ett issue för mig
Jag tänker mycket. På honom. Faktiskt.
Det är ganska trevligt, för det mesta.
Fast det är liksom lite lurigt för jag får inte direkt någon rätsida på det hela. Det är ganska mycket förvirring eller snarare förvåning större delen av tiden. Jag förstår inte riktigt. Men det blir väl bra på nått jävla vänster. Det brukar alltid bli det, även om det kanske inte blir som man hade tänkt sig.
Som igår, okej jag försökte väl inte mitt yttersta för att göra det bästa av situationen. Och visst det var väl förmodligen ytterst tråkigt av mig att gå hem när Miss Li pecis gått på...men. Jag blev ju ändå glad för presenten. Det är knäppt jag vet men jag uppskattar verkligen tanken, om den lyser igenom...vilket den verkligen gjorde (Sigrid i love you! you know i do!)
Har ju jobbat nu igen. Just när man slutar vid nio pm så hade det verkligen varit sjukt underbart att ha en 'denna där' att gå hem och pussa på, liksom så lagom i tiden. för man är ju inte så lite mosig i huvudet nu. och då passar det bra att inte behöva anväda läpparna till att konversera.
En sak som är lite jobbigt är att inse att alla faktisktg inte är lika spontana som jag. Att inse att man faktiskt måste planera in möten för att lyckas träffa vissa personer känns galet segt. Just iom att jag är så mycket här och nu, galna infall och magkänsla. Då blir det likom lite krasch mot min personlighet när inte alla andra också är fruktansvärt spontana och gör det de känner för på en gång. Det gör mig lite osäker. För för mig känns det ju naturligt att inte behöva fråga om lov långt i förväg, att det liksom inte ska vara några problem att lägga om kursen för det gör man ju ändå hela tiden. Men tydligen är det inte så för alla. Och då känner jag mig otroligt fetdissad och drar nästan automatiskt kopplingen att personen i fråga inte tycker om mig. Fast jag börjar bli bättre på det där, faktiskt. men det är fortfarande ett issue för mig.
Det är ganska trevligt, för det mesta.
Fast det är liksom lite lurigt för jag får inte direkt någon rätsida på det hela. Det är ganska mycket förvirring eller snarare förvåning större delen av tiden. Jag förstår inte riktigt. Men det blir väl bra på nått jävla vänster. Det brukar alltid bli det, även om det kanske inte blir som man hade tänkt sig.
Som igår, okej jag försökte väl inte mitt yttersta för att göra det bästa av situationen. Och visst det var väl förmodligen ytterst tråkigt av mig att gå hem när Miss Li pecis gått på...men. Jag blev ju ändå glad för presenten. Det är knäppt jag vet men jag uppskattar verkligen tanken, om den lyser igenom...vilket den verkligen gjorde (Sigrid i love you! you know i do!)
Har ju jobbat nu igen. Just när man slutar vid nio pm så hade det verkligen varit sjukt underbart att ha en 'denna där' att gå hem och pussa på, liksom så lagom i tiden. för man är ju inte så lite mosig i huvudet nu. och då passar det bra att inte behöva anväda läpparna till att konversera.
En sak som är lite jobbigt är att inse att alla faktisktg inte är lika spontana som jag. Att inse att man faktiskt måste planera in möten för att lyckas träffa vissa personer känns galet segt. Just iom att jag är så mycket här och nu, galna infall och magkänsla. Då blir det likom lite krasch mot min personlighet när inte alla andra också är fruktansvärt spontana och gör det de känner för på en gång. Det gör mig lite osäker. För för mig känns det ju naturligt att inte behöva fråga om lov långt i förväg, att det liksom inte ska vara några problem att lägga om kursen för det gör man ju ändå hela tiden. Men tydligen är det inte så för alla. Och då känner jag mig otroligt fetdissad och drar nästan automatiskt kopplingen att personen i fråga inte tycker om mig. Fast jag börjar bli bättre på det där, faktiskt. men det är fortfarande ett issue för mig.
Kommentarer
Trackback
