Strangled by Father Christmas
Det är julafton på söndag. Det är liksom denna veckan. Jag har blirit helt omotiverad. Jag menar grejen med julen är väl att man ska visa sin uppskattning för dem man tycker om? Oxh att vara tillsammans med sina nära och kära? Inte bli påtvingad en massa släktingar och två ton mat som egentligen inte är så god. För så är det ju, man gillar ju bara julbord därför att det är så starkt ihopkopplat med presenter. Det är en klassisk betingning. Det har jag lärt mig på psykologin.
Jag är helt omotiverad att köpa julklappar, har inte bra idéer. What's happened to me?
De flesta skyller på snöbristen när de ska hitta en förklaring till varför julstämmningen inte existerar. Men inte jag. Det är skolans fel att man inte hinner få någon julsämmning. Man hinner ju knappt göra någonting. Hur ska man då hinna längta och känna efter.
Jag vill skrika och slåss.
Fan va jag är patetisk. Men seriöst palla. Det är jullov nu och jag har fortfarande tusen saker som måste fixas, läsas, göras, köpas. Jag har panik. På riktigt.
Studentfest imorgon. Vet inte vad jag ska klä ut mig till. Är skyldig Gullan 150 spänn som jag ständigt glömmer att ta med mig till skolan. Jag borde köpa ngt att ge till Fredrik och Jonas som tack för terminen (jag är ju klass-mamma så det är ju mitt jobb att fixa en julklapp åt mentorerna).
Jag är jobbigt och tjurig mest hela tiden. Dåligt samvete har jag också. Allt är skit.
En liten bra sak är i alla fall de tre kommentarer jag fick på mitt förra inlägg. Tack Sigrid, Anna och du Anonyma! You made me smile a little. ^^
Jag blev glad, min telefon ringde. Yes, någon tänker på mig! But oh no. Det var bara mamma som hade glömt låsa knapparna. Det fick mig att känna mig ytterligare oviktig, hur kunde jag inbilla mig att någon vill ringa till mig?
Jag är helt omotiverad att köpa julklappar, har inte bra idéer. What's happened to me?
De flesta skyller på snöbristen när de ska hitta en förklaring till varför julstämmningen inte existerar. Men inte jag. Det är skolans fel att man inte hinner få någon julsämmning. Man hinner ju knappt göra någonting. Hur ska man då hinna längta och känna efter.
Jag vill skrika och slåss.
Fan va jag är patetisk. Men seriöst palla. Det är jullov nu och jag har fortfarande tusen saker som måste fixas, läsas, göras, köpas. Jag har panik. På riktigt.
Studentfest imorgon. Vet inte vad jag ska klä ut mig till. Är skyldig Gullan 150 spänn som jag ständigt glömmer att ta med mig till skolan. Jag borde köpa ngt att ge till Fredrik och Jonas som tack för terminen (jag är ju klass-mamma så det är ju mitt jobb att fixa en julklapp åt mentorerna).
Jag är jobbigt och tjurig mest hela tiden. Dåligt samvete har jag också. Allt är skit.
En liten bra sak är i alla fall de tre kommentarer jag fick på mitt förra inlägg. Tack Sigrid, Anna och du Anonyma! You made me smile a little. ^^
Jag blev glad, min telefon ringde. Yes, någon tänker på mig! But oh no. Det var bara mamma som hade glömt låsa knapparna. Det fick mig att känna mig ytterligare oviktig, hur kunde jag inbilla mig att någon vill ringa till mig?
Kommentarer
Postat av: kim
naw, unnisen! kim tänker på dig :) och på julbord och julgodis och julklappar. jag har inte heller någon julkänsla... :( men den kommer väl i takt med att knäcken kokar över, i guess.
ha så kul på studentfesten och hoppas julkänslan infinner sig tills dess :*:*:*
Trackback
