Norrländsk vinter

Jag kommer ideligen på mig själv med att tänka på att det snart är vår. Vilket hade varit en fin tanke, om den vore sann. Men den norrländska vintern är lite som att åka tåg i 24 timmar genom Indien. Det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter! Så jag ska försöka applicera samma psykologiska knep på den här evighets långa vintern som på den där tågresan mellan Varanasi och Mumbai, att tänka att den aldrig kommer ta slut. Så när krokusarna väl behagar att infinna sig även i Umeå (dvs två månader senare än i min hemtrakt) kommer jag bli förvånad, glad och säga:
"Va, kommer det redan krokusar!?!"
Eftersom jag förväntat mig en istid utan slut.
.
Men jag har faktiskt kommit på ett sätt att fuska fram lite vårkänslor för att inte bli helt från vettet i det här eviga snölandskapet. I gångbron Svingen finns det värmeledningar som smälter snön. Så på väg till och från dansen får jag känna den härliga känslan av smältande is krasa under mina fötter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0