to call or not to call
Just nu sitter jag och nojjar över sms. Jag vill skicka ett sms/ringa/höra av mig på något sätt, men är rädd att jag skulle uppfattas som tjatig då. Vilket jag inte vill. So what to do?
Jag tycker detta är svårt, när man gillar någon men inte vet hur mycket/hur ofta det är okej att höra av sig. För att förutsätta att alla fungerar likadant som jag är nog inget säkert sätt att tänka på.
För skulle jag anta att alla tänker som mig så skulle inga spel existera. När jag väl gillar någon funkar inte sånt, för när jag tänker på personen i fråga så får jag en urge att prata med denne på något vis, om det är sms eller ett samtal spelar inte någon roll. Men så är det iaf.
Så iom att allas hjärnor inte verkar vara kopplade på detta sättet så blir det lite komplicerat för mig.
Jag tänker ju som följande: vill någon prata med mig så hör de av sig till mig. Och hör de inte av sig vill de väl helt enkelt inte ha med mig att göra (just då). Så enkelt är det.
Eller är det inte det? Det är här det blir svårt, för om någon inte hör av sig fastän den kanske visst vill veta av mig så blir jag lite konfunderad. Hur ska jag kunna veta det liksom? Så det blir ju lätt att jag antingen drar slutsatsen att jag inte är önskad eller bortser från den totala tystnaden och skickar iväg ett mess, bara för att jag vill.
Men efter ett tag blir det ju tjatigt att alltid vara den som tar initiativ, som alltid hör av sig först. Och jag vill ju inte tvinga mig på någon som inte vill ha mig! Det blir ju bara pinsamt. Faktiskt. Jag har inga ambitioner om att uppfattas som en galen stalker-individ, det är bara att jag tycker om att höra av den jag har feelings för. Är det så konstigt egentligen?
Jag tycker detta är svårt, när man gillar någon men inte vet hur mycket/hur ofta det är okej att höra av sig. För att förutsätta att alla fungerar likadant som jag är nog inget säkert sätt att tänka på.
För skulle jag anta att alla tänker som mig så skulle inga spel existera. När jag väl gillar någon funkar inte sånt, för när jag tänker på personen i fråga så får jag en urge att prata med denne på något vis, om det är sms eller ett samtal spelar inte någon roll. Men så är det iaf.
Så iom att allas hjärnor inte verkar vara kopplade på detta sättet så blir det lite komplicerat för mig.
Jag tänker ju som följande: vill någon prata med mig så hör de av sig till mig. Och hör de inte av sig vill de väl helt enkelt inte ha med mig att göra (just då). Så enkelt är det.
Eller är det inte det? Det är här det blir svårt, för om någon inte hör av sig fastän den kanske visst vill veta av mig så blir jag lite konfunderad. Hur ska jag kunna veta det liksom? Så det blir ju lätt att jag antingen drar slutsatsen att jag inte är önskad eller bortser från den totala tystnaden och skickar iväg ett mess, bara för att jag vill.
Men efter ett tag blir det ju tjatigt att alltid vara den som tar initiativ, som alltid hör av sig först. Och jag vill ju inte tvinga mig på någon som inte vill ha mig! Det blir ju bara pinsamt. Faktiskt. Jag har inga ambitioner om att uppfattas som en galen stalker-individ, det är bara att jag tycker om att höra av den jag har feelings för. Är det så konstigt egentligen?
Kommentarer
Trackback
