Dansglädjen dog
G. Jag kommer att få G i Dansträning A. Detta är helt sjukt. jag menar jag är BRA på dans och fram till strax innan påsklovet hade jag haft mvg på allt jag menar verkligen ALLT jag hade gjort på danslektionerna. Sen kom provet på musklerna/skelettet som jag fick ett starkt g på. Till historian hör att jag inte var medveten om att provet var på skelettet ochså. Det talade jag också om för henne och hon sa att det var lugnt. Sen kom perioden då jag inte orkade stiga upp. jag berättade till och med, med tårarna strömmandes ner för kinderna att jag kämpar med min depression och gjort det under våren. Det var sjukt svårt att säga men jag gjorde det. Och inte fick jag någon belöning. Det gjorde ont.
Hennes motivering till varför jag inte kunde få högre betyg var att jag också (förutom frånvaron) missat ett terminologi-test och inte lämnat in loggboken på vårterminen. Och det skulle ju inte vara rättvist mot de andra som varit på lektionerna och gjort alla uppgifter att ge mig ett högre betyg.
Inte så, men ett prov på dansord skulle jag kunna göra i sömnen. Och hon vet ju att jag kan skriva i loggboken, hon har ju berömt mig jätte mkt för det innan. Men nej. Tydligen duger jag inte.
Jag har möjlighet att få vg om jag gör en extra uppgift. Hur fan ska det gå till?
Jag har bara fått g i en enda gymnasiekurs innan och det var Kemi A, i vilken vi hade Szylvia som hade utlärningssvårigheter (som man kan uttrycka det om man vill vara snäll). Ett g i Kemi kunde jag acceptera och vara glad över eftersom jag med de omständigheterna inte kunde få bättre. Men ett g i dans? Hon hade lika gärna kunnat sätta ig. För mig hade det varit det samma.
Hon skrev i ett mejl att jag hade möjlighet att få högt betyg i kursen. Högt betyg betyder mvg. hon sa att om jag bara hörde av mig skulle vi kunna reda ut alltihop. Alla pratar om att man ska vara ärlig och berätta hur det ligger till men så fort jag gör det får jag dåliga betyg. Likadant var det i Svenska A. Hade jag pushat Gunnel lite hade jag fått mvg, men tror ni jag gjorde det? Nej, inte den gången heller.
Jävla skit. Varför blev det såhär? Jag blev så jävla knäckt när jag fick veta. Jag har gråtit nonstop. Jag har inte kunnat se vad jag skrivit på grund av alla tårar som gjort mitt syfält dimmigt. Jag har nu gråtit i 39 minuter. Det är ganska många tårar.
Jag ville verkligen ha mvg i den kursen. Det hade betytt så mycket för mig. Det hade varit ett bevis på att jag fortfarande är värd någonting. Och jag vet att det är fel att tänka så men det är ju så det känns.
Jag kan verkligen inte förstå detta. G. Jag är inte en g-elev, inte i något ämne och speciellt inte i ett ämne som jag anser mig vara bra på. Jag är inget underbarn som har mvg i allt men jag har i alla fall några ämnen som jag är bra på, några ämnen där jag utmärker mig lite och inte bara är en i mängden. De ämnen som jag faktiskt är bra på gör att jag kan acceptera att jag inte är bäst på allt. Dans var ett av dom ämnena. Jag är bra på att dansa, en av de bättre i den gruppen åtminstone. Och så blev det såhär. Vad hade jag inte gjort för att få vara glad som en vanlig människa. Då hade händelse utvecklingen aldrig blivit som den blev. Då hade jag inte fått all den där frånvaron och inte missat något prov. då hade jag haft mitt mvg, mitt bevis på att jag duger.
Hennes motivering till varför jag inte kunde få högre betyg var att jag också (förutom frånvaron) missat ett terminologi-test och inte lämnat in loggboken på vårterminen. Och det skulle ju inte vara rättvist mot de andra som varit på lektionerna och gjort alla uppgifter att ge mig ett högre betyg.
Inte så, men ett prov på dansord skulle jag kunna göra i sömnen. Och hon vet ju att jag kan skriva i loggboken, hon har ju berömt mig jätte mkt för det innan. Men nej. Tydligen duger jag inte.
Jag har möjlighet att få vg om jag gör en extra uppgift. Hur fan ska det gå till?
Jag har bara fått g i en enda gymnasiekurs innan och det var Kemi A, i vilken vi hade Szylvia som hade utlärningssvårigheter (som man kan uttrycka det om man vill vara snäll). Ett g i Kemi kunde jag acceptera och vara glad över eftersom jag med de omständigheterna inte kunde få bättre. Men ett g i dans? Hon hade lika gärna kunnat sätta ig. För mig hade det varit det samma.
Hon skrev i ett mejl att jag hade möjlighet att få högt betyg i kursen. Högt betyg betyder mvg. hon sa att om jag bara hörde av mig skulle vi kunna reda ut alltihop. Alla pratar om att man ska vara ärlig och berätta hur det ligger till men så fort jag gör det får jag dåliga betyg. Likadant var det i Svenska A. Hade jag pushat Gunnel lite hade jag fått mvg, men tror ni jag gjorde det? Nej, inte den gången heller.
Jävla skit. Varför blev det såhär? Jag blev så jävla knäckt när jag fick veta. Jag har gråtit nonstop. Jag har inte kunnat se vad jag skrivit på grund av alla tårar som gjort mitt syfält dimmigt. Jag har nu gråtit i 39 minuter. Det är ganska många tårar.
Jag ville verkligen ha mvg i den kursen. Det hade betytt så mycket för mig. Det hade varit ett bevis på att jag fortfarande är värd någonting. Och jag vet att det är fel att tänka så men det är ju så det känns.
Jag kan verkligen inte förstå detta. G. Jag är inte en g-elev, inte i något ämne och speciellt inte i ett ämne som jag anser mig vara bra på. Jag är inget underbarn som har mvg i allt men jag har i alla fall några ämnen som jag är bra på, några ämnen där jag utmärker mig lite och inte bara är en i mängden. De ämnen som jag faktiskt är bra på gör att jag kan acceptera att jag inte är bäst på allt. Dans var ett av dom ämnena. Jag är bra på att dansa, en av de bättre i den gruppen åtminstone. Och så blev det såhär. Vad hade jag inte gjort för att få vara glad som en vanlig människa. Då hade händelse utvecklingen aldrig blivit som den blev. Då hade jag inte fått all den där frånvaron och inte missat något prov. då hade jag haft mitt mvg, mitt bevis på att jag duger.
Kommentarer
Trackback
