Läs Unns tankar

Imorse när jag gick över torget och småpratade med SEB-mannen jag suttit brevid på den fullsmockade öjaby-bussen såg jag registreringsnummer 230! JAg har faktikst kommit ganska långt tycker jag!! Ser det som universums små tecken på att jag gör något bra. Att jag faktiskt är på rätt ställe vid rätt tidpunkt ibland. Om inte annat så är det ett väldigt bra sätt att bli lite gladare på, att hitta en skylt man letat efter länge. Eller okej jag ska inte ljuga, jag blir sjukt glad om jag ser en skylt jag letat länge efter! Men 230 hade jag inte letat efter så länge. Men jag blev glad.

Och en annan sak I've been cured from my ridiculus obsession with love (for Grey's Anatomy). Gårdagens dubbelavsnitt var droppen som fick höstacken att explodera! Tjugo minuter in i avsnitt nummer två slutade jag titta i ren protest för att det blivit så sjukt djävla dåligt!! Jag blir så arg att man inte bara kan avsluta serier när de fortfarande är bra!!! JAg har varit tveksam till GA  sen avsnittet där Meredith var död (hallå, bara det!?!). Men hoppades in i det sista att det bara var en svacka. Men nu är den sista potatien i kistan och spiken satt!! Så det så!