dagen efter

De sista festdeltagarna gick hem för lite drygt en timme sen. Känns stabilt och bra. Helena och Ronda-vovven sov i soffan. Alexander sov i superspindelstolen. Det var tydligen inte så bekvämt hävdade han. Jag hittade Magnus i min säng där han hade däckat (två gånger). So jag fick ta pappas säng. Erik sov också där lite. (Förutom när han sov på badrumsgolvet. Vilket han tydligen gjorde, Ylva höll på att snubbla över honom när hon kom hem.) Så det var med andra ord ett trevligt gäng people här på morgonen när man vaknade.

Nu har jag typ diskat en jävla massa...så mina händer håller på att spricka. Det var ffs glas, burkar, tallrikar, kapsyler, bestick och random shit i hela huset. Det är det fortfarande. Fastän jag städat en massa. Eller nu hoppas jag att de flesta burkar, flaskor och glas är omhändertagna. Fast jag hittar hela tiden nya odiskade glas på weird places. Typ under handfatet, i trappan och bakom soffan.

Det kom rätt mkt folk ändå. Det trodde jag inte det skulle bli. Men det blev ändå bra. Trot jag.
Hoppas det var en okej fest. På något sätt känns det som att jag missade den. Inte due to riklig alkoholkonsumption...jag har bara en känsla av att jag var på fel ställe hela tiden. Och därmed missade det som var värt att upplevas. Typ. För för min del var det nog inte en så rolig fest egentligen, nu när jag minns tillbaka på det. Kan liksom inte minnas att jag hade kul i så stor utsträckning. Fast jag hade väl inte tråkigt heller, det är egentligen väldigt sällan man har genuint jättetråkigt. Eller så är det bara jag som aldrig inser när jag har tråkigt så då låtsas jag att jag inte har det. Eh...? Eller något sånt.

Nu ska jag nog dammsuga och torka golven, det behövs.
Fan, jag pallar verkligen inte mer. Inte på något sätt. Det är verkligen som jag sa till Helena igår när jag hade mitt ledsna moment.

Dessutom är jag bakfull.

Kommentarer
Postat av: siri

Tyst.
Fast världen skriker står i brand.
Jag ser din kropp i varje träd i varje sten
jag ser din hals och dina ben.
Jag ser din hand.
Och de vackra läppar som jag kysst.

Jag känner doften av ditt hår.
En lätt beröring och ett skratt.
För mina sinnen
har du lämnat tusen minnen
som ett spår
som lyser svagt och leder mig.

Snälla, kom!
Jag vet att allt kan börja om.

2008-05-01 @ 13:42:33
URL: http://www.siriosa.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0