Mitt liv som romantisk komedi.

Igår hittade min lillasyster en bra funktion på våran boxer (tv-grejen that is...vi har ingen hund hos pappa), det är nämligen så att alla/de flesta filmer som visas på våra skitdyra filmkanaler lagras i ett visst antal månader. Och går att titta på när man vill. Helt gratis! Så förutom att jag var handy och pimpade mitt skåp så tittades det även en hel del på film igår. Tillsammans med min syster såg jag bla en film vars svenska titel var Hemma Bäst. En småmysig, om än lite fjantig, romistisk komedi men Matthew McConaughey och Sarah Jessica Parker. Och denna filmen fick mig att börja tänka. Alltså det var väl inte direkt så att denna lättviktare till film hade något djup budskap som fick mn tankesmedja att ticka lite fortare men jag började tänka över rollbesättningar.

För alla anser sig ju vara medelpunkten i sina liv. Och även om man kanske inte anser det så är det ju så. Det är ju alltid från sitt eget huvud man utgår i allt man gör. Följdaktligen ligger det ju rätt nära till hands att ge sig själv huvudrollen i filmen om ens liv. Såklart.
Men det är nu jag känner att jag vill protestera lite! Vilken vettig människa vill egentligen spela huvudrollen?!? Inte jag iaf!!

Detta kanske låter lite provocerande eller weird, men jag menar tänk efter! Huvudrollen tillbringar uppskattningsvis cirka 70% av filmen med att vara olycklig och helt jävla insnärjd i en jävla massa problem. Och av den resterande tiden så är 20% förlagd i början på filmen när the Hero/Heroine fortfarande är blissfully unaware om hur olyckliga och ostimulerade de är i sina dåvarande liv. Alltså ägnas bara 10% av en huvudrollsinnehavares tid åt att vara lycklig. Så nu omvandlar vi detta till verkligheten. Om vi säger att en normal människa lever tills den är ungefär exakt 84 år kommer en genomsnittlig huvudrollsinnehavare bara få 8,4 lyckliga år. Total! I hela sitt liv! Hur sad är inte det!?! Denne måste ju då genomlida 75,6 mer eller mindre miserabla år! NEJ TACK!

En biroll däremot är oftast snyggare än den sockersöta huvudrollsinnehavaren. Dessutom coolare, roligare helt enkelt en generellt mer intressant person med all around bättre smak vad det gäller kläder, aktiviteter, boende, musik och framför allt män/kvinnor!
En birollsinnehavare blir så gott som alltid passionerat strötkär i en av huvudrollsinnehavarens loveinterests' vänner. Och slipper alla komplicerade "därför kan vi inte vara tillsammans"-dilemman. En birollsinnehavare får ägna cirka 65% av filmen med att vara kär och lycklig. Och dessutom planera en massa roliga schemes för att få de veliga huvudrollsinnehavarna att inse att de visst ska vara tillsammans! Så om vi antar att birollsinnehavarna blir lika gamla som huvudrollsfolket (vilket egentligen är orealistiskt eftersom det dramatiska h-rolls människorna förmodligen kommer att dö av heartbreak eller stressmage i förtid) så kommer ju birollerna få minst 54,6 lyckliga år. Åtminstonde! Detta tycker jag låter lite mer lovande!

Dessutom tycker jag inte att det är kul med självupplevda kärleksbekymmer. Så jag hoppas på att få slippa sådana ett tag framöver!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Yo! Interessant Stön-Unn. Du borde skriva ung istället för vissa andra töntar (one in particular).

2008-04-21 @ 17:53:00
URL: http://www.siriosa.blogspot.com
Postat av: Unn

Naw, thanx Siri!

2008-04-21 @ 21:18:58
URL: http://mysisterwenttolondon.blogg.se
Postat av: J

Ja vfn man kan inte hålla koll på alltför mycket, då brinner det i proppskåpet...

Å sköterskorna är the real heroes! I just bask in their glory ;)

Men ditt inlägg haltar, tänk på de filmer där huvudrollsinnehavaren faktiskt är lycklig 71,9% av tiden. En sån vill jag va.

2008-04-21 @ 21:28:26
URL: http://kreftans.blogg.se
Postat av: Unn

Jonas: Nu refererar jag till romantiska komedier! Och har du någonsin sett en ROMANTISK komedi där huvudrollsinnehavarna är glada så mkt...? Nej, trodde väl inte det. ^^

2008-04-21 @ 22:23:18
URL: http://mysisterwenttolondon.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0