16 januari

Mina chefer kom på den brighta idén att förlänga Alvesta-kontorets öppettider....Doh! Så nu är jag fast här ännu fler timmar i veckan.

I came to think about det fina ämnet geografi. Och att så mycket kan hända samtidigt. Det som triggat denna tankegång är alla människor jag träffade under kickoffen. Speciellt då Martin som jag även pratat med efteråt. För i och med att jag haft kontakt med honom efter det att jag träffade honom irl så måste han ju finnas på riktigt. Annars kan man ju tänka sig att alla människor försvinner när de inte är på samma ställe som jag. Men nu verkar det ju inte vara så då jag hört av honom. Så om han kan kontakta mig och jag kan kontakta honom fastän han inte finns så borde han ju finnas. och finns han så har han väl most likely ett eget liv. Och om han har ett liv så har han nog vänner (denna slutsatsen drog jag iom att han för en stund sedan sa att han skulle till en polare och se på film). Och då har hans polare nog andra vänner också. Och på detta vis fortsätter det ju i det oändliga.
Det är när jag börjar tänka så som jag känner mig så tokigt liten. För världen är så sjukt stor och rymmer så himla många människor och så himla många onödiga tankar och handlingar.
Jag menar cruisar man runt lite bland diverse bilddagböcker, helgonpresentationer eller bloggar så inser man ju att det finns ganska många liv. Ganska många personer som oroar sig för sina potentiellt brustna hjärtan, hur de ska finna kärleken, om det finns kärlek...dvs i princip samma saker som jag funderar på. Så ibland kan man undra vad det är som skiljer en från mängden. Jag vill ju tro att det är massor med saker. Förmodligen är det inte det, men det gör väl egentligen inte mig så mycket så länge jag tror att det är så.

Kommentarer
Postat av: Lisa b

hm kul sistamening. var glad att du har fast jobb, idag har jag tvättat en 80 år gammal snopp :/

2008-01-17 @ 14:57:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0