Dagen efter ångest
Okej.
Fan.
Det var ju fest igår. Ganska mycket så.
Siris plan var ju att bli asfull, really really sloshed. Det lyckades jag med. Sannerligen.
Det sista jag minns är att jag sitter i parken utanför Maggans och pratar med Siris spans kompis. Då var väl klockan typ nästan tolv kanske.
Sen vet jag inte vad som hände förrän klockan fyra på morgonen då jag är på väg hem från öster. Utan min väska. Fuck vad jag frös när jag var på väg hem. Det tog typ en timme att at sig hem. Anledningen till detta är att jag var för full för att cykla. Så jag gick typ hela vägen. Och trillade mycket.
Men va fan gjorde jag på öster? Var jag överhuvutaget ute? Och var är min väska?
Fan, att min väska skulle komma bort. Det var inte ett dugg bra. I den hade jag nämligen min mobil (borttappad för fjärde gången gången denna sommar?), mina nycklar (hem till gamla huset, till pappas nya hus, till mammas hus även larmgrejen till det huset, min cykelnyckel och min systers cykelnyckel), min plånbok (inga kontanter men däremot mitt kort och mitt leg) och typ det viktigaste jag äger; mina glasögon.
Så jävla dumt!
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Min väska är hittad! Jag ringde min telefon igen och det var en man som svarade. Han hade hittat min väska på sin uppfart och allt verkade vara på plats. Jag är så jävla glad att inte allt är borta!
Hm , denna man bor på öster, nära hovs bageri. Det stämmer ju med var jag tror jag har varit.
Jag är superglad att min väska är hittad. Men fuck va jag är bakfull. Jag har Den Hemska Sjukan, bigtime. Det värsta är att jag jobbar nu. har jobbat sen tio.
Att jag kom ihåg att ställa klockradion är verkligen ett smärre mirakel!
Sen jag kom till jobbet vid strax över tio har jag spytt tre gånger. Att jag inte ätit någonting hindrade tydligen inte min mage från att stöta upp sitt innehåll som då enbart bestod av det vatten jag lyckats dricka.
Innan låg jag på golvet i konferansrummet, bara för att det gjorde för ont i huvudet att stå upp. Stabilt liksom. Jag har nog aldrig mått såhär dåligt.
Men tur att väskan hittades. Lättnaden är påtaglig.
Om någon träffade/såg/hängde med mig igår får de gärna höra av sig med uppgifter angående vad jag egentligen gjorde mellan tolv och fyra.
Nu ska jag bara uthärda en och en halv timme till här på jobbet sen ska jag cykla till öster och hämta min väska.
Fan.
Det var ju fest igår. Ganska mycket så.
Siris plan var ju att bli asfull, really really sloshed. Det lyckades jag med. Sannerligen.
Det sista jag minns är att jag sitter i parken utanför Maggans och pratar med Siris spans kompis. Då var väl klockan typ nästan tolv kanske.
Sen vet jag inte vad som hände förrän klockan fyra på morgonen då jag är på väg hem från öster. Utan min väska. Fuck vad jag frös när jag var på väg hem. Det tog typ en timme att at sig hem. Anledningen till detta är att jag var för full för att cykla. Så jag gick typ hela vägen. Och trillade mycket.
Men va fan gjorde jag på öster? Var jag överhuvutaget ute? Och var är min väska?
Fan, att min väska skulle komma bort. Det var inte ett dugg bra. I den hade jag nämligen min mobil (borttappad för fjärde gången gången denna sommar?), mina nycklar (hem till gamla huset, till pappas nya hus, till mammas hus även larmgrejen till det huset, min cykelnyckel och min systers cykelnyckel), min plånbok (inga kontanter men däremot mitt kort och mitt leg) och typ det viktigaste jag äger; mina glasögon.
Så jävla dumt!
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Min väska är hittad! Jag ringde min telefon igen och det var en man som svarade. Han hade hittat min väska på sin uppfart och allt verkade vara på plats. Jag är så jävla glad att inte allt är borta!
Hm , denna man bor på öster, nära hovs bageri. Det stämmer ju med var jag tror jag har varit.
Jag är superglad att min väska är hittad. Men fuck va jag är bakfull. Jag har Den Hemska Sjukan, bigtime. Det värsta är att jag jobbar nu. har jobbat sen tio.
Att jag kom ihåg att ställa klockradion är verkligen ett smärre mirakel!
Sen jag kom till jobbet vid strax över tio har jag spytt tre gånger. Att jag inte ätit någonting hindrade tydligen inte min mage från att stöta upp sitt innehåll som då enbart bestod av det vatten jag lyckats dricka.
Innan låg jag på golvet i konferansrummet, bara för att det gjorde för ont i huvudet att stå upp. Stabilt liksom. Jag har nog aldrig mått såhär dåligt.
Men tur att väskan hittades. Lättnaden är påtaglig.
Om någon träffade/såg/hängde med mig igår får de gärna höra av sig med uppgifter angående vad jag egentligen gjorde mellan tolv och fyra.
Nu ska jag bara uthärda en och en halv timme till här på jobbet sen ska jag cykla till öster och hämta min väska.
Kommentarer
Postat av: Sigrid
ibland mår man som man förtjänar. sälpesten är rätt åt dig. blir ju inte lite orolig när din pappa ringer vid 13 och frågar om jag vet var du är, känner någon som kanske vet var du är eller om jag överhuvudtaget skulle kunna gissa. vände uppochner på himmelochjord. ringde alla som jag kan tänka mig veta var du är. så nästa gång, hör av dig till din familj när du är vid medvetande.
skönt o veta att du är okej älskling i allafall :)
Trackback
