Gubbfest och vackraste människor
Efter att ha shoppat i Kosta med min beloved Mormor så satte jag på mig en vit skjorta och tomteluva och i sällskap med min favorit Sigrid begav jag mig till Round Table (you know, den där herrklubben...) där det vankades julfest. Jag och S hade i uppgift att servera så mycket alkohol som möjligt till så många möjligt. Vi var mycket framgångsrika. Newbie (som de valde in på denna fest) blev så jävla full! Jag tror aldrig jag har sett en så packad vuxen människa. Poor thing.
Det var spännande att vara servitris där, man var helt osynlig tills man märkte att någon stirrade ner i ens uringning. Jag och Sigrid var ju den enda 'kvinnliga fägringen' bland tjugo fulla män så framåt kvällen fick man en hel del menande blickar. Det var jävligt grabbig stämning så jag blev väl inte direkt förvånad när någon medelålders man stoppade drinkbiljetten innanför min tröja på stripp-manér. Eh japp. Men det var lättförtjänta 400kronor. Ka-ching!
Efter att jag och Puff fudererat lite på vad vi ska säga på Lucia Showen (ja, vi råkade på något vis bli konfrancierer) så skulle jag gå hem. Då tänkte jag att jag skulle gå förbi stan och säga hej till min pojke. Det gick inte så bra, det där med att BARA säga hej. På något mystiskt vis lyckades jag få med mig min älsklig hem. ^_^ tihi. Det var ganska underhållande då han inte på något håll ens var lite nykter. Så söt! :-*
Tvingade upp honom tidigt då jag skulle iväg och hälsa på på den datakursen där jag eventuellt ska vara ledare nästa termin. Det är tio handikappade som mellan halv elva och halv ett träffas och lär sig lite om datorer. Så underbara var dom! Verkligen super härliga! Jag hoppas verkligen att jag får jobbet, det skulle verkligen vara kul! På något vis känns detta viktigt för mig. Jag vet inte vad det är som gör det men jag längtar efter att få göra något viktigt igen. Skolan känns så jävla tråkig och slenterianmässig. Som om den ändå inte har någon verklig betydelse. Jag menar, vad spelar det för roll för världen om jag får vg eller mvg? Inte ett jäva shit. Jag vill märkas och göra intrycka och hjälpa andra och inte bara vara ingen alls. För det är ju så som den där prostituerade kvinnan sa:
"Syns man inte så finns man inte. Detta är bara mitt sätt att synas."
De såg mig när jag såg dem. De var så sönt att träffa människor som är så enkla att vara med, de vill bara att man ska se dem. Så mänskligt! Jag vill verkligen ha det där jobbet!!!
Måste bara säga att jag beundrar martin, en av de nuvarande ledarna, helt enormt mycket! Vilket genuint och oförfalskat intresse han hade för dessa människorna!
Sen ska jag gå och titta när Mårten spelar, hoppas han har nyktrat till tills dess. ^_~ Älskar dig!
Nu ska jag nog läsa lite, eller kanske städa? Vem vet, det får framtiden utvisa.
Det var spännande att vara servitris där, man var helt osynlig tills man märkte att någon stirrade ner i ens uringning. Jag och Sigrid var ju den enda 'kvinnliga fägringen' bland tjugo fulla män så framåt kvällen fick man en hel del menande blickar. Det var jävligt grabbig stämning så jag blev väl inte direkt förvånad när någon medelålders man stoppade drinkbiljetten innanför min tröja på stripp-manér. Eh japp. Men det var lättförtjänta 400kronor. Ka-ching!
Efter att jag och Puff fudererat lite på vad vi ska säga på Lucia Showen (ja, vi råkade på något vis bli konfrancierer) så skulle jag gå hem. Då tänkte jag att jag skulle gå förbi stan och säga hej till min pojke. Det gick inte så bra, det där med att BARA säga hej. På något mystiskt vis lyckades jag få med mig min älsklig hem. ^_^ tihi. Det var ganska underhållande då han inte på något håll ens var lite nykter. Så söt! :-*
Tvingade upp honom tidigt då jag skulle iväg och hälsa på på den datakursen där jag eventuellt ska vara ledare nästa termin. Det är tio handikappade som mellan halv elva och halv ett träffas och lär sig lite om datorer. Så underbara var dom! Verkligen super härliga! Jag hoppas verkligen att jag får jobbet, det skulle verkligen vara kul! På något vis känns detta viktigt för mig. Jag vet inte vad det är som gör det men jag längtar efter att få göra något viktigt igen. Skolan känns så jävla tråkig och slenterianmässig. Som om den ändå inte har någon verklig betydelse. Jag menar, vad spelar det för roll för världen om jag får vg eller mvg? Inte ett jäva shit. Jag vill märkas och göra intrycka och hjälpa andra och inte bara vara ingen alls. För det är ju så som den där prostituerade kvinnan sa:
"Syns man inte så finns man inte. Detta är bara mitt sätt att synas."
De såg mig när jag såg dem. De var så sönt att träffa människor som är så enkla att vara med, de vill bara att man ska se dem. Så mänskligt! Jag vill verkligen ha det där jobbet!!!
Måste bara säga att jag beundrar martin, en av de nuvarande ledarna, helt enormt mycket! Vilket genuint och oförfalskat intresse han hade för dessa människorna!
Sen ska jag gå och titta när Mårten spelar, hoppas han har nyktrat till tills dess. ^_~ Älskar dig!
Nu ska jag nog läsa lite, eller kanske städa? Vem vet, det får framtiden utvisa.
Kommentarer
Trackback
