nattens ord
Klockan ärnu nolltrettiotvå (0:32) och jag har precis kommit hem från deluxe. Sitter i min säng och äter plättar med händerna. Insåg att jag måste ha en Internetsladd för att kunna blogga så jag använder mig av word och lovarmigsjälv att publicera detta imorgon.
Lyssnar på Hello Saferides Ipod X-mas. På repeat. Känns som att den passar väldigt väldigt bra just nu.
Jag vet inte varför jag envisas med att hålla på med män...det gör ju bara ont mest hela iden. Som nu.
Och varför envisas män med att förstöra min favorit högtid? Jag vet inte. Kanske finns det någon grandios glädje i att få mig att bli nerkärad och sen sparka ner mig så brutalt som möjligt? Right around Christmas. Vad vet jag? Det verkar ju onekligen vara så. Vilket suger.
Träffade Erik på Deluxe, alltså Erik som i siri och andreas' erik. Och jag tror inte han var införstådd på den senaste länken i the chain of events så jag kände mig obligated att ha 'Hej, jag är "tillsammans" med din bästa kompis kallpratet med honom.' Which kinda sucked då jag tyvärr inte är tillsamans med hans bästa kompis. Snarare tvärtom.
Men jag och Magnus drack Annika Norlin-drinkar. Söta och rosa utanpå men bittra som bara den. Det gjorde mig lite happy.
Idag har verkligen varit den värsta dagen på länge. Det mesta har liksom gått snett eller skitit sig på något vis. Men efter ett tag kom jag in i något tillstånd av att nu kan det liksom inte bli så mycket värre. Så då blev jag glad av allt elände. Konstigt nog. Tex när jag fick punka på väg ner till stan när jag skulle möta Magnus, Sigrid, Lijsa och ölandsknasfredrik då svor jag iofs väldigt mycket och högt (paret som var ute och gick med sin hund bytte sida) men sen skrattade jag, bara för att allt var så hemskt.
Fan, jag trodde verkligen inte att det skulle göra mig så ledsen.
Pallar inte mer nu.
