fest
Nu har jag ett kalas. Så it's a very odd time to blogga. Men det gör nog inget för jag är på det stora hela en väldigt dålig värdinna. Som typ går på promenader istället för att vara hemma.
Jag behöver nog en shot till.
Jag behöver nog en shot till.
radiobröllop
Tack Susanna & Ólafur för att ni valde att gifta er i Morgonpasset i p3!
Det var såååååååååååååååå fint! Gick runt hemma med radion på högsta volym och trårar i ögonen när jag pulade med mina morgonbestyr.
Säga vad man vill om giftermål som institution (Andreas shut up!!), kärlek är så vackert! Och det är så otroligt rörande när två människor verkligen vill tillbringa resten av sina dagar tillsammans! I'm touched!
Missade du det? Unn fixar!
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/index.asp?ProgramID=2024
g'night y'all
just nu känns det mesta ganska stabilt. vilket är skönt!
Har gjort en jävla massa pizzor (23 st totalt) och har nu 22 kvar.
Är trött. Och tillfreds. Ibland funkar msn till ens fördel.
Har gjort en jävla massa pizzor (23 st totalt) och har nu 22 kvar.
Är trött. Och tillfreds. Ibland funkar msn till ens fördel.
that stupid boy i want
Det är ju tur att jag inte blir så stött längre när jag frågar pojken om vi ska göra ngt och han avböjer eller som det oftare är att han inte svarar alls/svarar avvikande. Typ som nu när he blows me off för att göra ingenting. Orkar liksom inte riktigt bli så upprörd. Kanske gör fel i att inte ta det personligt, who knows. Men jag tror inte det. Och det räcker nog, att tro alltså. Är ju generellt svårt att veta vad som gäller när det kommer till den här personen jag kärat ner mig i. De flesta pusselbitar/ledtrådar har jag fått från hans vänner, which might seem odd, men så är det. För personligen är det inte mycket jag förstår när det gäller honom, men jag vill ju lära mig förstå.
Det var trevligt att träffa honom en liten stund idag iaf.
Det var trevligt att träffa honom en liten stund idag iaf.
det blev visst mest en hyllning till mina chokladbollar
Dagens låtar:
- Xavier Rudd - Let Me Be
Igår lyssnade jag på Siris nya hemliga darling när jag bakade de godaste chokladbollarna i världshistorien. Jag vill inte skryta, and I usually don't, men jag lyckades verkligen med dessa bakverk! Mina små receptmodifieringar really paid off! Så vill man avnjuta de bästa bakverken på länge ska man skynda sig hem till mig och hoppas att min bror inte har fått syn på dem för då lär det inte finnas så många kvar. Alltså det är nästan fel att kalla dem för chokladbollar...det ger liksom fel intryck. När någon säger chokladboll tänker jag på Skåres stora mjäkiga pärlsockersliskiga geggabollar. Mina chokladbollar är små, så att de får plats i munnen, samt smakar choklad på riktigt. Och istället för vatten hade jag i nybryggt espressokaffe. Woho för äkta smak! Dessutom struntade jag i att de enligt SVENSK LAG måste rullas i äckligt kokos eller slibbigt pärlsocker (jag menar om det inte står i lagen varför envisas man då med att göra det? Det blir ju inte så gott...) och hackade istället hasselnötter att ha som topping. Gott I tell you!
Men during tillverkningen lyssnade jag iaf på Xavier och nu gillar jag det asmkt! Fast ingen annan får tydligen lyssna på honom. Så jag ska inte berätta om honom för någon Siri! - Alphabeat - Facination
I really like it! and that's all I have to say about that.
lågstadieskrock
Jag är hungrig och kan fokusera på något i ungefär två sekunder innan mina tankar sprätter iväg åt ett helt annat håll. Klockan ett är det lunch, klockan ett är det lunch. Jag längtar intensivt.
Det är det någon som är kär i mig som tänker på mig rätt så frekvent.
And how do I know this? Jo, låset på halsbandet åker ner och fastnar i hänget på halsbandet, typ jätte ofta! :D
Lågstadie-skrock äger! Detta är typ den enda skrockgrejen jag tror på, förutom gatubrunnsgrejen då. You know k-brunn för Kärlek, fv för Förevig Vänskap, A för Otur och gallerbrunnar betyder att man kommer hamna i fängelse alternativt att man kommer att göra något brottsligt. Det med gallerbrunnarna har jag hittat på själv. men det kändes så givet att jag utsett det till obestridbar sanning. Och nu är det för inkört för att ändras på.
The reason att jag, som i övrigt är helt skrockfri(!), tror på lågstadieskrock som detta är nog att det var den första svenska skrocken jag stötte på. Tror det var Camille som lärde mig bägge dessa grejerna. Och då måste det ju vara sant! Om hon sa det liksom. Nämnas bör väl att källkritik var väl inte riktigt min starkaste gren som sjuåring. resten av det svenska smörgåsbord av skrock som existerar här i Svea Rike var jag relativt gammal när jag kom i kontakt med, i och med min barndom som utlandssvensk. Så eftersom jag blev introducerad för skrock rätt sent så det kunde jag avfärda det som dumheter. Men gatubrunnarna och halsbands-grejen sitter som bara den, ohjälpligt fastnötta i min trosuppfattning.
Det är det någon som är kär i mig som tänker på mig rätt så frekvent.
And how do I know this? Jo, låset på halsbandet åker ner och fastnar i hänget på halsbandet, typ jätte ofta! :D
Lågstadie-skrock äger! Detta är typ den enda skrockgrejen jag tror på, förutom gatubrunnsgrejen då. You know k-brunn för Kärlek, fv för Förevig Vänskap, A för Otur och gallerbrunnar betyder att man kommer hamna i fängelse alternativt att man kommer att göra något brottsligt. Det med gallerbrunnarna har jag hittat på själv. men det kändes så givet att jag utsett det till obestridbar sanning. Och nu är det för inkört för att ändras på.
The reason att jag, som i övrigt är helt skrockfri(!), tror på lågstadieskrock som detta är nog att det var den första svenska skrocken jag stötte på. Tror det var Camille som lärde mig bägge dessa grejerna. Och då måste det ju vara sant! Om hon sa det liksom. Nämnas bör väl att källkritik var väl inte riktigt min starkaste gren som sjuåring. resten av det svenska smörgåsbord av skrock som existerar här i Svea Rike var jag relativt gammal när jag kom i kontakt med, i och med min barndom som utlandssvensk. Så eftersom jag blev introducerad för skrock rätt sent så det kunde jag avfärda det som dumheter. Men gatubrunnarna och halsbands-grejen sitter som bara den, ohjälpligt fastnötta i min trosuppfattning.
måndagsmorgon
Måndag again.
Och efter långhelg, därmed har jag helt glömt bort hur man jobbar. S¨å jag bloggar lite sålänge och hoppas att jag inte ska komma ihåg på ett par minuter till.
Det är ju en av mina tidiga mornar så jag dök på radion och till min stora lycka så lyckades jag få in en inte så brusig p3. Aino kommer förmodligen ändra kanal när hon kommer till jobbet om en litenstund. Trots att jag lagt beslag på fjärrkontrollen har hon lite mer makt eftersom radion står på hennes skrivbord. Darn liksom.
I helgen har jag gjort nya musikalska upptäckter i min ipod. Sambassador samt Jack Johnson är de musikaliska landskap jag har gått på upptäcktsfärd i. Sweet, sweet music! Jag gillar att ha löjligt mycket plats i min musikspelare så att jag kan utforska nya grejer i min egen takt.
En annan grej jag upptäckt är varifrån jag har fått Back Where I Was Final-låten ifrån....Magnus såklart! Denna braiga tune var med på en av mp3-skivorna min högst älskade Magmus bränt åt mig. Att jag inte förstod det på en gång kan tyckas dumt, jag menar vem skulle annars ha så förbannat bra och i så sjukt hög utsträckning överensstämmande musiksmak med mig? Only Magnus.
Eller Andreas har ju inte helt dålig taste in music han heller menmen...
Vill skicka ut lite lovin' till lillebror som förutom avslitet korsband även lider av heartbreak. Chokladglass ftw!
Dessutom, när jag ändå håller på att dela ut uppmärksammanden, förtjänar Abbe en liten eloge, det är så skönt med folk som förstår.
Och efter långhelg, därmed har jag helt glömt bort hur man jobbar. S¨å jag bloggar lite sålänge och hoppas att jag inte ska komma ihåg på ett par minuter till.
Det är ju en av mina tidiga mornar så jag dök på radion och till min stora lycka så lyckades jag få in en inte så brusig p3. Aino kommer förmodligen ändra kanal när hon kommer till jobbet om en litenstund. Trots att jag lagt beslag på fjärrkontrollen har hon lite mer makt eftersom radion står på hennes skrivbord. Darn liksom.
I helgen har jag gjort nya musikalska upptäckter i min ipod. Sambassador samt Jack Johnson är de musikaliska landskap jag har gått på upptäcktsfärd i. Sweet, sweet music! Jag gillar att ha löjligt mycket plats i min musikspelare så att jag kan utforska nya grejer i min egen takt.
En annan grej jag upptäckt är varifrån jag har fått Back Where I Was Final-låten ifrån....Magnus såklart! Denna braiga tune var med på en av mp3-skivorna min högst älskade Magmus bränt åt mig. Att jag inte förstod det på en gång kan tyckas dumt, jag menar vem skulle annars ha så förbannat bra och i så sjukt hög utsträckning överensstämmande musiksmak med mig? Only Magnus.
Eller Andreas har ju inte helt dålig taste in music han heller menmen...
Vill skicka ut lite lovin' till lillebror som förutom avslitet korsband även lider av heartbreak. Chokladglass ftw!
Dessutom, när jag ändå håller på att dela ut uppmärksammanden, förtjänar Abbe en liten eloge, det är så skönt med folk som förstår.
tråk
Jag insåg just att det förmodligen är det faktum att jag inte ätit sen lunch som gör att jag känner mig helt sad och miserabel at the moment. Utan anledning dessutom!
Allt känns bara tråkigt.
Fast jag känner mig inte speciellt hungrig. Men för min och allmänhetens skull är det nog bra om jag ser till att peta i mig lite mat.
Suck.
Allt känns bara tråkigt.
Fast jag känner mig inte speciellt hungrig. Men för min och allmänhetens skull är det nog bra om jag ser till att peta i mig lite mat.
Suck.
godnattpuss
Lillebror på akuten i gbg med avslitet korsband. Inte bra. Är lite orolig storasyster här på min kant.
Tur att det finns andra saker man kan trösta sig med. Annars hade livet inte varit så kul...om tröst inte fanns att erbjuda. Men nu har jag happy thoughts as well. Tex puss godnatt
Har nu searchat typ HELA internetet med ljus och lykta och här mina kära tittare har vi den mystiska låten Back Where I Was Final med John Elliot.
http://www.imeem.com/mykelapeluddin/music/3kUj5Ddg/john_elliott_back_where_i_was_final/
Det är en streamingsida så alla får lyssna! Man behöver inte ens vara snäll!
Tur att det finns andra saker man kan trösta sig med. Annars hade livet inte varit så kul...om tröst inte fanns att erbjuda. Men nu har jag happy thoughts as well. Tex puss godnatt
Har nu searchat typ HELA internetet med ljus och lykta och här mina kära tittare har vi den mystiska låten Back Where I Was Final med John Elliot.
http://www.imeem.com/mykelapeluddin/music/3kUj5Ddg/john_elliott_back_where_i_was_final/
Det är en streamingsida så alla får lyssna! Man behöver inte ens vara snäll!
en liten klagan
Tänkte bara beklaga mig lite till innan jag med underdriven iver hugger tag i de arbetsuppgifter jag måste få klart innan arbetsveckan är slut. Och veckan slutar ju klockan sex i eftermiddag! Hela fairyday är jag nämligen ledig denna veckan! Jag gillar det här med fyra dagars arbetsvecka! Så sjukt mkt bättre än fem! Långhelg here I come!
Det jag skulle beklaga mig över var att jag har ont i huvudet. Mer än vanligt alltså. Har varit så både igår och idag. Inte kul inte kul.
Det jag skulle beklaga mig över var att jag har ont i huvudet. Mer än vanligt alltså. Har varit så både igår och idag. Inte kul inte kul.
istället
Har kommit in i värsta blogg-psykosen. Helt galet! Alla mina tankar sker i blogg-form. Det är knäppt och en smula frustrerande. Jag tror det är min saknad för "riktigt" skrivande som har triggat denna mani. Som att min blogghjärna på något sätt vill bevisa för mig att det visst är trevligt att blogga och egentloigen mycketmycket mer stimulerande än att skriva poetisk skit.
Knyckte en lista från en vän till en bloggare jag läser. För listor är ju alltid roligt att fylla i!
Knyckte en lista från en vän till en bloggare jag läser. För listor är ju alltid roligt att fylla i!
Tre namn du går under:
1. Unn
2.
3.
Kan atm inte komma på några andra namn jag blir kallad för. Mitt namn är skittråkigt på det viset. Så mycket lättare att säga än typ alla andra ord. Så därför används det också. Att ha ett fint vedertaget smeknamn har typ varit a dream of mine ända sen jag var liten.
Tre saker som skrämmer dig:
1. Tillstånd I don't understand. Typ drogmissbruk/alkoholism.
2. Att männsikor jag bryr mig om ska dö. Det skrämmer mig så förbannat mycket mer än att dö själv!
3. Korruption. Eller snarare det faktum att världen och samhället inte fungerar som det ska.
Tre saker du har på dig just nu:
1. Sneakers
2. Svarta Cheap Mondays
3. Svart kavaj
Tre av dina favoritlåtar just nu:
1. The Worrying Kind framförd av Maia Hirasawa
2. Loopduplicate My Heart av och med Suburban Kids With Biblical Names
3. Jag är en vampyr - Markus Krunegård
Tre sanningar om dig:
1. Jag blir tjurig om jag inte får mat
2.
3.
Det där med universalsanningar är svårt. I'm a person, I change.
Tre av dina intressen:
1.
2.
3.
Suck, palla! Kolla min facebook-pres om du är nyfiken!
Tre saker du verkligen vill ha:
1. Tid
2. En pojkvän som kallar mig för älskling.
3. Min kondition tillbaka. Men snart får jag börja träna igen!
John Elliot ffs!
Mysteriet tätnar! Ser i mitt itunes att hans album heter Grab Bag...men jag kan inte hitta honom på piratebay! Kan inte ens hitta Back Where I Was Final på Youtube!
WTF!?!? Help me!
har ingen lust med vare sig Grey's Anatomy eller Top Model...så det blir ett till avsnitt av The Wire innan jag kallar det en natt. Ska nu se avsnitt fem, Undertow, i säsong två. I really like denna serie! Thanx Andreas for getting me hooked!
hangin' out with McNulty & Co i brist på annat att göra
Jag är ganska opepp just nu.
Hade ju ställt in mig på att kvällens aktiviteter skulle bli att hänga med Siri, äta muffins och röka vattenpipa. Strax innan jag skulle gå hem från das fuckin' arbeit såg jag att hon messat om change of plans. Bummer.
På väg hem från jobbet går Erik och Jonatan (utan h) förbi utan att se mig. Så går det när man inte vänder på huvudet.
För en liten stund sedan blev jag påminnd om hur mycket jag ogillar att ha mina föräldrar på samma ställe. Då blir det nämligen så himla uppenbart att de inte är tillsammans längre. Vilket det lilla barnet i mig hatar att inse.
Jag skriver nästan aldrig längre. Inte på riktigt liksom. I min fantastiska blogg skriver jag ju mest hela tiden. Men det är inte samma sak. Min blogg är inte samma sak som min poesi. Jag saknar mitt skrivande. Okej, visst är det lättare att skriva vackra ord när man är ledsen...hon har poesi i sina sår och allt det där. Fast jag saknar det nu, mitt skrivande trots att jag inte är ledsen.
Dagens låt är i vilket fall som hellst The Worrying Kind med Maia Hirasawa. Bästbästbäst! Mina trumhinnor protesterar en aning när jag försöker lyssna på något annat.
Den enda låt som går någorlunda bra att lyssna på, förutom Maias Schlagervinnar-cover, är Back Where I Was Final by some dude named John Elliot. Fett bra den med! Dock har jag inte den blekaste aning om vart jag har fått den ifrån. Hittade den när jag satt itunes på schuffle en dag när jag var sjuk. Så om det är något du känner igen att du skickat/lagt in på min ipod/in some mysterious way given me ska du ha en massa massa credd!
Hade ju ställt in mig på att kvällens aktiviteter skulle bli att hänga med Siri, äta muffins och röka vattenpipa. Strax innan jag skulle gå hem från das fuckin' arbeit såg jag att hon messat om change of plans. Bummer.
På väg hem från jobbet går Erik och Jonatan (utan h) förbi utan att se mig. Så går det när man inte vänder på huvudet.
För en liten stund sedan blev jag påminnd om hur mycket jag ogillar att ha mina föräldrar på samma ställe. Då blir det nämligen så himla uppenbart att de inte är tillsammans längre. Vilket det lilla barnet i mig hatar att inse.
Jag skriver nästan aldrig längre. Inte på riktigt liksom. I min fantastiska blogg skriver jag ju mest hela tiden. Men det är inte samma sak. Min blogg är inte samma sak som min poesi. Jag saknar mitt skrivande. Okej, visst är det lättare att skriva vackra ord när man är ledsen...hon har poesi i sina sår och allt det där. Fast jag saknar det nu, mitt skrivande trots att jag inte är ledsen.
Dagens låt är i vilket fall som hellst The Worrying Kind med Maia Hirasawa. Bästbästbäst! Mina trumhinnor protesterar en aning när jag försöker lyssna på något annat.
Den enda låt som går någorlunda bra att lyssna på, förutom Maias Schlagervinnar-cover, är Back Where I Was Final by some dude named John Elliot. Fett bra den med! Dock har jag inte den blekaste aning om vart jag har fått den ifrån. Hittade den när jag satt itunes på schuffle en dag när jag var sjuk. Så om det är något du känner igen att du skickat/lagt in på min ipod/in some mysterious way given me ska du ha en massa massa credd!
roomstyling
Jeflar va lätt det är!
Har precis fixat en massa i mitt rum. Mitt nyfixade antika skåp genererade en hel hög med improvements i mitt hemmafixande. Igår dammsög jag mitt golv på lunchen vilket var välbehövligt då dammråttorna börjat organisera rebellgrupper och planera en kupp för att ta över styret av mina sexkommatjugofem kvadrat. Fast jag hade inte tid att plocka undan allt stök innan jag började dammsuga så jag la allting på min säng och rosablommiga brassestol. När jag sen skulle sova igår hamnade grejerna enbart i stolen. Idag har jag till följd av detta plockat undan all the clutter som belägrade min festivalfåtölj.
När alla prylar kom bort från solstolen insåg jag att den inte alls passar i mitt rum egentligen. Så jag bytte ut den mot en röd riktigt snygg skinnstol som blivit stående i hallen därför att ingen visste vad man skulle göra med den. Very classy!
Till på köpet har jag ORGANISERAT en hel massa, något som varit hard to do eftersom jag inte haft någon förvaring alls innan my pretty cabinet kom på plats. Har även byggt ihopa min vattenpipa och insett att det saknas lite bitar, dels en sån sak att ha kol på och ett munstycke till slangen, men det kan jag ju införskaffa. No worries. Då jag plockade undan alla saker jag haft stående på fönsterbrädorna (previously mina enda avlastningsytor) insåg jag att det inte dammats där sedan husets uppförande i somras så då tog jag tag i det med. Och putsade spegeln.
Och det kändes så himla lätt alltihopa! Har varit hur pigg och energiskt som helst idag! När jag kom hem från jobbet vid tio över sex började jag liksom städa och fixa helt av mig själv, och det kändes kul! Tror det är för att det känns så mycket mer stimulerande när resultatet verkligen syns så tydligt som i mitt rum. Det såg verkligen horribelt ut när jag började (is söndags morse that is innan jag hade tagit tag i skåpmåleriet) så att se lite resultat var inte så svårt.
Nu återstår att införskaffa en gardinstång att hänga upp min draperi-gardin på. Kom på att jag hade köpt ett guldigt snör-draperi för jättelänge sen (typ två-tre år sen) som inte passade i mitt gamla rum men som verkligen finns till för att hänga här nu! Så jag var ute i förrådet och sökte upp detta. Dock har jag inte råd med en draperiupphängningsanordning just nu, så det får bli efter den 25:te. Lönen känns efterlängtad just nu!
En annan sak jag funderar på är om jag ska hänga upp Marilyn-tavlan. Jag har nämligen en sån där Andy Warhol Marilyn Monroe tavla i orange som skulle göra sig utomordentligt bra här i mitt krypin. The downside to this pretty picture är ju att ALLA andra människor också har sådana. Och det känns ju inte så kul att ha en exakt likadan mode-tavla som resten av den svenska populationen. Dock gillar jag min marilyn jätte mycket! Och vi köpte faktiskt denna tavlan waaay before den var allmängods! Hängde tidigare i gästrummet i gamla huset.
Hm what to do, what to do? Ska be ngn hålla upp tavlan så att jag kan se om det känns bra. Och sen ska jag fundera lite mera.
Har precis fixat en massa i mitt rum. Mitt nyfixade antika skåp genererade en hel hög med improvements i mitt hemmafixande. Igår dammsög jag mitt golv på lunchen vilket var välbehövligt då dammråttorna börjat organisera rebellgrupper och planera en kupp för att ta över styret av mina sexkommatjugofem kvadrat. Fast jag hade inte tid att plocka undan allt stök innan jag började dammsuga så jag la allting på min säng och rosablommiga brassestol. När jag sen skulle sova igår hamnade grejerna enbart i stolen. Idag har jag till följd av detta plockat undan all the clutter som belägrade min festivalfåtölj.
När alla prylar kom bort från solstolen insåg jag att den inte alls passar i mitt rum egentligen. Så jag bytte ut den mot en röd riktigt snygg skinnstol som blivit stående i hallen därför att ingen visste vad man skulle göra med den. Very classy!
Till på köpet har jag ORGANISERAT en hel massa, något som varit hard to do eftersom jag inte haft någon förvaring alls innan my pretty cabinet kom på plats. Har även byggt ihopa min vattenpipa och insett att det saknas lite bitar, dels en sån sak att ha kol på och ett munstycke till slangen, men det kan jag ju införskaffa. No worries. Då jag plockade undan alla saker jag haft stående på fönsterbrädorna (previously mina enda avlastningsytor) insåg jag att det inte dammats där sedan husets uppförande i somras så då tog jag tag i det med. Och putsade spegeln.
Och det kändes så himla lätt alltihopa! Har varit hur pigg och energiskt som helst idag! När jag kom hem från jobbet vid tio över sex började jag liksom städa och fixa helt av mig själv, och det kändes kul! Tror det är för att det känns så mycket mer stimulerande när resultatet verkligen syns så tydligt som i mitt rum. Det såg verkligen horribelt ut när jag började (is söndags morse that is innan jag hade tagit tag i skåpmåleriet) så att se lite resultat var inte så svårt.
Nu återstår att införskaffa en gardinstång att hänga upp min draperi-gardin på. Kom på att jag hade köpt ett guldigt snör-draperi för jättelänge sen (typ två-tre år sen) som inte passade i mitt gamla rum men som verkligen finns till för att hänga här nu! Så jag var ute i förrådet och sökte upp detta. Dock har jag inte råd med en draperiupphängningsanordning just nu, så det får bli efter den 25:te. Lönen känns efterlängtad just nu!
En annan sak jag funderar på är om jag ska hänga upp Marilyn-tavlan. Jag har nämligen en sån där Andy Warhol Marilyn Monroe tavla i orange som skulle göra sig utomordentligt bra här i mitt krypin. The downside to this pretty picture är ju att ALLA andra människor också har sådana. Och det känns ju inte så kul att ha en exakt likadan mode-tavla som resten av den svenska populationen. Dock gillar jag min marilyn jätte mycket! Och vi köpte faktiskt denna tavlan waaay before den var allmängods! Hängde tidigare i gästrummet i gamla huset.
Hm what to do, what to do? Ska be ngn hålla upp tavlan så att jag kan se om det känns bra. Och sen ska jag fundera lite mera.
Unn leker Sagan om Ringen
Fick en knäpp och fick för mig att jag bara MÅSTE få reda på mitt alv-namn. I have no fucking clue var denna fix idé kom ifrån men nu har jag iaf kollat med hjälp av en namegenerator som någon nörd knåpat ihop.
Som alv skulle Unn Swanström heta: Galadriël Tulcakelumë. Tråkigt att heta samma förnamn som en av dem i Ringen triologin man faktiskt kan namnet på. Fast detta betyder ju on the other hand att Galadriël skulle hetat Unn om hon vore människa...lite otippat kanske.
När jag ändå höll på tog jag reda på hobbit-Unns namn också, vilket blev Lobelia Danderfluff. Lite gulligt!
Som alv skulle Unn Swanström heta: Galadriël Tulcakelumë. Tråkigt att heta samma förnamn som en av dem i Ringen triologin man faktiskt kan namnet på. Fast detta betyder ju on the other hand att Galadriël skulle hetat Unn om hon vore människa...lite otippat kanske.
När jag ändå höll på tog jag reda på hobbit-Unns namn också, vilket blev Lobelia Danderfluff. Lite gulligt!
Snart är det helg!
Fick just lite halvpanik över hur snabbt tiden går! Idag är tisdag, sen kommer onsdag (heja mig som vid nitton års ålder lärt mig veckodagarna så här bra!), på torsdag ska jag vara i Alvesta sen är jag ledig på fredag! Igen! Så nu har jag bara tre och en halv timme att jobba idag och åtta imorgon kvar på denna arbetsveckan! Okej visst ska jag jobba i Alvestakontoret på torsdag...men där ska man ju mest bara stirra på telefonen och svara ifall det ringer. Inte så arbetsamt med andra ord. Hej och hå.
I eftermiddag när jag slutat ska jag bli intervjuad av Alexander. Han ville ställa lite frågor om DeLuxe till ett skolprojekt. The odd part about this är att A är en av min crush's bästa vänner.
Den paranoida delen av ens hjärna tänker att det ju eventuellt kan vara en kupp för att kontrollera att jag verkligen är worthy dating-material. Vilket iofs vore ganska komiskt, därför hoppas jag nästan att det är så! Vore jävligt kul!
I eftermiddag när jag slutat ska jag bli intervjuad av Alexander. Han ville ställa lite frågor om DeLuxe till ett skolprojekt. The odd part about this är att A är en av min crush's bästa vänner.
Den paranoida delen av ens hjärna tänker att det ju eventuellt kan vara en kupp för att kontrollera att jag verkligen är worthy dating-material. Vilket iofs vore ganska komiskt, därför hoppas jag nästan att det är så! Vore jävligt kul!
Mitt liv som romantisk komedi.
Igår hittade min lillasyster en bra funktion på våran boxer (tv-grejen that is...vi har ingen hund hos pappa), det är nämligen så att alla/de flesta filmer som visas på våra skitdyra filmkanaler lagras i ett visst antal månader. Och går att titta på när man vill. Helt gratis! Så förutom att jag var handy och pimpade mitt skåp så tittades det även en hel del på film igår. Tillsammans med min syster såg jag bla en film vars svenska titel var Hemma Bäst. En småmysig, om än lite fjantig, romistisk komedi men Matthew McConaughey och Sarah Jessica Parker. Och denna filmen fick mig att börja tänka. Alltså det var väl inte direkt så att denna lättviktare till film hade något djup budskap som fick mn tankesmedja att ticka lite fortare men jag började tänka över rollbesättningar.
För alla anser sig ju vara medelpunkten i sina liv. Och även om man kanske inte anser det så är det ju så. Det är ju alltid från sitt eget huvud man utgår i allt man gör. Följdaktligen ligger det ju rätt nära till hands att ge sig själv huvudrollen i filmen om ens liv. Såklart.
Men det är nu jag känner att jag vill protestera lite! Vilken vettig människa vill egentligen spela huvudrollen?!? Inte jag iaf!!
Detta kanske låter lite provocerande eller weird, men jag menar tänk efter! Huvudrollen tillbringar uppskattningsvis cirka 70% av filmen med att vara olycklig och helt jävla insnärjd i en jävla massa problem. Och av den resterande tiden så är 20% förlagd i början på filmen när the Hero/Heroine fortfarande är blissfully unaware om hur olyckliga och ostimulerade de är i sina dåvarande liv. Alltså ägnas bara 10% av en huvudrollsinnehavares tid åt att vara lycklig. Så nu omvandlar vi detta till verkligheten. Om vi säger att en normal människa lever tills den är ungefär exakt 84 år kommer en genomsnittlig huvudrollsinnehavare bara få 8,4 lyckliga år. Total! I hela sitt liv! Hur sad är inte det!?! Denne måste ju då genomlida 75,6 mer eller mindre miserabla år! NEJ TACK!
En biroll däremot är oftast snyggare än den sockersöta huvudrollsinnehavaren. Dessutom coolare, roligare helt enkelt en generellt mer intressant person med all around bättre smak vad det gäller kläder, aktiviteter, boende, musik och framför allt män/kvinnor!
En birollsinnehavare blir så gott som alltid passionerat strötkär i en av huvudrollsinnehavarens loveinterests' vänner. Och slipper alla komplicerade "därför kan vi inte vara tillsammans"-dilemman. En birollsinnehavare får ägna cirka 65% av filmen med att vara kär och lycklig. Och dessutom planera en massa roliga schemes för att få de veliga huvudrollsinnehavarna att inse att de visst ska vara tillsammans! Så om vi antar att birollsinnehavarna blir lika gamla som huvudrollsfolket (vilket egentligen är orealistiskt eftersom det dramatiska h-rolls människorna förmodligen kommer att dö av heartbreak eller stressmage i förtid) så kommer ju birollerna få minst 54,6 lyckliga år. Åtminstonde! Detta tycker jag låter lite mer lovande!
Dessutom tycker jag inte att det är kul med självupplevda kärleksbekymmer. Så jag hoppas på att få slippa sådana ett tag framöver!
För alla anser sig ju vara medelpunkten i sina liv. Och även om man kanske inte anser det så är det ju så. Det är ju alltid från sitt eget huvud man utgår i allt man gör. Följdaktligen ligger det ju rätt nära till hands att ge sig själv huvudrollen i filmen om ens liv. Såklart.
Men det är nu jag känner att jag vill protestera lite! Vilken vettig människa vill egentligen spela huvudrollen?!? Inte jag iaf!!
Detta kanske låter lite provocerande eller weird, men jag menar tänk efter! Huvudrollen tillbringar uppskattningsvis cirka 70% av filmen med att vara olycklig och helt jävla insnärjd i en jävla massa problem. Och av den resterande tiden så är 20% förlagd i början på filmen när the Hero/Heroine fortfarande är blissfully unaware om hur olyckliga och ostimulerade de är i sina dåvarande liv. Alltså ägnas bara 10% av en huvudrollsinnehavares tid åt att vara lycklig. Så nu omvandlar vi detta till verkligheten. Om vi säger att en normal människa lever tills den är ungefär exakt 84 år kommer en genomsnittlig huvudrollsinnehavare bara få 8,4 lyckliga år. Total! I hela sitt liv! Hur sad är inte det!?! Denne måste ju då genomlida 75,6 mer eller mindre miserabla år! NEJ TACK!
En biroll däremot är oftast snyggare än den sockersöta huvudrollsinnehavaren. Dessutom coolare, roligare helt enkelt en generellt mer intressant person med all around bättre smak vad det gäller kläder, aktiviteter, boende, musik och framför allt män/kvinnor!
En birollsinnehavare blir så gott som alltid passionerat strötkär i en av huvudrollsinnehavarens loveinterests' vänner. Och slipper alla komplicerade "därför kan vi inte vara tillsammans"-dilemman. En birollsinnehavare får ägna cirka 65% av filmen med att vara kär och lycklig. Och dessutom planera en massa roliga schemes för att få de veliga huvudrollsinnehavarna att inse att de visst ska vara tillsammans! Så om vi antar att birollsinnehavarna blir lika gamla som huvudrollsfolket (vilket egentligen är orealistiskt eftersom det dramatiska h-rolls människorna förmodligen kommer att dö av heartbreak eller stressmage i förtid) så kommer ju birollerna få minst 54,6 lyckliga år. Åtminstonde! Detta tycker jag låter lite mer lovande!
Dessutom tycker jag inte att det är kul med självupplevda kärleksbekymmer. Så jag hoppas på att få slippa sådana ett tag framöver!
målat mitt skåp
Nu är jag trött. Har idag fixat med mitt skåp. Det har sedan vi flyttade in i pappas hus stått i förrådet. Men nu har det slipats, tvättats och fått sig ett välbehövligt lager ny färg. Snabbtorkande sådan dessutom. Så nu står det där i mitt rum och ser snyggt ut.
Farfar var här en sväng när jag satt ute i solen och målade...han sa att skåpet nu var så fint att Kommissarie Swanström förmodligen skulle vilja ha tillbaka det. Kommissarie Konrad Swanström är min farfarsfar som ursprungligen ägde det. Jag gillar möbler med historia. Och farfar var vänlig nog att dela med sig av mycket av skåpets berättelser.
Det är kul med möbler man haft länge...hittade ett gammalt kärleksbrev, samt diverse klistermärken och tejpbitar som vittnade om de cirka tio år jag har utsatt möbeln för slitage.
Farfar var här en sväng när jag satt ute i solen och målade...han sa att skåpet nu var så fint att Kommissarie Swanström förmodligen skulle vilja ha tillbaka det. Kommissarie Konrad Swanström är min farfarsfar som ursprungligen ägde det. Jag gillar möbler med historia. Och farfar var vänlig nog att dela med sig av mycket av skåpets berättelser.
Det är kul med möbler man haft länge...hittade ett gammalt kärleksbrev, samt diverse klistermärken och tejpbitar som vittnade om de cirka tio år jag har utsatt möbeln för slitage.
bruised and bitten
Idag har jag den härligaste av bakistillstånden. Den erfarne alkoholkonsumenten vet ju att bakis-rangen är otroligt mångfacetterad och sträcker sig från i princip inga men alls till all hell breaking loose in you're body and mind. Men igår lyckades jag pricka pricis rätt med da booze för att uppnå en riktigt skön bakis-feeling. Faktiskt! Idag är det precis så att jag känner mig lite härligt seg med bara en lätt huvudvärk som påminelse om de alcoholic beverages jag såg till att få i mig yesterday.
Fast huvudvärk är jag ju van vid, six years running and still going strong. Känns bisarrt och hemskt att säga att jag haft huvudvärk i sex år, men sådan är sanningen unfortunately.
Och jag gillar att vara lite seg såhär om söndagsförmiddagen. Det känns så stabilt.
Fast ett par kroppsliga men hade jag gärna varit utan. Tex de bruises och bitmärken jag fick igår due to att någon var för full för att pussas och därför bet mig istället.
Fast huvudvärk är jag ju van vid, six years running and still going strong. Känns bisarrt och hemskt att säga att jag haft huvudvärk i sex år, men sådan är sanningen unfortunately.
Och jag gillar att vara lite seg såhär om söndagsförmiddagen. Det känns så stabilt.
Fast ett par kroppsliga men hade jag gärna varit utan. Tex de bruises och bitmärken jag fick igår due to att någon var för full för att pussas och därför bet mig istället.
nehedu!
Skulle kunna skriva om tusen saker. But I chose not to. Är glad och trött och har ingen blogg-lust. Så då blir det inget bloggande!
Bra
Bra plan. Bra bror. Bra dag. Bra humör.
Unn, håll käften!
Asså, vafan ska jag göra. Jag hade ju en plan. Men nu vet jag inte om jag borde utföra den. Hur ska jag agera? Det är fan en svår fråga.
Det jobbigaste av allt är nästan att jag inte har någon jag kan fråga. För det är ingen som vill lyssna på mig längre. Jag har unfortunately nött ut alla mina vänner när det kommer till detta. Känns som att alla är allt för trötta på mitt förbannade tjat. Så jag vågar inte prata med någon längre. Känns väldigt ensamt att inte våga/kunna prata med sina vänner.
Men skulle jag finna mig i samma rum som ett vän så skulle jag ju inte kunna keep my mouth shut anyway...vilket följdaktligen leder till att vännen i fråga hatar mig ännu mer.
Jag vill inte att mina vänner ska hata mig mer.
Så det är nog bäst att jag driver min egen hjärna till vanvett istället för att träffa någon som jag skulle kunna terrorisera.
Nu slutar jag snart. Det är ju en av min tidiga fem-dagar. Då, när jag slutat, ska jag gå och möta min lillebror vid busstationen. Han är min hjälte just nu. Massa lövin' till honom!
Det jobbigaste av allt är nästan att jag inte har någon jag kan fråga. För det är ingen som vill lyssna på mig längre. Jag har unfortunately nött ut alla mina vänner när det kommer till detta. Känns som att alla är allt för trötta på mitt förbannade tjat. Så jag vågar inte prata med någon längre. Känns väldigt ensamt att inte våga/kunna prata med sina vänner.
Men skulle jag finna mig i samma rum som ett vän så skulle jag ju inte kunna keep my mouth shut anyway...vilket följdaktligen leder till att vännen i fråga hatar mig ännu mer.
Jag vill inte att mina vänner ska hata mig mer.
Så det är nog bäst att jag driver min egen hjärna till vanvett istället för att träffa någon som jag skulle kunna terrorisera.
Nu slutar jag snart. Det är ju en av min tidiga fem-dagar. Då, när jag slutat, ska jag gå och möta min lillebror vid busstationen. Han är min hjälte just nu. Massa lövin' till honom!
Imorgon hjärtsvikt i dimma
Idag cykeltur i ösregn. Imorgon hjärtsvikt i dimma(?).
Vem vet vad världen har för roligheter på lut åt en för morgondagen. Hjärtsvikt är väl inte direkt det jag hoppas mest på inför nästa dygn av mitt liv men, I'm just trying to keep my nose clean and my heart open.... som Al i Angels in the Outfield skulle ha sagt. Den filmen är vekligen bland det bästa filmindustrin har producerat. Och det ska till väldigt mycket tillit innan jag visar den för någon. Måste nämligen veta att personen i fråga inte kommer att häckla den. Kan man säga häckla på svenska? Jag är inte så säker på det. Men jag låtsas att man kan det och för de förvirrade hänvisar jag nu till det engelska ordet heckle.
Yikes! Inser nu att jag är ledig imorgon! Woho!
Hur ska jag hinna med dllt jag behöver göra? Hade verkligen glömt att jag är ledig fredag denna veckan...
En jobbig sak är att mina byxor ännu inte torkat helt efter att jag cyklade till jobbet för typ två timmer sen. Dessutom har de töjt sig fult i benen/knäna, cm's har ju en tendens att göra det, eftersom jag haft dem på mig när de är blöta. Menmen. jag har iaf fina skor! Att jag börjar få skoskav på hälen behöver vi ju inte låtsas om.
Just nu har jag tusen små tankar jag skulle vilja få på pränt, så att jag kan börja fokusera¨på mitt jobb. Bla skulle jag vilja fundera lite över hur det gick till när Lijsa började antasta min högstadieklasskamrat (antasta in a good way!), hur trevligt det var att dricka öl på pm igår, att Mandys kollektion var bäst på modevisningen, att sigrid sa att jag blivit lika selfcentered som k (vilket hon sen tog tillbaka, men ändå...lagt kort ligger)....my mind rymmer allt förmycket besvär just idag.
Jag är stressad. Och nervös över min eventuella plan.
Vem vet vad världen har för roligheter på lut åt en för morgondagen. Hjärtsvikt är väl inte direkt det jag hoppas mest på inför nästa dygn av mitt liv men, I'm just trying to keep my nose clean and my heart open.... som Al i Angels in the Outfield skulle ha sagt. Den filmen är vekligen bland det bästa filmindustrin har producerat. Och det ska till väldigt mycket tillit innan jag visar den för någon. Måste nämligen veta att personen i fråga inte kommer att häckla den. Kan man säga häckla på svenska? Jag är inte så säker på det. Men jag låtsas att man kan det och för de förvirrade hänvisar jag nu till det engelska ordet heckle.
Yikes! Inser nu att jag är ledig imorgon! Woho!
Hur ska jag hinna med dllt jag behöver göra? Hade verkligen glömt att jag är ledig fredag denna veckan...
En jobbig sak är att mina byxor ännu inte torkat helt efter att jag cyklade till jobbet för typ två timmer sen. Dessutom har de töjt sig fult i benen/knäna, cm's har ju en tendens att göra det, eftersom jag haft dem på mig när de är blöta. Menmen. jag har iaf fina skor! Att jag börjar få skoskav på hälen behöver vi ju inte låtsas om.
Just nu har jag tusen små tankar jag skulle vilja få på pränt, så att jag kan börja fokusera¨på mitt jobb. Bla skulle jag vilja fundera lite över hur det gick till när Lijsa började antasta min högstadieklasskamrat (antasta in a good way!), hur trevligt det var att dricka öl på pm igår, att Mandys kollektion var bäst på modevisningen, att sigrid sa att jag blivit lika selfcentered som k (vilket hon sen tog tillbaka, men ändå...lagt kort ligger)....my mind rymmer allt förmycket besvär just idag.
Jag är stressad. Och nervös över min eventuella plan.
fb-mejl till siri om skor
Har stulit en liten bit av det knasigt långa analyserande facebook-mejlet jag skickade till Siri och tänker nu publicera det här. So Siri, du kan lägga din tid på något annat cuz you've already read this.
Här på min kant har det inte hänt så mycket, på någon front. Köpte ett par skor på lunchen. Ett par skor som jag dreglade över för jättelänge sen. Men då tyckte jag dom var för dyra, har för mig att de kostade runt 1000 spänn då. Så jag lovade mig själv att köpa dem när de kom på rea. Men sen när de kom på rea så fanns inte min storlek. Så idag när jag gick förbi skoaffären låg de i en rea-back på gatan för 99kr, i min storlek! Woho!
Förmodligen är det ingen mer än jag som tycker att dom är fina. Men det gör inte mig så mycket. För jag tycker ju om dom, så vad övriga populationen tycker är egentligen ganska orelevant.
mitt liv är humor
Idag har jag förjävla mycket att göra, till följd av att jag inte ägnade mer än fem minuter åt att jobba igår. Så nu hinner jag verkligen inte blogga.
För övrigt kan jag meddela att det här med olycklig kärlek inte riktigt passar mig. Trots att det är väldigt humoristiskt att befinna sig i detta patetiska tillstånd känner jag inte riktigt att det är my cup of tea. Fast några positiva aspekter är:
- Man har ju onekligen något att tänka på. Hela tiden. Om man vill.
- Jag har privilegiet att få känna mig som allas vår popprinsessa Annika Norlin. Och hon är ju cool. Om än olycklig.
- Det är roligare än att inte vara kär alls. Finns det något tråkigare än att inte besitta känslor?
- Jag får ofta tilfälle att skratta åt mig själv. Eftersom hela situationen är så patetisk så blir jag själv en smula så. Därav internal skrattsalvor åt mig själv. In a loving, caring way.
Jag säger som Andreas mitt liv är humor.
insecure life
Jag känner mig lite nedstämd. Vet inte om det är den lite bristfälliga nattsömnen, det faktum att jag sitter i hålan Alvesta idag eller om det är mina boy troubles som spökar...men jag känner mig iaf låg. Tråkigt nog.
Egentligen känner jag för att ösa ur mig en megasalva av mina mindfucks här och nu. Fast jag vet inte om jag borde. Jag brukar inte vara så sträng med censuren av mig själv. Men jag vet inte hur hälsosamt det är att lägga ut allt som gör mig sad på internet.
Fast å andra sidan känns det inte som att någon annan än min evigt trogna mysisterwenttolondon-blogg orkar lyssna på mig längre. Det jag vill säga är ju inte direkt intressant. Tyvärr. Bara gnälligt och insecure. Fast inte insecure på det vanligaste förekommande sättet. Jag har inga tvivel på mig själv, vare sig utseendemässigt eller internally just nu...vilket iofs är bra. Men jag känner mig insecure i världen på ett oparanoidt sätt. Eh...?
What I'm trying to say is förmodligen att jag har tvivel på vart världen har fört mig. Och varför så himla enkla ting ska kompliceras så himla mycket!
Jag tänker nämligen såhär: Livet kommer att göra ont så småningom, hur man än bär sig åt. Så varför kan man inte få vara lite lycklig och ha kul fram tills dess? Känns så onödigt att påskynda lidandet genom att avstyra en relation som knappt ens hunnit bli bra!
Nu slank visst en smula tankar genom min inte fullt så gestapo-lika censur. Oh well. Jag är förvirrad så jag vet inte vad jag ska tro. Just det faktum att jag har glömt så mycket av vad som sas gör att jag inte vet typ nånting. Och nu menar jag glömt som INTE en minneslucka utan my brain har helt enkelt förträngt vissa bitar.
Egentligen känner jag för att ösa ur mig en megasalva av mina mindfucks här och nu. Fast jag vet inte om jag borde. Jag brukar inte vara så sträng med censuren av mig själv. Men jag vet inte hur hälsosamt det är att lägga ut allt som gör mig sad på internet.
Fast å andra sidan känns det inte som att någon annan än min evigt trogna mysisterwenttolondon-blogg orkar lyssna på mig längre. Det jag vill säga är ju inte direkt intressant. Tyvärr. Bara gnälligt och insecure. Fast inte insecure på det vanligaste förekommande sättet. Jag har inga tvivel på mig själv, vare sig utseendemässigt eller internally just nu...vilket iofs är bra. Men jag känner mig insecure i världen på ett oparanoidt sätt. Eh...?
What I'm trying to say is förmodligen att jag har tvivel på vart världen har fört mig. Och varför så himla enkla ting ska kompliceras så himla mycket!
Jag tänker nämligen såhär: Livet kommer att göra ont så småningom, hur man än bär sig åt. Så varför kan man inte få vara lite lycklig och ha kul fram tills dess? Känns så onödigt att påskynda lidandet genom att avstyra en relation som knappt ens hunnit bli bra!
Nu slank visst en smula tankar genom min inte fullt så gestapo-lika censur. Oh well. Jag är förvirrad så jag vet inte vad jag ska tro. Just det faktum att jag har glömt så mycket av vad som sas gör att jag inte vet typ nånting. Och nu menar jag glömt som INTE en minneslucka utan my brain har helt enkelt förträngt vissa bitar.
Today:
- Måndag.
- Mäklarass-kurs i Kristianstad.
- Det fanns en gratis mjukglassmaskin i kurslokalen.
- Jag åt glass.
- Kom hem.
- Gå till campus med Sigrid för att titta på knäppa studenter som bodde i studentmisär, rollspelade och slogs med pinnar. Jag var rädd.
- Köpa korv på Sveriges bästa korvkrängar Statoil...dvs på Teleborg.
Bubblare:
- Att försöka att inte tänka så mycket. Jag känner mig ju ändå ganska lung och harmonisk. Om jag inte tänker för mycket. Så det är rätt chill.
- Nyfikenhet. Känns liksom lite befogat att besitta ett visst mått nyfikenhet just nu. Jag menar....why liksom?
Bäst:
- Jag har fett bra vänner. Dom är snela. Allihop!
Typ som A , som säger saker som "Du är bäst och förtjänar bättre.". Oväntat och värmande!
Sämst:
- Att jag har så himla mycket lättare att ta emot comfort från people med y-kromosom. Varför känns det bättre och mer trovärdigt när tröstande ord/handling kommer från a bloke? Me does not know this. Och jag vet inte hur jag ska göra för att bryta detta emotionella mönster.
powerstruggle
Det är märkligt hur lättpåverkad man är. Att gårdagens (observera dagens, ej kvällens!) strålande, överdrivna, facebookglädje kunde vända så tvärt till detta miserabla hopplösa tillstånd. För det är ju det allt detta går ut på. Att jag inte ska få ha hopp. Jag kan inte säga att jag är överdrivet exalterad.
Boys are stupid, let's throw rocks at them.
Boys are stupid, let's throw rocks at them.
Confused as fuck / Vart är det här på väg?
Förvirrad! Och trött. Men mest förvirrad. Väldigt förvirrad.
Yesterday-kvällen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den blev ganska hemsk. Unfortunately. Eller allt var ju inte hemskt. Det var jätte trevligt att träffa Emma, Helena(grattis än en gång!), Siri, Mårten och co...och se Helena svara på alla sanningskorten ur kortleken hon fick av oss. Det blev nog en väldigt fin film av det där med! Haha!
Men sen, när han väl slutar ignorera mig så...I really don't know what to make of any of this! Jag är förvirrad, verkligen verkligen förvirrad! Och lite ledsen. Igår var jag väldigt ledsen ett tag (tack vänner för att ni bistod mig med comfort! ♥). Så jag har väl haft bättre utekvällar. Nu är jag inte så speciellt ledsen (eller glad heller för den delen) för jag har ingen som helst aning vad som gäller. Vad nu liksom? Jag har ingen jävla aning.
Yesterday-kvällen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den blev ganska hemsk. Unfortunately. Eller allt var ju inte hemskt. Det var jätte trevligt att träffa Emma, Helena(grattis än en gång!), Siri, Mårten och co...och se Helena svara på alla sanningskorten ur kortleken hon fick av oss. Det blev nog en väldigt fin film av det där med! Haha!
Men sen, när han väl slutar ignorera mig så...I really don't know what to make of any of this! Jag är förvirrad, verkligen verkligen förvirrad! Och lite ledsen. Igår var jag väldigt ledsen ett tag (tack vänner för att ni bistod mig med comfort! ♥). Så jag har väl haft bättre utekvällar. Nu är jag inte så speciellt ledsen (eller glad heller för den delen) för jag har ingen som helst aning vad som gäller. Vad nu liksom? Jag har ingen jävla aning.
friends och foes
Just nu känns det som att det är tusen skaker jag borde göra men jag kan inte komma på någonting. Lite små dumt kanske.
Emma är så bra! Tack för att du fixade till vår präsent till Helena (efter att vi båda vimsat runt i evigheter utan att kunna fokusera på någonting förutom att prata om the boys)!
Det är roligt när man inser att människor man aldrig trodde skulle titta åt ens håll faktiskt blivit ens vänner...och kanske till och med tycker om en(!). Man ska nog inte vara rädd för människor. Känns som att de flesta av mina riktigt bra vänner från början var ganska otippade.
Egentligen var det inte så logiskt att jag skulle bli vän med Sigrid. Hade ju inte hänt utan stallet, där vi träffades hela tiden utan att egentligen umgås.
Att jag blev så tajt med Malin när vi började gymnasiet var ju också en slump. Vi hade ju ändå gått i samma klass i tre år på högstadiet då.
Och det känns som att det är först nu sisådär tre år efter att jag träffade mina klasskompisar (bla Emma, Siri, Helena) som jag börjar bli riktigt tajt med dem.
Kan det helt enkelt vara så att jag tar jävligt lång tid på mig att lära känna tjejer?
För mina killkompisar har jag ju bara bondat med omedelbums! Hur många sekunder tog det mig att bli bästis med Millan och Jon? Magnus och jag har också typ varit bundisar from the very beginning. Det har inte ens tagit mig speciellt lång tid att bli vän med mina ex! Hm spännande, har aldrig tänkt på detta innan. Men det kanske stämmer.
Mitt skrivbord är ju placerat precis innanför ett skyltfönster, vilket gör att jag har full koll på denna biten av Klostergatan. Kan ju meddela att den absolut hetaste trenden just nu verkar vara nån slags lila plastpåse. I princip varenda människa som går förbi mitt enorma fönster bär på en sådan kasse. Ser nu att den har något slags tryck.....Systembolaget...verkar det visst stå. Det är ju den där affären som ligger ett halvt kvarter från mitt jobb! Att det skulle bli en sån modenyck att bära runt på deras bag. Tänka sig det.
Jag ser fram emot ikväll. Tror det finns potential för att det blir en riktigt lyckad kväll! Undrar vad man ska ha på sig?...This is a good sign! Jag tänker bara på vad jag ska ha på mig i förväg om jag ser fram emot ngt! fast sen blir det ju aldrig så ändå. Dessutom så ligger ju fortfarande alla mina kläder nerstuvade i de ikeakassar jag aldrig packade upp igår.... Kanske borde ta tag i det när jag kommer hem? Vi får se. Jag nöjer mig med ett bestämt kanske.
Emma är så bra! Tack för att du fixade till vår präsent till Helena (efter att vi båda vimsat runt i evigheter utan att kunna fokusera på någonting förutom att prata om the boys)!
Det är roligt när man inser att människor man aldrig trodde skulle titta åt ens håll faktiskt blivit ens vänner...och kanske till och med tycker om en(!). Man ska nog inte vara rädd för människor. Känns som att de flesta av mina riktigt bra vänner från början var ganska otippade.
Egentligen var det inte så logiskt att jag skulle bli vän med Sigrid. Hade ju inte hänt utan stallet, där vi träffades hela tiden utan att egentligen umgås.
Att jag blev så tajt med Malin när vi började gymnasiet var ju också en slump. Vi hade ju ändå gått i samma klass i tre år på högstadiet då.
Och det känns som att det är först nu sisådär tre år efter att jag träffade mina klasskompisar (bla Emma, Siri, Helena) som jag börjar bli riktigt tajt med dem.
Kan det helt enkelt vara så att jag tar jävligt lång tid på mig att lära känna tjejer?
För mina killkompisar har jag ju bara bondat med omedelbums! Hur många sekunder tog det mig att bli bästis med Millan och Jon? Magnus och jag har också typ varit bundisar from the very beginning. Det har inte ens tagit mig speciellt lång tid att bli vän med mina ex! Hm spännande, har aldrig tänkt på detta innan. Men det kanske stämmer.
Mitt skrivbord är ju placerat precis innanför ett skyltfönster, vilket gör att jag har full koll på denna biten av Klostergatan. Kan ju meddela att den absolut hetaste trenden just nu verkar vara nån slags lila plastpåse. I princip varenda människa som går förbi mitt enorma fönster bär på en sådan kasse. Ser nu att den har något slags tryck.....Systembolaget...verkar det visst stå. Det är ju den där affären som ligger ett halvt kvarter från mitt jobb! Att det skulle bli en sån modenyck att bära runt på deras bag. Tänka sig det.
Jag ser fram emot ikväll. Tror det finns potential för att det blir en riktigt lyckad kväll! Undrar vad man ska ha på sig?...This is a good sign! Jag tänker bara på vad jag ska ha på mig i förväg om jag ser fram emot ngt! fast sen blir det ju aldrig så ändå. Dessutom så ligger ju fortfarande alla mina kläder nerstuvade i de ikeakassar jag aldrig packade upp igår.... Kanske borde ta tag i det när jag kommer hem? Vi får se. Jag nöjer mig med ett bestämt kanske.
guitar hero madness
Alltså. Egentligen. Varför? Det är ju helt unexplainable! Stupid behavior! Det är väl som Håkan Hellström sa i den där intervjun i Cosmopolitan jag köpte i ett svagt ögonblick...men vet, när man blir dum i huvudet.
Jag är dum i huvudet. Mina nojor är helt outrageously löjliga! Jag hör det ju själv men ändå kan jag inte sluta för jag kan ju inte veta säkert om det är så som jag hoppas och vill att det ska vara, nämligen att han tycker om mig med.
Slog upp noja i lexins lexikon:
Jag är dum i huvudet. Mina nojor är helt outrageously löjliga! Jag hör det ju själv men ändå kan jag inte sluta för jag kan ju inte veta säkert om det är så som jag hoppas och vill att det ska vara, nämligen att han tycker om mig med.
Slog upp noja i lexins lexikon:
- Svenskt uppslagsord
- noja nojan nojor subst.
- galenskap (vardagligt)
- Engelsk översättning
- madness
Känns toppenbra att jag har madness! Men tagen är i alla fall kvar och så är det med det.
Hade ju egentligen tänkt packa upp de två otroligt glammiga Ikea-kassarna som innehåller typ alla mina kläder och saker. Känns lite opraktiskt att ha dem stående, de tar nämligen upp ALL golvyta i mitt rum. Så det hade ju varit smart om jag hade tagit tag i det.
Men jag valde att spela guitar hero istället. Logiskt? Nej. Smart? INte alls. Men fairly underhållande! Har klarat typ fyra låtar (på easy) nu! Hurra för mig!
Jag inser att det nog kommer att ta lite tid innan jag kan spöa Millan men jag är på g nu iaf!
Känns som att min lillebrors nyinköpta ps3 har en kanske inte har en helt och hållet positiv inverkan på vår familj. Imorse valde Ylva nämligen att spela Guitar Hero istället för att sminka sig. För det fick hon dagen hjälteutnämning av mig. Lätt värt!
blädag
blä på allt. tom blogg som tog bot mitt inlägg om att jag inte ville vara negativ om min skitdag.
men fy fan vilken blä-ig dag!
Dagens höjdpunk var typ den gynundersökning jag genomgick när jag skulle förlänga prenumerationen på mina p-piller....så tänk dig själv nivån på den här dagen so far....
men fy fan vilken blä-ig dag!
Dagens höjdpunk var typ den gynundersökning jag genomgick när jag skulle förlänga prenumerationen på mina p-piller....så tänk dig själv nivån på den här dagen so far....
Do me no harm
Sitter nu och ska försöka fylla i papper till försäkringskassan om sjukpenning. Kunde de ha gjort blanketten krångligare än den är?!?!?! Jag tror inte det, inte ens om de hade försökt!
Dumma försäkringskassa! Det är bara för att dom inte får ha drakar som för att vakta skattkistan längre! Jag lovar! Back in the day när det var ordentliga drakar som vaktade behövdes inga megabesvärliga laburinter till blanketter. Det var bara att ta sig förbi drakarna och plocka åt sig så många gulddubloner som man tycker sig vara värd för besväret och mödan att vara sjuk. Måste säga att jag gillar the old way better. Känns liksom lite hederligare än att trassla in sig i papper och inte få några pengar av den anledningen. Lyckades man inte få något guld förut så fick man ju i alla fall en cool brännskada att skryta med.
Men jag har faktiskt också fått en skada! Fast inte lika tuff som ett drakbett, utan en ganska pinsam öveklass-skada. Eftersom jag inte har jobbat på år och dagar och inte får motionera så har mina händer blivit väldigt moderna...om jag hade levt på typ 1700-talet. De är nämligen bleka, mjuka och har inte en endaste liten förhårdnad eller blåsa. Mina praktiska stallhänder har helt enkelt förtvinat. Bara softness left. VIlket ju ansågs vara idealet på den tiden. Bevisade ju nämligen att man hade tillräckligt med pengar för att slippa arbeta.
So back till min skada.
Mamma fyllde ju som bekant halvvägs till hundra igår, så det dracks champange...mycket sådan. Och när jag skulle öppna en flaska Pol Roger lite elegant så pallade mina händer inte riktigt med den hårdhänta friktion som uppstod när jag skulle "skruva" bort korken. Så nu har jag en blåsa i handflatan due to champagne bottle opening.
Dumma försäkringskassa! Det är bara för att dom inte får ha drakar som för att vakta skattkistan längre! Jag lovar! Back in the day när det var ordentliga drakar som vaktade behövdes inga megabesvärliga laburinter till blanketter. Det var bara att ta sig förbi drakarna och plocka åt sig så många gulddubloner som man tycker sig vara värd för besväret och mödan att vara sjuk. Måste säga att jag gillar the old way better. Känns liksom lite hederligare än att trassla in sig i papper och inte få några pengar av den anledningen. Lyckades man inte få något guld förut så fick man ju i alla fall en cool brännskada att skryta med.
Men jag har faktiskt också fått en skada! Fast inte lika tuff som ett drakbett, utan en ganska pinsam öveklass-skada. Eftersom jag inte har jobbat på år och dagar och inte får motionera så har mina händer blivit väldigt moderna...om jag hade levt på typ 1700-talet. De är nämligen bleka, mjuka och har inte en endaste liten förhårdnad eller blåsa. Mina praktiska stallhänder har helt enkelt förtvinat. Bara softness left. VIlket ju ansågs vara idealet på den tiden. Bevisade ju nämligen att man hade tillräckligt med pengar för att slippa arbeta.
So back till min skada.
Mamma fyllde ju som bekant halvvägs till hundra igår, så det dracks champange...mycket sådan. Och när jag skulle öppna en flaska Pol Roger lite elegant så pallade mina händer inte riktigt med den hårdhänta friktion som uppstod när jag skulle "skruva" bort korken. Så nu har jag en blåsa i handflatan due to champagne bottle opening.
champange on a monday
Grattis på femtioårsdagen Mammo (det såg ut att stå det på tårtan jag och ylva bakade i morse, haha)!
Nu efter två glas champange och fyra snittar känns det som att jag är på väg att däcka. Känns positivt! Verkligen! Hade ju varit en sak om jag efter två glas champange och ingen ordentlig middag börjat bli lite salongsberusad men nejnej. Min kropp gick rakt på att vilja tuppa av och sova många många timmar-stadiet. Den här körtelfeber historian har verkligen påverkat min alkohol-coping förmåga!
Men jag har faktiskt börjat jobba idag med. Första dagen på jobbet efter fyra veckors husarrest. Det har sällan varit så kul att jobba! Fast nu börjar det kännas i huvudet. Är trött och yr. Vilket inte känns så skoj.
Hm klockan är ju faktiskt snart halv nio...kanske skulle jag komma undan med att gå och lägga mig? Jo efter halv nio kan man med gott samvete gå till sängs. Jag måste ju ta det lungt för att inte få en massa härliga följdsjukdommar av den här allt annat än trivsamma sjukdommen.
Om bara den här mottagningen kunde ta slut så att det blir lite tyst...but on the other hand så skulle jag inte ha några som helst problem med att somna nu. Despite the racket. Ska nog borsta tänderna och krypa lite längre ner under duntäcket för att erhålla lite beautysleep. Ska bara säga grattis till Mamma en gång till. Och ringa Malin för att säga happy 20th b-day. Sen är det seriöst sömn som gäller!
Nu efter två glas champange och fyra snittar känns det som att jag är på väg att däcka. Känns positivt! Verkligen! Hade ju varit en sak om jag efter två glas champange och ingen ordentlig middag börjat bli lite salongsberusad men nejnej. Min kropp gick rakt på att vilja tuppa av och sova många många timmar-stadiet. Den här körtelfeber historian har verkligen påverkat min alkohol-coping förmåga!
Men jag har faktiskt börjat jobba idag med. Första dagen på jobbet efter fyra veckors husarrest. Det har sällan varit så kul att jobba! Fast nu börjar det kännas i huvudet. Är trött och yr. Vilket inte känns så skoj.
Hm klockan är ju faktiskt snart halv nio...kanske skulle jag komma undan med att gå och lägga mig? Jo efter halv nio kan man med gott samvete gå till sängs. Jag måste ju ta det lungt för att inte få en massa härliga följdsjukdommar av den här allt annat än trivsamma sjukdommen.
Om bara den här mottagningen kunde ta slut så att det blir lite tyst...but on the other hand så skulle jag inte ha några som helst problem med att somna nu. Despite the racket. Ska nog borsta tänderna och krypa lite längre ner under duntäcket för att erhålla lite beautysleep. Ska bara säga grattis till Mamma en gång till. Och ringa Malin för att säga happy 20th b-day. Sen är det seriöst sömn som gäller!
csn har humor!
Jag tycker att det är roligt! CNS' annons på facebook.
på jobbet at last
Back at work. Känns underligt. Blev nästan nostalgisk när vi hade förmiddagsfika, så länge sen var det jag jobade senast! Fyra fucking veckor. Det är faktiskt mycket. Tur att man inte går i skolan! Då hade det ju varit assvårt att komma tillbaka igen. Men nu är det ju bara att kliva tillbaka där man var.
Eller egentligen är jag inte alls där jag var när jag gick hem. Har ju fått nytt skrivbord och plats iom renoveringen! Detta kan potentiellt påverka mitt arbete ganska mycket...detta iom att jag nu sitter så att hela kontoret kan se min skärm...så det blir nog att skära ner lite på msn och facebookandet. Att blogga någon gång då och då går nog bra fortfarande då sidan där man skriver inläggen är så neutral och fin och inte drar några blickar till sig. Fast å andra sidan sitter jag nu i fönstret. Alltså verkligen som i ett akvarium (får passa mig så att jag inte sitter omlämpligt de dagar jag har kjol). Så i mitt nya liv som akvariefisk kommer jag nog att ägna betydligt mer tid åt sånt som fickar gör nämligen att titta på folk som går förbi utanför...och hoppas på att någon matar mig. Fast jag vet inte hur tilltalande sånna där flingor man ger fiskar är. I så fall tycker jag att man ska mata mig med ben & jerry's Phish Food. DET skulle jag inte ha något emot alls!
Eller egentligen är jag inte alls där jag var när jag gick hem. Har ju fått nytt skrivbord och plats iom renoveringen! Detta kan potentiellt påverka mitt arbete ganska mycket...detta iom att jag nu sitter så att hela kontoret kan se min skärm...så det blir nog att skära ner lite på msn och facebookandet. Att blogga någon gång då och då går nog bra fortfarande då sidan där man skriver inläggen är så neutral och fin och inte drar några blickar till sig. Fast å andra sidan sitter jag nu i fönstret. Alltså verkligen som i ett akvarium (får passa mig så att jag inte sitter omlämpligt de dagar jag har kjol). Så i mitt nya liv som akvariefisk kommer jag nog att ägna betydligt mer tid åt sånt som fickar gör nämligen att titta på folk som går förbi utanför...och hoppas på att någon matar mig. Fast jag vet inte hur tilltalande sånna där flingor man ger fiskar är. I så fall tycker jag att man ska mata mig med ben & jerry's Phish Food. DET skulle jag inte ha något emot alls!
sked
Seriöst, sova sked måste vara en av dom topp tre mysigaste sakerna man kan ägna sig åt.
Jag är glad, hungrig men glad. Man får en väldig aptit av att laga en massa mat.
Jag är glad, hungrig men glad. Man får en väldig aptit av att laga en massa mat.
Frisk at last!
FRISK! Japp, idag anser jag vara min första helt och hållet friska dag. Känns förjävla nice!
Har firat detta extremly special occasion med en kaffe. Känns extravagant och bra! Har nämligen inte druckit kaffe alls sen jag insjuknade för fyra veckor sen. Är det verkligen fyra veckor? Ja jäklar. Dagarna går fort men tiden går långsamt när man är sjuk.
Men nu mår jag äntligen bra och ikväll ska jag träffa folk! Riktiga människor! I flock! Det är ju verkligen något helt annat än att ha EN vänligt inställd vän på besök. Ska bli spännande det här! Tänk om jag blir helt övervädligad av alla potentiella samtalsparners att jag blir förstelnad och dör?! I hope not. Men der var nästan lite läskigt att gå runt bland alla tusen människor inne på Systemet/Cervera/CityGross. Fast dem behövde jag inte prata med. Vilket underlättade min tillvaro betydligt. Får väl helt enkelt hoppas på det bästa ikväll. Och blir det för mycket för min i vanliga fall understimulerade hjärna är det väl bara att söka upp Emma/Siri/Helena/Någon Annan Trygg Person som jag kan hålla i handen för att få lite support. Bra plan.
Funderar på att sova, men inser att det är ett dödsdömt projekt eftersom jag just hinkade i mig en mocca latte och börjar träda in i min vanliga jag har druckit koffein och är därför speedad och dum i huvudet-psykos. Oh well får väl sova om etttag då då.
Skulle kunna ägna mig åt giftwrapping. Bara för att det är roligt.
Eller så uppmärksammar jag mitt itunes-musik-bibliotek. För jag börjar bli ganska nöjd med det. Inte på det sättet att det innehåller all den musik man MÅSTE ha för att anses vara en vettig musikmänniska, nej jag söker ingen credd för min musik. Behöver jag nån låt/skiva som måste ingå i var creddig kulturmänniskas samling så kan jag ju vända mig till Sigrid. Det är lite mer hennes område av expertis.
Jag är nöjd med mitt nuvarande låtsortiment därför att det nu äntligen börjar avspegla MIG!
Innan har jag ju inte varit förmögen att införskaffa sån musik JAG gillar. Så jag har helt sonika fått musik av andra och därmed en massa musik som inte riktigt stämmer överens med mitt tycke och smak.Tittar man i min iPod ser man verkligen inte vad jag har för musiksmak där har jag nämligen 12,64 Gig med ALLAS musik. En jävla röra med olika stilar och helt enkelt en massa massa (ursäkta) skitmusik. I mitt iTunes har jag där emot nästan bara grejer jag gillar, närmare bestämt 7,82 gig där majoriteten är indiepop. Har tom tagit bor lite tråkig ska/reggea som jag ändå vet med mig att jag inte kommer att lyssna på.
Så nu kan jag med fördel sätta min musik på shuffle, med vetskapen om att det förmodligen kommer ytterligare en bra låt efter den nuvarande. Vilket faktiskt är ganska trevligt!
Har firat detta extremly special occasion med en kaffe. Känns extravagant och bra! Har nämligen inte druckit kaffe alls sen jag insjuknade för fyra veckor sen. Är det verkligen fyra veckor? Ja jäklar. Dagarna går fort men tiden går långsamt när man är sjuk.
Men nu mår jag äntligen bra och ikväll ska jag träffa folk! Riktiga människor! I flock! Det är ju verkligen något helt annat än att ha EN vänligt inställd vän på besök. Ska bli spännande det här! Tänk om jag blir helt övervädligad av alla potentiella samtalsparners att jag blir förstelnad och dör?! I hope not. Men der var nästan lite läskigt att gå runt bland alla tusen människor inne på Systemet/Cervera/CityGross. Fast dem behövde jag inte prata med. Vilket underlättade min tillvaro betydligt. Får väl helt enkelt hoppas på det bästa ikväll. Och blir det för mycket för min i vanliga fall understimulerade hjärna är det väl bara att söka upp Emma/Siri/Helena/Någon Annan Trygg Person som jag kan hålla i handen för att få lite support. Bra plan.
Funderar på att sova, men inser att det är ett dödsdömt projekt eftersom jag just hinkade i mig en mocca latte och börjar träda in i min vanliga jag har druckit koffein och är därför speedad och dum i huvudet-psykos. Oh well får väl sova om etttag då då.
Skulle kunna ägna mig åt giftwrapping. Bara för att det är roligt.
Eller så uppmärksammar jag mitt itunes-musik-bibliotek. För jag börjar bli ganska nöjd med det. Inte på det sättet att det innehåller all den musik man MÅSTE ha för att anses vara en vettig musikmänniska, nej jag söker ingen credd för min musik. Behöver jag nån låt/skiva som måste ingå i var creddig kulturmänniskas samling så kan jag ju vända mig till Sigrid. Det är lite mer hennes område av expertis.
Jag är nöjd med mitt nuvarande låtsortiment därför att det nu äntligen börjar avspegla MIG!
Innan har jag ju inte varit förmögen att införskaffa sån musik JAG gillar. Så jag har helt sonika fått musik av andra och därmed en massa musik som inte riktigt stämmer överens med mitt tycke och smak.Tittar man i min iPod ser man verkligen inte vad jag har för musiksmak där har jag nämligen 12,64 Gig med ALLAS musik. En jävla röra med olika stilar och helt enkelt en massa massa (ursäkta) skitmusik. I mitt iTunes har jag där emot nästan bara grejer jag gillar, närmare bestämt 7,82 gig där majoriteten är indiepop. Har tom tagit bor lite tråkig ska/reggea som jag ändå vet med mig att jag inte kommer att lyssna på.
Så nu kan jag med fördel sätta min musik på shuffle, med vetskapen om att det förmodligen kommer ytterligare en bra låt efter den nuvarande. Vilket faktiskt är ganska trevligt!
fin fredag
Det har varit en fin fredag. För jag jag tänker alldeles strax call it a day. Trots den tidiga timmen and it beeing friday and all. Men i min lilla såpbubbla till värld har inte fredagar haft så himla positiv klang lately. Men idag har varit fin.
Har lagat mina blåa cheapmondaysar som sprack för ett tag sen. Så nu har jag två par hela jeans. Woho! Undrar var mina gamla fd svarta cm's och mina cm's med kritstreck och dragkedjor har tagit vägen? Jag kan inte hitta dem! Fast nu har jag iaf ett par byxor att ha på mig imorgon på min första officiella friska dag! Hurra för mig!
Siri har varit hos mig idag. Jag tycker om henne en massa massa! (Även om hon numera luktar lite cigarettrök. Aja, jag ska inte klaga, behöver och bör ju trots allt inte pussa på henne så hennes smygrökning drabbar ju inte mig så värst mycket.)
Siri är bra! Var sweet att bara ligga i min säng och prata en massa. Måste ju vänja mig vid att komunicera med folk om jag ska vara frisk nu! Hoppas att jag klarar det...fast det verkar lovande!
Har ju inte precis blivit folkilsk och börjat odla skägg.
Tur det kanske.
Imorgon är det partymode på Siri och My's homecoming kalajs som gäller. Tror nog att jag ska satsa på folköl ändå... för då behöver jag inte vara lika försiktig med hur mycket jag dricker. Ska ju ändå ta det lungt med alkoholen tills levern hämtat sig. Och det är ju inte direkt så att jag är oförmögen att ha kul utan att vara dräggfull. Eller i själva verket kommer jag inte riktigt ihåg hur man gör whilst partying så då kan jag ju lika gärna ta det lungt medans jag håller på att repetera hur det är man bör göra. Och det är ju ändå helfest imorgon. Så då ägnar man ju sig åt dryckenskaper under en längre tidsperiod än vid en vanlig utekväll. Vilket om jag inte missminner mig kan leda till ganska kraftigt tilltagen fylla om man inte aktar sig. Så jag tror det blir riklig folkölskonsumption för mig imorgon. Kan ju köpa lite olika spexiga sorter för att göra babyölen mer tilltalande.
Har en bra känsla i magen nu. Som att det visst inte ska vara omöjligt med....någonting egentligen!
Har lagat mina blåa cheapmondaysar som sprack för ett tag sen. Så nu har jag två par hela jeans. Woho! Undrar var mina gamla fd svarta cm's och mina cm's med kritstreck och dragkedjor har tagit vägen? Jag kan inte hitta dem! Fast nu har jag iaf ett par byxor att ha på mig imorgon på min första officiella friska dag! Hurra för mig!
Siri har varit hos mig idag. Jag tycker om henne en massa massa! (Även om hon numera luktar lite cigarettrök. Aja, jag ska inte klaga, behöver och bör ju trots allt inte pussa på henne så hennes smygrökning drabbar ju inte mig så värst mycket.)
Siri är bra! Var sweet att bara ligga i min säng och prata en massa. Måste ju vänja mig vid att komunicera med folk om jag ska vara frisk nu! Hoppas att jag klarar det...fast det verkar lovande!
Har ju inte precis blivit folkilsk och börjat odla skägg.
Tur det kanske.
Imorgon är det partymode på Siri och My's homecoming kalajs som gäller. Tror nog att jag ska satsa på folköl ändå... för då behöver jag inte vara lika försiktig med hur mycket jag dricker. Ska ju ändå ta det lungt med alkoholen tills levern hämtat sig. Och det är ju inte direkt så att jag är oförmögen att ha kul utan att vara dräggfull. Eller i själva verket kommer jag inte riktigt ihåg hur man gör whilst partying så då kan jag ju lika gärna ta det lungt medans jag håller på att repetera hur det är man bör göra. Och det är ju ändå helfest imorgon. Så då ägnar man ju sig åt dryckenskaper under en längre tidsperiod än vid en vanlig utekväll. Vilket om jag inte missminner mig kan leda till ganska kraftigt tilltagen fylla om man inte aktar sig. Så jag tror det blir riklig folkölskonsumption för mig imorgon. Kan ju köpa lite olika spexiga sorter för att göra babyölen mer tilltalande.
Har en bra känsla i magen nu. Som att det visst inte ska vara omöjligt med....någonting egentligen!
långt och utdraget
Nu är det rätt sent, jag är ganska trött och inte särskilt positiv.
Tänkte på en sak ang bilden i mitt förra inlägg. Trots att jag har målat på ögonbrynen ett par centimeter högre upp än normalt ser min panna ganska gigantisk ut. Which made me wonder, har jag en stor panna? Hm, kanske. Spelar det någon som helst roll? Nej, jag har bara inte tänkt på det innan.
För vissa av sina drag har man liksom aldrig funderat på innan någon påpekar ngt om dem. Som min näsa tex. Hade typ aldrig tittat på den eller observerat dens form förrän min lärare Fredrik sa att jag hade en sån näsa folk opererar sig till. Sen han sa det har jag faktiskt tänkt på att jag har en näsa och att den har en ganska fördelaktig form. Vilket ju är en trevlig tanke.
Jag vill börja jobba nu. Tror jag ska ringa chefen MH imorgon och säga att jag bryter sjukskrivningen. Jag klarar inte det här längre. Isoleringen, tristessen och rastlösheten i min själ. Jag längtar efter att bedriva mänskliga relationer igen. Jag längtar efter att kunna idka romance. Okej att jag inte är så väl lämpad för romantiska strapatser á la Siri. Jag smittar ju fortfarande skulle jag förmoda. Och jag vill inte utsätta någon för det här eländet jag har haft. Så egentligen finns det ju bara en person jag kan pussa på. Den som smittade mig.
Men bör jag det? Who knows. Mormor sa att han borde gå bort eftersom han smittade mig med min härliga körtelfeber. "Det sitter väl en stor Nej-skylt på honom nu va?"
Mormor är bäst.
Fast det känns som att jag har kommit för långt nu. Kan ju inte bara vända. Jo, så känns det. Fast nu är jag trött. Och känner mig inte så hoppfull om att erhålla någon kärlek inom en overviewable framtid. Men jag vill.
Der var väldigt länge sen jag hade en såhär långvarig crush på någon. Kan inte ens minnas när det kan ha varit. Högstadiet kanske? Lately har jag ju haft tur med mina crushar, dom har velat ha mig också (mer eller mindre helhjärtat perhaps...) så det har aldrig behövt bli någon lång utdragen process att få till en dejt och lära känna personen i fråga lite bättre. Nu är allt långt och utdraget. Tom min panna.
Tänkte på en sak ang bilden i mitt förra inlägg. Trots att jag har målat på ögonbrynen ett par centimeter högre upp än normalt ser min panna ganska gigantisk ut. Which made me wonder, har jag en stor panna? Hm, kanske. Spelar det någon som helst roll? Nej, jag har bara inte tänkt på det innan.
För vissa av sina drag har man liksom aldrig funderat på innan någon påpekar ngt om dem. Som min näsa tex. Hade typ aldrig tittat på den eller observerat dens form förrän min lärare Fredrik sa att jag hade en sån näsa folk opererar sig till. Sen han sa det har jag faktiskt tänkt på att jag har en näsa och att den har en ganska fördelaktig form. Vilket ju är en trevlig tanke.
Jag vill börja jobba nu. Tror jag ska ringa chefen MH imorgon och säga att jag bryter sjukskrivningen. Jag klarar inte det här längre. Isoleringen, tristessen och rastlösheten i min själ. Jag längtar efter att bedriva mänskliga relationer igen. Jag längtar efter att kunna idka romance. Okej att jag inte är så väl lämpad för romantiska strapatser á la Siri. Jag smittar ju fortfarande skulle jag förmoda. Och jag vill inte utsätta någon för det här eländet jag har haft. Så egentligen finns det ju bara en person jag kan pussa på. Den som smittade mig.
Men bör jag det? Who knows. Mormor sa att han borde gå bort eftersom han smittade mig med min härliga körtelfeber. "Det sitter väl en stor Nej-skylt på honom nu va?"
Mormor är bäst.
Fast det känns som att jag har kommit för långt nu. Kan ju inte bara vända. Jo, så känns det. Fast nu är jag trött. Och känner mig inte så hoppfull om att erhålla någon kärlek inom en overviewable framtid. Men jag vill.
Der var väldigt länge sen jag hade en såhär långvarig crush på någon. Kan inte ens minnas när det kan ha varit. Högstadiet kanske? Lately har jag ju haft tur med mina crushar, dom har velat ha mig också (mer eller mindre helhjärtat perhaps...) så det har aldrig behövt bli någon lång utdragen process att få till en dejt och lära känna personen i fråga lite bättre. Nu är allt långt och utdraget. Tom min panna.
so i put some makeup on
Ungefär såhär roligt har jag just nu. Jag har sett klart första säsongen av the Wire. Och eftersom jag är kär i den serien nu så känner jag mig lite heartbroken. Dels för att jag nu är en omgång närmare sista avsnittet i sista säsongen. Men också för att jag ännu inte har andra säsongen klar att titta på ännu. Min uppkoppling svajar som fan och just nu hävdas det att det kommer att ta 6 dygn/dagar(?) och 13 timmar. Hipp hipp hurra! Det enda positiva med den tidsangivelsen är att den fladdrar lika mycket som min uppkoppling. Ska kika hur lång tid det ska ta nu...11h9min. Betydligt mkt mindre. Bra.Idag har jag gått igenom alla musikfiler i min dator. Det var mkt givande! Hittade en massa grejer jag inte hade en susning om att jag ägde. Bla en massa grejer med Sambassador, Arcade Fire, Jens Lekman, Vega, The Tiny och diverse andra trevliga musiker. Klad Unn!
Alldeles nyss beslöt jag mig för att leka med de få sminkartiklar jag har hos mig här i Öjaby. Resultatet av den lilla eskapaden ner i sminkväskan kan beskådas här intill. Hade inga idéer och orkade inte lägga ner så mycket tid eller energi på det hela just nu/då. Så det blev mest lite svart kladd överallt. Man kan ju inte lyckas varje gång!
I wish I was sipping on the sweet nectar.
fast det är ju inte helg på riktigt
Hade ett litet snygg moment i förrgår. De är inte så vanligt förekommande these days. Kan ha varit för att jag hade mascara på mig den dagen. I don't know. Men kände mig iaf en liten smula pretty och beslöt mig för att ta lite ego pics. Det är väldigt lätt att vara självkritisk mot sitt nästan osminkade ansikte, ofärgade hår och trötta ögon, men jag publicerar ändå en bild. Bara för att.
Jag har fått för mig att det är lördag idag. Det känns som lördag. Vilket är dåligt. För numera är inte helgen något positivt. Snarare en extra ensam del av veckan. För i veckorna är ju alla i skolan och på jobbet och det känns tryggt att veta att ingen kan hälsa på mig för de är upptagna med vardagsstök. No hard feelings. Men helgen...då är ju alla lediga...vilket får mig att känna mig väldigt ensam. Paradoxalt nog.
Jag tror det var gårdagens uppstyltade "extrafina" middag som har lurat min redan lite uppfuckade tidsuppfattning att skippa några dagar och gå direkt på helgen. Så jag tror att det är helg och känner mig därför miserabel. För på helgen ska man ha roligt. Så är det bara. Det är vår kulturella mentalitet att man bara får leva ut på helgen. Which iofs sux, men det sitter rätt djupt rotat. Och jag har inte roligt på mina helger. Så blä för helgkänsla.
Ett bevis på min totala avsaknad av kontakt med omvärlden är att jag bara använder duntofflor. Bara. Faktiskt. Till de få tillfällen jag går ut utomhus, typ för att rasta hunden eller hämta tidningen, har jag fixat ett par "utomhusduntofflor". Jag har helt enkelt tagit Carls Cheap Monday skor i storlek 46 och fodrat dem med Ylvas duntofflor som är identiska med mina. Hur bra som helst! Kanske borde ta patent på det här innan jag lägger upp en bild...äsch va fan. Detta bjuder jag på! Dessutom ser man supersnygg ut i dem! Plus att de tack vare sin storlek även funkar som snöskor/båt om man skulle hamna i oväntade väderförhållanden! Jag känner mig som ett jävla geni.
högtflygande my ass
Sitter just nu igenom en middag med mamma och hennes nya "pojkvän" eller whatever. This is bullshit. Mammor har inte nya pojkvänner.
Jag vet att det är fel att inte vara helt genomglad för min mammas skull att hon träffat denna mini-man till flygkapten. But I'm just not. Så är det. Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte vara glad. Det funkar inte så.
Har nu överlevt förrätten without be totally rude. Några anmärkningar från min sida har kanske varit borderline. Men va fan kan man förvänta från mig?!? Jag spelar väluppfostrad dotter, men jag hör på min röst att jag inte är totally genuine. Vilket är en obehaglig känsla. Jag tycker inte om att vara och känna såhär.
Jag vet att det är fel att inte vara helt genomglad för min mammas skull att hon träffat denna mini-man till flygkapten. But I'm just not. Så är det. Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte vara glad. Det funkar inte så.
Har nu överlevt förrätten without be totally rude. Några anmärkningar från min sida har kanske varit borderline. Men va fan kan man förvänta från mig?!? Jag spelar väluppfostrad dotter, men jag hör på min röst att jag inte är totally genuine. Vilket är en obehaglig känsla. Jag tycker inte om att vara och känna såhär.
babysitting söt, jobbig sjuochetthalvtåring.
Har barnvaktat Wille, 7år, från mid-afternood till relativt sen kväll och det har varit ganska eventful.
It started of bra när det första som händer när jag öppnar dörren är att det lilla charmtrollet sträcker fram en Lindt Raspberry Intense-chokladkaka. För man ska ju vara en hjälteman, som Wille sa.
Sen innan jag hinner fråga vad han vill göra har unge herr Kraft gått raka vägen till dvd-lådan och valt en film. Så vi tittade på Valiant. Det är en tecknad film om en av de 32 brevduvor som fick tapperhetsmedaljer under 2:a Världskriget. Kanske inte vad jag hade valt att se i första hand men den var ganska cute.
Sen målades det med vattenfärg. För det fick jag pedagogikpoäng när Pia kom för att hämta sin avkomma. Men det hände något märkligt när vi satt och fäste färg på papper. Dels så blev mina vanligvis så rena och klara vattenfärger väldigt smutsiga väldigt snabbt samt att varje gång jag påbörjade en målning fick Wille jätte många bra idéer på hur jag kunde göra sen och började helt sonika måla på mitt papper.
Efter att ha vädrat våra konstnärliga skillz så googlade vi duvor. Wille ville veta hur en riktig duva såg ut så att vi kunde måla en. Men sen pallade vi inte måla mer.
Så, at some point, fick han den brilljanta att gå igenom posten och såg ett stort paket/kuvert med mitt namn på. Han frågade artigt om han fick öppna det och jag insåg först ett par ögonblick för sent vad det var i paketet.
Jodå, sexleksaker.
Var dock relativt snabb med att rycka åt mig paketet och avfärda alla spännande följdfrågor.
Lyckades faktiskt tpm med konststycket att få i en kräsen sjuochetthalvtåring mat. Därefter somnade han som ett barn framför Pimp My Ride.
Nu är han hemma och sover förhoppningsvis lungt i sin säng. Mission accomplished!
It started of bra när det första som händer när jag öppnar dörren är att det lilla charmtrollet sträcker fram en Lindt Raspberry Intense-chokladkaka. För man ska ju vara en hjälteman, som Wille sa.
Sen innan jag hinner fråga vad han vill göra har unge herr Kraft gått raka vägen till dvd-lådan och valt en film. Så vi tittade på Valiant. Det är en tecknad film om en av de 32 brevduvor som fick tapperhetsmedaljer under 2:a Världskriget. Kanske inte vad jag hade valt att se i första hand men den var ganska cute.
Sen målades det med vattenfärg. För det fick jag pedagogikpoäng när Pia kom för att hämta sin avkomma. Men det hände något märkligt när vi satt och fäste färg på papper. Dels så blev mina vanligvis så rena och klara vattenfärger väldigt smutsiga väldigt snabbt samt att varje gång jag påbörjade en målning fick Wille jätte många bra idéer på hur jag kunde göra sen och började helt sonika måla på mitt papper.
Efter att ha vädrat våra konstnärliga skillz så googlade vi duvor. Wille ville veta hur en riktig duva såg ut så att vi kunde måla en. Men sen pallade vi inte måla mer.
Så, at some point, fick han den brilljanta att gå igenom posten och såg ett stort paket/kuvert med mitt namn på. Han frågade artigt om han fick öppna det och jag insåg först ett par ögonblick för sent vad det var i paketet.
Jodå, sexleksaker.
Var dock relativt snabb med att rycka åt mig paketet och avfärda alla spännande följdfrågor.
Lyckades faktiskt tpm med konststycket att få i en kräsen sjuochetthalvtåring mat. Därefter somnade han som ett barn framför Pimp My Ride.
Nu är han hemma och sover förhoppningsvis lungt i sin säng. Mission accomplished!
Piratebay!
Dagens! Lätt dagens! Fan va roliga dom är! The Pirate Bay i mitt hjärta!
Och btw IFPI= The International Federation of the Phonographic Industry (IFPI) is the organization that represents the interests of the recording industry worldwide.
Detta är humor!
punkterad vovve
Woho det funkar att blogga igen! Det här plattformsbytet har besparat världen en hel del bittra inlägg. Fast nu är jag inte bitter. Vilket känns bra.
Ska snart åka till veterinären med min doggy. Hennes infekterade juver sprack inatt så nu är det var och blod mest överallt. Stackars Ronda-vovven!
Kläder känns som en bra grej att ha när man lämnar sitt hem, känns ju lite dumt att bli arresterad för att ha missat en sån struntsak. Nu när friheten är så pass nära.
Ska snart åka till veterinären med min doggy. Hennes infekterade juver sprack inatt så nu är det var och blod mest överallt. Stackars Ronda-vovven!
Kläder känns som en bra grej att ha när man lämnar sitt hem, känns ju lite dumt att bli arresterad för att ha missat en sån struntsak. Nu när friheten är så pass nära.
