tidspessimism

Jag är en sann tidspessimist. Nu är klockan strax efter två och min dans börjar inte förrän klockan 17:00. Ändå känns det som att jag knappt har tid att börja skriva på rapporten som ska lämnas in imorgon.
Jag menar, hur kan en eftermiddag kännas som så lite tid?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0