loggar inte människor in på msn förrän typ mitt i natten? Jag vill ju prata med mina friends NU! Inte vid halv tolv. Då ska man ju sova! Total segness! Ur min grupp 1 Faktiska Kompisar är 3 av 23 inloggade...och ingen av dem är vid datorn! Varför kan inte folk vara hemma på måndagar? Det är ju den enda dagen jag inte har ngt inplanerat och därmed har massor med tid att fördela mellan msn, korsstygn, läsning och tv:n. Oh well, får väl trösta mig med att msn är skit.
Dagens Låt:
Looking for gold -Tough Alliance
Mina trumhinnor trivs med den just nu.
Dagens Film:
Stardust. Massa kärlek till den! Så fin, så bra!
Bra köp eller vad sägs Sigrid?
Dagens mest förekommande tanke:
(CENSUR!! This is not something that belongs on the internet!)
nighttime
Potentiellt bara en förfest då det inte är säkert att jag in.
Så jag ska på en förfest där jag eventuellt kommer att vara helt ouppskattad och hatad.
Shait jag behöver verkligen mat innan jag träffar folk!
Helgen är en kupp
Just nu har jag ingen aning om vad jag ska göra med resten av min lördag (som det ju faktiskt är väldigt mycket kvar på) samt hela söndagen.
Jag har ju redan partajat med mina finingar Malin och Magnus. Vilket rockade! Love those two!
Sen har jag även städat undan de flesta bevisen på gårdagens alkoholintag, ringt till canal digital och pratat med en seg kvinna för att vi skulle få tv, tittat på bumbibjörnarna med min bror. Och en hel del annat.
So what to do?
I wish I hade a date to attend. Men så är inte fallet.
Helgen är ju typ en kupp för att man ska skaffa sig kärlek! För kärlek är ju onekligen ett jädrigt bra tidsfördriv. Och när har man tid? Jo, på helgen. I think I'm on to something here... För det är ju verkligen nu man har lust att ha någon att klappa på. These lazy days som ju blir så himla mycket mer speciella om man gör ingenting tillsammans med någon som man också får pussa på. Why? Jo, för att man ska vara kär och galen och därmed inte...hm, har inte räknat ut varför denna kupp sats till verket. But I bet it could be for a whole bunch of reasons!
Det skulle ju kunna vara så att man ska föröka sig och tillfoga världen ytterligare några snoriga ungar som ska växa upp och bli världsmedborgare och så ska det fortsätta så tillräckligt länge...tills mänskligheten är så pass stor att vi kan blida en intergalaktisk armé och göra en Herrarna av Kricket (nej det stavas inte så) och köra en utrotningskampanj på alla andra i universum. Så skulle det kunna bli.
