it is tis

Jag känner mig trött och sliten samt i behov av någonting verkligt. Would you give it to me?

Vet liksom inte vad jag ska göra nu. Borde jag göra någonting? Nej säger en del, andra skulle nog säga ja. Jag förstår inte hur en enkel liten grej kan växa sig till ett sånt megahuvudbry. Fast det har krympt lite när jag började inse att ingenting är annorlunda. Vi är fortfarande lika långt bort som innan.
That's the worst kind, nära men ändå så långt borta.
Fan vad jag känner mig kryptisk. Eller jag känner mig ju naturligvis inte kryptisk för jag vet ju precis vad det handlar om. Och det är ju alltid så, vet man svaret kan man inte inte se lösningen. 
Negationer ftw.

Hörde en fin raggningsreplik idag:
"I'm like a Rubriks cube, the more you play with me the harder I get."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0