1 månad

Det har bara varit i en månad. En månad prick, idag. Men ändå så....så...ja, vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns ingenting jag kan säga här och nu. Jag är överväldigad.

Jag är så tok-kär att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Just nu bryr jag mig inte om vad fölk vill/inte vill läsa. Jag är kär och jag har ungen lust att vara diskret för att inte göra de som inte har dragit den långa vinnar-stickan, vinstlotten, i kärleks lottdragningen ledsna över att de ännu inte hitta den där personen. Jag har haft tur, sån ofantlig tur. Jag förstår det inte själv. När jag går på stan och ser par som går och håller varandra i handen undrar jag ibland i mitt stilla sinne om de har det lika bra som vi. Han och jag.
 Och när jag ser dem gå där hand i hand så hoppas jag innerligen att det är så. För i sådana fall så betyder det att de har hittat något ofantligt vackert och dyrbart. Och jag tycker om när människor är lyckliga.

Jag såg SingelCocherna i torsdags och blev så glad. Den nervösa blyga tjejen blev så förändrad! Hon vågade tro på sig själv och lyckades inse att någon visst skulle kunna tycka om henne. Sådant gör mig glad ändå in i själen, människor som lyckas förbättra sin situation till det bättre.

En annan sak som gör mig själa glad är trubadur-väckningen i p3. Jag tror det var förra veckan som en kille hade önskat att de skulle ringa upp hans flickvän och väcka henne med your song. Det var så vackert och hon blev så glad! Kan man få en bättre start på dagen än att höra någon bli så fantastiskt glad? Jag älskar det. Det får mig att tro på det vackra i världen. Sådant där viktigt som kärlek och vänskap.
Och oj, vad jag tror just nu. ^_^

Unn hjärta Mårten 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0