Dansuppvisning
Så var det över. Slut. Finns inte mer. Ett avslutat kapitel. Dansuppvisningen.
Igår var en bra dag. Jag hade dansuppvisning och fick stå på scenen i Konserthuset. Jag älskar det. Det är det bästa som finns! Känslan av att man har koll på läget och veta precis vad man ska göra är ganska underbar i min annars ganska ostrukturerade vardag. Det finns en trygghet i att veta prcis hur man ska göra. Att för en gångs skull inte behöva tänka själv.
Och så känner man hur ögon riktas mot mig. Okej, kanske inte ALLA, det fattar väl jag också, men det är åtminstone någon! Jag älskar uppmärksamheten, att få synas. Det är en väldig bekräftelse på att man finns.
Uppvisningen är likaså det bästa med att dansa. Det är då man ska teatra ut och agera ordentligt. Och så har man på sig sina scenkläder och sminket. Hela dansen blir så mycket roligare då!
Nu är det bara ett år kvar tills jag får göra det igen. Suck.
Jag kan meddela att backstage i logerna var det mycket trevligt. Det hann aldrig bli tråkigt. Då jag hade två danser och skulle byta kläder och sminka om mig mellan de bägge blev det inte mycket tid till att sitta och vänta. Och sen hade jag ju så många trevliga vänner där att prata med Malin fann ju alltid till hands, likaså resten av balettgruppen, min jazzgrupp, så kunde man ju talka lite med Tommy och sen kom Kim, denna sessiga Catwoman ner och var lite social också. Plus att om man inte befann sig på samma ställe som någon av dem kunde man ju alltid prata med någon annan, samtalsämnet var ju redan givet.
Tack Kim för för en trevlig lunch-dejt. Du hanterade pinnarna väldigt elegant! Suchi slår McDonald's med längden av flera kosmos!
På tal om MD så har jag nu utfört Uppdrag nummer 25. Dvs gör tio armhävningar på närmsta McDonald's resturang. Det var jobbigt i armarna.
Trevligt att det var några som kom för att beskåda när jag utstyrd till cowboy försökte sätta jazzstegen och i rollen som naturväsen för sökte vara så vän och oklumpig som möjligt för att få den rätta balett feelingen. Tack så mycket för blommorna! ^^
Igår var en bra dag. Jag hade dansuppvisning och fick stå på scenen i Konserthuset. Jag älskar det. Det är det bästa som finns! Känslan av att man har koll på läget och veta precis vad man ska göra är ganska underbar i min annars ganska ostrukturerade vardag. Det finns en trygghet i att veta prcis hur man ska göra. Att för en gångs skull inte behöva tänka själv.
Och så känner man hur ögon riktas mot mig. Okej, kanske inte ALLA, det fattar väl jag också, men det är åtminstone någon! Jag älskar uppmärksamheten, att få synas. Det är en väldig bekräftelse på att man finns.
Uppvisningen är likaså det bästa med att dansa. Det är då man ska teatra ut och agera ordentligt. Och så har man på sig sina scenkläder och sminket. Hela dansen blir så mycket roligare då!
Nu är det bara ett år kvar tills jag får göra det igen. Suck.
Jag kan meddela att backstage i logerna var det mycket trevligt. Det hann aldrig bli tråkigt. Då jag hade två danser och skulle byta kläder och sminka om mig mellan de bägge blev det inte mycket tid till att sitta och vänta. Och sen hade jag ju så många trevliga vänner där att prata med Malin fann ju alltid till hands, likaså resten av balettgruppen, min jazzgrupp, så kunde man ju talka lite med Tommy och sen kom Kim, denna sessiga Catwoman ner och var lite social också. Plus att om man inte befann sig på samma ställe som någon av dem kunde man ju alltid prata med någon annan, samtalsämnet var ju redan givet.
Tack Kim för för en trevlig lunch-dejt. Du hanterade pinnarna väldigt elegant! Suchi slår McDonald's med längden av flera kosmos!
På tal om MD så har jag nu utfört Uppdrag nummer 25. Dvs gör tio armhävningar på närmsta McDonald's resturang. Det var jobbigt i armarna.
Trevligt att det var några som kom för att beskåda när jag utstyrd till cowboy försökte sätta jazzstegen och i rollen som naturväsen för sökte vara så vän och oklumpig som möjligt för att få den rätta balett feelingen. Tack så mycket för blommorna! ^^
Kommentarer
Trackback
