Sön dag s kvä ll
Nu, först nu har baksmällan släppt. Igår kunde jag inte hålla någonting nere. Inte ens vitt bröd och läsk utan kolsyra (mammas bästa spysjuke-tips). Idag har jag faktiskt lyckats äta hur mycket som hellst! Hela fyra gafflar ris, en halv fiskbulle (förövrigt det äckligaste jag någonsin ätit, smakar ungefär som kattmat luktar), ett mariekex, en pannkaka och två mackor. Victory!
Att kräkas är så jävla obehagligt, helt sjukt äckligt! Jag är så himla tacksam att jag inte spyr så fort jag stoppar något i munnen idag. Igår kunde jag inte ens behålla dryck! Nada! Fan va jobbigt det var.
I och med att jag var ganska uttorkad (supit hårt i fredags, vilket torkar ut kroppen rätt bra och sen inte kunnat ta åt mig någon dryck igår) så drog jag på mig lite feber och halsont i morse. Febern är väl typ borta nu men halsen har inte slutat bråka med mig.
Jag har inga avsikter att upprepa en sådan fylla. Nej, fyfan. Att jobba igår var så sjukt jobbigt! Fy fan.
Fast innan jag förlorade minnet var festen i fredags rolig.
Det var Jag, Siri, Helena, Anna, hennes Christian, Moa, Emma, Josefin, Maggan, Dotti & Dotti's vän, minns inte vad han hette nu...men det var något ganska ovanligt...och ganska likt ett tjejnamn....jo! han heter Carmel!
Josefin är så bra. Av någon konstig anledning visste hon precis vad jag går genom...men det var som att hon visste och sa precis vad jag behövde höra. Jag tror vi är ganska lika på en del sätt.
Det är som att jag har suddat ut dig lite ur mitt universum. Som att du blivit ett spöke. Verklig men samtidigt inte. Jag är rädd för att se dig. Rädd för att träffa dig. Men så länge jag inte kan se dig så behöver jag inte tro att du finns. Då går det lite enklare.
Att kräkas är så jävla obehagligt, helt sjukt äckligt! Jag är så himla tacksam att jag inte spyr så fort jag stoppar något i munnen idag. Igår kunde jag inte ens behålla dryck! Nada! Fan va jobbigt det var.
I och med att jag var ganska uttorkad (supit hårt i fredags, vilket torkar ut kroppen rätt bra och sen inte kunnat ta åt mig någon dryck igår) så drog jag på mig lite feber och halsont i morse. Febern är väl typ borta nu men halsen har inte slutat bråka med mig.
Jag har inga avsikter att upprepa en sådan fylla. Nej, fyfan. Att jobba igår var så sjukt jobbigt! Fy fan.
Fast innan jag förlorade minnet var festen i fredags rolig.
Det var Jag, Siri, Helena, Anna, hennes Christian, Moa, Emma, Josefin, Maggan, Dotti & Dotti's vän, minns inte vad han hette nu...men det var något ganska ovanligt...och ganska likt ett tjejnamn....jo! han heter Carmel!
Josefin är så bra. Av någon konstig anledning visste hon precis vad jag går genom...men det var som att hon visste och sa precis vad jag behövde höra. Jag tror vi är ganska lika på en del sätt.
Det är som att jag har suddat ut dig lite ur mitt universum. Som att du blivit ett spöke. Verklig men samtidigt inte. Jag är rädd för att se dig. Rädd för att träffa dig. Men så länge jag inte kan se dig så behöver jag inte tro att du finns. Då går det lite enklare.
Kommentarer
Trackback
