långt och utdraget
Nu är det rätt sent, jag är ganska trött och inte särskilt positiv.
Tänkte på en sak ang bilden i mitt förra inlägg. Trots att jag har målat på ögonbrynen ett par centimeter högre upp än normalt ser min panna ganska gigantisk ut. Which made me wonder, har jag en stor panna? Hm, kanske. Spelar det någon som helst roll? Nej, jag har bara inte tänkt på det innan.
För vissa av sina drag har man liksom aldrig funderat på innan någon påpekar ngt om dem. Som min näsa tex. Hade typ aldrig tittat på den eller observerat dens form förrän min lärare Fredrik sa att jag hade en sån näsa folk opererar sig till. Sen han sa det har jag faktiskt tänkt på att jag har en näsa och att den har en ganska fördelaktig form. Vilket ju är en trevlig tanke.
Jag vill börja jobba nu. Tror jag ska ringa chefen MH imorgon och säga att jag bryter sjukskrivningen. Jag klarar inte det här längre. Isoleringen, tristessen och rastlösheten i min själ. Jag längtar efter att bedriva mänskliga relationer igen. Jag längtar efter att kunna idka romance. Okej att jag inte är så väl lämpad för romantiska strapatser á la Siri. Jag smittar ju fortfarande skulle jag förmoda. Och jag vill inte utsätta någon för det här eländet jag har haft. Så egentligen finns det ju bara en person jag kan pussa på. Den som smittade mig.
Men bör jag det? Who knows. Mormor sa att han borde gå bort eftersom han smittade mig med min härliga körtelfeber. "Det sitter väl en stor Nej-skylt på honom nu va?"
Mormor är bäst.
Fast det känns som att jag har kommit för långt nu. Kan ju inte bara vända. Jo, så känns det. Fast nu är jag trött. Och känner mig inte så hoppfull om att erhålla någon kärlek inom en overviewable framtid. Men jag vill.
Der var väldigt länge sen jag hade en såhär långvarig crush på någon. Kan inte ens minnas när det kan ha varit. Högstadiet kanske? Lately har jag ju haft tur med mina crushar, dom har velat ha mig också (mer eller mindre helhjärtat perhaps...) så det har aldrig behövt bli någon lång utdragen process att få till en dejt och lära känna personen i fråga lite bättre. Nu är allt långt och utdraget. Tom min panna.
Tänkte på en sak ang bilden i mitt förra inlägg. Trots att jag har målat på ögonbrynen ett par centimeter högre upp än normalt ser min panna ganska gigantisk ut. Which made me wonder, har jag en stor panna? Hm, kanske. Spelar det någon som helst roll? Nej, jag har bara inte tänkt på det innan.
För vissa av sina drag har man liksom aldrig funderat på innan någon påpekar ngt om dem. Som min näsa tex. Hade typ aldrig tittat på den eller observerat dens form förrän min lärare Fredrik sa att jag hade en sån näsa folk opererar sig till. Sen han sa det har jag faktiskt tänkt på att jag har en näsa och att den har en ganska fördelaktig form. Vilket ju är en trevlig tanke.
Jag vill börja jobba nu. Tror jag ska ringa chefen MH imorgon och säga att jag bryter sjukskrivningen. Jag klarar inte det här längre. Isoleringen, tristessen och rastlösheten i min själ. Jag längtar efter att bedriva mänskliga relationer igen. Jag längtar efter att kunna idka romance. Okej att jag inte är så väl lämpad för romantiska strapatser á la Siri. Jag smittar ju fortfarande skulle jag förmoda. Och jag vill inte utsätta någon för det här eländet jag har haft. Så egentligen finns det ju bara en person jag kan pussa på. Den som smittade mig.
Men bör jag det? Who knows. Mormor sa att han borde gå bort eftersom han smittade mig med min härliga körtelfeber. "Det sitter väl en stor Nej-skylt på honom nu va?"
Mormor är bäst.
Fast det känns som att jag har kommit för långt nu. Kan ju inte bara vända. Jo, så känns det. Fast nu är jag trött. Och känner mig inte så hoppfull om att erhålla någon kärlek inom en overviewable framtid. Men jag vill.
Der var väldigt länge sen jag hade en såhär långvarig crush på någon. Kan inte ens minnas när det kan ha varit. Högstadiet kanske? Lately har jag ju haft tur med mina crushar, dom har velat ha mig också (mer eller mindre helhjärtat perhaps...) så det har aldrig behövt bli någon lång utdragen process att få till en dejt och lära känna personen i fråga lite bättre. Nu är allt långt och utdraget. Tom min panna.
Kommentarer
Trackback
