Läs Unns tankar

Jag har tagit mig en, enligt mig, välförtjänt paus från matten. Nu ligger jag bara ganska jätte mycket efter. Det är bra med tanke på att jag låg ganska extremt väldigt jätte mycket efter innan. Yeah!

Jag anser mig inte vara en blyg person. Jag har oftast inte svårt att prata med folk jag inte känner och skulle inte tycka att det var pinsamt att stoppa någon på gatan och fråga vad klockan är eller vad den har för skostorlek/färg på sin tandborste/heter i mellan namn. Det är sådant jag inte har något som hellst problem med att göra men det finns en situation där jag blir blygare än de flesta förstaklassare på första skoldagen....

Ursäkta avbrottet men jag skulle bara springa ut till glassbilen. Jag har nämligen blivit uttsedd till glassväljare i vår familj då jag har mest expertis på ämnet. Det är ju smidigast om en person går för annars är det lätt hänt att man börjar slåss om vilken smak som är godast, och då blir alltid glassbils-killen så obekväm and it will not be good. Så det är bara för mig att axla min roll som glassväljare med så mycket bravur jag bara kan.

Var var jag nu igen? Just ja! Min blyghet....
Den situaton som får mig att bli knäpptyst och totalt oförmögen att föra en decent conversation är när jag träffar vänners vänner för första gången.
Det är jätte konstigt men jag kan inte hjälpa det! Jag tror det är eftersom jag så gärna vill att de ska tycka om mig som det helt låser sig för mig. Helt plötsligt får jag bomull i huvudet som hindrar mig från att tänka, prata och i princip göra allt utom att le fånigt. Så sjukt irriterande! Jag menar, jag är ju för det mesta annars ganska lättpratad men just då när jag VILL vara rolig, talför och älskvärd så bara låser sig alltihop. Gah! Frustrerande!

Oh well, I'll just have to live with it!