Läs Unns tankar

Kära Upplysningen (som kommenterade mitt förra inlägg),
Sommaren är inte alls snart slut! Det är ju en stund kvar på juni, dessutom har vi svenskar hela Juli och Augusti samt förhoppningsvis en bit av September på oss att vara somriga och härliga. Bada, mysa och grilla. Hur mycket tid som helst! Fina grejer.
För mig och Sigrid är ju sommaren 2008 för övrigt the never ending summer. Vi jagar ju rätt på mer sommer den tredje september. Och kommer att resa jorden runt i samma takt som sommaren och komma tillbaka till Sverige in time for vårkänslorna. Så Jag har ungefär ett års sommar flirtar framför mig och känner därför ingen sommarkärleks-hets alls. Jag vet att jag hinner. Jeflar så mycket lovin' jag kan skaffa mig!

Har tänkt lite på situationen med EE2. Egentligen trivs jag ju med det rätt bra som det är nu. Vi hörs ganska mycket, har sex ganska mycket. Fast det är ändå lite lagom kravlöst.
Det är rätt knäppt att den här historian hållt på i över ett halvår nu... när man tänker på det är det knäppt att jag är kvar i detta konstiga vi har. Det är inte logiskt. Och är det inte logiskt är det känslor. Känslor är sällan logiska. Hade ju varit praktiskare om jag inte hade kännt för honom på detta viset. Men nu är det väl så antar jag. Har ju försökt ta mig loss ur detta emotionella tuggummi, men ju mer jag drar desto mer klibbar jag fast. Så nu har jag slutat dra. Och räknar med att min resa kommer och klipper loss mig i september. (Inser att denna strategin inte fungerade så bra för Siri men ändå...)
Det enda som är dumt är att jag vet att jag skulle bli sjukt svartsjuk om det uppdagades att han dejtade/hade sex med ngn annan. Och jag vet även att om jag skulle säga till honom att jag gillar det som det är men att jag inte vill att han ska träffa ngn annan kommer han att göra just det jag ber honom att undvika. För så är det. Såfort jag trivs och det börjar kännas bra så hittar han på ett sätt att fucka upp allt.