liv
Jag är trött och tjurig och allt är mest blä.
När jag cyklade hem från dansen var allt bra. Jag var på så jävla bra humör!
Jag tänkte på livet. På att det är så förbannat roligt att leva.
Att allt är så spännande! Jag vet inte vem jag kommer att träffa eller snarare vilka. Livet är långt och fantastiskt. Även om jag dör nu pang bom så har jag ändå levt länge för jag har inte upplevt tid längre än ¨så. Mig veterligen kan jag ha varit den som föddes samtidigt som tiden. Jag vet liksom inte. Och det gör detsamma. Jag lever.
Jag tänkte på att jag inte vet vem jag kommer finna kärlek till. Vem som kommer älska mig i framtiden. Jag vet inte hur lycklig jag kommer att bli. Bara att. Det har jag på känn. Sådetså.
Jag kan inte ens föreställa mig alla lyckliga minnen jag inte ens har upplevt ännu! Jag vet ju inte ens vem nästa person jag kommer att kyssa är! Än mindre vem jag kommer bli kär i. Jag vet bara att det ligger i framtiden och att jag ser fram emot det! För jag vill leva. Så mycket jag kan. Så länge som det blir.
Jag ser fram emot min framtid. Fram emot allt. Dig jag inte har träffat ännu och dig jag trodde jag kände och dig jag fortfarande kommer att känna. Ja. Allt det där fantastiska som bara väntar på att jag ska komma dit och uppleva det!
I don't know about you men jag har lyckats pigga upp mig själv med min framtidssyn.
Nu ska jag gå och be mamma om ursäkt för att vi bråkade.
Och duscha.
Kärlek, till dig som vill ta emot den. Annars slipper du. Jag tänker inte tvinga mig på dig. Du får välja själv. Men hej i alla fall!
