tillsammans

E kallade mig för sin flickvän igår. Det var första gången jag hörde honom säga det.
Har inte riktigt greppat jag är någons flickvän, Eriks flickvän. Allvarligt talat trodde jag aldrig det skulle bli så i verkligheten. Efter alla turer, med "bara vara vänner" / "vill nog inte påbörja ngt jag inte vet att jag kommer kunna avsluta på ett bra sätt" / him just beeing weird.
Men nu verkar det ta mig tusan som att vi faktiskt är ihop. Who could've predicted this turn of events!?
Känner mig lite pinsam och löjlig men jag blir väldigt glad av att tänka på honom.
Kan liksom komma att tänka på något sött han gjort eller sagt och helt automatiskt så ler mitt inre.

Igår efter deluxe, när vi satt och åt hamburgare på en bänk, förde han på tal hur skönt det var att ha flickvän, på det viset slapp han tydligen vara trevlig mot alla brudar som kom fram till honom när han dj:ade och önskade "typ nån r'n'b-låt man kan dansa till...".
Lol! Känner mig väldigt praktisk helt plötsligt :P

Kommentarer
Postat av: Kotteby

Nice!

Så nu är du flickvän då. Ååååh... jag minns den gamla goda tiden år 1867 när jag var nykär.





men.....

var han inte lite plump mot slutet efter burgarna?

2008-08-15 @ 01:26:22
URL: http://www.kotteby.se
Postat av: J

Ja då är det på sin plats att gratinera då! =) Jag tänker inte fråga hur det känns, så jag frågar istället hur känns det inte?



Å tack för berömmet, sånt gör en glad i ögat =)

2008-08-15 @ 11:00:31
URL: http://kreftans.blogg.se/
Postat av: J

Den uppenbara följdfrågan blir då, hur kan du veta det? ;)

Flåt, men du måste ju utmanas ibland, annars är livet inte så roligt =P

2008-08-15 @ 11:47:40
URL: http://kreftans.blogg.se/
Postat av: J

Hmm you've got a point =)

2008-08-15 @ 12:20:15
URL: http://kreftans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0