huvudbry

Just nu är det inte så roligt. Jag är solsvedd på ett sätt som får mig att likna en ren vid namn Rudolf. Jag är hungrig, för familjen Stennert är sena som vanligt. Därför ska vi inte äta förrän klockan nio. Jag känner mig ensam och en smula patetisk. Patetisk av den anledningen att jag faktiskt hoppas på någon form av kärlek.

Hur kan avsaknad av någonting påveka mig så mycket som det gör just nu? Det är helt galet. Tror inte jag kan göra så mycket mer snart. Det är bara för att jag är trött och hungrig...eller inte bara därför. Men jag blir så himla mycket mer kärlekstörstande i detta bedrövliga tillstånd. Och angående the situation så känns det som att jag har försökt. Faktiskt. Men det känns inte alltid som att jag får någon respons. Fast det är just det, att ibland så...oh i don't know. Krabbigt är vad det är. Det är bara Siris bulldozer metod kvar. Det är väl inte direkt så att jag har så himla mycket dignity jag är rädd att förlora. Men ändå. Att vara patetisk är ju trots allt inte något man strävar efter. Fast skulle man vinna så vore ju det bra.
Det jag ar svårast att förstå just nu är inte huruvida han bryr sig eller ej (viket ju för tillfället är ett rather big issue i mitt huvud), det är det faktum att så många letar efter någonting. Eller rättare sagt någon.

Suck. Det enda som är bra just nu är mina klarblå Hello Kitty strumpor med silverglittriga ränder. Jag är trött.
Min hudlotion får min hud att lukta som godis. Det är väldigt distraherande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0