Skifahren bitte!
Bad Gastein, Östrerrike.
När vi började åka i morse var det sorbé i backarna men framåt lunch var det snarare slush-ice. Så det blev inte en heldag i backen. Men jag klagar inte. Att vara på semester är fantastiskt härligt. Solen skiner och det är VÅR! Skulle tippa att det är över 10 plusgrader i byn. Att ha jacka på sig på hemvägen var nämligen extremt överflödigt. Så himla härligt. Är nästan lite chockartat att komma hit från den arktiska kylan. Hade glömt hur det kändes att inte behöva ha vantar på mig. Mina händer är fria! Jag är fri! Nästan. Det enda som tynger mig en smula är att Calculus pockar på min uppmärksamhet. Men det ska jag nog se till att överleva. Vore nice att bli av med den där sablarna kursen.
.
Så nu ska jag knata upp på rummet och begrava näsan (som fått lite fler fräknar av dagens solstrålar) i matteboken en stund. Sen blir det finmiddag på hotellet med mor min. Livet är verkligen ganska härligt ibland!
Bristen på rödvin
Då kan man kryssa Tenta i Datastrukturer och algoritmer från sin fiktiva att-göra-lista. Återstår bara ett antal inte så fiktiva saker att göra innan det bär av till Österrike och the Alps på onsdag. Men det fixar sig. Påbörjade ett lite halvhjärtat försök att packa packning men jag började titta på tågbiljetter München-Bad Gastein istället.
.
När jag gick från tentan var jag dundersugen på att dricka vin. Men då alla andra var måndagstorftiga eller hockeybögar blev det inget sällskap. Tänkte att jag ändå skulle ta mig ett glas rött till maten. Fast när jag väl tagit ut min förträffliga hemlagade lasange ur ugnen var jag så hungrig att jag glömde bort vinglaset jag hade lovat mig själv. Typiskt. Och att börja dricka vin nu bara för att känns lite onödigt. Så det får bli en annan gång... fast vid närmare eftertanke lär det bli rödvin och lunch i backen redan på torsdag. Att uthärda tills dess blir nog inget större problem.
.
Nu är det natt.
Pussilago
En hyllning till manlig nakenhet
Att få manlig nakenhet att se sensuellt ut är inte det lättaste. Men fotografen som fångat teakwondomästaren Samuel Dekeber på följande bild har gjort ett mästerligt jobb! Den här bilden var med i Mars-numret av Elle och den är hemsökande vacker.
Jag förstår mig inte på folk som...
Jag förstår mig inte på folk som inte har en tvålpump i köket. Är meningen att man ska springa iväg till badrummet för att tvätta händerna innan man börjar laga mat? Kanske tänker dessa människor att man ska tvätta händerna med diskmedel(ve och fasa!)?!? Vilket i sin tur torkar ut vintertorra händer ytterligare. Eller innehåller dessa hushåll bara sluskar som struntar totalt i att vaska bort eventuell snusk från fingrarna?
Jag är förundrad.
ansikte utåt för interaktion.nu
Jag har hamnat på förstasidan på programsajten!
Interaktion och Design, programmet jag går, har en jättefin webbplats. Och det absolut första man ser när man går in på den är mig hållande en ID skylt. Tanken är att detta ska locka dem som ska välja utbildning i höst att vilja läsa mer om vårt program. Vi får väl hoppas att jag säljer helt enkelt, så att vi får en härlig nolla-klass.
.
För övrigt tycker jag det är en rätt fin bild med dammen och Umeå-björkar i bakgrunden. Samt den ytterst iögonfallande skylten.
Nyfiken? Klicka på bilden så ska du se att du vidarebefodras till interaktion.nu
Poängskörd
Jag är vaken och har frukosterat. Poäng.
Fick ganska mycket gjort på flashfilmen igår. Hinner nog få klart det på måndag natt/tisdag. Poäng.
Ska alldeles strax gå till skolan för att påbörja tentaplugget. Poäng (fast lite avdrag för att jag inte pluggat någonting förrän nu).
Har lärt mig snabbkommandot för fetstilt och kursivt. Poäng
Så trots den unga timmen har jag fått minst tre och ett halvt poäng! Någon annan som är sugen på att bli inkluderad i mitt bölöningssysten? Tala i så fall om hur man snabbkommandoar fram understruket. Känns som en härligt sak att lägga till min kunskapsbank!
.
Vill förresten dela ut ett gäng poäng till La Roux som kickstartade min dag! Så jäkla skön låt att vakna till!
.
Förresten var jag och delade med mig av mitt blod igår. Ge blod.nu!
skönhet och flashfilm
Det snöar igen. Men trots att min inre kalender påstår att våren borde vara i antågande kan jag inte låta bli att tycka att de vita flingorna som singlar och virvlar sig ner mot marken utanför mitt fönster är otroligt vackra. Flyttade till och med min kontorsstol till andra sidan bordet för att jag skulle kunna titta på dem samtidigt som jag jobbar vidare med flashfilmen. Så det är här på andra sidan bordet jag kommer att tillbringa resten av eftermiddagen och förmodligen även större delen av kvällen.
Modeller
Modeller. Ett fascinerande fåtal. Eller är de egentligen så himla få? Off the top of my head kunde jag utan hesitation komma på ett helt gäng bekantingar som antingen jobbar/jobbat som modell eller gjort modelljobb. Man tänker att de är så himla få de där som begåvats med ett utseende så pass fagert att de faktiskt förtjänar epitetet modell. Men om jäg tänker ett halvt snäpp utanför min vanliga vänkrets kan jag komma på ännu fler. Är det normalt att känna så här många modeller?
Personerna ovan är:
- Erik, gammal scoutkompis och pojkvän under tre veckor i mellanstadiet.
- Tilda, Lovisas kompis som bodde i tältet brevid på arvika.
- Ivana, campmate och min bästis kombo (vars mjukisbyxor jag fortfarande inte lämnat tillbaka).
- Fanny, växjövän.
- Hills, del av härliga kompiskonstallationen ca 06-07.
- Emma, klasskompanjon från gymnasiet.
- Amanda, vän av vänner som dejtat en killpolare av mine.
- Ylva, systra mi.
- Ebba, mellanstadieklassis.
- Robin, boyfriend of Clara och bekant.
- Pia, red i samma ridgrupp som mig.
En fager skara må jag säga.
När jag ändå håller på att lägga upp bilder på andra människor i från round-the-way som modellat måste jag ju nästan slänga in något om sextonåriga Unns bedrifter. För ja, även jag har en gång i tiden blivit anlitad att vara med på bild. Sicken söt unge jag var!
Tror jag på twitter?
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Men jag tänkte se om det där med twitter är någonting att ha. Det är ju egentligen exakt samma sak som statusuppdateringarna på facebook. Med den lilla skillnaden att ingen lär läsa mina tweets. Så varför? Well... det ser ju åtminstone lite snajsigt ut längst ner i min blogg-meny. Så jag får hålla till godo med det som enda motiv.
.
Fast en tråkig sak är att jag inte fick ha det användarnamn jag ville ha. Tänkte nämligen heta Swanströmskan. Men internationell som den sidan är så godtogs inte ö. Typiskt. Så det blev (som vanligt) användarnamnet unnderbar. Så utifall att någon mot förmodan skulle vara införstådd med hela Twittergrejen så kanske det är värt att veta.
.
Så frågan 'Tror jag på Twitter?' är ännu att bli besvarad.
Måndagsgåvor till Unn
I helgen shoppade jag med ombud på IKEA.Ska nog försöka skutta iväg till Evelina och hämta upp mina nya ägodelar. Slog på stort och beställde dessa två braiga saker:
Blått durkslag och svart skohorn. Den totala notan för mitt spenderade hamnade på hela 25 riksdaler. Jäkligt värt ändå! Så nu kan jag kryssa bägge dessa artiklar från min ständigt uppdaterade önskelista.
.
Ikväll ska jag roa mig med att komplettera labben som gick ut på att analysera komplexiteten hos pseudo-kod. Och eventuellt en smula flashfilmsskapande till berättartekniken. Det återstår att se.
Computer scientist? Inte ännu.
Nu har jag suttit i en och en halv timme och kämpat med att installera Flash. Trots pojkvän på telefon support och uttrycksfulla svordommar har det inte gått så bra.
Min teori är att installationsprocessen är datorgudarnas straff mot dem som lever i synd och igorans. Vilket jag nog är skyldig till, att inte klara av detta trots att jag går ett program på CS (Computer Science) känns en smula fail.
Gratis shopping!
Min lägenhet har en magisk plats. Ett skrymsle som besitter så pass makalösa egenskaper att de vanligtvis brukar vara reserverade för skattkistor. Eller möjligtvis ett hundraårigt magasin eller på sin höjd mammas garage. Denna vrå av mitt hem bebos nämligen av en ouppackad flyttlåda. Något som vid första åtanken kan verka tråkigt eller till och med jobbigt. Men man kan inte ha mer fel! Denna pappkartong har blivit till en skattkammare för mig. Full med gratis saker att fynda!
.
Det är faktiskt makalöst hur glad man kan bli när man hittar saker man glömt bort att man hade! Idag har jag återupptäckt flera saker. Min expedition till lådan började med att jag behövde någonting att förvara mina highlighterpennor i, och jag hade för mig att jag hade några muggar däri. Men muggarna blev helt bortglömda då jag stötte på två "champagne glas". Jag hade ju brist på vinglas. Och helt plötsligt hade jag två till. Utomordentligt bra. Att det står Student 2007 på det ena och mitt namn med guldfärg på det andra är definitivt ingen dealbreaker när man har fest är alla glas bra glas.
.
Mitt andra fynd, och dagens bästa, är min Travel Magna Doodle! Ifall man någon gång sett den relativt menlösa serien Vänner så har man garanterat varit avundsjuk på den rit-tavla flickorna har på insidan av dörren i sin lägenhet. En sådan har jag nu på väggen! Fick hala fram min borrmaskin för att göra att ett litet hål på baksidan, men nu pryder den min vägg!
.
Älskar att jag har så dålig koll på mina ägodelar att jag kan fynda i mitt eget hem!
En annan sak värd att fira är att då jag ringde för att säga upp min prenumeration på ELLE erbjöd hon mig 46%rabatt på det nästkommande året. Tackade jag nej? HELL NO! :D
Spanar in min nya gardin.
husdjurslös
Husdjurslängtan. Exakt så kan man sammanfatta det tillstånd jag befinner mig i. Och det blev inte ett dugg bätte av att jag träffade på en ensam irländsk setter-flicka på vägen hem från Poetryslam:et. Hon sprang iofs hem igen innan jag fick för mig att det var en bra idé att kidnappa hennes söta bruna ögon och lena gyllenbruna päls.
De senaste veckorna har jag gång på gång kommit på mig själv med att sakna ett djurs närvaro i mitt liv. För hur underbart hade det inte varit med en vovve som viftar på svansen och hälsar en välkommen hem varje gång man spatserar in genom dörren? Eller kanske en kisse som ligger och spinner i sängen? Det hade varit ljuvligt! Naturligvis hade det också varit krabbigt att behöva ta hand om en sådan följeslagare. Men kanske ändå värt?
Men jag har faktiskt lovat mig själv att inte skaffa mig något husdjur, i alla fall inte första året på min utbildning. För nu vill jag låta mitt liv krets kring mig själv, jag vill ha möjligheten att vara fri på det sättet man har möjlighet att få vara som student. Så även om det hade varit otroligt mysigt med en hund eller katt vill jag inte göra det åtagandet riktigt ännu.
.
Dessutom misstänker jag att denna längtan grundar sig i en viss kärlekskrankhet. Mitt behov av att bli sedd och få känna fysisk närhet till någon som tycker om mig är väl tyvärr inte riktigt tillgodosett. Så för att undvika att längta allt för mycket efter pojkvännen ser mitt undermedvetna till att söka efter alternativa källor att få det där underbara kravlösa umgänget. Du vet, den där fantastiskt tillfredsställande känslan man får av att vistas i samma rum som någon utan att behöva prata eller underhålla varandra hela tiden. Och djur gör det bättre än de flesta människor.
.
Ronda-Vovven och Mördarkatten. Saknar mina flickor! Men jag får ju åtminstone träffa Mördarkatten i påsk!
blä och tråk
Sitter i en av Linux-salarna på skolan och ber till programmeringsgudarna att min hash-tabell ska skriva sig själv. Mitt program verkar dock inte vara så värst villig att på egen hand knappra kod. Synd tycker jag.
Vill gå hem, men jag vet att jag har så mycket jobb att göra och bara en vecka att få det gjort. Så det suger lite. Min kväll kommer gå åt till att komplettera (läs: göra om) förra labben. Är inte ett dugg motiverad. Skulle mycket hellre sy klart min andra gardin. Den första färdigställde jag igår så den är redan upphängd.
Tråktråk. Kan inte ens skriva ett inspirerande blogginlägg just nu.
Vill gå hem, men jag vet att jag har så mycket jobb att göra och bara en vecka att få det gjort. Så det suger lite. Min kväll kommer gå åt till att komplettera (läs: göra om) förra labben. Är inte ett dugg motiverad. Skulle mycket hellre sy klart min andra gardin. Den första färdigställde jag igår så den är redan upphängd.
Tråktråk. Kan inte ens skriva ett inspirerande blogginlägg just nu.
Bloglovin
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/52327/unns-blogg?claim=uukpw2cqrgk">Följ min blogg med bloglovin</a>
Tribute
Ice-Cream for breakfast. Check.
A little champange and it would be the perfect tribute.
<3
Svårigheterna med ett lyckligt slut
Det förekommer allt för få lyckliga slut nu för tiden. Speciellt i de historier jag ibland ägnar mig åt att fantisera ihop i mitt huvud. När jag hittar på en sådan berättelse lägger jag alltid stor vikt vid inledningsscenen och slutet. Det måste gå ihop på något sätt så att man känner en fin avrundning och någon snygg slut-klatch så att hela berättelsen blir självklar och viktig. Det finns ju naturligtvis många sätt att göra detta. Och ett av de absolut enklaste är att införa ett tragiskt slut. Eller åtminstone lite melankoliskt.
.
Så när jag alldeles nyss slogs jag av en väldig lust att skriva en novell tyckte jag att slutet jag kommit på blev så himla ledsamt. Det är synd att en lycklig historia är mycket svårare att väva samman så att man känner sig nöjd själv. Vilket egentligen är lite märkligt då jag är av åsikten att det är extremt mycket härligare med lyckliga slut när jag läser andras verk.
.
Okej, i ärlighetens namn så är novellen jag för tillfället har i huvudet en hästnovell. Anledningen till detta är att när jag upptäckte novellen som litteraturform var det i Min Häst, du vet, serietidningen. I själva verket förekom det en hel del bra historier däri under den tiden jag läste den (fram till jag var ungefär 14, då började de köra repriser på allt och slutade prioritera duktiga serietecknare). Så jag blev onekligen väldigt färgad av detta. Vilket innebär att nästan alla de historier jag fantiserar ihop för mitt eget höga nöjes skull innehåller hästar på något vis. Det blir som en extra gnista av magi att låta ett så mytiskt, primitivt, klokt och vackert djur vävas in i handlingen.
.
Av denna anledningen blir ju de olyckliga sluten i mina historier så väldigt mycket mer hjärtskärande för en hästflicka som mig. Så varför ska det vara så himla klurigt att fabricera ihop ett slut som får ens karaktärer att må bra? Det är min fråga.
