Unn säger:
Visst är jag ung och naiv. men ibland tror jag det finns en poäng med det med. Varför skulle man annars fortsätta göra människor i samma form? Jag tror att världen hade blivit ganska hemsk om ingen hade varit ung och vågat tro. För det är ju det jag vill göra. Jag vill våga tro. Tro på mig. Tro på honom.
Är det då ett tecken på ärrvävnad? Att jag inte vågar tro? Eller är det bara förnuft? För det skulle det ju faktiskt kunna vara. Att det inte är meningen att jag ska tro på mig och honom för att det inte ska vara så. Men det vill jag inte tro. Alltså att det inte skulle kunna bli ett vi. Det vore sannerligen en tråkig tanke. För jag är fortfarande ung. Jag har fortfarande förmågan att tro. Så därför tänker jag göra det. Och jag tänker smaka på den glädjen jag har blivit erbjuden men inte har vågat röra ännu. Varför ska jag inte få bli glad av någon? Jag vill ju det. Alltså tänker jag börja läppja lite på den känslan. Inte ta slut på alltihop, men smaka lite och försöka portionera ut den över mina dagar. Som en liten vacker krydda över mina i övrigt ganska trevliga tillvaro.
