Läs Unns tankar

Jag skrattar. Högt! Och det är inte bara därför att jag lyssnar på Hej Domstol.
Jag blev precis uppringd av en kille från Moderata Ungdomsförbundet. Ojojoj. Det var det lulligaste jag har hört! Det började med att han skulle verka trevlig och prata sig in genom att fråga mig om vad jag gjorde och hade för planer inför framtiden. Så jag beslöt mig för att retas lite med denna unga moderat herre. Jag börjar SVARA på hans frågor och ställa motfrågor. Han blev så förvånad! Han hade suttit och ringt runt till folk hela dagen och jag var i princip den första som inte sa 'jag-har-inte-tid-hejdå'.
Jag kunde tydligt höra den totala förvirringen i hans röst. De små hjulen i hans lilla hjärna började snurra medans han tänkte:
'Men såhär ska det ju inte gå till! Jag ska ju vara trevlig mot tjejen i två minuter och tala om att hon ska rösta på Moderaterna. Så ska jag säga att vi vill att man ska kunna jobba hur mycket som hellst som student och två¨andra fraser som jag har lärt mig utantill. Därefter ska hon säga att det låter bra och sedan ska hon inte ha tid att lyssna mer på mig. Men nu har jag ju pratat med henne i en kvart.....så här ska det ju inte vara! Hilfe!' 
Efter tio minuter började jag tycka synd om honom. Vid det laget hade han helt fått slut på inövade argument till varför jag skulle välja att vota på M. Han kunde inte riktigt svara på EXAKT varifrån perngarna skulle komma (byråkratin?!?). Likaså hade han på grund av att inte ätit lunch lyckats glömma alla de viktiga siffror och stora ord som skulle backa upp det han lade fram. Han hade också hunnit berätta en hel del om sig och sitt liv, bla att han i likhet med mig gick natur. Spännande!

Jag hörde nog allt en lättnadens suck när jag efter en kvart lät honom komma undan... ^^