Måste bara störa mig lite...
Denna bild har jag tagit i ett skyltfönster mittemot mitt jobb. Det är ju fan inte normalt att se ut så! Titta bara! Det är ju motbjudande så in i helvete!
För att underlätta för alla oförstående har jag photoshoppat(!) in några pedagogiska pilar för att förtydliga vad det är jag spyr ut mitt förakt över.
Japp, you guessed it...det är provdockans lår. Eller snarare lack there of. Vem vill egentligen se ut sådär? Det SKA bara inte gå in ovanför knät! Kroppen funkar inte så om man är frisk!
Jag har friska ben (eller iaf normalskapta, benen har väl körtelfeber precis som resten av mig) och det går inte INÅT ovanför knät. På denna docka är ju knät typ lika tjockt som låret.
Okej, då är det väl så man ska se ut. Då vet jag. Bara att sluta äta och tyna bort. Kul att känna er, nu kommer jag dö av feber eftersom jag inte får äta mer. Skoj, skoj!
HAHAHAHAHAHA! Skönhets ideal kan gå och självdö!
Sjukdag #7
Om man inte räknar med mig då.
Jag ska nämligen sitta hemma och tvinga i mig mat och vatten för att min feber inte ska gå upp igen. Innan idag efter att Siri (hjärtahjärta) hade gått vidare för att chockskade även Emanuel. Och efter a little nap så noterade jag ett all time high på febertermometern (iaf för denna omgången sjukdom) min temperatur var uppe på a dazzling 38º grader Celsius. Nämnas bör kanske att jag har en nornaltemp på cirkus 35-36. Så det var inte så skoj. Men sen åt jag pannkakor och då blev det bättre.
Jag har märkt att jag faktiskt får feber av att inte äta. Vilket på sätt och vis nog är bra för då blir man påminnd om att det nog är dags att peta i sig någonting, jag har nämligen slutat känna hunger. Fast febern i sig gör ju hela ät-processen så himla mycket svårare. Vilket inte är så kul. Men jag känner mig iaf nöjd att jag har tillräckligt mycket vett kvar i min sanslöst sjuka skalle för att lyckas genomskåda möstret no food=fever.
Men jag antar att om man gör samma tabbe two dagar i rad (igårkväll med den orörda pastan och idag med utebliven/väldigt försenad lunch) så borde kanske de flesta inse faktum. Men jag är ändå nöjd. Känns som ett vackert bevis på att jag har tillräckligt mycket brains för att inte slås ut av evolutionen och dö i denna sjuka. Go me!
En lite tråkig sak var att minnet på dvdspelaren blev fullt så att jag bara lyckades spela in typ tjugo minuter av Lords of Dogtown. Blev lite besiken när jag idag insåg det. Har nu ägnat en stund åt att rensa den fantastiska makapär som en inspelningsbar dvd med minne faktiskt bör klassas som. Har tom med döpt de grejer som är värda att spara. Så nu hoppas jag att det inte blir fler Lords of Dogtown-missar på ett tag.
Kan verkligen inte fatta att SIri är hemma. Hade jag inte fått ett par tonganska(?) örhängen hade jag nog trott att jag drömt hela besöket. Men nu har jag örhängena som klart och tydligt hävdar att Siri visst varit här. Goodgood.
Nu bör jag nog snoka upp något att äta. Känns som att jag har en febertopp på ingång. Not good.
Fasen det där med att sluta med Ipren känns inte så smart längre! Alvedonen isn't quite doing the trick on it's own. Menmen. Jag har ju ändå bestämt att jag håller på att bli bättre. Och blir man bättre ska man kanske inte fortsätta blanda läkemedel hej vilt. Speciellt inte när det står klart och tydligt på Iprenlådan att det INTE ska blandas med andra läkemedel och att man inte ska äta maxdosen i mer än fem dygn. Så nu är det bara att hoppas att min kropp inser att det håller på att bli frisk och faktiskt hjälper till lite i läkeprocessen.
Mat.
SIRI ÄR HEMMA!
i don't feel so well
Jag känner mig ensam och i behov av ompyssling. Får alldeles för lite mänsklig kontakt. Detta iom att jag får så förbannat ont när jag ska prata. Så att bråka med mamma idag om att jaginte kan hjälpa till med mer hemma än att inte skrika rakt ut av smärta.
Om jag bara kunde få sova ordentligt på nätterna och slippa vara rädd för hur ont jag kommer ha när jag vaknar vid två...och fyra...och sex...och åtta.
Jag längtar tills jag är frisk och har glömt hur ont jag har nu.
sjukdag #6
Tittar på Gilmore Girls. Jag vill leva i deras värld. Såg att Lorelai också har insett fördelen med färgade strumpor. Brabra. Det måste innebära att hon läser min blogg. Jag är en sån jävla trendsetter! betyder detta att jag måste börja kalla min blogg för en modeblogg? I hope not. Modebloggar måste ju vara det tråkigaste internet någonsin hostat upp. Som äckliga slemmiga hårbollar. Så måste det vara.
Jag har blivit a tad orolig. Om det nu är körtelfeber jag har så kanske jag inte kommer att bli frisk på hur länge som hellst. Pratade med Siri på msn igår och hon sa väldigt tröstande saker i stil med att Maggan varit borta från skolan i ett halvår när hon hade det i sexan. Samt att Helena såg ut som en uppsvullen kines när Siri hade hälsat på henne 3,5 veckor in i hennes körtelfeber. Fast jag har iofs inte svullnat upp som en kines. Eller jo, av mina linser jag provade förra veckan. Men det blev ju bättre av att jag tog ut dem.
Svullnade iofs upp om ögonen en gång till i helgen as I might have mentioned. Men det fick jag ju ögondroppar mot av McNotSoDreamy när jag var på vårdcentralen i måndags. Så det har ju blivit bättre.
Fuck here I go again babbeling on about my disease. Nåväl så kan det vara. Vill bara inte var sjuk forever!
så tänker jag
Det är lite underligt för man tänker ju att man ska få massor med tid att tänka när man är hemma hela dagarna. Men så är inte fallet. Cause beeing sick and all så har jag inte tillräckligt med energi för att kunna göra mer än en sak åt gången. Och prio ett just nu är överlevnad. Så då hamnar min tankevärld lite off. Det är en väldigt märklig upplevelse. Not having a million thoughts cruising around in my head. Odd.
Nu ska jag nog leta reda på en ipren. Smärtan börjar tillta och det vill jag inte.
Score! I now hope to loose some of the pain.
En annan weird grej är att jag har hittat knölar på min hals. Misstänker att det bara är svullna körtlar (seeing that I probably have körtelfeber). Men det är ju ändå ganska creepy att upptäcka utbuktnader (is that even a word?) på halsen. Har en ganska stor på vänstersidan och två lite mindre på höger. Lite gross. Och läskigt.
Dagens quest har i övrigt varit att dricka vatten. Vill inte bli uttorkad. Tror inte det är så skoj. och det känns som att jag är i riskzonen eftersom jag typ inte dricker något för att det gör så ont. Så jag kämpar på med att försöka inta väte och syremolekyler. Det har faktiskt gått bra. Men jag äter ju både Alvedon och Ipren så det borde väl göra sitt till. Ibland lyckas jag nästan inbilla mig att jag mår okej. Sen kommer någon och frågar mig någonting och så fort jag ska prata inser jag att jag mår really crappy. Det är verkligen frustrerande att inte kunna prata. Dessutom har min tunga typ spruckit av alla halstabletter. Which kinda hurts. Yay!
Jag har även kommit på varför nätterna är värst. Det är för att det gör så ont att vakna. Vilket man ju gör efter att ha sovit. För det är så, när jag vaknar har jag ont. Värktabletterna har slutat verka och allt är hemskt. Följdaktligen har jag typ blivit rädd för att sova. Which is bad. Iom att man behöver sova mycket när man är sjuk. Men inatt vaknade jag iaf inte förrän halv fyra. Vilket är bättre än två! Men det var ändå hemskt. De där timmarna som man vill sova, men ändå inte riktigt kan. Att ligga och vrida sig när man har ont är typ det värsta som finns.
Äsch, inte mycket jag kan göra åt det nu. Ska nog äta lite glass nu. Det finns en B&J i frysen medmitt namn på. Om jag vill vara ond kan jag slicka på den så kan ingen annan äta av den. Ska fundera lite på saken.
A total nightmare.
Men som om den här förbannade virusinfektionsgrejen inte vore nog så har min biologiska klocka sett till att tajma så att motsatsen till ägglossning lyckats sammanfalla med min förmodade körtelfeber. Så det är riktig jackpot på smärtfronten!
Därför funkar inte heller de painkillers jag petar i mig lika bra. Något jag kände av inatt då jag inte kunde sova speciellt mycket alls.
Den här natten har verkligen varit överjävlig. Förutom att jag har glömt mina sköna kuddar hos pappa så var det som att ALLA tv program jag såg igår kördes i mitt huvud, samtidigt. Alla handlingar flöt ihop och allt gick i
ultrarapid. Dessutom visste jag inte åt vilket håll jag skulle vända mig för att komma till väggen/ur sängen. Yrade, men kunde inte ropa på någon för det höll inte min röst för. Mådde illa och blev därmed rädd för att spy (imagine what lite magsyra skulle göra med mina redan nu überkänsliga halsmandlar). Tillslut, vid typ halv fyra, lyckades jag lugna ner mig något vis och hitta min iPod. John Mayers 'Room for Squares' har verkligen i det närmaste magiskt inflytande på mig när jag har ont någonstans. Så är det bara. Men eftersom jag har ont i öronen kunde jag bara ha vänsterproppen i för det gjorde aldeles för ont i trumhinnan att ha i den högra. Detta trots att jag hade volymen på det absolut lägsta. Då lyckades jag i vilket fall somna. Men någon kvalitetssömn var det inte tal om. Vaknade till titt som tätt, hörde musiken, lugnade ner mig, somnade, vaknade till, hörde musiken, lugnade ner mig, somnade osv. Sen dog batteriet typ vid sju. Så då kastades jag tillbaka in i min ångest- och smärtfyllda dvala.
Nu ska jag gå och försöka äta frukost. Min mamma är snel hest och har köpt en massa glass som jag förhoppningsvis ska kunna äta av. Så i frysen finns nu fyra paket Ben & Jerrys, fyra paket av GB's gammeldags vanilj samt ett paket kaktus och lime sorbé. Fina mamma! ♥
Pain.
So definately not halsfluss. Tyvärr. Då hade jag kunnat få meduciner och bli frisk på tid som är mindre än vad det lär bli i nuläget. Fucking virus. Men, men. Farbror Doktor sa att det inte nödvändigtvis måste vara 'The kissing disease' aka körtelfeber. Som typ bara smittar genom saliv. Det kan även vara någon annan random virus...som isf är jätte smittsamt. Men det vet jag inte förrän om en vecka eftersom att provsvaren kan ta så lång tid.
Så det lär bli mycket glass, värktabletter och smärta. Woho vilken vecka jag har framför mig!
Men det finns bra grejer också. Som msn. ^^
Och att eftersom jag har öppna sår på halsmandlarna så tas smälta-i-munnen-alvedonen upp av blodet redan i halsen. Perfa.
Halsfluss eller Körtelfeber?
Min låtsasläkare (dvs tandläkare) till mor kikade lite i min hals. Det var tydligen inte så bra med den trots allt. Fast det hade jag räknat ut på egen hand.
Öppna sår, vita prickar, rödhet och svullnad var iaf vad man kunde hitta. Vilket tyder på antingen halsfluss eller körtelfeber. Mitt immunförsvar har ju inte riktigt varit vad det borde lately iom golvoljan som bråkande med mig. Att jag dessutom "umgåtts" med någon som haft körtelfeber relativly nyligen är väl kanske inte så bra ur hälsosynpunkt. Men jag hoppas ändå att det är halsfluss, då kan jag ju äta medicin och bli frisk. Körtelfeber är ju värre. Fast mna svullna ögonlock och missfärgade ögonvitor talar ju för körtelfeber. Oh fuck.
Jag har ingen lust att vara sjuk. Det känns så olägligt. Iofs passar det väl aldirg att vara sjuk...men ändå. Jag vill inte nu!
dressed for bed
Men nu har jag iaf lagt ner många slantar på en helt ny wardrobe till min säng. Japp, vi snackar seriös sängklädesshopping. Kände att jag verkligen har på tok för få snajsiga outfits till min säng hos pappa. Jag som älskar känslan av nytvättade sängkläder och därmed byter relativt ofta insåg att jag har lite ont om grejer att byta till. Har kört med lillebrors fantomenlakan (dom är iofs heta, mest för att jag då kan hävda att I'm currently sleeping with a hot muscular man) och skarvat med örngott. Jag har nämligen inte mindre än fyra kuddar. Så det går ju åt en del örngott. Men nätshopping är bra och ikea.se blev min vän.
Kör en satc-Miranda grej och tänker att om min säng är en plats jag vill vara på så kommer andra också vilja det. Och då är det inte "andra" som i vem som helst jag syftar på utan jag är egentligen ganska specifik i mina önskemål ang. sängkamrat. Men nu ska jag inte gå djupare in på det ämnet. Då känner jag mig bara lonely. Nu ska jag nog tillbringa lite quality time med mina gamla lakan, örngott, och påslakan. Sömn tror jag visst det kallas.
Måste bara nämna att jag nu lyssnar på det första album jag alldeles egenhändigt laddat ner. Det blev Kate Nash's Made of Bricks. And I like it. Jag är så sjukt stolt över mig själv och mina nyvunna kunskaper. En hel uppsjö av musikaliska och filmiska möjligheter öppnar ju sig på detta vis! UTAN att jag behöver tjata på mina beloved friends att de ska ladda ner saker och skicka till mig! Marvellous!
Jag sa väl föressten att fildelning är en synd som borde beläggas med dödstraff och att jag aldrig skulle ägna mig åt sådana försyndelser? För så är det.
Sicko
Miip. Jag är sjuk. Känns inge bra alls. Trodde ju att hela allergi mot golvoljan-grejen hade blåst över. Men nu mår jag ju typ sämre än någonsin. Liten, sexig lista över mina härliga symptom:
- Mina halsmandlar vekar ha kännt sig som en alldeles för liten del av min kropp. Och har därmed helt sonika svullnat upp till typ fyra gånger sin normala storlek. Bara för att få extra uppmärksamhet. Det är förjävligt vad vissa kroppsdelar gör för att man ska uppmärksamma dem.
Så nu kan jag typ inte äta annat än glass, yoghurt och fattiga riddare(!?!). - Mitt huvud har för tillfället stillat sig lite, tack vare den Alvedon jag lät smälta på tungan, men annars är huvudvärk en av mina plågor.
- Mina ögonlock verkade tycka att halsmandlarnas idé om svullnad verkade jävligt ball så de tog efter. Högerögat tog det hela snäppet längre och ser därför till att gojsa ihop sig hela tiden så att jag knappt kan öppna det.
- För att krydda det hela mår jag allmänt crappy. Seg och sjuk och sådär.
Är typ lika sjuk som Hannibal Lector. Fast inte riktigt på samma vis. Har ännu inte ätit någon. Men om man skulle ta magnituden av hans störning och transformera den till någon form av hals-förkylnings-allergi(?)åkomma så får man det jag har.
En bra sak är att jag iaf har sjukanmält mig till 37:an ikväll. Good going Unn.
Sen finns det ju några dåliga saker. Som att jag är sjuk. Att jag inte kan gå på Kims fantabulous parteh. Att jag inte kan träffa Helena. Att my crush fortsätter ignorera mig (Tvåstaviga sms strax innan två på natten räknas inte riktigt på samma sätt according to mig. Risken finns ju alltid att avsändaren inte kommer ihåg att han skickat det och det man inte minns kommer man ju logiskt nog inte ihåg att man har gjort...och minns man inte att man gjort det kan det ju inte finnas så mycket tanke bakom. Eller?).
Nu kanske allt detta lät lite negativt. Men jag är faktiskt på förvånansvärt bra humör. Har lyckats med konststycket att ladda ner Sexual Erupition-låten HELT UTAN HJÄLP FRÅN NÅGON! Det ni!
do it, do it, do it now
torsdagsdepp
Idag är en dålig dag. Alla är dåliga.....eller iaf på dåligt humör. Innan jag stack hemmifrån gick både jag och Ylva runt och muttrade om att allt var skit. Vi var så rörande överens, det var vackert. Det enda vi inte kunde komma överens om var ifall det var bäst att ha rosa hud (som jag) eller orange hud (som hon). Men vi kom iaf fram till att båda var skit.
Provar nya linser idag. Mina gamla var asdåliga. Dessutom är de antingen slut eller försvann när vi flyttade. De nya ska även korrigera brytningsfel, så därför är de stora som en halv pingisboll. Ajaj. Inte roligt att stoppa in en halv pingisboll i ögat.
Jag vill att någon ska manage to cheer me up. Det är nog inte så svårt egentligen, enda kruxet är att någon annan måste ta sig ur sin torsdagsdepp tillräckligt mycket för att kontakta mig och säga någonting snällt. Så jag antar att man inte ska hoppas för mycket.
lovely song!
Fast det märkliga är att när jag hör den i huvudet så är det någon annan som sjunger den. Kan den ha varit med i typ Jubelspektaklet? Det är fullt möjligt. Jag har många positiva låtminnen därifrån. Typ som låten "Ron" sjöng för mig vet inte vad den heter egentligen men den går ngt i stil med "and I said yes, you look wonderful tonight". Så fint, så fint!
Var bara tvungen att säga att 'can you feel the rain'-låten är tokvacker och gör mig glad.
great sockcess
Hoppas det blir en bra dag.
Jag har kommit på en bra strategi. En supersmart grej som ger dubbel avkastning. Det är på temat strumpor.
Jag har ju en viss tendens att använda mycket svarta kläder. Jag gillar svart. Det är en bra färg. Men ibland kan man ju känna sig lite väl ja, svart...konstigt nog. Iofs har jag blivit bättre på det där med andra färger. Men av lathet kan amn ibland falla tillbaka i det svarta. Så nu har jag kommit på en asbra grej. Strumpor! Eller närmare bestämt strumpor iklara färger.
Innan jag åkte till Schweiz köpte jag tre par Hello Kitty-strumpor. Ett par kanarie gula, ett par riktigt rosa samt ett par klarblå. Alla har de silverränder samt själva Hello Kitty-katten iklädd en silverkrona på foten.
Dagen till ära har jag de rosa på mig. Och det hjälper faktiskt mot färglöshet. Inte för att de syns, jag har ju både skor och byxor som täcker. Men det är känslan! Jag KÄNNER mig lite färgglad och kan därmed utstråla något annat än den tråkighet min jobboutfit i svart och grått försöker förmedla.
Det är precis som med min hangup för snygga underkläder. Det man känner är det man förmedlar. Jag tror stenhårt på det!
Den andra fördelen med dessa färgstarka strumpor är att de är allt annat än anonyma. Vilken är en stor fördel om man har en syster med samma skostorlek som en själv! Hon KAN inte ta dem utan att jag märker det. Så jag får ha mina strumpor för mig själv! Great success!
it is tis
Vet liksom inte vad jag ska göra nu. Borde jag göra någonting? Nej säger en del, andra skulle nog säga ja. Jag förstår inte hur en enkel liten grej kan växa sig till ett sånt megahuvudbry. Fast det har krympt lite när jag började inse att ingenting är annorlunda. Vi är fortfarande lika långt bort som innan.
That's the worst kind, nära men ändå så långt borta.
Fan vad jag känner mig kryptisk. Eller jag känner mig ju naturligvis inte kryptisk för jag vet ju precis vad det handlar om. Och det är ju alltid så, vet man svaret kan man inte inte se lösningen.
Negationer ftw.
Hörde en fin raggningsreplik idag:
"I'm like a Rubriks cube, the more you play with me the harder I get."
Unn säger:
Visst är jag ung och naiv. men ibland tror jag det finns en poäng med det med. Varför skulle man annars fortsätta göra människor i samma form? Jag tror att världen hade blivit ganska hemsk om ingen hade varit ung och vågat tro. För det är ju det jag vill göra. Jag vill våga tro. Tro på mig. Tro på honom.
Är det då ett tecken på ärrvävnad? Att jag inte vågar tro? Eller är det bara förnuft? För det skulle det ju faktiskt kunna vara. Att det inte är meningen att jag ska tro på mig och honom för att det inte ska vara så. Men det vill jag inte tro. Alltså att det inte skulle kunna bli ett vi. Det vore sannerligen en tråkig tanke. För jag är fortfarande ung. Jag har fortfarande förmågan att tro. Så därför tänker jag göra det. Och jag tänker smaka på den glädjen jag har blivit erbjuden men inte har vågat röra ännu. Varför ska jag inte få bli glad av någon? Jag vill ju det. Alltså tänker jag börja läppja lite på den känslan. Inte ta slut på alltihop, men smaka lite och försöka portionera ut den över mina dagar. Som en liten vacker krydda över mina i övrigt ganska trevliga tillvaro.
dagens
Dagens pinsammaste:
Efter jobbet var jag inom H&M en sväng. Och naturligtvis hamnade jag på underklädesavdelningen. Hittade massor med fina grejer som jag beslutade att jag ville se hur de tedde sig på mig irl. Så när jag är fullastad med sassy spetsbehåar och dylikt i full karriär mot provrummet stöter jag på en manlig bekant.
Jag använder just benämningen manlig bekant dels för att skona den unge herren, samt för att det nog är det mest korekta jag kan kalla honom. You know, han är en sån där person man känner så pass väl att man måste stanna och prata lite med när man springer på varandra, fast vi känner inte varandra så väl att vi hörs.
Och det är just ett sånt här påsprunget "Hej, hur är det med dig?"-möte som äger rum inne på den stora klädkedjan. Och eftersom vi inte känner varandra tillräckligt väl är det ingen som vågar kommentera den ansenliga mängd sexig spets jag håller i mina armar. Pinsamt, pinsamt!! Men också väldigt underhållande att se någon försöka att INTE tänka på något som är väldigt uppenbart.
Dagens finaste:
Den finfina ljusgrå behå samt de matchande trosorna med jag köpte på H&M. Seriös hotness! Sjukt snygga detaljer och fantastic pushupeffekt är två av punkterna på den långa lista med pluspoäng för my new hot lingerie. Lätt värt den utekväll, vilket i min värld brukar innebära cirkus 200 riksdaler, de kostade mig i inköp!
Dagens tråkigaste:
Obesvarade sms. Det lönar sig inte att vara modig. Så enkel och tråkig är verkligheten.
(Morgon)Dagens seghet:
Varför loggar inte människor in på msn förrän typ mitt i natten? Jag vill ju prata med mina friends NU! Inte vid halv tolv. Då ska man ju sova! Total segness! Ur min grupp 1 Faktiska Kompisar är 3 av 23 inloggade...och ingen av dem är vid datorn! Varför kan inte folk vara hemma på måndagar? Det är ju den enda dagen jag inte har ngt inplanerat och därmed har massor med tid att fördela mellan msn, korsstygn, läsning och tv:n. Oh well, får väl trösta mig med att msn är skit.
Dagens Låt:
Looking for gold -Tough Alliance
Mina trumhinnor trivs med den just nu.
Dagens Film:
Stardust. Massa kärlek till den! Så fin, så bra!
Bra köp eller vad sägs Sigrid?
Dagens mest förekommande tanke:
(CENSUR!! This is not something that belongs on the internet!)
nighttime
Potentiellt bara en förfest då det inte är säkert att jag in.
Så jag ska på en förfest där jag eventuellt kommer att vara helt ouppskattad och hatad.
Shait jag behöver verkligen mat innan jag träffar folk!
Helgen är en kupp
Just nu har jag ingen aning om vad jag ska göra med resten av min lördag (som det ju faktiskt är väldigt mycket kvar på) samt hela söndagen.
Jag har ju redan partajat med mina finingar Malin och Magnus. Vilket rockade! Love those two!
Sen har jag även städat undan de flesta bevisen på gårdagens alkoholintag, ringt till canal digital och pratat med en seg kvinna för att vi skulle få tv, tittat på bumbibjörnarna med min bror. Och en hel del annat.
So what to do?
I wish I hade a date to attend. Men så är inte fallet.
Helgen är ju typ en kupp för att man ska skaffa sig kärlek! För kärlek är ju onekligen ett jädrigt bra tidsfördriv. Och när har man tid? Jo, på helgen. I think I'm on to something here... För det är ju verkligen nu man har lust att ha någon att klappa på. These lazy days som ju blir så himla mycket mer speciella om man gör ingenting tillsammans med någon som man också får pussa på. Why? Jo, för att man ska vara kär och galen och därmed inte...hm, har inte räknat ut varför denna kupp sats till verket. But I bet it could be for a whole bunch of reasons!
Det skulle ju kunna vara så att man ska föröka sig och tillfoga världen ytterligare några snoriga ungar som ska växa upp och bli världsmedborgare och så ska det fortsätta så tillräckligt länge...tills mänskligheten är så pass stor att vi kan blida en intergalaktisk armé och göra en Herrarna av Kricket (nej det stavas inte så) och köra en utrotningskampanj på alla andra i universum. Så skulle det kunna bli.
