I'm all dressed up

I'm all dressed up. I don't know why. Nothing's going on. I'm all by my self, all dressed up. Ready to do something. Ready to see someone. Ready to go. Go away. Right now.
There is so much to see, so many places to go. I'm all overwhelmed. The hugeness of everything makes me feel small and trapped. Trapped i a box. A tiny glassroom where the boundries of where I can go and what I can do are clearly visible. I'm trapped in a tiny glasselevator. An elevator without buttons, which makes it inpossible for me to decide where I want to go. The elevator takes me up and down. The ride is nausiating. Up and down, up and down faster than the speed of light. But I can't do anything about it. I'm trapped. With nowhere to go, noone to see, nothing to do. And I'm all dressed up.

Kommentarer
Postat av: Hills.

(Sorry, har inte läst ditt inlägg)

Danke schön freulain (

2006-06-11 @ 17:42:44
Postat av: Hills.

Bah. 5/6 av inlägget försvann. Tar det muntligt istället.

:-*

2006-06-11 @ 17:43:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0