Hopp
Jag fick just lite mer hopp för världen. Kärlek är inte ett påhitt som inte längre existerar. Min bror har presenterat mig för Simple White T's och deras jätte vackra låt Hey there Delilah.
Den ger mig en varm känsla i magen och mitt hjärta bara smälter. Så vackert!
Jag har nu gjort minst femton försök att med ord beskriva hur den får mig att känna mig men inget av dessa har varit framgångsrika.
Det bästa vore nog att knycka en formulering från humorgruppen Einsteins Kvinnor.
Tur att det finns dem som har det bättre. Om det bara hade funnits människor som hade det sämre än mig så hade ju hela meningen med att leva slutat att existera. Enligt mig lever vi för att sträva. Så fort vi har uppnått någonting hittar vi något nytt att sträva efter. Och så fortsätter vi. Det är inte girighet, bara den glöd som håller oss levande. Alltså den eld som gör att vi inte bara fortsätter att andas utan verkligen lever.
Jag tror att de olyckligaste människorna i denna värld är de sm inte har något att sträva efter. De som inte kan hitta något de vill ha, vare sig det är något materialiskt, en sysselsättning eller en känsla.
Jag känner mig lyckligt lottad. Jag har så mycket. Men jag vill ha mer. Det är det som är skillnaden mot för ett halvår sedan. Då fanns det ingenting jag verkligen ville ha, jag hade inget mål med min tillvaro och allt var bara svart. Jag kunde inte se något annat än det som var just då. Jag är glad att jag vill ha mer.
Hey There Delilah ger mig hopp om kärlek. Denna låt ser jag som ett bevis på att kärlek faktiskt finns på riktigt och att den kan förändra världen. Och om det händer andra så kan det ju lika gärna hända mig, eller hur?
Den ger mig en varm känsla i magen och mitt hjärta bara smälter. Så vackert!
Jag har nu gjort minst femton försök att med ord beskriva hur den får mig att känna mig men inget av dessa har varit framgångsrika.
Det bästa vore nog att knycka en formulering från humorgruppen Einsteins Kvinnor.
Tur att det finns dem som har det bättre. Om det bara hade funnits människor som hade det sämre än mig så hade ju hela meningen med att leva slutat att existera. Enligt mig lever vi för att sträva. Så fort vi har uppnått någonting hittar vi något nytt att sträva efter. Och så fortsätter vi. Det är inte girighet, bara den glöd som håller oss levande. Alltså den eld som gör att vi inte bara fortsätter att andas utan verkligen lever.
Jag tror att de olyckligaste människorna i denna värld är de sm inte har något att sträva efter. De som inte kan hitta något de vill ha, vare sig det är något materialiskt, en sysselsättning eller en känsla.
Jag känner mig lyckligt lottad. Jag har så mycket. Men jag vill ha mer. Det är det som är skillnaden mot för ett halvår sedan. Då fanns det ingenting jag verkligen ville ha, jag hade inget mål med min tillvaro och allt var bara svart. Jag kunde inte se något annat än det som var just då. Jag är glad att jag vill ha mer.
Hey There Delilah ger mig hopp om kärlek. Denna låt ser jag som ett bevis på att kärlek faktiskt finns på riktigt och att den kan förändra världen. Och om det händer andra så kan det ju lika gärna hända mig, eller hur?
Kommentarer
Trackback
