stresslista
Känner mig stressad och har därför lite ont i magen. Min dagsplanering blev helt rubbad iom att Rofl, the senior boss, gav mig i uppdrag att testa tre kameror...omedelbums! Så det var bara att lägga allt annat åt sidan och göra det. Så nu har jag fått stressa fram många, många visningsmappar. Detta för att undvika att diverse mäklare skriker på mig för att försenade visningsmappar skulle förstöra deras schema.
I don't like stress. It makes me nauseous. Och varje gång jag stressar mår jag lite dåligt eftersom min hjärna kopplar ihop stress med depression. Klassisk betingning. Så min kropp tycker att det är jobbigt att stressa för den tror att den ska bli deprimerad då....något varken jag eller min kropp vill. Så då går jag in i någon slags försvarsställning där hela mitt system kinda shuts down. Så där bra. Jag blir på min vakt och varningsklockor börjar ringa för minsta tecken på ledsenhet. Och då blir stressen värre. Jag lider med andra ord av pre-traumatisk stress. Jag blir stressad för min kropp tror att något hemskt kommer att hända om jag stressar.
Ganska jobbigt.
I övrigt är jag ganska glad. Det är många bra saker:
- Min älsklings Magnus fyller 20!
Happy Birthday baby! :D - Jag såg registreringsskylt nummer 238 i morse! Been looking for a while.
- Min Ipod har återuppstått!
Ikväll ska jag säkerhetskoiera in all musik på datorn. I swear! - Carolines syster har fått sin bäbis! Det är en pojke som ska heta Jamie.
- Att jag vet hur man syr i knappar på symaskin.
Idag trillade en knapp från den ANDRA ärmen av min kappa av. Alltså inte den jag lagade i lördags. Den andra. - Att det finns mat på Cityhallen.
Jag är hungrig och ska snart ta lunch. - Att min stress börjar lägga sig.
Inget går upp mot en lista för att lugna nerverna. - Juno!
Jag, sigrid och eventuellt också Lijsa ska gå och se den på söndag. Jag längtar! - Sms.
Can I touch?
(Can I Touch? med Britta Persson är helt klart låten just nu.)
Tusan också. Det kan helt enkelt inte hjälpas. Nu kan jag inte sluta tänka på den.
Laughing out loud
1) Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögonen på.
Peka på förbipasserande bilar med en hårtork. Se om de saktar in.
2) Sök dig själv via växeln. Försök INTE förställa din röst.
3) När någon ber dig om hjälp, Säg: jag delegerar!
4) Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de vill ha
pommes frites till det?
5) Ställ sophinken på skrivbordet med en lapp med texten: Inkorg
7) Häll koffeinfritt kaffe i kaffeautomaten i tre veckor. När alla
har kommit över sitt koffeinberoende, byt till espresso.
8) I minnesfältet på alla dina inbetalda räkningar skriv: För
sexuella tjänster.
9) Avsluta alla dina meningar med: "I enlighet med profetian."
10) Använd inte punkt
11) Så ofta som möjligt: hoppa istället för gå.
12) Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt när de har
svarat.
13) Specificera att din drive in order är för att "ta med".
14) Sjung med på Operan
15) Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.
16) Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med djungelljud hela dagarna.
17) Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du inte kan komma på deras fest för att du har huvudvärk.
18) Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn, Rock Hard, eller varför inte Snöret......
19) När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik "Jag vann!","Jag vann!" "Tredje gången denna vecka!!!"
Och det sista sättet att hålla uppe en lagom nivå av galenskap:
20) Skicka detta e-mail till alla i din adressbok, även om de har
skickat det till dig eller uttryckligen bett dig att INTE skicka
dem sådana här e-mail.
Och så var det med det.
Och så var det med det. Utav ren frustration har jag nu städat mitt rum och sorterat papper. Så sjukt mycket papper man får hemskickat till sig. Bläblä. Men nu är min sekretär fin som aldrig förr. Tack vare min frustration över två saker.
- Min Ipod la av. Bara sådär. Det är iaf vad min syster hävdar som hade den at the time. Provar att ladda den, men den svarar inte ändå. :'(
- Min onaturligt tysta telefon.
Nu anser jag mig totally and utterly nobbad. Det har gått mer än 24 timmar sen jag begick min act of courageusness, dvs skickade iväg ett sms och hoppades på det bästa. Men nu finns det liksom inga ursäkter till att inte svara...förutom då att personen i fråga helt enskelt inte vill svara. Jag menar skulle man ha slut på pengar och hade fått ett sms man vill svara på fyller man på kortet på väg hem från jobbet dagen efter. Har man slut på batteri laddar man på natten. Alltså kommer jag inte få något svar. There you go. Och så var det med det. För man spelar inte svårfångad i mer än ett dygn, det gör man bara inte....i så fall är man bara dryg. Jag vill inte ha någon som är dryg.
Men nu har jag gett honom a chance to act...så blyghet går inte heller att skylla på.
I get the hint. Jag lägger ner. Och så var det med det.
Cliffhanger
Andreas har fullkomligt rusat uppför listan över mina vänner i och med att han skickade hennes två album till mig! Nu ligger han på plats 217, precis under broccoli. För man får ha saker på listan.
ta en kyss
Var ute och gick med Ronda-vovven innan. Utan mobil. Det var nice att bara få gå runt och välja vägar på måfå i tystnad. Att bara tänka på allt och ingenting. Utan avbrott.
det är så dom säger det
"Nu har jag fått nog av gamla tjuriga män. Från och med nu ska dom vara unga och snygga...
...för man ska bara omge sig med saker som man blir glad av och som är snygga."
Jag kan inte annat än att hålla med. I'm so over him.
Citat nummer två kommer från Berger:
"Then he's probably just not that into you."
Vilket jag tycker är lite synd. Det hade liksom varit trevligt om det inte bara vore en fyllegrej. Jag vill ha någonting trevligt. Någonting i alla fall.
Eventuellt skulle jag ju kanske kunna höra av mig, men det är ju det som är det grejen...jag vill ju inte vara jobbig heller. I'm beeing a total nerd right now, I know. Men det kan inte hjälpas.
hump de bump
Jag förstår verkligen varför vuxna bestämmer sig för att skaffa barn. Jag förstår dem. Jag tror att mycket av människans längtan efter avkomma har att göra med att de inte vet vad de ska göra sen. Man når ett antiklimax, en för jävla lång raksträcka mot ett obestämt mål som man inte kan se. När man lyckats få mannen/kvinnan, hemmet och jobbet. Det är då man ifrågasätter sitt liv. Frågar sig vad man har gjort med sitt liv och varför man egentligen finns om nu detta livet var allt som fanns. Lite där är jag nu. Fast i liten skala. Jag ifrågasätter vad det är för mening med att leva det liv som så sjukt många människor lever. Nu menar jag inget illa gentemot majoriteten av västvärlden, det är bara det att det inte varkar vara så himla många som är lyckliga. Och jag tror faktiskt inte barn gör en så himla mycket lyckligare om man inte var det från början. Jag tror säkert att det är en lycka att få barn, men inte att det gör en lycklig. Vilket är synd. Det hade ju varit så mycket enklare då.
Spontaneous like a boy, pretty like a girl.
Utflykt! Me loves utflykter! Jag bubblar och är nästan lite nervös av the exitement! Helt galet va lite det kan behövas för att get me worked up.
Min hjärna liksom kokar lite...så många glada tankar som poppar upp! Dock går det så fort att jag inte hinner fånga upp någon i text. Men det gör mig inte så mycket.
Snart kommer party-opeln och hämtar mig! måste nog stänga av min böjbara dator nu...
På tal om ingenting...undrar hur Emmas dejt gick igår. Hoppas den gick bra. She's such a sweet, sweet girl!
t e e n a g e r s
Förfest hos Sigrid med guitar hero and booze. Deluxe där jag träffade mina ladies från klassen. Så mycket kärlek som jag vill utstråla till alla mina fantastiska vänner är nog knappt möjligt.
Oh how I love beeing a teenager! Not having to complicate everything.
My mind is racing. Don't know if that's a good sign or a bad one. I do know that I'm quite happy.
If I would have had some fairydust I wouldn't have any trouble flying. Happy thoughs indeed.
The thing is, I've kinda realized that things don't have to be as complicated as you're fooled to believe. And that's a really big relief. It's soo easy to get too thightly wrapped in your own thoughts that sometimes you need a friendly reminder which points out that life doesn't have to be as complex as you're led to believe.
I feel relaxed in weird but good way. And I havn't really got any expectations at this point.
tidsfördriv
Fuck, man blir verkligen skadad av att jobba. Minns knappast the good ol' days när man gick i gymnasiet och slutade klockan elva på onsdagar och började klockan elva på tisdagar.
16 januari
I came to think about det fina ämnet geografi. Och att så mycket kan hända samtidigt. Det som triggat denna tankegång är alla människor jag träffade under kickoffen. Speciellt då Martin som jag även pratat med efteråt. För i och med att jag haft kontakt med honom efter det att jag träffade honom irl så måste han ju finnas på riktigt. Annars kan man ju tänka sig att alla människor försvinner när de inte är på samma ställe som jag. Men nu verkar det ju inte vara så då jag hört av honom. Så om han kan kontakta mig och jag kan kontakta honom fastän han inte finns så borde han ju finnas. och finns han så har han väl most likely ett eget liv. Och om han har ett liv så har han nog vänner (denna slutsatsen drog jag iom att han för en stund sedan sa att han skulle till en polare och se på film). Och då har hans polare nog andra vänner också. Och på detta vis fortsätter det ju i det oändliga.
Det är när jag börjar tänka så som jag känner mig så tokigt liten. För världen är så sjukt stor och rymmer så himla många människor och så himla många onödiga tankar och handlingar.
Jag menar cruisar man runt lite bland diverse bilddagböcker, helgonpresentationer eller bloggar så inser man ju att det finns ganska många liv. Ganska många personer som oroar sig för sina potentiellt brustna hjärtan, hur de ska finna kärleken, om det finns kärlek...dvs i princip samma saker som jag funderar på. Så ibland kan man undra vad det är som skiljer en från mängden. Jag vill ju tro att det är massor med saker. Förmodligen är det inte det, men det gör väl egentligen inte mig så mycket så länge jag tror att det är så.
varför jag inte sover nu vet ingen
vet inte ens om jag ska häva ur mig all den skit jag har i fingerspetsarna. Känns liksom kanppt ens lönt för jag vet att imorgon kommmer det inte att vara så längre.
Det jag inte förstår är varför jag envist vägrar att gå och lägga mig. det är ju inte direkt någon som hindrar mig. Förutom jag då. Jag vet inte varför jag ska vara så jobbig.
Det som händer i Västerås stannar i Västerås.
Jag var med andra ord jättebakis i morse...men det kan det vara värt.
Heta män var det inte heller ont om, något jag faktiskt hade farhågor för innan. Helt obefogat dock. ^^
Det som händer i Västerås stannar i Västerås sas mer än en gång. Men vi får väl see about that. Det måste kanske inte bli så. Vi får väl se.
Nu ska jag jobba. Jag är fett opepp.
en annan dag
Nu är det dag och jag har ätit ordentligt och jag är ganska mycket gladare. Kan fortfarande inte påstå att jag ser någon mening med livet, men hey, det är väl inte direkt någon som vet meningen med livet.
Oh well, imorgon bär det av till Västerås. Där är det kickoff med hela kedjan som gäller. Det bli kanske kul. Kanske tråkigt.
Och tack Sigrid och Mandy för era supporterande kommentarer. Hjärta er för att ni bryr er.
allt som finns
Jag gråter för att min bästa vän mår för jävla dåligt och jag kan inte göra någonting åt det.
Jag gråter för att jag vantrivs i mitt liv. I mitt rum. I mitt allt. Jag gråter för att jag saknar mitt ex, för att han är den enda jag någonsin känt som kunnat få mig att känna mig alldeles trygg. Det var nämligen den rollen jag gav honom. Jag gråter för att även om man gör rätt, lyckas med allt det man ska göra i sitt förbannade jävla liv, så kan man inte bli lycklig. Det är bara ett meningslöst hål. Och jag har till och med gått kursen i att finna sig själv och se sina mönster som förhindrar en från att bli lycklig. Inte kan jag se någon lycka eller mening för det. Allt det som man skulle kunna kalla lycka lägger man ju hela tiden på framtiden. Jag vill bli bra på mitt jobb för att utmana mig själv och finna mening. Jag vill resa jorden runt för att utmana mig själv och finna mening. Jag vill finna kärleken för att utmana mig själv och finna mening. Jag vill få barn för att utmana mig själv och finna mening. Jag var tvungen att gå ifrån matbordet för att jag började gråta när pappa blev arg för att han kände sig ouppskattad. Allt är bara skitsnack. Hela systemet är ju uppbyggt för att människor ska misslyckas och känna sig ensamma. Det finns ju ingen tid för någonting annat än att känna att man inte räcker till. Man räcker inte till på jobbet. Man räcker inte till hemma. Nu för tiden får man ju inte ens tillräckligt med sömn. Livet är inte tillräckligt för mig. Och vad kan jag göra åt det? Ingenting. Det är allt som finns.
pillpoppin'
Kanske inte så mycket om man tänker efter, började dagen med mitt vanliga p-piller (tablett 1), sedan när jag käkat frukost beslöt jag att jag visst inte ville vara förkyld och att jag då skulle börja ta esberitrox. Så fick det bli, alltså slank tablett 2, 3 och 4 ner. sen efter förmiddagsfikat på jobbet så tog jag en flourtablett(med smultronsmak!) för att inte mina tänder ska förvandlas till bruna förruttnade stumpar. Dvs tablett nummer 5. Och nu för en liten stund sedan tog jag dos nummer två av min förkylningsmeducin alltså tablett 6, 7 och 8.
Just nu
Just nu är jag en väldigt dålig mäklarassistent. Pallar liksom inte riktigt ta tag i någonting. Alls. Det är ju såååååååååååååå roligt att jämföra folk på facebook (eh, nej. men det säger en hel del om hur motiverad och amitiös jag är just nu).
På torsdag ska vi åka på kickoff med jobbet. Så det blir ingen helg denna veckan. :'( Har inte så mycket lust att resa iväg med mina arbetskamrater just nu. Men så kommer det att bli. Och hela Svensk Fastighetsförmedlings kedjan kommer. I reckon I'll be the youngest one there. Inte för att det stör mig så mycket. Det är mest bristen på helg att vila upp sig på som jag sörjer. Och inte lär jag få till det med någon snygg mäklarman heller. Inte för att de inte finns...men ändå. Anledningen till att jag tror det är för att det är sådana scenarion jag fantiserar ihop i mitt huvud.
Jag menar hur härligt vore det inte att falla head over heels för en charmig, snygg, relativt wealthy, ung storstadsmäklare!? Vara vakna tillsammans hela nätterna och sen inte alls gå tillbaka till dubbelrummet jag ska dela med Matlida.
Sen när vi kommer hem igen kommer vi att ha en flirtatious mejlkonversation som kommer att vara fram tills dess att vi inser att vi måste träffas igen och jag slänger mig på första bästa flyg. Han möter mig vid gaten. Sen tillbringas hela helgen i hans ljusa, fräscha loftlägenhet i varandras sällskap, förutom ett par timmar då han måste klä på sig och skynda iväg för att visa en lägenhet. Dessa timmar ägnar jag åt att sova ikapp lite. Jag väcks sedan av pussar i pannan och inser att han ordnat med brunch. Sen lever vi lyckliga i alla våra dagar.
Precis. Iom att detta redan spelat upp sig i mitt huvud kommer det aldrig att ske i verkligheten. För verkligheten fungerar inte som min förkylda och därmed skadade hjärna. Who knows? Min förkylning kanske blir långvarig och i så fall skulle jag nog kunna ge Marian Keys a run for her money. Bli chicklit författare på heltid och tjäna multum. Usch. What a nightmare!
Jag behöver en bra bok att läsa. Har återupptäckt läsning! I really really do love reading! Varför har jag inte läst på så länge? Jag förstår det inte. Men jag läste iaf Vilda Svanar av Jung Chang när jag var i Egypten. Sjukt bra! Handlar om tre generationers kvinnor i kommunist Kina. Så bra, så bra! Men jag vet liksom inte vad jag ska läsa nu. Har aldrig haft någon hög liggande med böcker jag ska läsa. Vill läsa någonting som är så bra att man sugs fast vid sidorna, för att den är seriöst bra. Tror jag ska damma av mitt lånekort och ta mig en sväng om biblioteket nån dag snart. Känns konstigt att inte ha något att läsa nämligen.
Jag vill ha pyttipanna
Det verkar inte bättre än att jag dragit på mig en förkylning. Idag är det sådär jobbigt att jag inte riktigt kan tänka ordentligt eftersom min kropp är så seg. Jag har ont i huvudet och halsen (Bafucin är min vän!). Mina halsmandlar är typ stora som tennisbollar. Dessutom är jag jätte sugen på pytt i panna(?). Fråga mig inte varför. Men så är det. Vill bara gå hem och lägga mig. Men då jag inte framstår som sjuk, min röst låter fortfarande bra, dvs osjuk...vilket den alltid gör första sjukdomsdagen, jag har ingen feber och jag ser liksom inte sjuk ut på utsidan. Så därför får man heller ingen sympati för att man är sjuk. Trots att man själv funderar på om man ska kremeras eller inte när sjukdommen väl är over and done with me. Miip. Jag vill ha pyttipanna.
Btw vad roligt det är med oväntade komplimanger! Spang på Amanda från klassen när jag skulle skylta om på bankerna. Mitt i vad-gör-du-these-days-konversationen sa hon plötsligt: Va fin du är.
Sweet.
Och älskling, jag vet att det är svårt. I love you. Du måste veta det.
kallare än kallt
I egypten var det inte speciellt kallt, så följdaktligen kunde man ha mindre kläder på sig. Och ibland hände det att man frös pga av det. Jag tror man lagrar värme och energi lite. Märker det nu iaf. Att jag har mycket mer engrgi nu än innan jag åkte till solen. Är inte alls lika trött, trots att jag knappt sovit denna veckan. Det är nice.
ps. detta var nog det meningslösaste inlägget någonsin. det gav mig inte ett jävla skit att skriva det. för det jag vill skriva om vet jag inte om jag borde.
