Unn, håll käften!

Asså, vafan ska jag göra. Jag hade ju en plan. Men nu vet jag inte om jag borde utföra den. Hur ska jag agera? Det är fan en svår fråga.
Det jobbigaste av allt är nästan att jag inte har någon jag kan fråga. För det är ingen som vill lyssna på mig längre. Jag har unfortunately nött ut alla mina vänner när det kommer till detta. Känns som att alla är allt för trötta på mitt förbannade tjat. Så jag vågar inte prata med någon längre. Känns väldigt ensamt att inte våga/kunna prata med sina vänner. 
Men skulle jag finna mig i samma rum som ett vän så skulle jag ju inte kunna keep my mouth shut anyway...vilket följdaktligen leder till att vännen i fråga hatar mig ännu mer. 
Jag vill inte att mina vänner ska hata mig mer.
Så det är nog bäst att jag driver min egen hjärna till vanvett istället för att träffa någon som jag skulle kunna terrorisera.

Nu slutar jag snart. Det är ju en av min tidiga fem-dagar. Då, när jag slutat, ska jag gå och möta min lillebror vid busstationen. Han är min hjälte just nu. Massa lövin' till honom!

Kommentarer
Postat av: J

Vänner hatar inte vet du väl.. Om man har en plan som det finns minsta mikroskopiska chans att ro iland så ska man alltid genomföra den, annars ångrar man ju bara att man inte gjorde det, å spenderar RESTEN AV LIVET funderandes över hur det skulle gått.. hej å hå

2008-04-17 @ 16:59:21
URL: http://kreftans.blogg.se
Postat av: sigrid

men, hjärtat, ge dig, vi (jag) tröttnar inte alls, aldrig någonsin.och du vet det. annars blir jag ledsen, för du får inte på stå att jag inte lyssnar, för det gör jag. verkligen, because i lööv ya'!

men du, what say you om lördag fröken inte-svara-på-sms?

2008-04-18 @ 08:22:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0