Läs Unns tankar

Nu är det kväll och inte har jag fått speciellt mycket för det. Tiden rinner ur mina händer som sand. Och ju hårdare jag försöker hålla fast vid sanden desto mer spiller jag. Djupt. Vem var det som sa så? Je ne sais pas. Care to fill me in?

Mitt rum är stökigt. Väldigt stökigt. Mitt rum är en ganska bra spegel på hur jag mår. Mår jag bra är mitt rum fint och välstädat. Men när jag mår dåligt är det stökigt. Som nu. Jag har en mur med kläder som går tvärs över mitt rum som berlinmuren eller varför inte kinesiskamuren den är ju faktiskt större. Jag har en gång till sängen och ett litet område fritt från kläder vid mitt skrivbord men på resten av golvet är det knähögt. Jag skojar inte. Mitt klädberg mäter 50 cm på det högsta stället, jag har mätt det.
Fast just nu mår jag relativt okej. Jag har förträngt alla krav. Då klarar jag av att må bra en liten stund. Men sen kommer alltihop rasandes som en lavin och kraschar på mig, över mig och i mig. Det är då jag inte orkar.

Nu ska jag borsta tänderna och krypa till kojs. Så att jag är pigg imorgon. One can only hope! G'night y'all!