Dubbelbokning i gillestugan

Idag orkade jag inte ens sjukanmäla mig. Jag bara stannade hemma. Att möta världen kändes för svårt.

Jag önskar att jag kunde föra över bilder jag tagit på min mobil till datorn. Men det kan jag inte.

Nu är frågan om man ska samla ihop sig lite, klistra ett leende på läpparna, låtsas vara glad och gå på middagsbjudningar. Planen var att jag först skulle cykla fjorton mil i regnet till Hovshaga för att fira Lovisa och sedan efter en stund trampa mig in till söder igen för att gratta Hills.
Varför hamnar jag alltid i situationer där jag gör någon besviken? Oftast är den personen jag men ibland, som nu, drabbar det även andra. Jag känner mig helt värdelös. Förlåt för att jag finns.

Vetevärmare, ni vet sådana man kör i micron, är nog den bästa uppfinningen på mycket länge. Det finns inget värre än att frysa när man är ledsen.


Jag leker kurragömma
Jag gör det för att glömma
För att jag ska kunna glömma allt
Hur all min glädje försvann och hur det blev så kallt
Jag har gömt mig nu
Och hitta mig, det kan bara du
För platsen jag har gömt mig på
kan inte särskilt många nå
Jag har gömt mig i ett minne, ett minne av oss två

Nu tittade solen fram igen. Kanske finns det hopp för mig. Lets hope so. ^^



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0