Sådärja. Då var man nybakad studentska.
Det är fantastiskt roligt att ta studenten. Fast dett känns ganska märkligt, faktiskt.

Jag vill verkligen tacka alla som kom och uppvaktade mig! Jag blev helt överväldigad att så många kom. Helt galet!
En sak är ju i alla fall säker, jag har ju lättat trycket för mina småsyskon! Om de lyckas vara fullare, gråta mer eller få fler blåmärken än jag så blir jag rysligt imponerad.
Jag grät i princip oavbrutet från det att jag gick ut vid fyra tills sent på natten. Om jag lyckades sluta så kom det snart något nytt som jag började gråta för. tex att Maribell var där, att jag fick en fin present, att jag började tänka på min bortappade mobiltelefon, eller att någon ringde (Mårten). Det blev mycket tårar. Efter ett tag började folk fråga om jag fått en allergisk reaktion.
Jag fick supermånga fina presenter. ^^ Thanx y'all!
När jag kom hem med den lille mustangen hade jag ingen röst kvar. Men den är tillbaka idag. Så ikväll kan jag nog skråla fina ramsor som:

"Skattjaktsguld, skattjaktsguld, skattjaktsguld, skattjaktsguld, skattjaktsguld, skattjaktsguuuld,skattjaktsguld, skattjaktsguld, skattjaktsguld, skattjaktsguld, skattjaktsguld!"

"Sjung om studentens lyckliga dar...."

"Säg NV04D, säg NV04D"

"Säg O A Katedral, säg O A Katedral"

"För vi har tagit studenten..."

Je t'aime NV04D!