Läs Unns tankar

50 år. Jag mener femtio år! Det är ett halvt sekel. Hälften av hundra. Likaså är det längden på mina morföräldrars äktenskap, so far. Imorgon firar de guldbröllop. Det måste vara en grymt häftig känsla att ha tillbringat så lång tid tillsammans en och samma person. Va tajta man måste ha hunnit bli. Jag hoppas att jag också får uppleva det. Om jag ska vara riktigt ärlig tror jag inte det kommer att bli så. Jag tror inte att jag skulle ha tillräckligt med tålamod för att kämpa så mycket som man måste för att få sitt äktenskap att hålla i ett halvt århundrade. Men jag kan ju alltid hoppas på att jag hittar någon som älskar mig tillräckligt mycket för att jag ska bli villig att göra allt som står i min makt för att kunna tillbringa resten av mitt liv med den.

Det är en vacker tanke. Att tillbringa resten av sitt liv med någon speciell person. Min lillasyster har planerat sitt bröllop in i minsta detalj men jag tänker mest på grejen att vara tillsammans med någon för alltid. And as we all know; eternety, my frind, is a long fucking time. För mig är inte ett fancy bröllop så viktigt. Det är ju bara början.