jag är nog något på spåren
Wehej, this is the best way to do it! Komma till jobbet tidigt (07:50...jag börjar åtta idag) få pluspoäng hos the senior boss och ändå inte göra ngt vettigt. ^^
annars brukar jag vara mer pro att komma sent på morgonen och gå hem tidigt...but that's just me!
Jag har svårt att inte nojja, bekräftelse junkie som jag är. JAg strävar ju bort från det där att behöva bli bekräftad hela tiden för att inte deppa ihop totalt och tro att man inte är tillräckligt bra. Jag tycker jag gör ett ganska bra jobb, eller, när jag är singel gör jag det helt sjukt bra...men så fort det finns en kille med i bilden blir det svårare. Lite dumt att det ska vara så faktiskt.
För det gör ju att om jag inte får den där ständiga bekräftelsen (behöver inte ens vara ord, oftast räcker det med en puss eller lite kroppskontakt) blir jag osäker. Osäker på mig, osäker på honom....men mest på mig själv.
Fast jag övar nu. Övar på att vara kvar i den jobbiga känsla som kommer krypande för att se vad som finns i den, vad det är den döljer. För någonting ligger ju bakom, jag har väl mina misstankar, så jag har ju kommit en bit på väg. Att inse att det är något jag gör, letar bekräftelse på detta viset, är ju väldigt bra. För vem vill egentligen genomskåda sina skyddsbarriärer? Det är ju jobbigt! Men jag tror på det där med självkännedom och att bearbeta grejer. För mig känns det sundare än att inte låtsas om något och streta på som vanligt. Faktiskt.
