Läs Unns tankar

Det är som att det pågår en inre kamp i mig. Jag känner mig rätt låg och allmänt deppig. Men någon liten del av mig någonstans kämpar för att jag ska vara glad och må bra.

Så i min milkshake av ledsenhet, för ja, jag jämför ledsenhet med en milkshake...ledsenhet för mig har lite den konsistensen. Sådär trögflytande, klibbig och förvandlar de fina, klara färgerna från livet till en lite daskig blandning som drar mot grått. Och det är omöjligt att ha med ledsenhet att göra utan att det smetar av sig på allt man har att göra med så att även det får en klistrig beläggning av jobbig känsla, i likhet med milkshake.
Så i min inre milkshake av ledsenhet bubblar det titt som tätt upp små glädjekänslor.
VIlket känns otroligt hoppfullt.