"Duktig Flicka!"
Nyss hade jag jätte mycket lust att blogga. Nu sitter jag bara här och tittar på det stora vita utrymme där jag får skriva exakt vad jag vill på. Det finns ingen som kan bestämma vad jag får och inte får skriva. Men just nu har jag inte speciellt många tankar som jag kan tygla och få ihop till meningsfulla ord. Mitt huvud virvlar och jag känner mig orolig och yr.
Jag gick inte till skolan idag. Men det är inte så som det var innan när jag inte gick till skolan. Imorse var jag trött, så trött. Jag hade ont i tänder och huvud. Som en liten bonus hade jag dessutom extrem träningsvärk i hela ryggen, benen och lite i armarna. Jag kände mig så hängig att jag inte kunde fungera properly. Så idag har jag missat gympa, matte (gah, nu ligger jag ännu mer efter!), och slutet av August Strindbergs Fadren. Jag har sett bitar av Fadren innan, i högstadiet med Ulla Stein, oj förlåt jag menar såklart Hägerwall. Det var länge sedan.
Högstadiet. Jag längtar inte tillbaka för fem öre. Det enda jag kan sakna är känslan av att vara duktig. För då var jag en Duktig Flicka. Som klarade allt och var bäst på allt hon företog sig. Att vara duktig är inget man gör för egen vinning. Det är något man gör för att få bekräftelse och bli sedd. ¨Så jag försöker undvika ordet duktig när jag vill berömma någon. Duktig. Det är ett så svenskt ord, som lagom. Inte för bra, bra bra. Jag tycker att det låter fult och nedvärderande. Duktig. Nej, det behöver jag inte vara längre. Jag vill inte. Fast det är ju svårt att inte försöka vara duktig. Det är svårt att inse att man inte måste vara bäst. Jag är bara mig själv. Räcker inte det?
Jag gick inte till skolan idag. Men det är inte så som det var innan när jag inte gick till skolan. Imorse var jag trött, så trött. Jag hade ont i tänder och huvud. Som en liten bonus hade jag dessutom extrem träningsvärk i hela ryggen, benen och lite i armarna. Jag kände mig så hängig att jag inte kunde fungera properly. Så idag har jag missat gympa, matte (gah, nu ligger jag ännu mer efter!), och slutet av August Strindbergs Fadren. Jag har sett bitar av Fadren innan, i högstadiet med Ulla Stein, oj förlåt jag menar såklart Hägerwall. Det var länge sedan.
Högstadiet. Jag längtar inte tillbaka för fem öre. Det enda jag kan sakna är känslan av att vara duktig. För då var jag en Duktig Flicka. Som klarade allt och var bäst på allt hon företog sig. Att vara duktig är inget man gör för egen vinning. Det är något man gör för att få bekräftelse och bli sedd. ¨Så jag försöker undvika ordet duktig när jag vill berömma någon. Duktig. Det är ett så svenskt ord, som lagom. Inte för bra, bra bra. Jag tycker att det låter fult och nedvärderande. Duktig. Nej, det behöver jag inte vara längre. Jag vill inte. Fast det är ju svårt att inte försöka vara duktig. Det är svårt att inse att man inte måste vara bäst. Jag är bara mig själv. Räcker inte det?
Kommentarer
Trackback
