Jag får visst hoppa runt och skrika om jag vill det

Jag blir stolt över mig själv när jag vågar stå upp för mig själv. Inte bara svälja känslan av missnöje som uppstår när det där tonläget infinner sig. Jag stod upp för mig själv när jag kände att replikerna jag fick i ansiktet förminskade mitt hela jag. För jag är, och jag är mycket. Det ska ingen få ändra på, någonsin.

Det är underbart när jag inser att allt jobb jag investerat i mig själv faktiskt gör både från och till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0