Luvan

Idag showade vi Rödluvan för den andra teatergruppen samt några övriga vänner som bahagade att make'a en apperance.
Det gick bra.


Shopping spree

52807-9

För att fira att jag är en sådan bra människa bjöd jag mig själv på en liten shoppingrunda. Jag handlade i två tredjedelar av affärerna jag gick in i. Jag gick i och för sig bara in i tre affärer, men ändå.
Jag är nu stolt ägare av ett par svarta tajta Cheap Monday's, vilka ni kan se på bilden ovan tillsammans med mina Allt-Kommer-Att-Bli-Bra-Skor. Dessa införskaffades på Olssons. Jag kände att min festival garderob inte kunde vara utan dessa magnifika byxor. Och jag skiter i att det inte är den absolut mest smickrande modellen för mina lår/höfter. Jag ser det som en tribute till mina kvinnliga former (haha). But if it bothers you, you can always look the other way. 
Likaså köpte jag en fin marinblå kjol. Denna kom från Indiska. Soooo wonderful! I'm in Looooove! Fickorna är så fina! Mina fans kommer att få se mycket av den i sommar!
Plus ett par tyg-flipflops. Också från Indiska. 30 enkronor kostade dom så jag tyckte det kunde vara värt det.
The only shop I didn't purchase anything in was Nilson's, you know the sko affär.

Nu ska jag kila iväg och watcha Grey's Anatomy. Den är bra.


Rödgråten

Nu ska jag baska lite kallt vatten i ansiktet och cyckla upp till Katedral. Jag vill inte. Jag kommer att börja gråta igen. Men what ever, det finns snart ingen medborgare i denna värld som ännu inte sett mig gråta. Det känns nästan så. Även om det kanske var en liten överdrift.


Please be gentle, try to be kind
And when you adress me; keep my weakness in mind.

Dansglädjen dog

G. Jag kommer att få G i Dansträning A. Detta är helt sjukt. jag menar jag är BRA på dans och fram till strax innan påsklovet hade jag haft mvg på allt jag menar verkligen ALLT jag hade gjort på danslektionerna. Sen kom provet på musklerna/skelettet som jag fick ett starkt g på. Till historian hör att jag inte var medveten om att provet var på skelettet ochså. Det talade jag också om för henne och hon sa att det var lugnt. Sen kom perioden då jag inte orkade stiga upp. jag berättade till och med, med tårarna strömmandes ner för kinderna att jag kämpar med min depression och gjort det under våren. Det var sjukt svårt att säga men jag gjorde det. Och inte fick jag någon belöning. Det gjorde ont.
    Hennes motivering till varför jag inte kunde få högre betyg var att jag också (förutom frånvaron) missat ett terminologi-test och inte lämnat in loggboken på vårterminen. Och det skulle ju inte vara rättvist mot de andra som varit på lektionerna och gjort alla uppgifter att ge mig ett högre betyg.
Inte så, men ett prov på dansord skulle jag kunna göra i sömnen. Och hon vet ju att jag kan skriva i loggboken, hon har ju berömt mig jätte mkt för det innan. Men nej. Tydligen duger jag inte.
Jag har möjlighet att få vg om jag gör en extra uppgift. Hur fan ska det gå till?
    Jag har bara fått g i en enda gymnasiekurs innan och det var Kemi A, i vilken vi hade Szylvia som hade utlärningssvårigheter (som man kan uttrycka det om man vill vara snäll). Ett g i Kemi kunde jag acceptera och vara glad över eftersom jag med de omständigheterna inte kunde få bättre. Men ett g i dans? Hon hade lika gärna kunnat sätta ig. För mig hade det varit det samma.
    Hon skrev i ett mejl att jag hade möjlighet att få högt betyg i kursen. Högt betyg betyder mvg. hon sa att om jag bara hörde av mig skulle vi kunna reda ut alltihop. Alla pratar om att man ska vara ärlig och berätta hur det ligger till men så fort jag gör det får jag dåliga betyg. Likadant var det i Svenska A. Hade jag pushat Gunnel lite hade jag fått mvg, men tror ni jag gjorde det? Nej, inte den gången heller.
Jävla skit. Varför blev det såhär? Jag blev så jävla knäckt när jag fick veta. Jag har gråtit nonstop. Jag har inte kunnat se vad jag skrivit på grund av alla tårar som gjort mitt syfält dimmigt. Jag har nu gråtit i 39 minuter. Det är ganska många tårar.
Jag ville verkligen ha mvg i den kursen. Det hade betytt så mycket för mig. Det hade varit ett bevis på att jag fortfarande är värd någonting. Och jag vet att det är fel att tänka så men det är ju så det känns.
     Jag kan verkligen inte förstå detta. G. Jag är inte en g-elev, inte i något ämne och speciellt inte i ett ämne som jag anser mig vara bra på. Jag är inget underbarn som har mvg i allt men jag har i alla fall några ämnen som jag är bra på, några ämnen där jag utmärker mig lite och inte bara är en i mängden. De ämnen som jag faktiskt är bra på gör att jag kan acceptera att jag inte är bäst på allt. Dans var ett av dom ämnena. Jag är bra på att dansa, en av de bättre i den gruppen åtminstone. Och så blev det såhär.         Vad hade jag inte gjort för att få vara glad som en vanlig människa. Då hade händelse utvecklingen aldrig blivit som den blev. Då hade jag inte fått all den där frånvaron och inte missat något prov. då hade jag haft mitt mvg, mitt bevis på att jag duger.


The Battle of Morning

Morgonen är den värsta tiden på dygnet. Då är allt så nytt, så spirande vilket får mig att känna mig om möjligt ännu sämre. Jag tror dock att jag ska försöka komma iväg till skolan idag. Om jag har förstått saker och ting rätt så börjar inte dansen förrän klockan nio och då är det bara betygssamtal så man behöver inte vara ombytt. Eller ska jag skita i att gå på dansen? Om jag lyckas ta mig dit så kommer hon fråga mig varför jag inte varit där sen påsklovet och jag är inte säker på att jag skulle orka med att tala om för henne att anledningen till att jag inte har varit närvarande är inte på grund av lathet utan därför att jag helt enkelt inte klarat av att stiga upp och möta världen. Jag vet att jag inte klarar av att säga det utan att börja gråta. Jag kunde int ens skriva det här i min blogg utan att börja gråta.
Jonas, min mentor, ringde igår för att höra hur det var med mig. Lovisa gjorde det samma  och jag grät mig genom hela samtalet med bägge två. Stackars Jonas, han visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen. Lovisa redde ut det med lite större lugn.

Lovisa skickade ett sms där det stod att jag skulle slå upp Jesaja 40:10, det fick mig att känna mig lite bättre. Även om jag ibland glömmer bort det så finns ju Gud alltid där. Jag vill tro det i alla fall.

Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.

Och tack Sigrid för ditt late night sms.


Har den snygga killen du spanar på blockat dig?

Ojdå, länken till www.msncheck.net jag postade för ett tag sen funkade visst inte. Men där har ni iaf adressen till sidan där vi kan kolla vilka som blockat er på msn.

Attention

Till alla föräldrar of mine: LÄS INTE MIN BLOGG!!! Ni får inte det. För då kan jag inte skriva det jag vill. Och då är ju bloggen meningslös. Då kan jag lika gärna sluta blogga. För då fyller den inte sitt syfte. Om ni fortsätter läsa min blogg trots att jag förbjudit er att göra det så hoppas jag att ni drabbas av otroliga samvetskval och ångest. För då gör ni faktiskt något ni inte har tillåtelse att göra.



Ett hav av hopplöshet

Inte heller idag. Jag drunknar. I ett hav av hopplöshet. Det finns ingen som kan hjälpa mig för jag vet inte vad som är fel.

Igår när jag hade hämtat min cyckel hos Malin körde jag inte raka vägen hem. Nej, istället tog jag omvägen runt sjön. Jag cycklade fort, fort, fort. Jag hade velat gråta för att släppa lite på trycket men tårarna satt som fastklistrade innanför ögonlocken, oförmögna att komma ut. Jag cycklade tills det brände i benen sen fortsatte jag att pressa mig själv lite till. Jag tror aldrig att jag har cycklat så fort.
Jag cycklade för att försöka få ut lite av den frustrationen jag känner över den hopplösa situation jag befinner mig i. När jag kom hem skakade benen så mycket att jag nästan inte kunde gå.

Idag är en hopplös dag. Jag är en hopplös människa.

Cyckelfärd

Nu ska jag trotsa mörkret och kylan (det är faktiskt bara 10,4o ute nu! Jag vill ha heta sommarnätter! ^^) för att gå och hämta min cykel som står parkerad hemma hos Malin. Jag är mycket väl medveten om hur perilous detta quest kommer att bli då Malin bor så långt borta. Men, men it's a tough job but someones gotta do it. and since it's my bike I better get moving. 

Morsdags rejv

Igår var jag på rave. Jag ni hörde alldeles rätt, [rejv]. I Älmhult. Detta rave lystrade till namnet Rainbow och var tydligen en årligt återkommande företeelse. Det var ungefär som du tror att det ska vara. UV-lampor i mängder och hög dunkande musik i ett stort party tält. Fast det var no knark och åldersgränsen var 16. Så det var ju inte riktigt som under rejvens storhetstid på det ljuva (haha) nittiotalet. Fast det fanns folk som såg ut att ha varit specialimproterade från cirka 1997. Det var lite spännande.
Det bästa med fester av detta slaget är att då det bara spelas techno (urk!) och trance (blä!) så behöver man inte kunna dansa. Alls. Det räcker med att hoppa lite i någorlunda takt till musiken. Fast det är iosf svårt att misslyckas med denna uppgift då man dras med ganska duktigt av alla andra som står och hoppar, i någorlunda takt till musiken. Så det var vad jag pysslade med kvällen/natten till idag. Och så åkte jag bil en del också. Först till Älmhult där kalaset var. Sedan från Älmhult in till centrala Växjö där vi klockan tio i tre åt hamburgare på Oxgrillen. Där träffade vi btw Douglas i min klass, han var ute och cruisade lite då han nyligen tagit körkort. Från Oxgrillen rattade Malin ut oss till Teleborg för att lämna Sara. Sen bar det av ut till Åryd där Sandra bor. Därefter lämnades jag av hemma hos mig. Då var klockan tio i fyra.

Idag var det morsdag. Hemma hos mormor unt morfar bjöds det på middag i deras nybyggda åsnestall. Åsnestallet är i själva verket alls inget stall utan ett über-lyxigt inglasat uterum komplett med egen servis, grill och kristallkrona. Att det kallas för Åsnestallet var för att det fanns extrema likheter mellan det åsnestall som figurerar i en viss berättelse om födelsen av Guds son och det halvfärdiga uterum som befann sig i mina morföräldrars trädgård i vintras. Altså Åsnestallet.

Denna familjemiddag var inte riktigt lika kaosartad som vanligt men så var ju inte mina två högt älskade kusiner närvarande. Ludde dök upp efter en stund då han avslutat sin golftävling. Han kom tvåa. Linn satt tydligen i en buss på väg hem från innebandy vm. Sverige vann. Moster var som vanligt mycket stolt över sina aktiva barn.

Dagens citat kläckte mormor ur sig:
"Det är klart man kan ha kul utan alkohol, men varför chansa?"

Min släkt är underbar, så länge man får den i lagom små doser.


Tråkig afton

Tråktråktråk. Jag ger upp hoppet om att kvällen kommer att bli rolig. Nu går jag och lägger mig. Japp så får det bli. Så hoppas vi att morgondagen blir lite mer givande. Och att jag får lite mer skolarbete gjort än vad jag har lyckats med idag. Fast det är ju inte så svårt. Jag behöver bara kika lite på en skolbok för att ha gjort mer än jag gjort idag.

Just nu längtar jag så extremt mycket till sommaren att det inte är klokt! Sol, bad, festival, vänner. We're gonna have the time of our life!

Ärligt talat nu är det bara 20 dagar kvar. Seriös nedräkning! Hultan here we come!

Internal dialouge

Jag har inte gjort något av det jag skulle ha lyckats åtstakomma idag. Inte ett skit.
Itället har jag titta på tv och suttit vid datorn.
-Haha, det kan du gott ha!

Ozzy Osbourne är rätt cool egentligen. Han är mycket smartare än man tror. Hade han inte sabbath (haha) sin hjärna med så bloody mycket knark och alkohol hade han nog inte haft sånna väldiga problem med att uttrycka sig. Och jag tror det är det sluddrande talet som gör att så många anser att han är så blåst. Jag har tittat på "dokumentären" om Ozzy, eller John Osbourne som han egentligen heter, på E!. Han säger en hel del vettiga saker om man bara lyssnar på vad han säger och inte, som de har gjort i en viss dokusåpa, klipper bort allt det smarta.
-Fnys!

Nu måste jag göra någonting innan jag börjar deppa ihop. Men vad? Sigrid är i Dragsnäs, Malin är tillsammans med the Boyfriend, Benjamin är på västkusten och vem mer orkar med mig? Det är fredag kväll, jag är ensam och humöret börjar bli oroväckande lågt. Vad ska jag göra nu?
-Det är nu du ska vara med din pojkvän! Duh!
Men jag har kanske ingen pojkvän! Vad ska jag göra då då?
-Då får du väl se till att skaffa dig en. Dumhuvud!
Men tänk om jag inte vill ha en då?
-VA SA DU?!?! INTE VILJA HA EN POJKVÄN?!?! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG DUMMA LILLA MÄNNISKA?
Jag känner helt enkelt inte att det är rätt att ha en pojkvän. Jag skulle inte orka med det just nu. Btw varför måste man vara tillsammans med någon?
-Måste, och måste. Men om du inte VILL ha en pojkvän så har du ju förstört en av de taktiker jag använder för att ge dig ångest. Då kan jag ju inte säga att du inte är tillräckligt bra för att någon ska tycka om dig. Och jag kan inte pressa dig till att känna stress över att träffa någon. Vad ska jag ta mig till?
Men lugna ner dig lite! Du kan ju fortfarande ge mig ångest för min kropp, skolan, huruvida mina vänner egentligen tycker om mig eller inte, att jag inte är bra på att dansa, spela teater, rida.....jag kan hålla på hela natten!
-Ja, det har du faktiskt rätt i! Då lär jag inte bli arbetslös än på ett tag!
Nej, tyvärr.....

Msn check

Vill du veta vilka som har deletat/blockat dig på msn kan du göra det här. Kan vara lite bra att veta så man har koll på vilka man ska titta snett på när man ser dem. ^^

Jag gjorde ett sådant här test och tydligen är jag inte så irriterande att folk blockar mig, men det var rätt många som tagit bort mig. Fast de flesta var folk från konfan så det känns inte så farligt. No hard feelings, men som hämd har jag nu tagit bort dem från min lista...


Aj Baj Pink Shiit

Dagens fråga: Var har alla mina lakan tagit vägen?
Har tvättinrättningen begått myteri och lämnat skeppet? Har en självmordsbombare bosatt sig i tvättmaskinen? Har mangeln käkat upp my beloved sheets? Går det en lakanstjyv lös? Har jag ett fanatiskt fan som samlar mina sängkläder?
Jag har nu inte bytt underlakan på tolv(!) dagar och det börjar kännas lite jobbigt faktiskt. Påslakan och örngott bytte jag i söndags helt enligt min rutin men då det inte fanns några rena lakan i lakanskåpet då så fick jag helt enkelt ta till nödlösningen coh vända på underlakanet. Arma mig!Nytvättande lakan är ju det bästa jag vet! Om situationen inte reder ut sig snart måste jag nog köpa nya sängkläder. 

Tidigare idag fick jag ett infall att springa runt sjön. Jag fick lillasysters permission att låna hennes mp3 spelare och hon hjälpte mig att ställa in den på shuffle och sen gav jag och Ronda-vovven oss iväg. Muskien fick bestämma tempot när jag sprang/power walkade mig runt pölen. Det var skönt att inte ha någon press på sig och kunna lunka på i det tempot jag kände för. Ganska relaxing.

Jag och min syster har inte riktigt samma musiksmak. Y är en sådan persom som bara laddar ner singlarna från massor av artister. Jag tycker däremot bättre om att lyssna på hela skivan. Men så är vi också ganska olika, min syster och jag. Hon är den sociala fjärilen, den vackra, smala, gulliga, populära tjejen som alla vill vara, alternativt vara med. Likaså är hon smart och duktig i skolan. Hon har många fritids intressen men inget hon gått in för ordentligt.
Jag älskar min syster jätte mycket, men jag är grymt tacksam att hon inte är min storasyster. Det hade varit ganske knäckande att behöva jämföra sig med henne. Att komma till en fest och presentera sig som Unn och folk då genast nickar igenkännande och säger: "Jaha, då är det du som är Ylvas syster?" skulle nog kännas ganska knäckande. Det har jag ju tack och lov inte fått uppleva iom att jag är 4 år äldre än henne.

Post Scriptum
Jag hatar de små eniro tomtarna! De är så fruktansvärt jobbiga. Att ha deras fula små nunor i min blogg gör mig en smula (fnys, snarare en limpa) irriterad. Jag har varit Eniro trogen gemnom alla Hitta.ses finurliga kampanjer men nu tror jag att jag ska sluta använda Eniro och gå över till Hitta.se. Haha! Det kan Eniro gott ha med tanke på att deras reklam är så kass! Kan inte Trädgårdstomtarns Befrielsefront kidnappa dessa små äckliga tomtar och befria mig från deras närvaro?

Congrats Posh!

Happy Birthday Benjamin! Nu har du gått och blivit ett år äldre. Om du fortsätter i den här takten kommer du snart vara äldre än mig!
Synd att du inte är hemma och kan fira med oss. Nåväl, jag får väl göra det bästa av situationen och festa till det med en lax och spenat fullkornspaj.

The DaVinci Code

Okej ni (fyra-fem ensamma stackare, jag menar, vem har inte läst boken?!?) som tänkt se filmen och inte redan läst boken läs inte detta inlägg.

DaVinci koden. Nu har jag sett den. Den var faktiskt riktigt bra. Exeeds expectations. Men det är kanske inte så svårt med tanke på att jag trodde att den skulle vara kass. Böcker jag tycker mycket om brukar inte göra sig så bra på film. Fast här hade denna movie en stor fördel av att utspela sig på verkliga platser. Kända platser som man kan besöka. Då blir det ju inga besvikelser i form av att "det inte ser ut som jag hade föreställt mig", vilket är bra.

Nu kommer jag till delen där jag säger vad jag gillar och inte gillar. Jag säger detta bara för att ni ska kunna sluta läsa ifall att ni vill skapa er en egen uppfattning om filmen. 

Likaså var skådespelarna så bra att man lätt kunde glömma bort att man sett dem någon annanstans innan. I vissa filmer låser jag mig vid var jag har sett en viss människa innan och fokuserar då inte helt på vad denne pysslar med när den är med i bild. Så var inte fallet i denna film, trots att Sir Ian McKellen, allas vår Gandalf, spelade proffessorn Sir Leigh Teabing och att mannen vi känner som Forrest Gump eller Tom Hanks spelade hjälten Robert Langdon. En sak som dock var lite synd var att Audrey Tautou inte riktigt kom till sin rätt som Sophie Neveu. Hennes skådespelarinsats var mycket bra men jag gillar inte vad de gjort med hennes karaktär! I filmen är hon ganska mycket mer ljuv och fransk än vad hon är i boken. Där, i boken, är hon ju lika mycket med och löser gåtan som Robert är, men nu var hennes främsta uppgift att vara ljuv och det gillade jag inte riktigt.

Men på det stora hela är jag nöjd med hur de har förvandlat Dan Browns mästerverk till film. You have my approval. It is now alright to show this movie to the rest of the world!

Fragment av min tillvaro

Lasse W på högsta volym. Kom är så underbar.

Har mina über höga skor på fötterna. Kan knappt gå alls, men ajajaj va långa mina ben blir!

Städningen är påbörjad. Men jag får se det som ett helgprojekt. Man får ju inte slita ut sig helt!

Jag har bytt madrassskyddet. Innan hade jag ett blått mitt nya är vitt. Fast på nästa IKEA besök ska jag nog införskaffa mig ett svart, det är lite mer fancy. Men det vita är iaf snyggare än det blåa, tror jag. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Åt glass med min älskade Malin. Dansk Nougat var mycket mumsig, hallon sorbén var dock lite vattnig. Kaffet på Café Fontaine var däremot riktigt äckligt. Drick inte det. Blä.

Ikväll blir det bio. Efter lite mat hos Tina och Bengt ska jag se DaVinci Koden med med mamsen, papsen och gudföräldrarna. Jag tror inte att DVK-filmen någonsin kan nå upp till samma klass som boken. Dan Brown är grym på att få en att inte kunna lista ut vem som är skurken. Fast när jag läste Deception Point kunde jag efter en liten stund räkna ut hur den, i grova drag, skulle sluta. Men natirligt vis kom det en extra twist. Helt magnificent!

Jag har nog världens snyggaste kompisgäng! Alla var så tjusiga igår. Man skulle nästan kunna tro att det var en dresscodad tillställning. Temat var tydligen svart-vitt. Och alla utom jag (och Clara som hade ett grönt linne till sin i övrigt svarta outfit) hade enbart svart-vita kläder på sig. Lite skojsigt hur det kan bli.

Jag har tydligen fått nicnamet Ägget sen Sigrids Calle hörde att jag kallade honom för Hönan. Att han kallar mig just detta beror nog på att jag är hård på utsidan och mjuk på insidan. Att jag har hy lika perfekt som ett äggskal. Och Pippi säger ju att ägg är bra för håret och han måste ha tänkt på vilket underbart hår jag har. Plus att jag är skör och mumsig! Tänk att Calle tänkte på allt detta när han skulle ge mig ett nicname. Så måste det ju ha varit. Eller visst?  ^_~

Happy Birthday to Hills

Tittade in hos Helena för att fira hennes Sweet Sixteen. Det bjöds på vardagsrums-picnic och film (The Mangler! ^^). Som belöning att Hills lyckats överleva sexton år på denna jord fick hon ett Hultsfreds-kit med allt hon kommer att behöva inför sommarens festival bravader. Innehållande solstol (med lägena spaning=relativt upprätt och napp=ganska inte alls upprätt), mjukost, toapapper, första hjälpen låda, hårsprej, linne, svart ögonskugga, kajal, en (väldigt symbolisk) öl, Jucie(=vitaminer!), persilja (mot nosebleed så att man kan få ragg), tuggummin(orka borsta tänderna) och diverse andra mycket nödvändiga attiraljer.

Kim hade snokat reda på en film som hette The Mangler. Så vi manglade tv rummet och tittade på den. Efter tio minuter skrek vi. Quite fun! Dagens läxa: Passa er för manglar som käkar människor, dom kan tydligen vara farliga!


Ebbas blogg

Jag spanade in bloggen med stort B. Alla bloggars urmoder. Ebbas blogg. Och oj va besviken jag blev! Den var ju helt sjukt tråkig! Kanske har jag blivit bortskämd med att mina vänner är sånna grymma bloggare och skriver om spännande saker, vad vet jag. Men att inte Ebba kunde skriva något lite mer intresseväckande gjorde mig lite ställd. Hur kan denna lilla människa som tycks leva ett så spännande liv inte kunna ha något vettigt att skriva om? Och hon ska vara journalist! Fnys!

Jag respekterar henne väldigt mycket när det kommer till hennes karriär. Hon har jobbat hårt för att komma dit hon är och hon ska ha en massa credd för det. Men jag vill bara kräkas när jag läser om de issues hon tar upp i sin blogg. Powerwalking, shopping och missade fester. Jag menar hallå? Har du inget annat i huvudet?


Nu ska jag sluta dissa Ebbas blogg. Vad har jag för rätt att klaga på hennes blogg när mig egen bara innehållet skit? Jag vet, ingen alls egentligen.

I'm a terrible person.


Dubbelbokning i gillestugan

Idag orkade jag inte ens sjukanmäla mig. Jag bara stannade hemma. Att möta världen kändes för svårt.

Jag önskar att jag kunde föra över bilder jag tagit på min mobil till datorn. Men det kan jag inte.

Nu är frågan om man ska samla ihop sig lite, klistra ett leende på läpparna, låtsas vara glad och gå på middagsbjudningar. Planen var att jag först skulle cykla fjorton mil i regnet till Hovshaga för att fira Lovisa och sedan efter en stund trampa mig in till söder igen för att gratta Hills.
Varför hamnar jag alltid i situationer där jag gör någon besviken? Oftast är den personen jag men ibland, som nu, drabbar det även andra. Jag känner mig helt värdelös. Förlåt för att jag finns.

Vetevärmare, ni vet sådana man kör i micron, är nog den bästa uppfinningen på mycket länge. Det finns inget värre än att frysa när man är ledsen.


Jag leker kurragömma
Jag gör det för att glömma
För att jag ska kunna glömma allt
Hur all min glädje försvann och hur det blev så kallt
Jag har gömt mig nu
Och hitta mig, det kan bara du
För platsen jag har gömt mig på
kan inte särskilt många nå
Jag har gömt mig i ett minne, ett minne av oss två

Nu tittade solen fram igen. Kanske finns det hopp för mig. Lets hope so. ^^



Vind

Promenad runt pölen med Malin och Ronda-vovven. Det var ett tag sen. Hon var kär och lycklig. Han ringde två gånger. Kinda cute if you ask me. ^^ Det var härligt att ventilera lite.

Idag har det blåst. Mycket. Träd har trillat ner. Jag tycker att vind är lite romantiskt. Vinden uppstår ju när lågtrycken och högtrycken försöker hinna ifatt varandra. De vill vara tillsammans och när det blåser så vet man att de letar efter varandra. Tidigare idag hade de kommit ifrån varandra och letade förtvivlat efter sin älskade. De letade så intensivt att träd föll ner.  Till slut hittade de varandra och vinden mojnade.

Hade jag inte varit så trött hade detta blivit en fin saga och Nordanvind och Södravind men just nu orkar jag inte det. Time for bed my darlings. Sleep tight! :-*

108 going on 109

Kom precis hem från skolan. Har nu lämnar in mitt Elöverkänslighets-arbete till min favorit psykologilärare. Hon är iofs the only psykologilärare jag haft så hon är ju också min mest hatade dito. Jag hann inte med att hålla mitt lilla föredrag så det skulle jag göra en annan dag. Men det känns bra att ha lämnat in det iaf.

På vägen hem såg jag 108! Nu spanar jag efter en bil med 109. Har du några tips på var en sådan står så får du mer än gärna överlämna den informationen till mig.

Igår spelade vi in resten av Lisas film. Det var ganska kul att titta på det vi spelat in sen. Kanske inte våldtäktsscenen men att se sig själv komma in genom en och samma dörr hundraförtiosju gånger är ganska komiskt. Att däremot se sig själv och framförallt höra sin röst på band är ganska jätte hemskt om du frågar mig. Jag låter ju inte klok! Och sen måste man väl tro på myten om att kameran lägger på minst fem kilo. Annars skulle man ju bli lite knäckt. Tur att jag inte har de där fem extra kilona på riktigt. Jag tänkte det när jag cycklade hem att jag borde gå ner några kilo för att se bra ut. Men så tänkte jag att eftersom de kilona inte finns på riktigt måste jag vara skitsnygg. (Positivt tänkande!)

En kille erbjöd mig 500 spänn om han fick träffa mig och fotografera mina fötter. Hilfe! Vad svara man på något sånt?


Knatter


Tänkte bara påpeka hur snabb jag har blivit på att skriva. Det knattrar på riktigt bra när jag sitter framför datorn och justerar det sista på min psykologiuppsats om elöverkänslighet. Jag är kankse inte über grym på tangentbordskvickhet men inte är det är i alla fall inte någonpekfingervals längre. Jag känner mig lite nöjd med detta. Fast på msn är där man borde vara snabb i fingrarna går det inte riktigt lika bra. För där kan man ju inte läsa igenom vad man skrivit och rätta alla de hundratals typingfaults man gjort innan någon annan läser det. Men nu är iaf psykologin klar. Då ska det bara framställas muntligt också. Men det är inte så farligt, bara att prata på lite och kika i sina papper emellanåt så att man inte fabulerar ihop helt felaktig fakta. Det ska nog gå bra hoppas jag.

Nåväl. Dags att ta tag i sitt liv så att man inte missar matten också.

Sound of Music

Jag kan inte annat än älska Sound of Music. Den är så bra! Och den får mig att känna mig trygg på något sätt. Det är en av de filmer jag kan utan och innan. Vi tittade alltid på den när vi var små. Då hade vi den på LaserDisc. LaserDisc är typ vinylskivor med filmer på. Fast en hel film fick inte plats på en skiva så för att  man skulle kunna se hela SoM var man tvungen att resa sig upp och byta skiva fyra-fem gånger under filmens gång.
För övrigt  var det LaserDisc som förutspåddes ta över efter vhs, men så blev det ju inte riktigt. När vi pensionerade våran gamla LaserDisc-spelare var vi tvungna (jag tvingade min pappa) att införskaffa Sound of Music på dvd. Den är ju faltisk en klassiker!
Det är tur att den filmen inte gjordes nyligen. I sådant fall hade halva filmen blivit bortklippt pga att tempot inte var tillräckligt högt. Jag är tacksam att filmen fick behålla alla sina tre timmar. Det är så underbart med en film där folk får vara lyckliga och glada! Säg en annan film där det finns långa sekvenser med lyckliga männinskor i början, i mitten och i slutet! Jag kommer i alla fall inte på någon. Ingen annan film har tid att vara lycklig. Det tycker jag är synd. Jag vill inte ha så bråttom att jag skippar glädjen!

52807-6  52807-8  52807-7

Happy games

Jag har hittat världens vackraste spel High Delivery. Man blir så lycklig. 

Ferryhalim är den bästa sidan som finns. Så är det bara.


Tårar till frukost

Imorse vaknade jag klockan sex med ett leende på läpparna. Jag drömde att jag var tillsammans med Honom. Allting kändes så bra. Jag hade en varm härlig känsla i kroppen när jag slog upp ögonen.
När jag tittade på klockan förundrades jag över att den bara var lite över sex. Jag somnade ju inte förrän halv två. Hur kunde jag ha vaknat så tidigt?
"Men, va härligt!", tänkte jag, "Då kan jag ju sova en timme till!". Vilket jag också gjorde.

Nästa gång jag vaknade var allt det soliga, glada borta. Kvar fanns bara den vanliga tomma ledsenheten. Men jag lyckades ta mig upp, duscha, klä på mig, äta frukost och borsta tänderna. Sen brast det och jag bara föll.

Jag gör så gott jag kan men jag orkar inte med mer än så. Jag märker hur mycket energi det går åt när jag tvingas anstränga mig lite mer än nödvändigt. Som igår när jag suttit koncentrerad i flera timmar och skrivit mitt psykologiarbete. Sen orkar jag ingenting efter det inte ens att vara glad.

Just nu är klockan 08:54 och min mattelektion har hållt på i 54 minuter. Men jag är inte där. Och jag kommer inte vara på engelskan, svenskan eller biologin heller för den delen. Jag har sjukanmält mig.
Är jag sjuk? Kanske, kanske inte. Jag har i alla fall ont i magen, huvudvärk, tjut i öronen och mår så jävla illa att jag vill spy. Men det är ju inga känlsor som är speciellt obekanta eller ovanliga för mig så jag har väl inte direkt rätt att beklaga mig. 

 Jag önskar att jag hade andra tankar just nu. Att jag kunde få utlopp för all den diffusa smärta jag känner. Jag känner till ett sätt. Jag vill så gärna.....men jag har ju lovat Bejamin. Och det löftet tänker jag inte bryta. Fastän det känns oerhört oerhört svårt just nu.

Jag gör så gott jag kan.

Solnedgång

Jag gick bort till Malin för en stund sedan. Jag kände att det nog inte var helt lyckat om jag var ensam i mitt huvud just då så jag ringde min älskade vän och hon sa att jag mer än gärna fick komma dit. Hennes nyblivna boyfriend var där. Dom var så söta när de satt och höll varandra i handen.
Innan idag gick Sigrid och jag runt kvarteret och talkade lite, bla om hur mysigt hon haft det med sin boyfriend i göteborg hela helgen.
I wish them all the best of luck and I'm happy they've found each other. This world needs all the love it can get. Jag tror att  för varje ny kärlek som tänds så blir världen lite bättre. Och för varje kärleksfull handling blir världen lite vackrare. Hur skulle annars varje solnedgång kunna bli så bedårande vacker att man aldrig tycker sig ha sett något så vackert innan? Hur skulle annars alla landskap år ut och år in lyckas behålla sin skönhet? Hur skulle man orka leva om det bara fanns hat och mörker? Kärleken är mitt ljus och min ledsjärna. Allting blir bättre av kärlek. Även andras kärlek. Så förstör för allt i världen inte sötman för någon annan. Det är ju deras kärlek för varandra som ska ge dig hopp. Hopp om att allt kommer bli bra. Hopp om att kärleken inte är död. Hopp om att få se ännu en solnedgång vackrare än någonting du sett i hela ditt liv.

Sorry

Varför är man inte mer strukturerad?
Förlåt Anna och Amanda för att jag är en så osupportive vän som inte kommer och tittar på era framträdanden. Jag har bara så sjukt mycket skolarbete att göra!

I hade a dream

Jag drömde att jag tappade alla framtänderna i underkäken och att jag hade fullt med lösa ståltrådsbitar, lösa tänder och blod i munnen. Som tur var råkade min solariebruna tandreglerare vara hemma hos oss just då. Han satt och åt wienerbröd med min lillasyster vid vårt köksbord. När jag talade om för honom vad som hade hänt försökte han skämta bort de hela. Jag tyckte inte han var speciellt rolig. Jag ångrade att jag över huvu taget skaffat tandställning.
Sen vaknade jag och kände med tungan över min intakta tandrad då kunde slappna av igen. Man vaknar inte precis med något större lugn i kroppen om man tror att man tappat flera av sina tänder.

Jag har funderat lite över varför jag skaffade tandställning och jag kom inte fram till något riktigt bra svar. Det är nästan, men bara nästan, så jag ångrar mig....jag menar varför ska alla se likadana ut i käften? Det bara förstärker ju bara myten om ett ideal.
Men nu har jag haft all den här skroten i munnen i fem månader, det jobbigaste är ju redan gjort så då kan jag lika gärna uthärda ett tag till och få raka fina tänder. Och ökad risk för tandlossning när jag blir gammal....


Dansuppvisning

Så var det över. Slut. Finns inte mer. Ett avslutat kapitel. Dansuppvisningen.

Igår var en bra dag. Jag hade dansuppvisning och fick stå på scenen i Konserthuset. Jag älskar det. Det är det bästa som finns! Känslan av att man har koll på läget och veta precis vad man ska göra är ganska underbar i min annars ganska ostrukturerade vardag. Det finns en trygghet i att veta prcis hur man ska göra. Att för en gångs skull inte behöva tänka själv.
Och så känner man hur ögon riktas mot mig. Okej, kanske inte ALLA, det fattar väl jag också, men det är åtminstone någon! Jag älskar uppmärksamheten, att få synas. Det är en väldig bekräftelse på att man finns.
Uppvisningen är likaså det bästa med att dansa. Det är då man ska teatra ut och agera ordentligt. Och så har man på sig sina scenkläder och sminket. Hela dansen blir så mycket roligare då!
Nu är det bara ett år kvar tills jag får göra det igen. Suck.

Jag kan meddela att backstage i logerna var det mycket trevligt. Det hann aldrig bli tråkigt. Då jag hade två danser och skulle byta kläder och sminka om mig mellan de bägge blev det inte mycket tid till att sitta och vänta. Och sen hade jag ju så många trevliga vänner där att prata med Malin fann ju alltid till hands, likaså resten av balettgruppen, min jazzgrupp, så kunde man ju talka lite med Tommy och sen kom Kim, denna sessiga Catwoman ner och var lite social också. Plus att om man inte befann sig på samma ställe som någon av dem kunde man ju alltid prata med någon annan, samtalsämnet var ju redan givet.

Tack Kim för för en trevlig lunch-dejt. Du hanterade pinnarna väldigt elegant! Suchi slår McDonald's med längden av flera kosmos!

På tal om MD så har jag nu utfört Uppdrag nummer 25. Dvs gör tio armhävningar på närmsta McDonald's resturang. Det var jobbigt i armarna.

Trevligt att det var några som kom för att beskåda när jag utstyrd till cowboy försökte sätta jazzstegen och i rollen som naturväsen för sökte vara så vän och oklumpig som möjligt för att få den rätta balett feelingen. Tack så mycket för blommorna! ^^

Good/Bad

Jobbiga saker:

  • Att vara förkyld.
  • Att ett hjul trillade bort från skrivbordstolen.
  • Fasta nycklar (skiftnycklar är bara för amatörer!) som inte ligger i ordning.
  • Att inte kunna öva på dansen pga min förkylning.
  • Att jag har tandställning. It makes me unattractive och jag ser ut som en tolvåring. Plus att mina tänder är ömma.
  • Att ingen bloggar. Fast det kan ju vara det att jag kollar var och varannan minut.....

Bra saker:

  • Att få känna sig lite händig då man letar upp tolvans nyckel och skruvar fast ett avtrillat hjul från en skrivbordsstol.
  • Om jag lägger ner lite tid på att sminka mig, tar på mig fina kläder, dämpar ljuset och kisar lite så kanske kanske jag kan se snygg ut.
  • Fantomen-kortleken man fick i senaste numret. Den är tuff med en döskalle på.
  • Mitt nya puder: Velvet Touch Compact Powder av IsaDora i färgen Soft Nougat Mist.
  • Mitt nya täckstift: Perfect Coverstick av IsaDora i färgen Light.
  • Att jag ska få stå på scen imorgon. Jag gillar verkligen den känslan! I can't help it!
  • Att jag ska få klä ut mig imorgon. Jag är en sucker för att klä ut mig. Det är så skönt att få låtsas vara någon annan en liten stund. Plus att jag, då det är dansuppvisning, får skådespela utan att behöva kunna några repliker!
  • Mina Kulturama Preparandum byxor. Det skönaste man kan ha på sig!
Jag tror jag är lite nervös. Det är nog därför jag bloggar helt tiden.


Kära lyssnare,

Det jag hade tänkt skriva i mitt förra inlägg försvann iväg någonstans i mitt blod omlopp på vägen från hjärnan ut till fingrarna. Jag tänkte ju skriva om hur glad jag blir när ni kommenterar det jag skrivit! Det gör att man känner sig lite mindre osynlig och lite mer speciell eftersom just du tagit dig tiden att skriva en liten rad. Man blir ju lite nyfiken på vem/vilka som läser min blogg. ^^
Idag fick jag en kommentar från någon jag inte kände. Very exiting!
Thanks for your time, all you gorgeous people!

Dans prep

Melodi: It's raining men
Näsan sprutar snor, Halleluja
Ja, den sprutar snor, Amen
Det är grönt, slem, äckligt snor.....
(Ni kan ju klura ut resten så har ni något att pyssla med i eftermiddag)

Jag skulle ha haft brännboll med min klass nu på eftermiddagen. Men jag ansåg mig vara på tok för sjuk för sådana aktiviteter så jag traskade ner till stadens mitt tillsammans med Alice, Benjamin, Sigrid and Lisa(=den Lisan som ska med till Arvika). De hade haft burnball på förmiddagen och hade därför skrivit SAM KU tvärs över hela ansiktet. Jag fick berättat för mig att denna förkortning stod för SAMhäll KUltur. Heja dom.

Efter en stund lämnade de mig åt mitt öde och påstod att de skulle ha lektion. Jahapp. Så jag slinker in på Åhléns för att köpa något billigt puder. Men när jag är i gång så blir det att jag kommer på att jag verkligen behöver ett täckstift och en deo också. Notan hamnar på 205 kronor. Min fina vintage plånbok kvider lite och mumlar något om att jag borde spara mina pengar till något lite vettigare men jag vänder döva örat till och traskar glatt hem för att testa mina nya inköp.

Så nu sitter jag nysminkad framför datorn och hoppas att jag blir frisk tills imorgon så att jag inte behöver använda mitt nya täckstift för att sminka bort en röd förkylningsnäsa. För imorgon ska ju jag och Kim dansa så fint så fint på scenen i konserthuset och alla ska säga "Oh, va duktiga ni är!" och så ska vi säga "Ja". Jag ska ju dansa två danser. Med Baletten ska jag vara irländskt naturväsen och med jazzen ska jag vara mexikansk (va?) cowboy. Min fråga lyder: Ramona vad hade du för betyg i geografi?

Ikväll ska jag göra en massa preparations inför imorgon. Likaså ska vi ha extra träning båda med jazzen och baletten. B är klockan fyra och jazzen klockan åtta. Det blir ett jäkla cycklande fram och tillbaka till Kulturama ikväll. Hoppas Malin kan köra....

Nu hoppas jag ni kommer och tittar på mig!
Lördag klockan 15:00 och/eller 18:00 i Konserthuset i Växjö.
Biljetterna kostar 50 för ungdom, 70(?) för vuxen.
I'd love it if you came! ^^

Inlägg 50

Såg att Anna också just gjort sitt 50 inlägg. Happy aniversary frugan!

Nu skiter jag i alla skolmåsten. Jag är sjuk. Låt mig vara det då! Fast jag har en argumentation att framföra på måndag och ett psykologi arbete som jag ska göra ett muntlig presentation på tio minuter och ett arbete på några sidor om elöverkänslighet till på tisdag. Imorgon ska vi diskutera diverse litteraturhistoria texter på svenskan. Det förutsätter att jag måste ha läst dem tills dess. Lägg till lite matte och fysik som måste pluggas in. Skaka tills allt har blandats ordentligt och tillsätt rikligt med krossad is. Häll upp i ett högt glas och garnera med en citronskiva. Klart att servera har du nu en stor härlig portion iskall ångest.

In Sickness I want Health

Det är helt sjukt! Igår bloggade jag inte pga tidsbrist ovh idag hade jag värsta abstinensen.

Idag är jag faktiskt sjuk på riktigt. Sigrid kan intyga. För ja blir så jäkla konstig när jag är sjuk. Tom hon tycker det som är van vid mina normala upptåg. Mina tankar är verkligen helt vrickade. Jag har gjort en favorit i repris från förra gången jag var sjuk; tillverkat en mantel för att bli odödlig och därmed inte kunna dö i denna sjuka. Jag använder mina nya superkrafter för att flyga genom huset. Jag har mina gummistövlar på mig. Dom tycker jag om.

En sak som är dåligt med att äta glass som vuxit på pinne eller i strut är att det är så svårt att göra andra saker samtidigt som man äter den. Att lägga patiansen där man inte använder bord och komentera bloggar samtidigt som man försöker inta en Hollywoodstrut från Glassbilen är ganska svårt. Jag menar om jag har ätit fancy kaktus-citron sorbet med krossade polkagrisar i en skål så hade jag ju kunnat sätta ifrån mig skålen och göra en av mina alternativa sysselsättningar men det är ju omöjligt med en strutglass. Ska man sätta ifrån sig en sådan glass måste man ju antingen
1. Ha någon som kan hålla den utan att smaka upp halva glassen. Och sådana personer är svåra att finna!
2. Spara pappret som glassen var förpackade i så att man kan slå in den och lägga den någonstans.  Men det tänker man ju inte på när man glatt river bort det klibbiga äckliga pappret och slänger i närmaste soptunna.
3. Ställa glassen uppochner på en bordsyta och sedan skära bort den delen av glassen som har fått aids-bakterier på sig. Men då försvinner ju en del av min älskade glass, och så kan vi ju inte ha det! Plus att man måste torka bort en liten pöl av smält glassklet som hamnat på bordsytan och alla vet ju att disktrasor är läskiga monster som kan bita av ens händer i ett enda nafs. Och det, det är ju kanske inte helt önskvärt. Plus att disktrasor luktar äckligt.

Nu ska jag hoppa iväg och rädda världen från alla elaka hjältar som påstår att de är goda. För jag är den onda i en tvärtom värld där alla hejar på en onda. Plus att om man är ond så får man snyggare sidekicks, hetare fordon och tuffare vapen. Ingen fjantig bubbelattack här inte.

Bilfärd

Nu har man dansat balett och cruisat lite på Hovshaga med Malin som fått sitt körkort idag! Hon är så tüff den flickan! Det var så ovant att sitta fram med Malin vid ratten. Skum känsla! Grattis Malin! Du är grymmast i stan! Åååå åka pendeltåg, Malin är ingen looser för hon har körkort!

När vi körde runt och inte hade någon aning om var vi befann oss så berättade Malin och Sigrid (som också var med) om sina respektive kärlekar. Jag hade ingenting att berätta. Det vore inte helt fel att vara nykär och hålla någon i handen. Fast mest av allt skulle jag vilja ha en någon viss som jag tyckte tillräckligt mycket om att kunna bråka och bli sams igen med. Jag tror att det är så att om man vågar bråka med varandra så har man en grundtrygghet i varandra som gör att man inte är rädda att förlora det man har tillsammans och då är det något bra. Det vore fint. Men jag bryr mig inte så mycket. Det spelar kvitta.

Vi körde ut till Kronoberg. Alla minnen från Konfa-sommaren kom strömmande tillbaka som en jäkla Tsunami. Det var mest jobbiga saker som came to mind för mig. Jag fick en jobbig klump i magen som tyngde ner mig när vi traskade in i Kapellet.
När jag åkte från Kronoberg den sommaren grät jag stora blöta tårar. Men nu ville jag för allt i världen inte vrida tillbaka klockan. Trots att jag älskade att vara där den sommaren så känner jag nu hur nertryckt jag faktisk var. Jag var inte den person jag egentligen är och vill vara utan jag var den person mina klasskamrater hade bestämt att jag skulle vara. Jag hatar när folk tvingar in mig i ett fack och sätter en felaktig ettikett på mig. För det är ju så, att om man får höra något tillräckligt många gånger tror man ju tillslut på det. Trots att det handlar om en själv. Även om jag vet att det är en stor fet lögn så börjar man till slut tro på det man hör. Det kallas för hjärntvätt. Och det är något som människor för det mesta är ganska bra på. Man hjärntvättas att tro att en viss person är bättre än någon annan. Att man inte är tillräckligt bra, tillräckligt snygg, tillräckligt smal. Att man måste passa in och vara som alla andra. Jag var hon, den ingen ville vara med egentligen, men som inte var så missanpassad att hon mobbades. Jag var den som var i utkanten. Utanför. Men bara så lite att man inte hade rätt att klaga över sin situation. Ja, det var jag. Då. Nu är jag fri.

Poupée de cire, poupée de son

Poupée de cire, poupée de son
Wax doll, sawdust doll
Je suis une poupée de cire, une poupée de son
I'm a wax doll, a sawdust doll
Mon cœur est gravé dans mes chansons
My heart is engraved in my songs
Poupée de cire, poupée de son
Wax doll, sawdust doll
Suis-je meilleure, suis-je pire qu'une poupée de salon?
Am I better, am I worse than a fashion doll?
Je vois la vie en rose bonbon
I see life through bright rosy-tinted glasses
Poupée de cire, poupée de son
Wax doll, sawdust doll
 
 
Mes disques sont un miroir
My records are a mirror
Dans lequel chacun peut me voir
In which everyone can see me
Je suis partout à la fois
I'm everywhere at once
Brisée en mille éclats de voix
Broken in a thousand pieces of voice
 
 
Autour de moi, j'entends rire les poupées de chiffon
Around me, I hear the rag dolls laughing
Celles qui dansent sur mes chansons
Those who dance to my songs
Poupée de cire, poupée de son
Wax doll, sawdust doll
Elles se laissent séduire pour un oui, pour un non
They give in to the slightest temptation
L'amour n'est pas que dans les chansons
Love is not only in songs
Poupée de cire, poupée de son
Wax doll, sawdust doll
 
 
Mes disques sont un miroir
My records are mirrors
Dans lequel chacun peut me voir
In which everyone can see me
Je suis partout à la fois
I'm everywhere at once
Brisée en mille éclats de voix
Broken in thousand pieces of voice
 
 
Seule, parfois je soupire
Alone, sometimes I sigh
Je me dis: "À quoi bon"
I say to myself: "What's the point"
"Chanter ainsi l'amour sans raison"
"Of singing about love for no reason"
"Sans rien connaître des garçons?"
"Knowing nothing of boys?"
Je n'suis qu'une poupée de cire, qu'une poupée de son
I'm nothing but a wax doll, but a sawdust doll
Sous le soleil de mes cheveux blonds
Under the sun of my blond hair
Poupée de cire, poupée de son
Wax doll, sawdust doll
 
 
Mais un jour je vivrai mes chansons
But one day I'll live my songs
Poupée de cire, poupée de son
Wax doll, sawdust doll
Sans craindre la chaleur des garçons
Without fearing the warmth of boys
Poupée de cire, poupée de son
Wax doll, sawdust doll

Bull-Mamma

Just nu känns det som om man har läget under någorlunda kontroll. Ska plugga lite Biologi för att kunna få alla rätt på provet på torsdag. Positive thinking is the way to go!

Dagens Hjälte: Mamma!
Med motiveringen: Att komma hem från skolan till ett hus som duftar nybakat och finna ett berg med kanelbullar på köksbänken med en lapp där det står "Love you. /Mamma" is bound to make you day! Det är extra kul när det inte är sådant som brukar hända, min mamma är ju inte den typiska bull-mamman direkt. Jag har nu ätit tre av de hembakade kanelbullarna och kan meddela att de smakade ljuvligt! Mammor kan vara bra att ha ibland.

Igår skrämde jag slag på Lisa och Lovisa genom att säga att jag skulle kunna bli kär i en tjej. Man kunde verkligen se hur de spännde sig och blev allmänt obekväma tills jag försäkrade dem om att jag inte skulle börja stöta på dem, då de ju är mina vänner. Men det var ganska kul att se deras reaktioner. Det är så roligt att motbevisa folks fördomar. ^^

Jag vill bara säga att jag ibland kan vara lite dålig på att uppskatta er mina darlings, men hur skulle jag klara mig utan er, mina kära friends?

Dagens lista

-Nu ska vi vara poooositiva och glaaaada! Göra det bästa av situationen. Fånga dagen. Inte tjura och vara tråkiga, nejnejnej! Då kommer ingen att tycka om oss, o nej. Var nu en duktig flicka och skriv något lite käckt!
-Men jag kan inte!
-Tok heller!
-Jaha, om det ska vara på det viset.

Min lista över varför det är bra att vara deprimerad

  1. Då jag vissa dagar inte ens kan stiga upp ur sängen får jag på sätt och vis vara med och designa mitt scema själv.
  2. Eftersom min Tinitus blir värre på en dålig dag får jag ett härligt komp till min ledsenhet. Musik blir verkligen överflödigt.
  3. Då jag redan befinner mig någonstans i ett bottenlösthål blir mina misslyckanden inte så påtagliga för någon som tittar på utifrån. Jag menar om hålet är bottenlöst kan hon ju inte nå botten! hahaha(tid för skratt från publiken)hahahaha
  4. På en dålig dag krävs det inga stora medel för att få mig att gråta. Det räckte att mamma frågade mig om hon skulle köpa Hallon-Melonyoghurt eller Kungsbär. Alltså behöver ni inte anstränga er speciellt mycket. Bra va?
  5. Man kan spara in stora summor på elektricitet. Då min tillvaro redan är nattsvart spelar det ingen roll om lampan är tänd eller släckt.

Vintage

Jag tillbringade en del av min eftermiddag med att botanisera i mina föräldrars walk-in closet. Denna garderob ärr proppfull med gamla grejer de inte längre använder men de (tack och lov!) ännu inte slängt. I detta fantastiska land bebott av kläder från svunna årtionden har jag gjort många fynd. Det är som att ha en alldeles privat secondhand affär på övervåningen. Det som är en smula synd är att alla najsiga skor är på tok för små för mina små nätta trettionior men det är skit man får ta! Dagens fynd bestod av:

  • En svart handväska med skimmrande paljetter att ha på balen. Min baloutfit börjar ta form ordentligt nu. Jag har klänningen, sjalen, väskan, brochen, halsbandet och tid för uppsättning inbokat. Nu gäller det bara att bestämma sig för vilka skor man ska ha, om jag nöjer mig med de jag har eller om jag ska investera i ett par nya. Kanske skulle jag låna Sigrids trots allt, de är ju så fina! Vi får helt enkelt se. Jag läste att det viktigaste i balutstyrseln var skorna och frisyren, så nu jag känner ingen press alls! 
  • En röd kuvertväska som jag utrustade med ett snäckhalsband som handtag för att den skulle bli lite mer lätt använd. Så somrig och söt!
  • Ett grönt läderskärp med guldspänne.
  • Guldskärp med guldsnäckor som spänne.
  • Två smala randiga slipsar.
  • En supersnygg, very glamourös plånbok. Välbehövligt då min dåvarande införskaffades på ett studiebesök på Smålandsposten någon gång under mellanstadiet.
Nu har jag invigt mina nya heta gummistövlar! Premiärturen gick till Konsum. Med mig hade jag likaså med mig min nya tüffa röda vejska. Jag kände mig toksnygg! Jag hoppas att det regnar imorgon också. Detta önskar jag för alla pollenallergikers skull! Det har verkligen ingenting med att jag vill ha på mig mina grymt coola gummistövlar. Hur kunde du tro något sådant!

Sigrid, hur gick det till? Vilket jäkla infall! Jag bara.....det blev bara så......jag.......hur? Jag är ta mig tusan inte klok!  ^_~

Då var det dags för mig att krypa till kojs och bläddra lite i den VR som jag köpte för hushållskassans pengar. Jag menar, någon belöning ska man väl få för att man trotsat regnet och gett sig iväg till Konsum för att köpa frukostmjölk?!


Uppdatering

Nuvarande rekord i mitt favoritspel Bugs: 62720
Ganska bra om jag får säga det själv!

Har spenderat dagen tillsammans med min älskade Malin. Men nu har hon övergivit mig för att tillbringa några timmar med sin flört. You go girl! I'm so happy for you!

Nu har båda mina flickor gått och hittat någon att kramas lite med. Det sjuka är att jag inte är avundsjuk. Det hade jag nog trott att jag skulle vara när denna situationen uppstod, men inte då. Det känns väldigt bra! Jag unnar dem verkligen detta! Det finns ingen förtjänar detta mer än dom!

Jag har fortfarande svårt att se mig själv med någon. Det är inte vad jag vill ha just nu. Men sen kanske. När man går på stan och spanar in utbudet lite sådär som man gör känner jag inget behov av att ha någon. Ta t ex fallet med  den söte pojke som jag tittade lite på ett tag, jag ville aldrig att det skulle bli jag ville inte mer. Jag låter som en gammal uttorkad gumma som sitter i sin lilla stuga och spanar med trånande blick på vackra unga män som får hennes kötts lustar att komma till liv. Men jag kan säga att så är inte fallet. Jag känner helt enkelt ingenting, inte på något sätt.


Jag och Malin tittade på Fucking Åmål tidigare idag. Jag gillar den filmen mer för varje gång jag ser den. Jag ser så oerhört mycket i den nu som jag inte såg de första gångerna jag såg den när den kom 1998.

Gluggen mellan mina framtänder har försvunnit! SEN I FREDAGS-FUCKING-MORGON! DET TOG INTE ENS 24 TIMMAR!

Jag vet hur den svåra textraden i 'Snook, svett och tårar' går. Ni vet den i falsett.
Mamma jag har varit för snäll och obstinat, Dj-dj-dj-yeah
Inget backup, inget crew. för vi är här, är här
Trodde att ni ville veta det, men okej, förlåt att jag finns!

Mamma och Carl ska äta oxfilé till kvällsmat. Jag får Mamma Scans köttbullar. Yehy. Vilken festmåltid. Jag älskar verkligen min tandställning.

Är du kvar? Jag älskar dig!  Jag saknar dig! Älska mig! Hallå? Någon? Snälla?

Bla, bla, bla, jag är ointressant. Jada, jada, jada, du lyssnar inte på ett ord jag säger. Tjat, tjat, tjat, jag ska gå nu. Hejdå. Jag kommer inte tillbaka.


A song without music

Our Truth


I've done some thinking
And by now I'm quite sure
It feels like my heart's sinking
Now that I know your not what I'm looking for
We've hade late night conversations
And strolls in the park
Talking about our dream vacations
Whispering sweet words in the dark
I remember our first kiss
And the nervous feeling in my gut
The way you called me your cute little Miss
I recall all of our precious moments, but

This isn't meant to be
It can’t be you and me
We will never again share secrets on the bus
‘Cause we can’t continue being ‘us’
We can’t go on wasting our youth
This, my dear, is our truth

Nighttimes are the worst
Cause that’s when you get enough time to remember
Remember how we hade it at first
How you would keep me warm throughout December
My bed feels so empty on these late lonely nights
That’s when I miss having your arms wrapped tightly around my waist
Then I remember all our vicious fights
And all the harmful words and their bitter taste
Then I realise once and for all
All the reasons we had for us taking a pause
I must try to stand tall
Because

This isn't meant to be
It can’t be you and me
We will never again have bitter arguments on the bus
‘Cause we can’t continue being ‘us’
We can’t go on wasting our youth
This, my dear, is our truth

 
Klychigt och fullt med nödrim men whatever.
Orka bry sig.


En saga om en tårta

En lördag precis som denna för inte så länge sedan, i själva verket inte alls länge sedan utan faktiskt just denna lördagen, satt en flicka vid namn Unn och skrev ett blogginlägg. Hon skrev om alla de bra sakerna hon hade varit med om just den dagen. Bland annat hur hon köpt en vacker broch, fått komplimanger och blåst fina såpbubblor i regnbågens alla färger. 

Helt plötsligt råkade hon komma åt en knapp så att hela inlägget försvann.
-Ojdå, sa Unn, ryckte på axlarna och gick till köket för att bakade en tårta.

Anledningen till att hon kom på att hon skulle baka en tårta var inte för att hon hade lyckats tabba sig och radera sitt blogginlägg utan för att fira att hon sett 100 registreringsskyltar, från 001 till 100, i rätt ordning.
Tårtan skulle hon dekorera lite tjusigt med ett speciellt godis vid namn Ahlgrens bilar.
Framåt kvällen hade hon tänkt inta tårtan tillsammans med några av sina närmaste vänner.
Och hon hoppdes att alla skulle leva lyckliga i alla sina dagar


Aj

Magen sriker efter mat men jag kan inte äta någonting.
Jag har asont tackar som frågar.
Om jag glömmer bort mig och biter ihop käkarna gör det så fruktansvärt ont att det inte är klokt.
Aj.
Varför utsätter jag mig för detta egentligen?
Jo, för att jag ska bli fin.
För att ni andra ska tycka om mig.
Jag vill vara vacker.
Jag vill vara söt.
Jag vill bli älskad.
Tänk vad mycket man är berädd att ge för att bli omtyckt.
Jag har helt frivilligt gett mig in i denna tortyr som tandställning innebär.
Jag har ont.
Inte bara i tänderna.
Det gör ont inuti mig.
Jag vill att någon ska räta upp min själ också.
Kan du hjälpa mig?
Snälla?
Jag ber dig! 
Jag behöver din hjälp!
Jag vet nämligen inte hur man gör.
Aj.

untitled

Jag har inget vettigt för mig så jag bloggar lite till.
Jag vet att jag är patetisk men det är rätt skönt att bara skriva av sig sina funderingar.
Nu kommer min bror och hans vänner hem igen och jag tror att han kommer att claima sin dator snart. I hope not.

Oh bum. Så mycket för detta inlägg.

Nu ska jag pyssla lite. Hoppas det blir givande.

Om du känner dig pratsugen någon gång under kvällens lopp kan du ju slå en pling.

Unns husmors tips

Hej kära lyssnare!
Idag tänkte jag dela med mig av några av mina bästa husmors tips för en lyckad fest kväll!
  •  För att få silkeslena ben skall ni vid rakning smörja in benen med hårbalsam istället för tvål  och se till att smörja in dem efteråt. Då blir de helt unnderbart lena och fina!

  • Tänk dig förjande scenario: Du är på fest och uppklädd till tänderna, utstyrd i din bästa klänning. Du minglar runt på kalaset och känner dig skitsnygg. MEN så känner du hur sakta men säkert dina strumpbyxor börjar leta sig ner mot golvet. Du försöker ignorera det faktum att de förbannade strumporna inte alls är kvar där du placerade dem. När strumpbyxgrenen är i knähöjd inser du att du inte kan undvika problemet längre eftersom grenen börjar synas under kjolen. Paniken sprider sig i kroppen då du inser att det inte finns någon avskild vrå där du kan dra upp dina strumpbyxor till rätt breddgrader och kön till toaletten är kilometerlång. Känns det igen? Ja, jag trodde det.

    Lösningen på ditt problem är att ta på dig ett par stadiga trosor (dvs INTE string) utanpå strumpbyxorna. Då håller de sig på plats och du kan flirta loss med festens hunkigaste dude utan strumpbyxor runt anklarna!

  • När du har spanat in någon och gjort dina närmanden kan det ju var trevligt att ha len skön hud. Se då till att du smörjer in hela dig med en bra lotion ( personligen rekomenderar jag Nivea Q10+ bodylotion med en lätt uppstramande effekt) direkt efter du har duchat och frotterat dig en smula. Då binds fukten bättre och du får härlig persikohy. Trots att Ebba von Sydow påstår att babyolja ger bäst effekt så ska du använda lotion. Är du insmetad i olja kommer du att bli helt klibbig och det är ju inte att föredra mot att vara härligt touchable.
    Nu är du så len och mjuk att ditt span inte kan hålla tassarna borta från dig!


Vad säger ni, tror ni inte att jag kan få jobb på VR/Frida/Femina/tara/vilken dam- eller tjejtidning som hellst? Jo, så får det bli. Då skulle jag ju få betalt för att skriva sådant här! Tjena va lyxigt!

Someone please call 911

Jag var hos min solarie bruna tandreglerare Lennart i morse. Denne käcka herre spände min tandställning och satte dit diverse ståltrådar, elastiska snören och gummikedjor. Vi kan säga såhär att jag inte kommer kunna äta någonting på de närmaste veckorna pga ömmande tänder. Jag kommer svälta! Tänk om jag blir som Greven i Greveholms slott! Usch så unattractive! Då kommer ingen vilja gifta sig med mig. Det vore ju synd. Fast när tandställningen kommer av kommer jag i alla fall ha snygga tänder! Om jag inte har svultit ihjäl tills dess vill säga.....

Eftersom jag inte börjar skolan förrän 11.50 har jag förutom att tillbringa en timme i tandläkarstolen också sprungit runt sjön. Jag vet inte vad det är med mig men mitt hat gentemot löpning har börjat avta lite smått. Det är nästan trevligt när man får springa i sin egen takt utan att en gympalärare står med ett tidtagarur och skakar på huvudet med besvikelsen tydlig i ansiktet i slutet av rundan. Vad har det tagit åt mig egentligen?!?! Jag gillar ju inte att springa! Eller?

Turbulent torsdag

One small step for a giant and lots of giant steps for me!

Jag är så grymt stolt över mig själv idag! Idag hade jag tre prov. TRE!!! Det är faktiskt en väldans massa prov om ni frågar mig! Jag menar tre bloody stycken! Och jag gjorde dem allihop! Hur grym är inte jag?!?! Typ som från månen till någon gång i mitten på november, enligt mig. Jag är helt otroligt! Att jag tog mig till skolan är faktiskt en enorm prestation! Jag menar även om jag inte har prov eller svåra lektioner så kan jag ibland ha dagar då det är omöjligt att stiga upp. Och denna dagen var en extra jobbig dag, då bukar det vara jobbigare för mig att orka röra mig överhuvutaget. Men idag har jag bevisat för mig själv att jag klarar detta! Och klarar jag en dag som denna kommer jag att klara så oerhört mycket......förhoppningsvis i alla fall.

Gud har belönat mig lite extra idag för att jag ska inse hur bra jag är. Jag ska ju se alla registrerings skyltar i ordning från 001-999. Jag har inbillat mig att det är ett belöningssystem för mig. Om jag är snäll och trevlig mot andra kommer jag att se en skylt. Idag har jag sett 100 (familjen Rasks Porshe), 101 OCH 102! Det är inte ofta man ser tre på en dag!
På lördag blir det tårta och kalas för att fira att jag kommit upp i hundra! Det ska bli skoj! ^^ So I hope to see you at SIgrids!

Traskade hem med Posh. Han cyckel hade fått punktering, poor thing! 
Benjamin, du har en förmåga att alltid kunna göra mig lite gladare!

Var i stablet med Puff.
Sigrid, du ska veta att du verkligen inte behöver komma på min dansuppvisning! Jag vet att du lövar mig mest av alla trots att du bara tänker på Carl Lundin, hönan i ditt liv.

Okej. Men ha en bra tisdag. Hejdå.

Walkin and talkin

Jag somnade klockan sex för att powernappa lite så att jag skulle orka med dansen. Det gick sådär. Jag missade dansen. Jag vaknade klockan kvart över åtta (dansen börjar tjugo över sju) när Benjamin ringde och föreslog att vi skulle gå runt sjön. Sagt och gjort. Upp och byta om till BEKVÄMA kläder (dvs min brors urvuxna gamla jeans och en stickad tröja). Snygghetsfaktor -2, men whatever. Posh var välklädd som vanligt så det kompenserade för mitt lack of fancyness. Ronda-vovven fick följa med och hon verkade tycka att Elsa var relativt trevlig.
Benjamin det var jätte bra att du tog med mig runt pölen! Annars hade jag bara blivit sittande och ångesten hade hopat sig. Your an angel!

Vi har nu predictat alla i gangets framtid. Vi är soooo synska. Quite fun!

Jag ska nu sova sen läser jag igenom psykologin på mitt hål imorgon. Jag skiter fullständigt i provet jag kommer förmodligen få vg i psykologi b. Det får duga. Vg är ju faktiskt ett bra resultat.

Jag har fått en kommentar jag inte vet vem den är från! Det är förmodligen någon jag känner men jag vet inte vem. Kanske Kim eller perhaps Hills? Jag försökte spana in ip-adressen för att se om den matchade någon som tidigare kommenterat min blogg, de första siffrorna stämde med Mandys men inte allt. Gåtan om Hmm är fortfarande olöst. Vem kan det vara? Je ne sais pas! (ursäkta min kassa staving, men jag läser ju faktiskt inte franska längre!)

Okej, sömn känns som en bra grej att ägna sig åt nu.
Tack ännu en gång Benjamin för att du är så bra!

Massa love till er alla från alla mig

Panik,stress och ynklighet

PANIK!
Jag har seriös panik nu! Jag vet inte vad jag sak göra eller vart jag ska ta vägen. Jag har tre prov imorgon. TRE! Det är inte humant. Men jag kan ju inte skuta upp dem för då måste jag göra dem sen. Och så har jag argumentation till på fredag och den har jag inte påbörjat ännu. Pappa hade lovat att hjälpa mig med att komma på bra argument till den man nu har han åkt till USA med Ylva. Va Fan. Åt helvete med med allt. All glädje jag känt sen helgen är som bortblåst. Nu känns min värld nattsvart. Jag vet att alla hatar mig när jag är sånhär. Jag drar ner allas humör och gör alla ledsna.  Alla tänker: Åh va hon är jobbig, hon vill bara ha uppmärksamhet, hon låtsas bara för att framstå som svår. JAG HATAR DET FAKTUM ATT JAG INTE KAN VARA GLAD!!! Jag hade gett vad som hellst för att få vara glad som en normal människa.  Jag vill inte vara med mer. Jag kommer att börja gråta nu. Fan.

Onsdagar är min jobbigaste dag. Innan älskade jag dem men inte nu längre.

Jag har insett att jag suger på teater, tur att det inte blir något uppspel så att jag slipper göra bort mig inför folk jag känner. Om man tror att man är bra på något och det sen visar sig vara tvärt om så känns det rätt jobbigt. Inte kan jag dansa heller. Tur att jag står längst bak i kanten på jazzen, då kommer ingen att behöva titta på mig när vi visar upp.

Jag är osynlig och obetydlig.


Balklänning

Balklänning

Här ser ni, kära lyssnare, mig i min balklänning! Denna kreation införskaffade jag idag på min mycket extended eftermiddag. Jag är inte på något vis nöjd med denna bild då jag ser ut som ett sömnigt murmeldjur med påssjuka men man får iaf en någorlunda uppfattning om hur klänningen ser ut.

För att runda av tar vi en liten dagens lista.

Dagens
trevligaste: På gräsmattan utanför katedral. Vänner i solen, blir det bättre?
gladaste: Unn då hon sett båda 97 och 98 idag. Alternativt mamma vars studentbalsklänning fortfarande passar.
rödaste: Unn då hon brände sig i solen (ni ser ju på bilden!).
hurtigaste: Unn som efter en timmes balett-träning bestämmer sig för att springa runt sjön och köra lite styketräning. Efter 60 minuter balett, 10 minuters cyckelfärd, 30 minuters löpning, 200 situps, 30 armhävningar och en minuts statisk ryggträning kändes det rätt bra i kroppen!
prov: National english test: reading and listening. I reckon it went alright.

Nu ska jag äta kvällsmat. Magen börjar kurra oroväckande högt!

Min måndag


Idag har jag haft enbart slappa lektioner. Det började i morse med en lärarlös mattelektion. Iom att ingen var där och tittade på oss kostade jag och Lisa på oss en förlängd rast innan engelskan. Vi ansåg att det var välförtjänt. Väl på plats utanför klassrum 313 på Teknikum kommer engelska vikarien och säger att vi ska vara på Katedral. Tid går åt för att transportera oss tillbaka upp till Katedral. Det enda vi gör på de resterande 40 minuterna är att bestämma grupper till våra speeches och få lappen med speaking grupperna på. Speaking nationella gör jag med Siri i år igen. Det kommer nog gå bra vi lyckades väldigt bra förra året. Årets tema är jämlikhet. Speechet min grupp (jag, Lovisa och Lisa) ska göra kommer att handla om Indien. Vi fick välja ett engelskpråkigt land att prata om så vi tänkte att Indien var lätt att hitta fakta om. Att vi "råkade" just detta land är bra för mig då jag i sjuan gjorde ett arbete om just, ja du gissade rätt; Indien!
Efter engelskan hade jag ett smidigt litet hål på sisådär fyra timmar. Efter en närande lunch bestående av knäckebröd och ett smärre gruskrig med Alice, Millan och Benjamin begav jag mig ner till stan tillsammans med Anna och Helena. Där gick vi och strosade och fick inget vettigt gjort alls tills det blev dags att knata uppför kunskapens berg för att ha biologilaboration.
Denna biologilabb var den meningslösaste jag gjort sen jag började gymnasiet. Vi fick i uppdrag att rita och förklara hur vi trodde att en låtsas fågel med två vingpar skulle utvecklas över några miljoner år om man satte den på en viss imagenary kontinent. Helt pointless men det var ganska trevligt att sitta utomhus och rita på skoltid, så jag klagade inte speciellt mycket.

Nu blir det till att plugga lite psykologi inför provet jag ska få mvg på på torsdag. Sen bär det av till stallet för socialisering med min kära Sigrid och lite kel med Pb, min älsklings pojke av alla! Tur att man inte har pojkvän han hade ju blivit helt knäckt om han hade hört mig prata om Parabeck.

Bra saker:

  • På vägen hem såg jag nummer 96 två gånger!  Nu spanar jag efter 97. Snart är jag uppe i hundra, då blir det kalas!
  • Jag har kommit på att jag egentligen har ganska snygga smalben.
  • Mitt goda humör fortsätter! Glad!
  • Idag är det Alice birthday, hipphipphurra för henne!
  • Solen skiner och ger oss hopp om en stundande sommar.

Solsken

Allt känns bra!
Idag har jag gjort jätte mycke matte och är nästan klar med alla tal jag skulle hinna med för att inte vara efter mer. Det är väldigt positivt!

Jag och Sigrid var ute och knatade i solskenet och konstaterade vilken fin stad vi egentligen bor i. Likaså är Växjö en väldigt bra stad att vara kär i. Det finns så många bra platser där det lämpar sig ypperligt att strosa hand i hand med någon, så många bänkar där man kan sitta och se någon djupt in i ögonen och så många bra make-out spots att det nästan är löjligt. Vi ansåg att det var extemt synd att man inte har någon som man kan ägna sig åt dessa aktiviteter tillsammans med. Eller Sigrid ansåg snarare att det var synd att den hon ville hänge sig åt inte finns i denna stad. Fast hennes Carl Lundin kommer ju hit på fredag så hon behöver ju inte vänta så många dagar på att få lite lovin'.

 Idag var faktiskt första gången på ett bra tag som jag faktiskt orkade tänka på kärlek över huvu taget. Det känns som ett steg i rätt riktning för mig. Innan har jag inte orkat med det alls. De flesta brukar ju önska att de hade någon, en pojkvän/flickvän, som tyckte om dem men jag har inte kunnat känna så alls. Jag har inte varit mottaglig för kärlek. När man mår dåligt är det svårt att fokusera på något annat än hur dåligt man mår, kroppen kan helt enkelt inte ta in några andra intryck. Jag har varit på tok för nere, men nu så känns tanken på kärlek inte lika omöjlig längre. Vi får se hur det blir. We don't want to rush things!

Jag är glad! Det känns helt otroligt! Jag kan inte släppa det faktum att jag är glad i hela kroppen! It feels amazing!

Solsken

Allt känns bra!
Idag har jag gjort jätte mycke matte och är nästan klar med alla tal jag skulle hinna med för att inte vara efter mer. Det är väldigt positivt!

Jag och Sigrid var ute och knatade i solskenet och konstaterade vilken fin stad vi egentligen bor i. Likaså är Växjö en väldigt bra stad att vara kär i. Det finns så många bra platser där det lämpar sig ypperligt att strosa hand i hand med någon, så många bänkar där man kan sitta och se någon djupt in i ögonen och så många bra make-out spots att det nästan är löjligt. Vi ansåg att det var extemt synd att man inte har någon som man kan ägna sig åt dessa aktiviteter tillsammans med. Eller Sigrid ansåg snarare att det var synd att den hon ville hänge sig åt inte finns i denna stad. Fast hennes Carl Lundin kommer ju hit på fredag så hon behöver ju inte vänta så många dagar på att få lite lovin'.

 Idag var faktiskt första gången på ett bra tag som jag faktiskt orkade tänka på kärlek över huvu taget. Det känns som ett steg i rätt riktning för mig. Innan har jag inte orkat med det alls. De flesta brukar ju önska att de hade någon, en pojkvän/flickvän, som tyckte om dem men jag har inte kunnat känna så alls. Jag har inte varit mottaglig för kärlek. När man mår dåligt är det svårt att fokusera på något annat än hur dåligt man mår, kroppen kan helt enkelt inte ta in några andra intryck. Jag har varit på tok för nere, men nu så känns tanken på kärlek inte lika omöjlig längre. Vi får se hur det blir. We don't want to rush things!

Jag är glad! Det känns helt otroligt! Jag kan inte släppa det faktum att jag är glad i hela kroppen! It feels amazing!

En död kväll

Igår hade Alice sitt birthday party. Tema död, en vacker vårkväll. I och med att jag älskar att klä ut mig grep jag tillfället i en av mina ökända bensaxar och gjorde mesta möjliga av situationen. Jag drog med mig Sigrid, Benjamin och Anna i min entusiasm och såg till att de blev ordentligt utspökade också, eller som Sigrid skulle ha sagt over killed.
Jag hade på mig min mors svarta paljettklänning med djup skärning i ryggen och på ryggen hade Sigrid hjälpt mig att smeta blod-slem så att det såg ut som att jag hade blivit ganska jätte skadad av någon. Ska det va ska det va ordentligt! När jag leker med smink ock kläder blir jag barnsligt förtjust.

Jag är helt glad idag! Jag hade så trevligt igår! Vi åt mumsiga scones, berättade spökhistorier från förr och hade djupa diskussioner. Trots att jag är ganska bevandrad på spökhistorier var det flera jag inte hade hört. Jag berättade om Märket. Ni vet den gamla godingen fast i extended verison. Jag är ganska nöjd med resultatet. Jag tycker om att berätta historier och leva mig in i dem ordentligt. Jag vet inte om jag är så bra på det egentligen men det är så kul!
Gårdagskvällen lämnade mig med en varm glad känsla i kroppen. Jag känner mig gladare än på länge! Jag hade nästan glömt hur denna känslan kändes. Idag känns ingenting för svårt, livet bara väntar på mig! Jag vill verligen bli gladare och just nu känns det inte lika omöjligt som det brukar. Jag tror jag behövde en sådan kväll. Diskussioner i likhet med de vi hade igår får mig att inse att livet är så mycket mer än alla de små saker man upplever varje dag, så mycket större än så! Jag får det perspektiv jag behöver för att kunna orka med. Jag vet inte om jag är ett konstigt barn men jag tycker faktiskt väldigt mycket om att diskutera livet i allmänhet. Mina naturvänner är inte direkt lagda åt det hållet så jag blev glad att några andra var det. Happy feelings rock! ^^
Vännerna är så underbar allihop!

Farfar var här innan idag. Och jag blev så glad när han kom! Det brukar jag inte bli, men idag kändes det så viktigt att vara med honom. Vi fikade lite han, jag och Ylva. Det gjorde mig glad att vi hade saker att prata om.

Love 'em all!

Fear no geggamojja!

Solen skiner och det är sommar värme! Yehy!

Vi gjorde staden Siggelius, Mandy och jag. Vi var helt über tuffa chicks dressed in black and white. Det var lite kul hur vårt hår såg ut. Mandys lovely vitblonda, Sigrid med sitt blonda med mörk slinga i luggen och jag med mitt hel mörka. Det mörka kom gradvis. Jag tyckte iaf det var ett fint litet fenomen....

När vi hade skiljts från Mandy träffade vi Benjamin som skulle äta lunch. Good to know att han mår bättre. Det finns misstankar om att en viss person (vi behöver ju inte nämna några namn, men det var HIlls) har smittat ner allihopa med ett elakartat förkylningsvirus. Alla kände/har känt av vissa sjukdoms sypmtom. Jag önskar att alla ska bli friska. Nu.

Nu har jag spendat mer pengar på att min festivalsommar ska bli lyckad. Mina inköp har hittills bestått av

  1. Hultsfredsbiljett á 1390kr
  2. Arvikabiljett á 825kr
  3. Gummistövlar á 400kr
Gummistövlarna är dagens stora inköp. De är vita med en svart döskalle på. Köpta i skoaffären på Sandgärdsgatan. (Ja, Anna och Sigrid jag vet att ni såg dom först med som amerikanska barn brukar säga: You snooze, you lose! Haha! In your face!) Jag är overjoyed för mina nya fina stövlar. Mina gamla röda gick ju sönder. Det var en tung period filled with tears. Jag grät faktiskt mer när jag hade reklamerat mina älskade röda gummistövlar än när det tog slut med mitt ex. Det är nästan, men bara nästan pinsamt. Jag sörjde iaf stövlarna länge och väl men nu kände jag att det var dags att gå vidare med mitt liv.
Nu har jag gjort av med alla pengarna jag hittade när jag städade. Känns bra, känns bra.


Evil laughter

Nu ska jag plugga matte så att jag inte ligger så mycket efter på måndag. Psykologen sa att det kunde vara bra att rensa upp lite på sin att göra lista för att må lite bättre. Så det är min plan. Moahaha!!!!!!!

Snart ska jag också skälja ur färgen ur mitt hår. Uppdrag avskaffa utväxt är under pågående och är snart avslutat. Moahaha!!!!!!

Jag har till skillnad från de flesta normala barn inte slagits med mina syskon utan istället fightats lite med min pappa. Jag vann. Jag fick ett galet panikryck på honom när han inte kunde hålla reda på sin mp3 och tjatade om att vi slarvat bort diverse delar till den. I själva verket låg i den låda jag sa att den skulle ligga. Gah! Så jag jagade honom genom hela huset och slog och kittlade honom. Han ställde stolar i vägen men jag har blivit skillad på jakter genom huset så han hade ingen chans. Moahaha!!!!!!!!

Nu vet jag vad jag ska ha på mig hos A-lis ikväll. Om du är nyfiken så säger jag bara: I'll never tell! Moahaha!!!!!!!!!!!!


hot emo boys kissing.

Jag ville bara se om Kim talkade sanning.
Det gjorde hon. Frågan är bara hur hon kom på sökordet.....

52807-3

Om du gör en sökning på "hot emo boys kissing"är detta en av de bilder du kommer att finda.
Cute huh?

Jag ska bara...

Jag är på väg till sigrid nu. Det är bara att jag inte har kommit så långt. Jag har iaf duschat. Men sen stod datorn där......och jag kom av mig lite i min göra-mig-redo-för-att-gå-utanför-mitt-hem-process.

"Ska bara kolla om någon kommenterat min blogg....", tänkte Unn och satte sig vid datorn. Därefter kände hon att han bara MÅSTE kolla om någon av vännerna har skrivit något i sina bloggar. Det hade ju naturligtvis några gjort och då vore det ju EXTREMT oartigt att inte skriva en liten kommentar. Så då var hon ju naturligtvis tvungen att göra det. Vid detta laget tänkte Unn:
"Hmm, lika bra att jag skriver i min egen blogg när jag ändå håller på." Och vips så satt hon och skrev:

Jag är på väg till sigrid nu. Det är bara att jag inte har kommit så långt. Jag har iaf duschat. Men sen stod datorn där......och jag kom av mig lite i min göra-mig-redo-för-att-gå-utanför-mitt-hem-process.



Hips don't lie

Jag provade mammas klänning som hon köpte i Chinatown när vi var i San Francisco. Big mistake. Den passade mig när hon köpte den men det gjorde den verkligen inte nu. I'll have to blame my womanly figure. Or not....pulse optional.

Sheit, vilken tråkig människa jag är.

Snörvel,Kryddor & Cats

Snörvel. Jag jag förkyld och snoret sprutar ut genom mina nostrils. No fun. Men jag får helt enkelt
be a (wo)man
I must be swift as the coursing river
be a (wo)man
with all the force of the great typhoon
be a (wo)man
with all the strength of the raging fire
mysterious as the dark side of the moon

Min syster tittar på Mulan at the moment. Lovely movie att titta på en sen morgon/kväll when ever you feel like it.
Jag har märkt at jag har en viss tendens att inte kunna stick to ett språk när jag är trött/förkyld/min hjärna känns som bomull. För tillfället känner jag av alla ovan nämda kriterier. Därav min språk-röra i tunnbröd med persilja på toppen. Ja, det är okej att plocka bort persiljan. Jag tycker inte heller om persilja. Fast dill är ännu äckligare. Kanske skulle jag lägga lite oregano på toppen istället? Inte lika dekorativt måste jag erkänna men ack så mycket godare. JAG VET!!!! Jag kan ju ta en kvist otorkad oregano. Det blir både fint och gott. Fast jag har ju aldrig sett otorkad oregano på riktigt. Det kanske inte existerar. Vilken skandal det skulle bli!

Sorken fick kattungar i förrgår!!!! Jag var hos Malin för att låna en film igår. Då visade hon mig några blinda små saker som låg i en låda under en pall i deras hall, vid namn Mozart, Einstien och Zeus. Dom är jätte söta! Som tre små äckliga råttor. Fast man tycker ändå att de är skitsöta eftersom de om en månad eller så kommer att vara fullt utvecklade små fjunbollar som hoppar runt och leker med allt. Det är en assosiation(stavnings kontrollen i mitt sine är ur funktion), som jag så fint fått lära mig av min psykologi lärare. Kattungar = söta = sanning. Sån är regeln.


Dumma lilla flicka

Jag är helt förvirrad och vet inte vad jag vill. Jag har börjat tänka och skulle jag påstå att jag  gör framsteg så vore det en stor fet lögn. Jag är så kluven. Allt blir bara pannkakssmet. Jag är inte kapabel att komma på vettiga saker. Varför tänker jag såhär? Det är ju helt onödigt, det kommer ju inte hjälpa mig i min obefintliga situation. Jag är patetisk och väldigt pinsam. I must stop behaving like an idiot.

Jag lyssnade på Lasse Lindh, prinsen av gladpop. Men allt jag hörde var:
Du kommer ALLTID att va ensam
ALLTID ha denna hemska känsla
Det kändes ju lite sådär kan jag ju faktiskt erkänna. Men någon måste ju vara ensam och lotten föll på mig. Tur att jag besparar någon annan eländet. Hoppas inte olycklighet är en klumpsumma som skickas runt mellan jordensinvånare. Det skulle ju betyde att så fort jag blir glad blir någon annan ledsen.
Den teorin gör mig lite smått suicidal.

Rödluvan

Rödluvan

Det blir ingen föreställning med Rödluvan. Jag insåg inte hur mycket jag hade sett fram emot att få visa upp den förrän jag insåg hur ledsen jag blev över att inte få göra föreställningen inför en riktig publik. Jag menar, jag var tvungen attanstränga mig för att inte gråta. Okej jag vet att det inte är normalt beteende men jag bryr mig inte. Jag blev skit ledse! Och arg, och besviken. Framför allt besviken. Men jag visar de flesta känslor genom att gråta. Mina tårkanaler måste vara felmonterade.

Life sucks. Or mine does anyway.

Hade Nationellt Prov i engelska imorse. Det gick jätte dåligt. Temat var reklam. Jag skrev helt bloody värdelöst. Jag stavade fel till every.

Alsations

English national test tomorrow.  I'm not in the mood for sleeping, even thou I really should. I'm screwed. I'll probably get an ig.

I wish I could be like the other little girls and write about love and flowers and butterflies and shit. But I can't. Life hasn't worked out that way for me. I was watching the Notebook yesterday when it dawned on me, I'm never ganna fall in love. I can't remember how to do it.
I'm to fucking depressing. 
I can't help feeling sorry for my friends and classmates who have to spend time with me, I really can't figure out why they haven't told me to fuck off yet. I'm not worthy them. Maybe they're too polite? Perhaps. I don't know, as usual.....

I'm hungry again. I'll have a sandwich. Maybe. If I didn't know better I would have thought I might be pregnant. When we checked our BMI's it turned out I had the highest. No shit! It didn't really surprise me.....I'm gonna die fat and alone. Someone will find me two months later, halfeaten by Alsations.


Radioskugga

När jag cycklar till dansen brukar jag alltid lyssna på radio i min mobil. Mottagningen brukar för det mesta vara bra tills jag kommer till cyckelparkeringen vid Kulturama. Där brusar det alltid så mycket att man inte kan höra någonting av det P3-programledaren väljer att skicka ut i etern. Jag har fått höra att det kallas radioskugga, en plats dit radiovågorna inte når.
Att inte kunna ta till sig det omvärlden försöker förmedla, likt min radio i denna skugga, är något jag är bekant med. När ledsenheten kommer smygande kan jag inte riktigt ta in alla de intryck som kommer mot mig. Jag går in i mig själv och kan inte se något annat än mitt personliga lilla mörker. Då är det lite jobbigt.

Ladies

Ikväll ska all the Lacies i min klass ha tjej middag hemma hos mig. Är mitt uppe i preparations. Jag har inte direkt några förväntningar på kvällen, det får bli som det blir.

Jag har nu bestämt mig vad jag ska ha på mig. Det blir Acne jeansen, svart skorta, benvit tee över och slips i benvitt och vinrött. Snyggt enligt mig! Synd att jag inte hade det på mig igår. Då hade jag kanske kännt mig snygg och då hade inte mitt humör blivit så miserabelt. Hur man känner sig påverkar allt så oerhört mycket. Tex är det endats de kvällar jag känner mig snygg då jag får ragg, aldrig annars. Jag ska nog börja byta om nu så jag slipper stressa. Jag hatar att stressa lika mycket som jag älskar att snoka i andra människors kylskåp, dvs ganska mycket.

Smile!

I just felt like writing in english. I know my english isn't the best and that I'll make lots of spelling misstakes. I don't care about this fact. If you have too much spare time you might feel like correcting them, in that case don't bother to tell me about the amount of fults I've made, I'm not happy enough to be critisized.

Yesterday it was Mandy's birthday. Now she's seventeen. Good for her! I wish her lots of luck! I truly hope her seventeenth year here on earth will be better than mine has been. Hardly any good has come from it. Well, of corse every rule has exeptions. Anyone who's ever studied languages knows this. Good things have happened to me but the bad are in clear majority. (Oh, what a troubled teenager she is....bla bla bla)

From Sigrid I've learned to memorize parts of movies. I'm not nearly as good as she is but I've kinda got the hang of it.
In the movie Notting Hill there is a scene where Will is watching a film starring Anna. She is in a museum with some guy and he asks her to smile. The dialouge goes somthing like this:
-Smile!
-No!
-Smile!
-I have nothing to smile about.
And then he tells her  that he's about to prepose to her.
I feel exactly like that dialouge.
My brain is telling my body to smile, but my body answers that it doesn't have anything to smile about. On the other hand my body is telling my brain to cry, but my brain says it has nothing to cry about.
This one of the worst feelings I know. An empty unhappieness without reason. And I'm terribly sick of it.

RSS 2.0