Alvestakontor och noll motivation att jobba.
Jag fick lust att träffa/prata med Siri. Jag saknar henne faktiskt. Och Anna, jag ser henne överallt fast det är ju aldrig hon...men jag ser folk som liknar henne.
Men just nu har jag lust att prata med Siri.
Varför är det så att man vill träffa dem man inte har tillgång till? Det är så osmidigt planerat att det ska vara så.
Imorgon åker jag till Mullingstorp för en veckas intensivkurs i självkännedom. Så då kommer det inte gå att få tag i mig. Man får nämligen inte ha mobiler och man har inte tillgång till dator. Så när jag kommer dit vid sex-tiden imorgon kommer jag att lämna ifrån mig min baby.
Det är sjukt va fäst jag blivit vid min mobil och iPod. Härom dagen tyckte jag det var så konstigt utomhus. Det tog någon minut innan jag insåg att det var för att jag inte hade någon musik i öronen. Det var en väldigt märklig insikt. Iom att jag har både radio och mp3 i telefonen och till på köpet min musikspelare så har jag ju ständigt tillgång till musik. Jag ser migsjälv inte som så prylgalen, så det är ju inte det. Det är ju inte elektroniken i sig som facinerar mig/får mig att känna mig lite tuff. Det är bara att jag tycker om mina saker!
Fast det kan nog vara bra att jag tycker om min telefon, då kanske jag inte tappar bort/förstör den så fort.
Men just nu har jag lust att prata med Siri.
Varför är det så att man vill träffa dem man inte har tillgång till? Det är så osmidigt planerat att det ska vara så.
Imorgon åker jag till Mullingstorp för en veckas intensivkurs i självkännedom. Så då kommer det inte gå att få tag i mig. Man får nämligen inte ha mobiler och man har inte tillgång till dator. Så när jag kommer dit vid sex-tiden imorgon kommer jag att lämna ifrån mig min baby.
Det är sjukt va fäst jag blivit vid min mobil och iPod. Härom dagen tyckte jag det var så konstigt utomhus. Det tog någon minut innan jag insåg att det var för att jag inte hade någon musik i öronen. Det var en väldigt märklig insikt. Iom att jag har både radio och mp3 i telefonen och till på köpet min musikspelare så har jag ju ständigt tillgång till musik. Jag ser migsjälv inte som så prylgalen, så det är ju inte det. Det är ju inte elektroniken i sig som facinerar mig/får mig att känna mig lite tuff. Det är bara att jag tycker om mina saker!
Fast det kan nog vara bra att jag tycker om min telefon, då kanske jag inte tappar bort/förstör den så fort.
Kommentarer
Trackback
