Läs Unns tankar

Jag är helt förvirrad och vet inte vad jag vill. Jag har börjat tänka och skulle jag påstå att jag  gör framsteg så vore det en stor fet lögn. Jag är så kluven. Allt blir bara pannkakssmet. Jag är inte kapabel att komma på vettiga saker. Varför tänker jag såhär? Det är ju helt onödigt, det kommer ju inte hjälpa mig i min obefintliga situation. Jag är patetisk och väldigt pinsam. I must stop behaving like an idiot.

Jag lyssnade på Lasse Lindh, prinsen av gladpop. Men allt jag hörde var:
Du kommer ALLTID att va ensam
ALLTID ha denna hemska känsla
Det kändes ju lite sådär kan jag ju faktiskt erkänna. Men någon måste ju vara ensam och lotten föll på mig. Tur att jag besparar någon annan eländet. Hoppas inte olycklighet är en klumpsumma som skickas runt mellan jordensinvånare. Det skulle ju betyde att så fort jag blir glad blir någon annan ledsen.
Den teorin gör mig lite smått suicidal.