Vi hörs...
Jag...jag vet inte. Det är bara så...jag vet inte.
Som den bekräftelsejunkie jag är gör sådant mig väldigt osäker. Jag tycker om att veta. Raka rör, allt på bordet. Det är väl därför man är en sån specialtist på att tolka saker hit och dit, för att man letar svar och sanningar.
Nu har jag känslan av att jag inte räcker till, att jag inte är tillräckligt mogen/gammal, att jag för pratig, att jag är för ironisk, att jag är allmänt jobbig och att dessa är några av alla de tusen anledningar till varför ingen orkar med mig i längden. Vissa är bara snabbare på att inse att jag är på tok för jobbig för att det ska vara värt att lägga tid på mig. Så då försöker jag hitta fel hos mig som kan vara osaken till varför ingen orkar med mig.
Men nu när jag cyklade kom jag helt plötsligt, mitt i mitt självgranskadne, att tänka på hur många det är som dött denna helgen.
Jag tycker egentligen inte att det är så många fel på mig. Egentligen inga fel. Okej att jag inte är någon idéal människa men va fan, det har jag inget behov av att vara! Jag kom att fråga mig själv varför jag alltid tänker att vissa inte kommer att stå ut med mig när jag egentligen borde fråga mig själv om jag verkligen kommer att stå ut med dem. Varför ska jag alltid komma i andra hand, tom hos mig själv? Jag kommer inte att leva för alltid, det vet jag. Varför ska jag under den tiden jag finns försöka få andra att tycka om mig istället för att ägna mig åt att helhjärtat tyckaom andra människor. Huvudsaken är väl inte vad andra tycker om mig utan vad jag tycker för dem? Fast oftast blir det ju så att om jag tycker om någon så tycker den om mig tillbaka...och så blir det en positiv spiral. men om jag ska ägna en massa tid och energi på att få andra att tycka om mig och tycka om dem bara för att de tycker om mig så blir det ju inte lika kul.
Nu har jag skickat ett sms med positiva vibes. Väntar mig faktiskt ingenting tillbaka. Det räcker med att jag eventuellt har gjort mottagaren lite gladare.
Nu sak jag sova så att jag orkar gå upp och lära mig köra bil kickass-bra imorgon.
Och en sak till, jag ska sluta analysera så mycket. Vi hörs kan ju faktiskt betyda just det.
Som den bekräftelsejunkie jag är gör sådant mig väldigt osäker. Jag tycker om att veta. Raka rör, allt på bordet. Det är väl därför man är en sån specialtist på att tolka saker hit och dit, för att man letar svar och sanningar.
Nu har jag känslan av att jag inte räcker till, att jag inte är tillräckligt mogen/gammal, att jag för pratig, att jag är för ironisk, att jag är allmänt jobbig och att dessa är några av alla de tusen anledningar till varför ingen orkar med mig i längden. Vissa är bara snabbare på att inse att jag är på tok för jobbig för att det ska vara värt att lägga tid på mig. Så då försöker jag hitta fel hos mig som kan vara osaken till varför ingen orkar med mig.
Men nu när jag cyklade kom jag helt plötsligt, mitt i mitt självgranskadne, att tänka på hur många det är som dött denna helgen.
Jag tycker egentligen inte att det är så många fel på mig. Egentligen inga fel. Okej att jag inte är någon idéal människa men va fan, det har jag inget behov av att vara! Jag kom att fråga mig själv varför jag alltid tänker att vissa inte kommer att stå ut med mig när jag egentligen borde fråga mig själv om jag verkligen kommer att stå ut med dem. Varför ska jag alltid komma i andra hand, tom hos mig själv? Jag kommer inte att leva för alltid, det vet jag. Varför ska jag under den tiden jag finns försöka få andra att tycka om mig istället för att ägna mig åt att helhjärtat tyckaom andra människor. Huvudsaken är väl inte vad andra tycker om mig utan vad jag tycker för dem? Fast oftast blir det ju så att om jag tycker om någon så tycker den om mig tillbaka...och så blir det en positiv spiral. men om jag ska ägna en massa tid och energi på att få andra att tycka om mig och tycka om dem bara för att de tycker om mig så blir det ju inte lika kul.
Nu har jag skickat ett sms med positiva vibes. Väntar mig faktiskt ingenting tillbaka. Det räcker med att jag eventuellt har gjort mottagaren lite gladare.
Nu sak jag sova så att jag orkar gå upp och lära mig köra bil kickass-bra imorgon.
Och en sak till, jag ska sluta analysera så mycket. Vi hörs kan ju faktiskt betyda just det.
Kommentarer
Trackback
