Läs Unns tankar

50 år. Jag mener femtio år! Det är ett halvt sekel. Hälften av hundra. Likaså är det längden på mina morföräldrars äktenskap, so far. Imorgon firar de guldbröllop. Det måste vara en grymt häftig känsla att ha tillbringat så lång tid tillsammans en och samma person. Va tajta man måste ha hunnit bli. Jag hoppas att jag också får uppleva det. Om jag ska vara riktigt ärlig tror jag inte det kommer att bli så. Jag tror inte att jag skulle ha tillräckligt med tålamod för att kämpa så mycket som man måste för att få sitt äktenskap att hålla i ett halvt århundrade. Men jag kan ju alltid hoppas på att jag hittar någon som älskar mig tillräckligt mycket för att jag ska bli villig att göra allt som står i min makt för att kunna tillbringa resten av mitt liv med den.

Det är en vacker tanke. Att tillbringa resten av sitt liv med någon speciell person. Min lillasyster har planerat sitt bröllop in i minsta detalj men jag tänker mest på grejen att vara tillsammans med någon för alltid. And as we all know; eternety, my frind, is a long fucking time. För mig är inte ett fancy bröllop så viktigt. Det är ju bara början.

Morgonen har varit lite halvgalen. Fast ta bort lite och halv-. Och lägg dit ett 'väldigt mycket'. Så, morgonen har varit väldigt mycket galen.

-VAD ÄR DET FÖR SVENSKA DU ANVÄNDER BARN!?!?
Ulla?!? Ulla Stein, nej fårlåt jag menar Hägerwall. Vad gör du här?
-Som den gamla högstadie svenska lärare jag är så har jag all rätt att lägga mig i allt språkmissbruk i hela världen. Och inte minst i en av mina före detta elevers bloggar.
Va? Jaha. Okej. Visst, jag blev bara lite förvånad att du kom och la dig i just nu. 
-Sådana är vi, svenska lärare, helt oberäknerliga. Men nu får du skärpa dig med svenskan!
Ja, Ulla St...Hägerwall.
-Bra! då kan jag krypa tillbaka in under stenen där alla lärare finns på sommaren när de inte får prygla små barn.
Jaha, är det där alla lärare bor! Jag har alltid undrat. Men hejdå Ulla!
-Hejdå! Och tänk nu på vad jag sa om språkbruket!
Javisst Ulla.

Lärare sätter tydligen sina spår.

Jag har kommit på vad Isabell ska få av min bror i födelsedagspräsänt. Nu komer broderskapet och vill  ha halva äran för påhittningen och med tane på att han är starkare än mig så ska ha få det.

Så Isabell bara så du vet ska Carl ha halva äran av att ha hittat på din grymma pesent

Hur kommer det sig att jag aldrig har något att göra strax innan stängningsdags?
Förmodligen därför att alla mäklarna gått hem och inte ger mig högar med jobb längre. Eventuellt kan det också bero på att jag är så grymt bra på mitt jobb och blir klar med allting i superfort.
Jag tror nog på det senare alternativet. Japp, så måste det ju vara.

När jag för en liten stund sedan var och plåtade utebilder på Pilgatan 4 (jag jobbar hos en mäklare, så att ta bilder på hus på arbetstid är inte så konstigt som det låter!) såg jag 114. Då blev jag glad!

En annan sak som gjorde mig glad är ett mejl som jag läste häromdan. Dert var ett sådant där skicka vidare mejl, ni vet. Fast det som stod i var inte 'skicka detta till 473 000 pers inom två minuter annasrs kommer ingen någonsin bli kär i dig!' utan det stod att man kan påverka hur man reagerar på det ens omgivning utsätter en för. Man kan välja att vara glad eller ledsen när man stiger upp på morgonen. Varför det mejlet gjorde mig glad vet jag egentligen inte, men det gjorde det.

Snart får jag gå hem! Wihoo!

Idag kommer min högt älskade Sigrid hem frá sin stuga. Vi har sagt att vi ska sammanstråla när jag slutat jobba. I'm really looking forward to it!

Snart är det Arvika. Det är mindre än tre veckor kvar. Malin var osäker på om hon skulle följa med. Snyft. Någon annan som vill följa med mig till värmland för att bo i tält och i dagarna tre få underbara kulturupplevelser? Det kommer att bli kul...bara så du vet.

Jag har fått lön! Yey! Det var väldigt välkommet kan jag säga. Det är helt galet va mycket pengar jag har gjort av med nyligen. Och det som är så störande är att det mest är på nödvändiga, men ack så tråkiga, saker som typ solkräm och halstabeltter.

Idag håller jag på att utföra ett av uppdragen i min Uppdraget bok. Idag ska jag inte göra av med några pengar. Det är svårare än man tror då jag verkligen inte FÅR använda några pluringar och får man inte så vill man ju naturligtvis det.

Telefonen ringer som besatt men jag måste bara vädra mina nyaste funderingar.

Jag har kommit på vem/vilka det är mest synd om idag, det är de stackars människorna som tvingades sjunga in jinglarna i radioreklamen. Jag lider med den stackars tjejen som behövde stå i en studio och om och om igen sjunga 'Smy-y-ycka' för att få reklaminspelningsledaren nöjd. Och va löjlig killen som sjöng in 'So, you wanna go diving', för att göra reklam för någon bilfirma, måste ha känt sig då han trallade denna löjliga fras fyrtiosjutusen gånger. Stackare! Jag hoppas att de fick bra betalt i alla fall!

Radioreklam är nog på det stora hela det löjligaste som finns. Och så grymt störande. Tacka vet jag P3. Men här på jobbet hjärntvättas jag av Mix Megapol. Usch! Säger jag bara.

Midsommar i Blekinge.
Jag har hittills plockat bort en fästing som hade följt med mig hem efter mitt besök i världens mest fästingtäta område.
Jag valde att fira i Malins sommarstuga tillsammans med ett gäng tjejer. Det var väl bitvis ganska trevligt, vi åt mumsig midsommar mat (i lagom dos!), åt glass (i stora mångder) och hade allmänt kul men fy fan va mycket skitsnack jag har blivit vittne till. Och ja, till viss del även deltagit i.
Jag gillar inte skitsnack. Jag far illa av att höra någon fälla en onödig kommentar om hur någon ser ut eller pratar eller något annat i den stilen. Allt sådant gör mig väldigt ledsen. För jag vet så jävla väl hur det känns att vara på andra sidan skitsnacket. Att vara den folk pratar om. Den som av någon anledning inte kvalificerar sig. Jag tycker det är obehgligt med skitsnack. Det är ju så meningslöst!
"Great minds talk about ideas, the lesser talk about events and the weak minds talk about people." Det är ett citat jag läste i någon av Chicken Soup for the Teenage Soul-böckerna. Och jag tror att det ligger mycket i det. Att snacka skit om någon hjälper ju inte någon på något sätt. Det är bara ett enkelt sätt att få sig själv att framstå i lite bättre dager genom att smutskasta någon annan.

[Gah! Jag vill bara trycka på delete, delete,delete!]

Jag är på tok för trött och förkyld för att få till min skrivning ordentligt. Jag får det inte att flyta på som det ska så därför avslutar jag detta inlägg nu innan jag trasslar in mig ännu mer i mina formuleringar. Allt jag skriver blir kantigt och akward. Blä. Jag orkar inte nu.

Jag önskar att jag såg ut som Audrey Hepburn. För ja, jag har idag sett Breakfast at Tiffany's. Så fint!
När man är förkyld och seg så är gamla filmer jätte bra. Förr så var hastigheten i en film inte lika uppskruvad som man är van vid i dagens filmer. Det händer inte så mycket så det blir behagligt för min slöa hjärna att titta på. Idag har jag också sett Miracle on 34th Street. Inget går upp mot en vacker julfilm mitt i sommaren. Det är egentligen då man ska se dem för då har man inte hela julpressen på sig. Bara sina egna minnen av hur underbar julen är/kan vara.

I don't really do anger. And I'm not the kind of person who stays mad at someone for more than ten minutes, tops! But this really pisses me off! To not be able to keep a secret is awful. It really is. Because, you know, I really trusted you. I told you something which wasn't official yet and then you go off telling one of your friends!? That's not fair! It's not your job to tell people private stuff about me! It's not even ok to tell mutual friends. I'm really disappointed with you, terribly disappointed. What on earth were you thinking?
I use to be worried about you but right know I don’t really care. You’ve let me down. And that hurts.  

Nu är jag hemma och håller på att förbereda mig mentalt på att jag ska packa en väska med lite pryttlar att ha med mig till Malins stuga. Jag ska iaf ha på mig mina nya skor! De blir bara finare och finare ju mer jag tittar på dem! [Happy face] Det är mina sommarnatts skor. Dvs de skor jag ska ha på mig när jag har hittat någon som jag kan vandra runt i sommarnatten med. Någon som jag kan hålla i handen och glittra med. Någon som känner sig manad?

Suck, jag känner mig fruktansvärt ytlig men på sommaren när det är varmt blir ens tankebanor inte speciellt stora. Alla modebloggar skrivna av små anorektiska, blonderade flickebarn som man bombarderas av hela tiden gör ju inte direkt min tankeverksamhet mer aktiv. Då är det lite bättre på natten. När luften är svalare och lättare att andas. Och man vandrar ut i sommarnatten. Då rensas huvudet från allt dumt och de riktiga tankarna får plats att bre ut sig på.

Nu ska jag fundera lite över vad jag bör ha med mig till Blekinge.

Trevlig Midsommar!

jg har tråkigt. det är därför jag bloggar. jag är på jobbet och har ingenting att göra. det är lite dumt när det är såhär lugnt. för dte betyder att nästa vecka kommer att bli helt insane. så är det alltid. först ingenting sen allt på en gång, you know, the ketchup effect. Så heter btw Hipp Hipp Hora på engelska. Det var ett tag sen jag såg den. Kanske skulle man ta och se om den någon dag när det regnar. Fast hittills har det ju knappt varit några dagar med kasst väder så det kan gott få vänta lite.
Äsch jag kan gå och möblera om lite i utställningen. så får det bli.

Dom är mina!
Skorna jag blev lite förälskad i häromdagen har nu fått ett hem hos mig. De var ju på tok för dyra med sin prislapp på 950 kronor men så pratade jag lite med pappa och han sponsrade mig med 500 om vi satte oss ner för att se över mina ansvarsområden i hemmet. Så då var utgiften för mig nere på 450 kronor och det är ju bara 50 kronor över den budget jag hade satt för att köpa ett par sköna, snygga sommarskor. Helt överkommligt! 'Så absolut, visst ska jag ha dem!' tänkte jag och skyndade mig tillbaka till stan för att hinna köpa skorna innan min lunchrast tog slut.

Väl på plats inne på Nilson's ser jag att skorna är på rea och att priset sänkts med 30%! Hurra! Helt plötsligt kostar de bara 665 riksdaler och min nota för dessa underbara pjucks är bantad till 165 enkronor! Sheit vilken tur man kan ha!

Ikväll bär det av till Blekinge för att fira midsommar med Malin och ett gäng av hennes vänner. Det blir nog skojsigt. Det är så oerhört praktiskt att Malin har körkort!

Nu vägrar skrivaren att samarbeta med mig. 'Nähä', sa den, 'Jag tänker inte göra som du säger. Jag tänker vara min egen och göra det jag vill. Och nu ska jag bli yogainstruktör.'
Så nu sitter skrivaren där i lotusställning och vägrar lyssna på mitt tjat om att färgskrivare inte är så väl lämpade att bli yogainstruktörer. Jag hoppas att den kommer på bättre tankar snart.

Jag var på frukostmöte på SEB imorse. Hur proffsigt är inte det? I'm such a busines woman! Och det bästa var att jag kunde delta i konversationen och känna mig delaktig. Jag tror att jag håller på att bli vuxen eller något. Ja jösses! Fast det alldra bästa var att när jag sa till en av bank-kvinnorna att jag pluggade så frågade hon vilken universitetsutbildning jag gick. När jag erkände att jag gick på gymnasiet blev hon förvånad. Det var kul! Ännu tycker man ju att det är kul när folk tycker att man ser äldre ut. Fast det vänder väl snart, någon gång runt 25 kanske? Vad vet jag.

I vår familj dricker vi väldigt mycket mineralvatten, Ramlösa för att vara mer bestämd. Och vi köper alltid Ramlösa i back. Egentligen är det ju mycket sidigare med pet-flaskor men känslan av en glasflaska är sååå mycket bättre att det är värt besväret.

Man måste glädjas åt de små sakerna här i livet. Och kvällens stora lilla glädje ämne är att ramlösa flaskan jag fick upp ur backen är ny. Jag älskar det när flaskan är helt oanvänd och kanterna fortfarande är lena.
Sen när flaskorna lämnas in på återvinning och diskas så blir flaskmynningarna lite vassa och då är de inte lika sköna att halsa ur. Men nu hade jag turen att få en sprillans ny.
När jag blir sådär snuskigt rik att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med alla mina pengar så ska jag få Ramlösa att flyga ut flaskor till mig vart jag än befinner mig. Och då ska alla flaskorna vara nya. Lena.
Ibland är det väldigt enkelt att göra mig löjligt glad. Ge mig bara en ny flaska och jag strålar som ett barn på julafton.

oops. Jag gick en kvart tidigt från jobbet för att kunna gå till psykologen. problemet var bara att min tid var till klockan 8, inte 18 som jagtrodde.

nu måste jag äta någonting,. för om man inte äter är risken att man svälter ihjäl betydligt större än om man intar föda.

There are moments in life when you can choose to do the right thing.
I, myself, truely love those moments.
I like to wave at them as they pass by.....

Jag borde egentligen jobba. Men jag behöver bara beklaga mig lite. Nu verkar det som om alla mina compadres har slutat blogga. Hur ska de komma ihåg mig om jag inte gör mig påminnd genom små kommentarer hela tiden? Förmodligen kommer de att glömma bort mig och sedan när hösten infinner sig så kommer ingen att hälsa på mig när jag vandrar runt i min ensamhet i Katedrals korridorer. Men det var ju trevligt att känna er i alla fall!

Idag var jag och mormor och lunchade på Lagerlunden, trevligt värre!

Imorgon på lunchen ska jag kika på de finfina skorna igen för att skaffa mig ett andra intryck och lära känna dem lite bättre. Är de värda 950 kronor? Jag börjar nästan tro det....

Det är tur att jag ger intrycket av att vara en väldigt skötsam och ordentlig person, för då kommer man undan med så mycket tex att tränga sig i köer, ta för många köttbullar i matsalen och att blogga på arbetstid. ^^ tihi

I'm all alone! There's noone here beside me! För jag har fått ansvaret att stänga kontoret idag. Ja, som ni kanske gissade så sitter jag här och smygbloggar på jobbet. Fast jag vet inte varför jag smygbloggar egentligen, jag menar, Ebba Von Sydow får ju blogga på jobbet borde jag inte också få det då?
Jo....så måste det vara. Och jag har faktiskt gjort klart de uppgifter jag hade fått.  Så då kan det ju inte vara så farligt. Hoppas bara inte datorn krachar av virus eller något annat sådant dumt för det vore dåligt. Väldigt dåligt.

Idag har varit en lite skum dag. Jag har inte haft någon tidsuppfattning alls då jag större delen av dagen varit hög på kaffe och socker. Igår hade jag verkligen tänkt sova ikapp efter Hultsfred men så kom Malin och behövde talka lite. Så det blev ju inte speciellt mycket sömn för min del igår. Idag var jag TRÖTT. Jag bet min solariebruna tandreglerare i fingret då min reaktionsförmåga imorse var den kassaste jag någonsin upplevt. Han sa till mig att det nog var bäst att jag gick hem och sov några timar till.

På vägen från tandis till jobbet köpte jag en islatte och en enorm chokladkaka. Väl på jobbet svepte jag några koppar kaffe och petade i mig några sf-godisar som är ämnade för kunderna. Jag har druckit helt tokigt mycket kaffe idag. Så nu springer jag på toaletten stup i kvarten. Det är det jobbigaste sidoeffekten av att dricka kaffe, min blåsa tappar all självbehärskning.

Lunchtimme är ett dåligt påhitt. För då det aldrig tar en hel timme att äta sin mat blir det alltid så att man går en liten sväng på stan. Idag var det skoaffärerna som fick besök av mig. Jag beslöt ju igår att jag skulle söka efter ett par snygg, sköna sommarskor och jag har hittat dem. Så fina och så tokigt sköna, de satt som gjutna på mina arma små 39:or till fötter. Jag blev förälskad! Inte kär men sannerligen förtjust. De var ju i princip perfekta! Det tyckte jag tills jag fick syn på prislappen: 950 pluringar! Sheisse! Det är ju helt snuskigt dyrt! Varför skulle de vara så expensive? Nu sitter jag därför och dividerar med mig själv om jag vill lägga 950 stycken av mina pengar på dessa niceiga skodon. Jag har ju faktiskt fått större paycheck men 950 kronor är likväl mycket för ett par sommarskor. Hade jag blivit kär i dem så hade jag slagit till direkt, det vet jag, men nu var det ju inte kärlek vid första ögonkastet. Eller jo lite grann. Men jag är helt övertygad om att kärleken till dessa skor skulle kunna  växa och bli något väldigt vackert och bestående. Varför kunde de inte ha kostat 500, då hade ju de små raringarna varit i min ägo nu!

Snart slutar jag. Det är mindre än en halvtimme kvar nu. Nedräkninen är påbörjad.

Jag har lust att bli tokigt kär! Jätte kär! Nu när jag jobbar igen så minns jag ju hur det var förra sommaren när jag var tillsammans med Hans. Hur jag så fort klockan slagit sex slängde mig på cyckeln för att så fort jag kunde cyckla hem för att äta och duscha och sedan trampa mig ut till teleborg. Det tog aldrig mer än 40 minuter från det att jag lämnat jobbet tills dess att jag var hos honom. Det gick undan kan man säga. Men det är ju så, man vill ju inte missa en minut av tiden tillsammans med den man är kär i. Innan har jag haft svårt att minnas det som var bra med oss men nu kommer det tillbaka. Jag är glad att det är över men det är härliga minnen. Minnena av början, när allt var nytt, fint och oförstört. Jag vill ha någonting nytt nu. Jag vill ha känslorna igen. Pirret i magen. Känslan av att vara kär.

Till helgen är det midsommar, jag hoppas att jag kan haka på Malin ner till hennes stuga. Fast om det kommer lite människor till Hycklinge så kan jag tänka mig att åka dit också. Vi får se hur det blir. Möjligheterna att spana på snygga människor är nog betydligt större i Blekinge än i Östergötland.

Nu ska jag göra butiken klar för stängning. I'm going home!

Japp nu sitter det där det ska, festivalarmband nummer ett för i år. Mitt super snygga lila Hultsfredsband erövrades i helgen.

Ojojoj, säger jag bara. Jag minns nu varför jag älskar Hultsfredsfastivalen så mycket. Det är stället med de skönaste människorna. Stället med den underbaraste stämmningen. Platsen jag längtar efter större delen av året. Det sköna med Hultan är att man kan blomma ut och få vara precis som man vill vara. Det går att vara hur galen och spontan som helst då folk i Hultsfred i princip förväntar sig det av en. När jag knallar runt i min stålmannen mantel tycker folk att jag är tuff. När jag börjar tokdansa sådär lite spontant till en låt som bara jag kan höra så är det ingen som tittar snett på mig eller tycker att jag är konstig. Om jag känner för att flörta helt skandalöst mycket med alla snyggingar jag ser så är det okej och helt accepterat. Hultsfred får människor att bjuda lite mer på sig själva. Det är det jag älskar.

Vi var åtta stycken som bodde i våran husvagn. Eller jag menar ju naturligtvis etagevåning inredd i sjuttiotalsstuk. Våran tvårummare gick under benämningen Camp Crowded. Då crowded var det minsta man kunde säga att vårat camp var. Men det gick så bra, så.  Inne i husvagnen bodde jag, Alice,  Mandy och Benjamin. I förtältet bodde Sigrid, hennes Höna (som hon ibland kallar för Calle), Jon och Millan.

Bäst på festivalen och man ska se till konserterna var nog faktiskt Montt Mardié. jag är så jäkla glad att jag och Sigrid beslöt oss för att dissa Cat5 för att se Montt. Det var så himla härligt! Tokdans så att det skriker om det! Lycka i dess renaste form. Allt var precis som det skulle. Livet var exakt så underbart som det över huvud taget kan bli!
Annars så var Maia Hirasawa, Vapnet, Hello Saferide, I'm From Barcelona och Sirqus Alfon också kalas bra!
Babyshambles med Pete Doherty i spetsen var väldigt underhållande. Vår käre Doherty var hög som ett hus och söp konstant, spelningen igenom. Och så gjorde han väldigt suspekta saker. Bla att slänga ut sin typiska Pete hatt i publiken för att strax därpå börja leta efter den och fråga publiken:
"Where's my hat?" Sen hoppar/trillar han ner från scenen för att ge sig ut i publiken för att samla in hattar. De hattar han får ihop provar han till han hittar en han gillar. Därefter fortsätter spelningen.
I någon låt trasslar han in sig i ett mikrofonstativ och två mikrofoner med tillhörande sladdar. Den ena mikrofonen har han haft sönder då han svängde med den i sladden, men då han inte kommer ihåg vilken av mikrofonerna han håller i som inte fungerar sjunger han i bägge. Och lyckas då trassla in sig och trilla. Detta sker mitt i en vers men bandet som verkar vara vana vid sin sångares upptåg fortsätter att spela samma ackord tills Pete han lyckats ta sig upp och då börjar sjunga på samma ställe som han lämnade av. Hade jag stått lite närmare scenen hade jag kanske haft turen/oturen att få Petes elgitarr i huvudet. Den slängd han nämligen ut i publiken. Som ni kanske förstår var det (nästan) värt att vänta en timme och en kvart extra för att få beskåda detta spektakel. För ni har väl alla hört att babyshambles hade vissa "problem med att ta sig genom tullen. alltså gick de inte på scen förrän halv tre.

Jag återkommer med mer info om mina festivalbravader. Love you all!

När jag var på väg ner till staden för att få mina ögon kikade på av någon kunnig så stötte jag på Alice och Posh. De hade varit på stan och tröst shoppat sig till ett bättre humör. Benjamin kom då på att han glömt köpa nya brills att ha när solen ligger på, så han bestämde sig för att haka på mig ner til stada. After a quick stop hemma hos honom bar det av. På stade lyckades jag med tre av mina pre-Hultan quests.

Nu har jag plockat ut pengar som jag ska ta med mig. Mitt konto börjar bli lite väl tomt nu. I really must stop spending!

Jag har införskaffat nya linser. Ännu en utgift. Men linser är ett måste på festival så jag var så illa tvungen att le och räcka fram kortet.

Jag har också köpt frans/ögonbryns färg som jag ska använda på mina stackars  blonda små fjun. Jag tänker att om jag gör detta behöver jag inte anstränga mig lika mycket med sminkningen vilket kan vara skönt då fickspeglar är ganska otympliga. Speciellt om man befinner sig i en överfull husvagn.

Dagens tredje utgift blev de 70 kronor jag gav till Ylva i utbyte mot en randig tröja. Popigt värre.

Nu ska jag slänga in en omgång otvättade kläder i tvättmaskinen och hoppas på att ingenting krymper eller blir missfärgat. Det vore lite misslyckat att förvandla alla sina linnen till dockkläder dagen innan jag ska åka på festival. Jag har iofs aldrig krympt något innan, fast det skulle inte förvåna mig om jag skulle göra det idag.

Imorgon ska vi doppas i ett imaginärt badkar med festivalstämmning. Alltså doppare dan. Alterna tivt kommer vissa att doppa andra saker i andra substanser men inte jag inte.

Jag ligger tydligen bra tiil för att få mvg i psykologi. Hurra säger jag! Och Redovisningen om Elöverkänslighet på psykologin gick bra. Mvg till mig! Jag gjorde inte riktigt som man brukar göra när man ska räkna upp symptom. Istället för att mala på så tryckte jag upp en overhead på mig själv och på den så ritade jag alla de stmptom samtidigt som jag pratade om dessa. Kinda funny.

Nu ska jag eftersöka de kläder jag ska bringa till Hultsfred, vi åker ju imorgon så det kanske är bra att börja packa snart. Fast jag har hu tänkt lite. Det är ju alltid något. Men att hitta det jag vill ha är ett smärre räddningsarbete. Mitt rum har blivit väldigt stökigt och jag har helt enkelt inte haft lust att städa. Så drunkningsrisken där inne är ganska hög. Ingång sker på egen risk.

Om två timmar ska jag pallra mig ner till optikern för att undersöka mina ögon och linsernas styrka. Det är bra för annars kan jag ju inte ha mina nya heta sonnenbrillen på mig den kommande helgen. Och det vill jag ju absolut.

Nu ska jag med risk för mitt eget liv trotsa det hav av kläder som stormar i mitt rum. This might be exiting.

Oj jag har lyckats få ihop över 100 blogginlägg. Det är lite som en milstolpe för min blogg och min bloggarkarriär. Att jag lyckades missa inlägg nummer 100 är doch lite synd. Detta kommer att bli inlägg 104 om jag inte missminner mig totalt. I'm so good at blogging. ^^

Snart är det Hultan. Borde man börja pack snart kanske? Eller? Jag längtar helt otroligt mycket! Oj så mycket hångel, musik och fest det kommer att bli! Festival är det bästa som finns. Det kommer tvåa på listan strax efter grillad Halloumi. Det är det mumsigaste som producerats typ någonsin! Att festival kommer tvåa beror nog på att jag är lite hungrig.

It is now time for me to go to bed.

Stablet, uteritt i Bokhultet, solnedgång från hästryggen, rabarberpaj i klubbstugan. Livet är inte så dumt alla dagar. Och Parabeck min vackraste pojke gnäggade när jag kom (Ja, det är en häst. Annars hade det varit lite suspekt.). Han är det finaste som finns. Min älskling. Det är så tragiskt att han ska flytta till Uppsala med sin matte. Men sådant behöver man inte tänka på en kväll som denna. Idag är allt bara bra. Han är fortfarande här med sin sammetsmule och gosiga manér.

Oj, så patetisk jag låter men så är det när den lilla hästtjejen inom en kommer fram och får ventilera alla sina åsikter. För övrigt är det enda små hästtjejer tänker på är hur underbara deras älsklingshäst är och hur mycket de älskar dem och hur deras värld skulle gå under utan just den hästen. Så mycket kärlek så att det inte är sant.

Min första kärlek hette Wärnanäs Brim och var det vackraste som någonsin existerat på denna jord. Inget kan mäta sig med henne, så är det bara. Jag var skötare på henne i minst fem år. Det är ganska lång tid.
Jag skrev en dikt till henne en gång den gick något i stil med:

Brim du vackra, du fina
Du är bäst i ögona mina
Jag har skött dig i många år
Och kommer att sköta dig så länge jag får
Sedan tar Trapalanda vid
När du ej står här brevid
Men nu finns du här hos mig
Och jag kommer alltid att älska dig

Nu vet ni det. Det är inte jätte ofta jag släpper fram min inre stalltjej om jag inte är i stallet men nu fick ni smaka på en liten dos.

Nu ska jag verkligen gå och lägga mig innan detta inlägg blir mosigare än det redan är.

May the Horse be with you!
/Unn

PS Trapalanda = häst himlen, om ni undrade.

Nu ska det partajjas på bästa sätt! Vill du veta mer ska du spana in Festmetoden. Riktigt bra film á 30minuter. Det hinner du, jag lovar. Fylleminnena är helt underbart roliga!

        

---

Här är jag på väg till balen. Det var ett mycket trevligt sätt att fördriva en fredagkväll.  ^^
Fast det var inte nådigt va ont  i fötterna jag hade, så vid elva snåret åkte skorna av och hölls från och med då i handen. Tack Erik för att jag fick följa med!

Jag måste bara tjata lite om mitt hår. Det är det vackraste jag sett! Så grymt nöjd blev jag. Credd till min grymma frisör Mia på AM hårdesign!

I'm all dressed up. I don't know why. Nothing's going on. I'm all by my self, all dressed up. Ready to do something. Ready to see someone. Ready to go. Go away. Right now.
There is so much to see, so many places to go. I'm all overwhelmed. The hugeness of everything makes me feel small and trapped. Trapped i a box. A tiny glassroom where the boundries of where I can go and what I can do are clearly visible. I'm trapped in a tiny glasselevator. An elevator without buttons, which makes it inpossible for me to decide where I want to go. The elevator takes me up and down. The ride is nausiating. Up and down, up and down faster than the speed of light. But I can't do anything about it. I'm trapped. With nowhere to go, noone to see, nothing to do. And I'm all dressed up.

Yeah! Jag är grym! Jag kommer att få MVG i teater! Helt bloody brilliant! Jag äger på teater! Eller min älskade teaterlärare tycker tydligen det och då måste det ju vara sant. MVG! jag är så otroligt jättestolt och glad och....stolt! Och tydligen hade Fredrik, en i Gabbies crew, tyckt att jag varit så lysande som Katt/Mormor att han gått runt och citerat mig hela veckan. haha! Ja, jösses!

Kim hade en idé om att man för att öka publicitetet till sin blogg kunde använda sig av dirty words som sex, porr, dase, pussy och liknande för att ens blogg skulle komma upp när folk söker på dessa. Men något sådant skulle jag ju aldrig kunna göra! I'm way to prude! ^^

SnartåkervitillHnltanmenjaghinnerinteblogganuförjagharsåmycketsomjagmåstehinnamed.
(det är jättesvårt att skriva utan att trycka på mellanslag för man gör det automatiskt)

Men jag måste bara säga att Momo var bra! Min teatergrupp var ju och kikade på genrepet av denna föreställning och jag tyckte att ni (alla inblandade vänner) var mycket duktiga. Alla effekter och musik gjorde det så profsigt! Och sedan ikväll när alla sätter sina repliker kommer föreställningen bli helt outstanding!

Om det ändå vore sommarlov......

Jag har en knut i magen. En hård liten sten som inte vill lösa upp sig. Jag ska packa en väska. Jag ska bara packa ett ombyte för att vi ska åka till Hycklinge över helgen, det är ju knappt någonting men för mig är det jätte jobbigt. Jag lider av mild packfobi. Jag har diagnostiserat mig själv. Varje gång jag ska packa en väska och åka iväg någonstans drabbas jag av otrolig ångest. Jag blir helt handlingsförlamad. Uppgiften att välja ut vad jag ska ha med mig blir lika svår som att bestiga ett berg.
Jag antar att det beror på att vi flyttade så ofta när jag var liten. Jag förknippar packning med att jag aldrig mer kommer komma hem igen. Att jag aldrig mer kommer att få se mitt rum igen. Jag vet ju att det inte är så men det lilla barnet i mig tror att jag aldrig kommer att få komma tillbaka. Att lägga fram sakliga argument för ett liten barn hjälper inte direkt. Som när ett barn tror att det finns monster under sängen. Man kan säga hur många gånger som helst att monster inte existerar och verkligen inte under barnets säng, men barnet kommer inte att tro dig förrän du har tittat efter och verkligen konstaterat att det inte finns något farligare än dammråttor där under.
Fast mitt lite mer vuxna jag älskar att resa och åka iväg. Det är egentligen en ganska konstig mix. Det är tydligen bara packningen jag tycker är jobbig så fort vi kommit iväg så släpper alla jobbiga känslor.´
Nu är det nog bäst att jag sätter fart och blir klar med min packning.

Gick bort till mina lokala videobutik för att hyra en film. Det vill säga hem till mina gudföräldrar för att snoka lite i deras enorma filmförråd. Där befann sig deras skånska kusiner på besök. Det var ett tag sen man såg dem. Jag kan ju lugnt påstå att M blivit snyggare än han var back in the days. ^^
Jag beslöt mig iaf för att jag nog skulle se Snygg, Sexig & Singel igen. Det var ett tag sedan och om jag minns rätt så var den ganska rolig. Nåväl nu bär det av till tv soffan.

Suck. Jag hatar a-tvätt. Dit skickar vi våra lakan på tvättning och nu verkar det som de har slarvat bort alla våra sängkläder! Jag tror jag ska bomba dem, eller åtminstone bombhota dem lite. 

Min syster befinner sig nu i möbelvaruhusets förlovade land: IKEA.
Jag älskar Ikea. Jätte mycket. Jag skulle kunna bo i ett Ikea-varuhus och leva ett väldigt lång, lyckligt liv. Som jag tidigare nämde trallar nu min Lillasyster runt på Ikea at this very moment.

Då alla mina lakan är mystiskt bortsprugna bad jag Systern att köpa nya åt mig. Så jag gick in på Ikea's hemsida där man kan spana in deras produkter. DET FANNS JU FÖR TUSAN INGA SNYGGA PÅSLAKAN!!! Ikea har förfallit! Jag ville gråta. Floder. Hata Ikea! Men jag beslöt mig till slut för MISTEL. Det var relativt snyggt och svart-vitt. Kostade 49 kronor så det kunde jag eventuellt ha råd med. Men hata Ikea ändå.

Nu är det kväll och inte har jag fått speciellt mycket för det. Tiden rinner ur mina händer som sand. Och ju hårdare jag försöker hålla fast vid sanden desto mer spiller jag. Djupt. Vem var det som sa så? Je ne sais pas. Care to fill me in?

Mitt rum är stökigt. Väldigt stökigt. Mitt rum är en ganska bra spegel på hur jag mår. Mår jag bra är mitt rum fint och välstädat. Men när jag mår dåligt är det stökigt. Som nu. Jag har en mur med kläder som går tvärs över mitt rum som berlinmuren eller varför inte kinesiskamuren den är ju faktiskt större. Jag har en gång till sängen och ett litet område fritt från kläder vid mitt skrivbord men på resten av golvet är det knähögt. Jag skojar inte. Mitt klädberg mäter 50 cm på det högsta stället, jag har mätt det.
Fast just nu mår jag relativt okej. Jag har förträngt alla krav. Då klarar jag av att må bra en liten stund. Men sen kommer alltihop rasandes som en lavin och kraschar på mig, över mig och i mig. Det är då jag inte orkar.

Nu ska jag borsta tänderna och krypa till kojs. Så att jag är pigg imorgon. One can only hope! G'night y'all!

 Jag och söstra mi.

---

Jag sitter och slötittar på Oprah. Min syster och en av medlemmarna i fjortisflocken kommer hem. Så jag, som den vänliga själ jag är låter dem få tv rummet för sig själva. Jag går då ut i köket med my mind set on det Wienerbröd min mamma inhandlat för att göra mig lite gladare. Men påsen är tom.
Min syster åt upp Wienerbrödet mamma köpt åt mig. Hon erbjöd en bit fruxo godis ur tablettasken hon nyss påbörjat som kompensation. Det är ju rättvist om något.

Det är inte så att jag väljer vilka dagar jag inte ska gå till skolan. Det får ni inte tro. Jag klarar bara inte av det vissa dagar. Det blir omöjlig för mig.

Igår var jag med Sigrid. Det var länge sen vi skrattade så mycket. Jag älskar att skratta med dig Sigrid. Det får mig att minnas bra saker.
Det är nästan läskigt hur bra man går ihop med vissa människor. Sigrid och jag är ett perfect match. Men på sistone har det inte blivit av att vi umgåts så mycket. Eller, vi har ju träffats och så men det har inte varit riktig quality time. Igår var det på riktigt.

Jag är inte lättskrämd. Det ska mycket till för att jag ska bli rädd. Och då menar jag rädd på riktigt, inte bara kvickrädd. Att hoppa till när någon hoppar på en bakifrån är inte samma sak som att bli rädd. Jag blir nästan aldrig rädd. Och då menar jag rädd av en film/berättelse/konstig event. Jag menar jag har gått Hotel Gasten på Liseberg ensam, utan led (vilket gjorde att spökena jävlades med mig helt fantastiskt mycket), helt utan att känna obehag. Jag har sett The Ring (som man hade hört skulle vara den hemskaste filmen typ någonsin) och blivit besviken eftersom jag ville bli rädd men inte blev det.
När jag och Sigrid var ute och gick i natten igår hittade vi på handlingen till en skräckfilm. Efter alla år som spökrunde generaler i stallet har vi lärt oss vad som är läskigt. Vad som är riktigt otäckt. Och vad som gör människor rädda. Med dessa kunskaper in mind la vi grunden för en film. Vi är så bra på att skrämmas att det inte är klokt. När vi pratat om våra horror movie idéer och om hur man på bästa sätt skapar effekter som får en att rysa och det var dags att gå åt var sitt håll var jag tvungen att spela upp mina löjliga ringsignaler (bumbibjörnarna, djungelboken, bamse...osv) för att våga gå hem ensam. I had the creeps.